Ingenting är mera förrädiskt än syndens bedrägeri. Det är det goda i denna världen, som vilseleder, förblindar och leder till fördärv. Satan framträder icke öppet med sina frestelser. Han giver dem ett sken av något gott. Han förenar med nöjen och dårskaper sådant som kan skänka en viss behållning, och bedragna själar taga som ursäkt, att de kunna erhålla mycket gott genom att inlåta sig på det. Detta är just det bedrägliga i saken. Det är Satans helveteskonster under maskering. Dårade själar taga ett steg -- och äro sedan beredda för nästa. Det är mycket angenämare att följa det egna hjärtats böjelser än att försvara sig och motstå den listige fiendens första ingivelser, sålunda hindrande honom från att komma in.
O, hur vaktar ej Satan för att se sitt lockbete tagas så villigt, och för att se själar vandra på de vägar, som han utstakat! Han önskar icke, att de skola höra upp med att bedja eller med att uppehålla, ett sken av religiös pliktkänsla, ty han kan sålunda bättre använda dem i sin tjänst. Han förenar sitt sofisteri och sina bedrägliga snaror med deras erfarenheter och tomma ord och kan därigenom på ett förunderligt sätt främja sin sak.
Självrannsakan
Det är nödvändigt att företaga en sträng självrannsa-kan och alt i Guds ords ljus allvarligt fråga: Är mitt hjärta omskapat eller icke? Är jag pånyttfödd i Kristus, eller har jag ännu ett köttsligt hjärta? Har jag endast till det yttre iklätt mig en ny klädnad? Träd inför Guds tron och se efter likasom i Guds ljus, om det inte finns någon hemlig synd, någon orättfärdighet eller någon avund, som du ännu icke uppoffrat. Bed, ja, bed såsom du aldrig bedit förut, att du icke må bli vilseledd av Satans påfund, att du ej må hängiva dig åt en tanklös, sorglös och fåfänglig anda och endast fullgöra religiösa plikter för att lugna ditt eget samvete.
En av de synder, som utgöra tecken på ändens tid, är att kristna bekännare älska nöjen mer än de älska Gud. Var uppriktig mot din egen själ. Rannsaka dig omsorgsfullt. Hur få är det icke, som efter en ärlig undersökning kunna blicka upp till himlen och säga: Jag är inte en av dessa sålunda skildrade. Jag älskar inte nöjen mer än Gud! Hur få är det icke som kunna säga: Jag är död för världen. Det liv jag nu lever, det lever jag i tron på Guds Son. Mitt liv är fördolt med Kristus i Gud. Och när han, som är mitt liv, uppenbaras, skall ock jag tillsammans med honom uppenbaras i härlighet.
Guds kärlek och nåd! O, dyrbara nåd, mera värdefull än finaste guld! Den höjer och förädlar själen mer än någonting annat. Den riktar våra hjärtan och känslor mot himmelen. Medan de, som äro omkring oss, hängiva sig åt världslig fåfänga, njutning och dårskap, ha vi vårt umgänge i himmelen, varifrån vi vänta Frälsaren, och vår själ lyfter sig till Gud för att få förlåtelse och frid, rättfärdighet och sann helgelse. I det vi ha umgänge med Gud och begrunda de ting, som ovanefter äro, förvandlas själen till likhet med Kristus.