Då kolportering med våra böcker är ett mis-sionsarbete, bör det utföras i missionssyfte. De som väljas till kolportörer, böra vara män och kvinnor, som känna behov av att tjäna, och vilkas mål icke är att uppnå egen fördel, utan all giva människorna upplysning. Allt vårt tjänande bör gå ut på att ära och förhärliga Gud och bringa sanningens ljus till dem, som sitta i mörker. Själviska bevekelsegrunder, vinningslystnad, ärelystnad eller önskan att uppnå en framskjuten ställning, böra icke ens nämnas ibland oss.
Varför misslyckanden förekomma
Kolportörerna behöva en daglig omvändelse, på det alt deras ord och handlingar må vara en livets lukt till liv och kunna utöva ett frälsande inflytande. Orsaken till, att så många misslyckats i kolportörsarbetet, är den, att de icke varit verkliga kristna, de ha icke känt omvändelsens kraft. De ha haft teori om hur arbetet skulle utföras, men de ha icke känt sitt beroende av Gud.
Tala de ord Gud giver
Kolportörer! Kommen ihåg, att genom de böcker, I spriden, räcken I icke människorna en bägare, som innehåller Babylons vin -- villoläror, som spridas bland konungarna på jorden -- utan en bägare, som är fylld med återlösningens dyrbara sanningar. Viljen icke även I dricka därav? Edert sinne skall därigenom bringas till lydnad under Kristi vilja, så att han kan sätta sitt insegel på eder. Genom åskådning skolen I gå från klarhet till klarhet och eder karaktär skall fullkomnas. Herren vill, att I skolen träda fram och tala de ord, som han skall giva eder. Han vill, att I skolen visa att I ansen mänskligheten äga stort värde -- den mänsklighet, som blivit köpt med Frälsarens dyrbara blod. Då I fallen på Klippan och bliven krossade, skolen I erfara Kristi kraft, och andra skola erkänna sanningens makt över edra hjärtan.
Till dem, som gå i skola
Till dem, som bevista en skola för att skickliggöras att på ett bättre sätt utföra Guds verk, vill jag säga: Kommen ihåg, att I blott genom ett dagligt överlämnande åt Gud kunnen bliva själavinnare. Det har funnits sådana, som icke kunnat bevista någon skola, emedan de saknat medel därtill. Men då dessa blevo Guds söner och döttrar, togo de fatt på arbetet, var de än voro, och begynte verka för sin omgivning. Oaktat de saknade den kunskap, som erhålles på skolan, överlämnade de sig åt Gud, och han verkade genom dem. Liksom lärjungarna, som kallades från sina nät att följa Kristus, ha de mottagit dyrbara lärdomar av Frälsaren. De lyssnade till den store Läraren, och den kunskap, som de erhöllo ur skriften, satte dem i stånd att tala till andra om Kristus. Sålunda blevo de i sanning visa, emedan de icke i sina egna tankar voro för visa att emottaga undervisning ovanifrån. Den helige Andes pånyttfödande kraft gav dem praktisk verksamhetsiver, som kunde lända till andras frälsning.
Då det gäller att leda själar till Kristus, är till och med den lärdaste mans kunskap blott dårskap, om han icke har gått i Kristi skola. Gud kan endast samarbeta med sådana, som vilja mottaga inbjudningen: ”Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; så skolen I finna ro för edra själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:28--30).
Rätta principer
Många av våra kolportörer hava avvikit från rätta principer. Genom begäret att skörda världslig vinst har deras sinne dragits bort från arbetets verkliga mål och den ande, som bör besjäla detsamma. Låt ingen tänka, att skryt skall giva människorna de rätta intrycken. Ett sådant framgångssätt skall icke leda till de bästa eller varaktigaste resultat. Vårt arbete består i att leda människornas sinnen till de högtidliga sanningar, som angå denna tid. Endast då våra hjärtan äro genomträngda av själva anden i de sanningar, som den bok, vi sälja, innehåller, och då vi i ödmjukhet leda människornas uppmärksamhet till dessa sanningar, skall ett verkligt gott resultat följa på våra ansträngningar; ty endast då skall den helige Ande, som överbevisar om synd, om rättfärdighet och om dom, närvara och utöva sitt inflytande på hjärtana.
”Våra böcker borde spridas av helgade arbetare, vilka den helige Ande kan använda såsom sina redskap. Kristus är vår duglighet; och vi böra framhålla sanningen i ödmjuk enfald och låta den utsända sin egen ”livslukt till liv”.
Ödmjuk, brinnande bön skall uträtta mer för utbredandet av vår litteratur än den allra dyrbaraste utsmyckning i världen kan göra. Om arbetarna ville rikta sin uppmärksamhet på det, som är sant och levande och verkligt, om de ville bedja om den helige Ande samt genom tron mottaga den och förtrösta på den, så skulle dess kraft utgjutas över dem i rika strömmar och goda och varaktiga intryck skulle göras på det mänskliga hjärtat. Därför, bed och arbeta och arbeta och bed, så skall Herren samarbeta med dig!
