Jag önskar, alt jag kunde måla det kristliga livets skönhet. Begynnande vid livets morgon och vägledd av naturlagarna och av Gud, vandrar den kristne ständigt framåt och uppåt. Med var dag kommer han närmare det himmelska hemmet, där livets krona väntar honom, jämte ett nytt namn, ”som ingen känner, utom den som får det”. Han uppnår ständigt ett större mått av lycka, helighet och duglighet. Varje flyende år uppvisar en framgång, som överstiger det föregående årets.
Gud har givit de unga en stege att klättra uppför, en stege, som sträcker sig från jorden till himmelen. Ovanför denna stege är Gud, och hans härlighets klara strålar falla på varje steg. Han iakttager dem som klättra uppför, redo att sända hjälp, så snart något grepp slappnar eller någon fot slinter. Ja, vittna därom med fröjdefulla ord, att ingen, som uthålligt klättrar uppför stegen, skall förvägras inträde i den himmelska staden.
Satan frestar de unga på mångahanda sätt. Han spe-lar sitt spel om deras själar med livet som insats, och han lämnar inga möjligheter obegagnade att förleda och fördärva dem. Men Gud lämnar dem icke att utan bistånd kämpa mot frestaren. De ha en allsmäktig Hjälpare.
Vida mäktigare än fienden är han, som i mänsklig skepnad här på jorden mötte och besegrade Satan, och som övervann varje frestelse, som kan möta de unga i dag. Han är deras äldre broder. Han hyser ett djupt och ömt intresse för dem. Han vakar ständigt över dem och gläder sig, när de söka behaga honom. Han blandar deras böner med sin rättfärdighets rökelse och framställer dem för Gud såsom ett välbehagligt offer. I hans kraft kunna de unga uthärda svårigheter såsom goda korsets stridsmän. Stärkta med hans kraft bliva de i stånd att uppnå de höga ideal, som de uppställt. Offret på Golgata är underpanten på deras seger.
Gud är icke orimlig
Guds församling består av små och stora kärl. Herren begär ingenting orimligt. Han fordrar icke, att de små kärlen skola kunna rymma lika mycket som de stora. Han kommer att vedergälla var och en efter vad han har, och ej efter vad han icke har. Gör ditt bästa, och Gud skall godkänna dina ansträngningar. Fullgör i trohet de plikter, som ligga dig närmast, och du skall få erkännande av Mästaren. Försumma inte de små uppgifter, som vänta dig, under din önskan att göra någonting stort.
Tag dig till vara för att försumma Guds ords studium och enskild bön. Det är dina vapen mot honom, som söker hindra dig på din vandring mot himmelen. Om man försummar bön och bibelstudium en gång, är det lättare att försumma det nästa gång. Om man en gång gör motstånd mot Andens maning, bereder man sig för att göra motstånd nästa gång. Sålunda förhärdas hjärtat och förslöas samvetet.
Å andra sidan blir man, varje gång man övervinner en frestelse, bättre i stånd till att övervinna nästa gång. Det blir för varje gång lättare alt förneka sig själv. Varje vunnen seger bereder vägen för en ny seger. Varje motstånd mot frestelser, varje självförnekelse och varje seger över synden är ett utsäde till evigt liv. Varje osjälvisk handling medför ett större mått av andlighet. Ingen kan söka bliva lik Kristus, utan att bli mera ädel och sann.
Fört rösta på Herren
Herren skall erkänna varje ansträngning du gör att förverkliga hans höga avsikt med dig. När du begår ett felsteg, eller när du förledes till synd, skall du inte tro, att du ej kan bedja, och att du inte är värdig att komma inför Herren. ”Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig.” Med utsträckta armar väntar han att få välkomna den förlorade sonen. Vänd dig till honom och omtala dina fel och brister. Bed honom giva dig kraft till nya ansträngningar. Han kommer aldrig att göra dig besviken eller missbruka ditt förtroende.
Du kommer att möta prövningar. Det är på det sättet Herren mejslar bort ojämnheterna i din karaktär. Knota ej! Du gör prövningen svårare genom att klaga. Ära Gud genom glad undergivenhet. Uthärda betrycket i tålamod. Bevara Guds kärlek i hjärtat, även om något orätt vederfares dig. ”Avhåll din tunga från det som är ont och dina läppar från alt tala svek. Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter. Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras rop.”
Begå ej någon överilad handling. Om du väntar till i morgon, så är den mörka dagen förbi. ”Genom stillhet och förtröstan varden I starka.” Kristus känner frestelsernas makt. och hur stor din motståndskraft är. Hans hand är alltid i medlidsam ömhet utsträckt till varje lidande barn. Han säger till den frestade och missmodige: Barn, kan du inte förtrösta på mig, som har lidit och dött för dig? ”Så länge du lever, må din kraft bestå.”
”Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; han skall göra det.” Han skall vara för dig såsom skuggan av en stor klippa i ett förtorkat land. Han säger: ”Kommen till mig, ... så skall jag giva eder ro.” Detta är en ro, som världen varken kan giva eller taga ifrån oss.
Ord kunna icke beskriva, huru stor frid och glädje den besitter, som följer Guds ord. Prövningar störa honom icke, ringaktning sårar honom icke. Det egna jaget är korsfäst. Hans bördor kunna för varje dag bliva allt tyngre, hans frestelser svårare och hans prövningar allvarligare; men han stapplar icke, ty han undfår den hjälp som motsvarar hans behov.