De första trettio åren av Kristi liv tillbringades i den lilla staden Nasaret. Invånarna i denna stad voro kända för sin ogudaktighet. Det var orsaken till Natanaels fråga: ”Kan något gott korama från Nasaret?” Evangelisterna förtälja mycket litet om Kristi första levnadsår. Förutom den korta berättelsen om hur han följde med sina föräldrar till Jerusalem, ha vi endast följande korta uppgift: ”Barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.”
Kristus är vårt föredöme i allting. Enligt Guds försyn tillbringades hans tidigaste år i Nasaret, varest invånarna voro sådana, att han ständigt utsattes för frestelser, och det var nödvändigt för honom att vara beskyddad för att kunna förbliva ren och obefläckad mitt ibland så mycken synd och ogudaktighet. Kristus utvalde icke denna plats själv. Hans himmelske Fader utvalde denna plats åt honom, för att hans karaktär där skulle bliva prövad och luttrad på mångahanda sätt. Under sina första levnadsår var Kristus underkastad allvarliga prövningar, svårigheter och strider, för att han därigenom skulle utveckla den upphöjda kaaktär, som gör ho-nom till ett fullkomligt föredöme för både barn, ungdom och vuxna människor.
Barnen och de unga äro ofta i en omgivning, som inte är gynnsam för ett kristligt liv. De giva lätt vika för frestelser och angiva såsom ursäkt för att de vandra på syndens väg, att deras omgivning inte är fördelaktig. Jesus föredrog avskildheten, och genom att föra ett verksamt liv och låta sina händer vara sysselsatta inbjöd han icke frestelsen, utan höll sig fjärran från deras sällskap, vilka utövade ett fördärvligt inflytande. Kristus satte sina fötter på den mest ojämna väg, som barn och unga någonsin skola bliva kallade att beträda. Kristus fick sig icke tilldelat ett liv i överflöd och bekvämlighet. Hans föräldrar voro fattiga och för sitt underhåll hänvisade till sitt dagliga arbete. Därför känetecknades Kristi liv av flitig verksamhet.
Renhet är ej beroende av omständigheterna
Ingen kommer någonsin att behöva utbilda en kristlig karaktär under ogynnsammare omständigheter än de, som vår Frälsare var underkastad. Den omständigheten att Kristus levde trettio år i Nasaret, den plats från vilken många ansågo det vara ett under, om något gott kunde komma, är en tillrättavisning för de unga, som anse att de måste anpassa sig efter omständigheterna. Om ungdomens omgivningar äro ogynnsamma eller rent av skadliga, gör mången detta till en ursäkt för att icke utbilda en kristlig karaktär. Kristi föredöme borde slå ned den tanken, att hans efterföljare äro beroende av plats, rikedom eller medgång för att kunna leva ett obefläckat liv. Kristus skulle lära dem, att deras trohet borde göra varje plats eller ställning, som Guds försyn kallar dem till, ärofull, hur ringa den än må vara.
Kristi liv var ämnat att visa, att renhet, stadga och trohet mot grundsatser icke äro beroende på en tillvaro, fri från svårigheter, fattigdom och motgång. De prövningar och försakelser, som så många unga klaga över, uthärdade Kristus utan att klaga. Och en sådan fostran är just den erfarenhet, som ungdomen behöver, som skall giva stadga åt deras karaktär och göra dem lika Kristus, star-ka i anden till alt motstå frestelser. De skola icke bliva överrumplade av Satans påfund, om de skilja sig från dem, vilkas inflytande kan leda dem på avvägar och fördärva deras sedliga liv. Genom daglig bön till Gud skola de få nåd och visdom från honom att uthärda livets strider och hårda verkligheter och bliva segervinnare. Sinnets allvar och trohet kunna endast erhållas genom vaka och bön. Kristi liv var ett exempel på uthållig kraft, som icke tilläts bli försvagad genom förebråelser, hån, försakelser eller svårigheter.
Så skulle förhållandet vara med de unga. Om pröv-ningar möta dem, kunna de förstå, att Gud prövar deras trohet. I samma mån som de bevara sin karaktärs renhet under motgångar, skall deras kraft, stadga och uthållighet förökas, och de skola växa sig starka i anden.
Hellre död än vanära
Välj fattigdom, smädelse, dina vänners förlust eller vilket lidande som helst, hellre än att befläcka din själ med synd. Hellre död än vanära eller överträdelse av Guds lag, horde vara varje kristens måtto. (”Testimonies for the Church”, Band 5, sid. 147.)