Ett stort ansvar vilar på eder unga. Gud väntar myc-ket av de ungdomar, som leva under denna generation av större ljus och förökad kunskap. Han väntar, att de skola delgiva andra detta ljus och denna kunskap. Han vill använda dem till att skingra den villfarelse och vantro, som förmörkar mångas sinnen. De måste förkovra sig själva genom att inhämta varje litet grand av kunskap och erfarenhet. De äro inför Gud ansvariga för de tillfällen och förmåner, som givits dem. Det arbete, de ha att utföra, kräver deras allvarliga ansträngningar, så att det ständigt kan föras framåt i enlighet med tidens krav.
Om de unga vilja helga sina sinnen och hjärtan till Guds tjänst, skola de erhålla ett stort mått av verksamhetskraft och bliva till stor välsignelse. Detta är det mål, som Herren väntar, att de unga skola nå. Om man nöjer sig med något mindre än detta, vägrar man att få ut det mesta möjliga av de tillfällen, som Gud givit. Detta kommer att betraktas som förräderi mot Gud, som uraktlåtenhet i arbetet för mänsklighetens bästa.
Förberedelse för tjänande
De som sträva efter att bliva Guds arbetare, som all-varligt söka erhålla kunskap för att kunna meddela denna åt andra, skola ständigt erhålla ljus från Gud, så att de kunna bliva förbindelsemedel mellan Gud och människor. Om unga män och kvinnor, i likhet med Daniel, vilja bringa sina vanor, böjelser och lidelser i harmoni med Guds vilja, skola de bliva skickade för högre upp-gifter. De borde rena sina sinnen från allt, som är simpelt och lättsinnigt. Kärlek till nöjen och förströelser borde förkastas såsom opassande i deras liv och erfarenhet, som lever i tron på Guds Son samt ”äter hans kött och dricker hans blod”.
De borde tänka på att de kunna försumma att erhålla den uppfostran, som gör dem passande att verka i någon del av Herrens vingård, i trots av att alla möjligheter att lära äro inom räckhåll. De kunna ej inträda i Guds tjänst utan de nödvändiga förutsättningar, som en förståndig fromhet erbjuder. Om de på njutningarnas och förströelsernas altare offra sina själsförmögenheter, vilka borde stärkas genom höga och ädla syften, så försvagas de förmågor, som Gud har givit dem, och de ådraga sig skuld inför honom, emedan de uraktlåta att genom förståndigt bruk förkovra sina anlag.
Deras förkrympta andlighet är en förnärmelse mot Gud. De besudla och fördärva deras sinnen, som de umgås med. Genom sina ord och handlingar uppmuntra de en sorglös likgiltighet för heliga ting. De icke blott sätta sin egen själ i fara, utan deras exempel är till skada för alla, med vilka de komma i beröring. De äro fullständigt oförmögna att representera Kristus. De äro sorglösa, hänsynslösa och dåraktiga syndens tjänare, som leda själar bort från honom.
De som äro tillfreds med ringa insikter, äro icke lämpliga att samarbeta med Gud. Hes dem som låta sitt sinne utan förbehåll driva dit det vill, väcker Satan tankar och föreställningar, som så fylla deras själar, att de lockas in i hans armé för att vilseleda andra. De kunna göra religionen till ett yrke, de kunna ha ett sken av gudsfruktan, men de älska vällust mer än Gud.
Duglighet utan fromhet
Det finns unga som ha ett visst mått av duglighet, som erkännes och beundras av deras medmänniskor, men deras duglighet är ej helgad. Den är ej stärkt och fördjupad genom erfarenhetens luttrande prövningar, och Gud kan icke bruka den till mänsklighetens fromma och till sitt namns förhärligande. Under sken av gudaktighet använda de sina förmågor till att uppställa falska ideal, och de oomvända finna i dem en ursäkt för sina egna onda handlingar. Satan leder dem till att roa sina medmänniskor genom tomt prat och så kallade kvickheter. Allt de utföra verkar neddragande, ty de stå under frestarens inflytande, hans, som inriktar och danar deras karaktärer, så att de kunna utföra hans verk.
De ha förmågor, men de äro oövade; de ha begåv-ning, men den är outvecklad. De ha fått pund att förvalta, men de missbruka och fördärva dem genom dårskaper, och de draga andra ned till sin egen låga nivå. Kristus betalade lösesumman för deras själar genom självförnekelse, självuppoffring och förödmjukelse, genom all den skam och smälek han utstod. Detta gjorde han för att kunna rädda dem från syndens bojor, från slaveri under en herre, som endast frågar efter dem, då han kan använda dem till att fördärva själar. Men de göra Återlösarens kärlek till dem gagnlös, och han ser med sorg på deras arbete.
Sådana unga skola gå mot evig förtappelse. Hur skola de betrakta sin glädje och sorglöshet på den dag, då varje människa av all världens domare skall erhålla vedergällning i överensstämmelse med sina gärningar? De ha byggt med trä, hö och strå, och hela deras livsverk skall gå förlorat. Vilken förlust!
O, hur mycket bättre är ej deras belägenhet, som taga del i Guds verk och se upp till Jesus för att erhålla hans bifall, i det de dagligén i sin räkenskapsbok nedteckna sina felsteg och sorger, de segrar de vunnit över frestelser, och sin glädje och frid i Kristus! Sådana unga skola ej behöva möta den stora räkenskapsdagen med blygsel och förskräckelse.