Änglarnas medverkan
Varje kolportör har ständigt behov av änglarnas medverkan; ty han är anförtrodd ett viktigt arbete, som han icke kan utföra i egen kraft. De som äro födda på nytt, som äro villiga att låta sig ledas av den helige Ande och på Kristi eget sätt utföra det de kunna, de som vilja arbeta såsom såge de, hur den himmelska världen iakttager dem, skola bliva ledsagade och undervisade av heliga änglar, vilka skola gå före dem till människornas hem och bereda vägen för dem. En sådan hjälp betyder långt mer än alla de fördelar, som man tror att en dyrbar utstyrsel skall medföra.
Änglarna giva framgång
Då människorna inse allvaret av den tid, vari vi leva, skola de arbeta såsom inför himmelens Asyn. Kolportören skall taga fatt på spridningen av de böcker, som bringa själen ljus och kraft. Han skall insupa själva den ande, som besjälar dessa böcker och lägga hela sin själ i arbetet att framhålla dem för folket. Hans styrka, mod och framgång äro beroende på hur fullständigt den i böckerna framställda sanningen har vävts in i hans egen erfarenhet och utvecklats i hans karaktär. När hans eget liv blivit på detta sätt omdanat, kan han gå framåt och visa andra den heliga sanning, som blivit honom ombetrodd. Genomträngd av Guds Ande skall han erhålla en djup och rik erfarenhet, och himmelska änglar skola giva honom framgång i arbetet.
En djupare erfarenhet
Till våra kolportörer, till alla, som Gud har ombetrott gåvor, så att de kunna samarbeta med honom, vill jag säga: Bedjen, ja, bedjen om en djupare erfarenhet! Gån ut med hjärtana upp-mjukade och besegrade genom rannsakandet av de dyrbara sanningar, som Gud har givit oss för denna tid. Drick djupt ur frälsningens källa, så att det i edra hjärtan kan bliva en levande källa, som framväller till vederkvickelse för själar, som äro nära att gå förlorade. Gud skall då giva eder den visdom, som skall skickliggöra eder att på bästa sätt vägleda andra. Han skall göra eder till sina redskap, genom vilka han kan meddela världen sina välsignelser. Han vill hjälpa eder att uppenbara hans egenskaper, då I meddelen andra den visdom och kunskap, som han meddelat eder.
Jag beder till Herren, att han må giva eder förstånd angående denna sak i hela dess längd, bredd och djup, och att I mån känna edert ansvar och uppenbara Kristi karaktär genom en saktmodig och rättskaffens vandel. ”Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus” (Fil. 4:7). -- ”Testimonies”, band 2, sid. 317 --320.
Försäkran om framgång
Ett stort och gott arbete skall utföras genom evangelisk kolportage. Herren har utrustat män-niskor med gott sätt och duglighet. De som använda dessa gåvor till hans ära och ståndaktigt förbliva vid de bibliska principerna, skola erhålla framgång. Vi må arbeta och bedja och sätta all vår lit till honom, som aldrig sviker. -- ”Testimonies”, band 6, sid. 340.
Kolportören är en evangelii arbetare
Den duglige, gudfruktige och sanningsälskande kolportören bör högaktas, ty han fyller en livsuppgift, som är jämställd med den, som är evangelii förkunnare ombetrodd. Många av våra unga predikanter och sådana, som bereda sig för predikoämbetet, skulle, förutsatt att de äro verkligen omvända, kunna uträtta mycket gott genom att arbeta på kolportörsfältet. Och genom att gå ut och in bland människorna och erbjuda dem våra skrifter, skola de vinna en erfarenhet, som de icke kunna få endast genom alt predika. I det de gå från hus till hus kunna de samtala med människorna och utbreda Kristi livs vällukt. Genom att sålunda bemöda sig om att välsigna andra, skola de själva bliva välsignade; de skola tillväxa i tron, deras kunskap i skriften skall tilltaga och de skola allt bättre förstå, huru de bäst skola kunna vinna själar för Kristus.
Alla våra predikanter borde vara villiga att föra med sig böcker att sälja, varhelst tillfälle gives. Predikanten kan på sina resor efterlämna en bok i den familj, där han bor, antingen genom att sälja eller giva bort den. Mycket sådant arbete utfördes under budskapets första tid. Predikanter verkade såsom kolportörer och använde de medel, som inkommo genom försäljningen av böckerna, till verksamhetens befrämjande på sådana platser, där hjälp behövdes. Dessa arbetare kunna med förståelse tala om denna metod, ty de hava erfarenhet däri.
