Den fallna människan är Satans rättmätiga slav. Jesu Kristi mission var att frälsa henne från hans makt. Människan är av naturen böjd för att följa Satans ingivelser, och hon kan icke av sig själv framgångsrikt motstå en sådan fruktansvärd fiende, såvida icke Kristus, den mäktige segraren, bor i henne, styr hennes vilja och giver henne styrka. Endast Gud kan besegra Satans makt. Fienden är ständigt i rörelse. Han upphör ej med att hålla vakt för ett enda ögonblick, av fruktan att förlora ett tillfälle att fördärva själar. Det är viktigt att Guds folk förstår detta, så att de kunna undfly hans snaror.
Under förklädnad
Satan förbereder sina bedrägerier så, att Guds folk under hans sista härnadståg mot dem icke skall förstå, att det är han. ”Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel” (2 Kor. 11: 14). Medan några förvillade själar förfäkta, att han icke exi-sterar, tager han dem till fånga och verkar genom dem i stor omfattning. Satan vet bättre än Guds folk, vilken makt de kunna ha över honom, om de förlita sig på Kristus.
De svagaste bland de troende kunna framgångsrikt tillbakaslå Satan och hela hans här, om de orubbligt förtrösta på Kristus och ödmjukt anropa honom om hjälp. Satan är för listig för att öppet och dristigt komma med sina frestelser, ty då skulle den kristne göra bruk av sina slumrande krafter, och han skulle förtrösta på den starke och mäktige Återlösaren. Nej, frestaren kommer obemärkt och verkar under förklädnad genom de olydnadens barn, som ha ett sken av gudaktighet. Han skall gå så långt som hans makt tillåter för att plåga, fresta och vilseleda Guds folk.
Han, som vågade antasta, fresta och smäda vår Herre, och som hade makt att föra honom upp på helgedomens mur och upp på ett mycket högt berg, kommer att utöva sin makt i en förundransvärd utsträckning över denna generation, som i visdom är vida underlägsen sin Herre, och som är nästan helt och hållet okunnig om Satans slughet och makt.
På ett förunderligt sätt kommer han att fördärva deras kroppar, som av naturen äro benägna att lyda hans befallningar. För sin egen saks skull fröjdar sig Satan över att han blir betraktad som en uppdiktad gestalt. När han behandlas som ”luft” och avbildas genom barnsliga illustrationer eller såsom ett djur, är han väl tillfreds. Man tänker sig honom så obetydlig, att man står fullständigt oförberedd för hans klokt uttänkta planer, och han har nästan alltid framgång. Om hans makt och slughet toges på allvar, skulle människorna vara beredda att framgångsrikt motstå honom.
Kampen om själarna
Jag såg mörkrets makter kämpa om själar, och jag såg ljusets änglar motstå dem. Striden var häftig. Onda änglar trängde sig omkring dem, förpestade luften genom sitt fördärvliga inflytande och förslöade deras sinnen. Heliga änglar iaktlogo oroligt dessa själar och väntade på att få driva tillbaka Satans härskara. Men de goda änglarna kunna ej behärska sinnena mot individernas egen vilja. Om dessa ge efter för fienden och icke bemöda sig om att motstå honom, kunna Guds änglar göra föga mer än hålla tillbaka Satans härsmakt, så att den icke kan fördärva själar, förrän ytterligare ljus har givits dem som äro i fara, på det att de må vakna upp och anropa himlen om hjälp. Jesus skall icke utsända heliga änglar att hjälpa dem, som inte göra någon ansträngning att hjälpa sig själva.
Om Satan ser att det är fara för att han skall förlora en själ, anstränger han sig till det yttersta för att kunna behålla denna. Och när människan är väckt till att inse faran och med brinnande iver ser upp till Jesus för att få hjälp i sitt trångmål, fruktar Satan, att han skall förlora en fånge, och han vidtager åtgärder för att med sina änglar omringa själen och skapa en mur av mörker, för att inte himmelens ljus skall kunna nå henne. Men om den nödställda förbliver ståndaktig och i sin hjälplöshet och svaghet förlitar sig på Kristi förtjänst, lyssnar Jesus till den allvarliga trosbönen och sänder en skara av himmelens mäktiga änglar för att förlossa henne.
Satan kan ej uthärda, att man anropar hans mäktige rival, ty han fruktar och bävar för hans (Kristi) kraft och majestät. Vid ljudet av en brinnande bön darrar hela Satans härsmakt ... Och när mäktiga änglar, klädda i himmelens vapenrustning, komma den svaga, förföljda själen till hjälp, draga sig Satan och hans änglar tillbaka, väl vetande att deras strid är förlorad.