Ingen bör tänka, att det nedsätter en predikants anseende att deltaga i kolportörsarbetet och på detta sätt hjälpa till att bringa människorna sanningen. Då han gör detta, arbetar han på samma sätt som aposteln Paulus, vilken säger: ”I veten själva, på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder, huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag. Och I veten, att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något, som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder. Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker all göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus” (Apg. 20: 18--24). Den vältalige Paulus, för vilken Gud uppenbarade sig på ett så underbart sätt, gick i ett ödmjukt sinne och under många tårar och frestelser från hus till hus.
Tillfälle till verksamhet
Alla, som önska tillfälle att utföra en sann predikoverksamhet och som utan förbehåll överlämna sig åt Gud, skola i kolportörsarbetet få tillfälle att tala om många ting, som angå det eviga livet. Den erfarenhet, som på detta sätt vinnes, är av stort värde för dem, som bereda sig för predikoverksamhet. Det är den helige Andes bistånd som bereder arbetare, både män och kvinnor, till att bliva själasörjare för Guds hjord. Fyllda av den tanken, att Kristus är deras följeslagare, skola de känna en helig vördnad, en helig glädje mitt under alla bittra erfarenheter och prövningar. De skola lära att bedja, under det de arbeta. De skola bliva övade i tålamod, vänlighet, umgängsamhet och praktisk hjälpsamhet. De skola visa sann, kristlig hövlighet, ihågkommande att Kristus, deras följeslagare, icke kan samtycka till skarpa, ovänliga ord eller känslor. Deras tal skall bliva rent. Talförmågan skall betraktas som en dyrbar gåva, vilken de fått till låns för att med dess tillhjälp utföra ett ädelt och heligt verk. Det mänskliga redskapet skall lära förstå att rätt representera den gudomlige ledsagare, med vilken det står i förbund. Han skall visa respekt och vördnad för den osynlige Helige, emedan han lagit hans ok och framhåller hans rena och heliga vägar. De som tro på denne gudomlige ledsagare, skola utvecklas; de skola beklädas med kraft att framställa sanningens budskap i helig skönhet.
Gå icke över till något annat
Somliga äro synnerligen lämpliga för kolportörsarbetet och kunna uträtta mera i denna gren av verksamheten än genom att predika. Om Kristi ande bor i deras hjärtan, skola de finna tillfälle att framhålla hans ord för andra och rikta deras uppmärksamhet på de sanningar, som särskilt gälla för denna tid. Det händer, att män, som passa för detta arbete, av en eller annan obetänksam predikant smickras med, att de borde bruka sina gåvor till att predika i stället för att arbeta som kolportörer. På detta sätt bliva de påverkade att söka bevillning till att predika; och just sådana personer, som kunde hava utbildats till goda missionärer för att besöka familjerna i deras hem och tala och bedja med dem, bliva dragna bort ifrån det arbete, för vilket de äro passande, och bliva dåliga predikanter; och det arbetsfält, där så mycket arbete behöver utföras och där så mycket gott kunde uträttas, försummas.
Kolportörsarbetets mångsidighet
Ordets förkunnelse är ett medel, som Herren förordnat till att utbreda hans varningsbudskap i hela världen. I skriften framställes den trogne läraren såsom en herde för Guds hjord. Han skall respekteras och hans arbete uppskattas. Det sanna läkaremissionsarbetet är förbundet med predikoverksamheten, och kolportörsarbetet är bestämt till att utgöra en del både av läkaremissionsarbetet och predikoverksamheten. Till dem, som deltaga i detta arbete, vill jag säga: När du besöker människorna, så berätta för dem, att du är en missionsarbetare och att du älskar Herren. Sök dig icke bostad på ett hotell, utan tag in i ett privat hem och lär känna familjen. Kristus utsådde sanningens säd, varhelst han gick fram; och såsom hans efterföljare kunnen I vittna om Herren och utföra ett riktigt gott arbete vid familjehärden. Genom att sålunda komma i nära förbindelse med människorna skolen I ofta finna sådana, som äro sjuka och modlösa. Om I hållen eder nära intill Kristus och bären hans ok, skolen I dagligen lära av honom att bringa fridens och tröstens budskap till de sörjande och missräknade, till de missmodiga och till dem, som hava ett förkrossat hjärta. I kunnen hänvisa de modlösa till Guds Ord och frambära de sjuka iriför Herren i bön. När I bedjen, talen då till Kristus såsom till en pålitlig, älskad vän. Iakttag såsom ett Guds barn en mild, frimodig, behagvärdighet. Detta skall värderas.
Enkla behandlingar
Kolportörer böra vara i stånd till att giva undervisning om, huru de sjuka skola behandlas. De böra lära de enkla reglerna för hygienisk behandling. Då kunna de arbeta såsom läkaremissionärer och hjälpa de lidande både till själ och kropp. Detta arbete borde nu gå framåt i alla delar av världen. Sålunda skulle en mängd människor undfå välsignelse genom Guds tjänares böner och undervisning.
Tala om Kristi kärlek
Vi behöva lära oss inse kolportörsarbetets be-tydelse såsom ett viktigt medel till att finna dem, som äro i fara, och föra dem till Kristus. Det bör aldrig förmenas kolportörerna att tala om Kristi kärlek, att berätta om sina erfarenheter i sin Herres tjänst. De böra hava frihet till att tala och bedja med dem, som äro vakna. Den enkla berättelsen om Kristi kärlek till människorna skall öppna dörren för dem till och med i de otroendes hem.
Om att hålla bibelläsningar
Under det kolportören besöker människorna i deras hem, får han ofta tillfälle att läsa ett och annat för dem ur bibeln eller ur andra böcker, som framhålla sanningen. När han finner sådana, som söka efter sanningen, kan han hålla bibelläsningar med dem. Dessa bibelläsningar äro just vad människorna behöva. Gud vill i sin tjänst använda sådana, som visa intresse för förlorade själar. Genom dem vill han meddela ljus till sådana, som äro redo att mottaga undervisning.
Undvik stridsfrågor
Somliga av arbetarna på kolportörsfältet ha nit, men ”icke visligen”. På grund av deras bristande kunskap, och emedan de utvisat stor böjelse för att uppträda som predikanter eller teologer, har det nästan blivit nödvändigt att göra vissa inskränkningar för våra kolportörer. När Herrens röst ljuder: ”Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?” påverkar den helige Ande hjärtana till att svara: ”Här är jag, sänd mig” (Jes. 6:8). Men kommen ihåg, att det glödande kolet från altaret måste först vidröra edra läppar och borttaga från eder allt orent. Då skola de ord, som I talen, vara visa och heliga ord. Då skolen I förstå, vad I skolen säga öch icke säga. I skolen icke söka framhålla eder egen duglighet såsom teologer. I skolen bliva försiktiga, så att I icke vacken en stridslysten ande till liv eller väcken fördom genom att bringa omtvistade läropunkter på tal. I skolen finna tillräckligt att tala om, som icke skall väcka motstånd, men som skall påverka hjärtat till att längta efter en djupare kunskap i Guds ord.
Redo till försvar
Herren önskar, att I skolen vinna själar; därför bören I, på samma gång som I icke bören tvinga läropunkter på människorna, ”alltid vara redo att svara var och en, som av eder begär skäl för det hopp, som är i eder” (1 Petr. 3: 15). Varför skullen I frukta? Det enda I haven att frukta för är, att edra ord skola hava en bismak av självgodhet, att I kunnen uttala oöverlagda ord och att edert tal och uppförande icke överensstämma med Kristi exempel. Leven i en oupplöslig förening med Kristus och framhållen sanningen såsom den är i honom.
Andens vägledning
Hjärtana kunna icke undgå att röras av för-soningens verklighet. Då I lären känna Kristi sakfmodighet och ödmjukhet, skolen I förstå att (ala till människorna, ty den helige Ande skall giva eder de ord, I skolen tala. De som inse nödvändigheten av alt underkasta sig den helige Andes uppsikt, skola skickliggöras att utså en säd, som skall spira upp till evigt liv. Detta är kolportörevangelistens verk. -- Testimonies, band 6, sid. 321--325.
Värdefulla böcker, som böra säljas
Genom det ljus, som blivit mig givet, vet jag, att ”Tankar över Daniels bok och Uppenbarelsen”, ”Den stora striden” och ”Patriarker och Profeter” skola kunna säljas med framgång. De innehålla just det budskap, som människorna böra höra, det särskilda ljus, som Gud har skänkt sitt folk. -- ”Special Instruction Regarding Royalties”, sid. 7.
Jag har blivit undervisad om, att de viktiga böcker, vilka innehålla den upplysning, som Gud givit oss angående satans avfall i himmelen, borde få en vidsträckt spridning just nu; ty därigenom skall sanningen vinna insteg i mångas hjärtan. ”Patriarker och Profeter”, ”Tankar över Daniels bok och Uppenbarelsen” och ”Den stora striden” äro mera behövliga nu än någonsin förr. De böra vinna stor spridning; ty de sanningar, de innehålla, skola öppna många blindas ögon... Många av vårt folk ha varit blinda för betydelsen av just de böcker, som äro mest behövliga. Om man gått tillväga med tillbörlig takt och insikt vid försäljningen av dessa böcker, så skulle rörelsen för utvidgande och inskärpande av söndagslagar icke nått så långt, som den för närvarande har gjort. -- ”Review and Herald”, 16 febr. 1905.