Det var på berget tillsammans med Gud, som Moses såg förebilden till den underbara byggnad, i vilken Herrens härlighet skulle uppenbara sig. Det är på berget tillsammans med Gud -- den heliga platsen för umgänge -- som vi måste betrakta hans härliga ideal för mänsk-ligheten. Därigenom bliva vi i stånd att så dana vår karaktär, att detta löfte kan bliva uppfyllt med avseende på oss: ”Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.”
Medan vi äro sysselsatta i vårt dagliga arbete, borde vi upplyfta vår själ till himmelen i bön. En sådan tyst åkallan uppstiger såsom en rökelse inför nådens tron, och fiendens bedrägerier bliva omintet. Den kristne som sålunda förtröstar på Gud, kan icke bliva besegrad. Inga onda uppsåt kunna störa hans frid. Alla löften i Guds ord, all den gudomliga nådens kraft och alla Jehovas hjälpmedel tagas i anspråk för att tillförsäkra honom räddning. Det var på det sättet, som Enok vandrade med Gud. Och Gud var med honom och bistod honom, närhelst han behövde hjälp.
Gemenskap med den Oändlige
Bönen är själens andedräkt. Den är den andliga kraf-tens hemlighet. Inga andra nådemedel kunna ersätta den, om själen skall bevaras sund. Bönen bringar hjärtat i förening med livets källa och fördjupar människans religiösa erfarenhet. Om du försummar ditt böneumgänge eller endast beder någon enstaka gång, då det synes dig lämpligt, kommer du att förlora ditt fäste i Gud. De andliga förmågorna förlora sin livaktighet, och den religiösa erfarenheten lider brist på friskhet och kraft.
Det är underbart, att vi kunna få våra böner besvara-de, att ovärdiga, förvillade människor kunna få kraft att framlägga sina behov inför Gud. Kan människan åstunda någon högre kraft än denna -- att vinna gemenskap med den oändlige Guden? Den svaga, syndiga människan har förmånen att få tala med sin Skapare. Vi kunna uttala ord, som nå fram till den tron på vilken världsalltets Herre sitter. Vi kunna tala med Jesus, då vi vandra på vägen, och han säger: ”Jag håller dig vid min högra hand”.
Varje uppriktig bön besvaras
Vi kunna äga förbindelse med Gud i våra hjärtan. Vi kunna vandra i Kristi sällskap. När vi äro upptagna med vårt dagliga arbete, kunna vi framviska vårt hjärtas åstundan, utan att något mänskligt öra kan uppfatta det. Men ordet kan icke dö bort i tystnad eller gå förlorat. Ingenting kan döva själens längtan. Den stiger upp över gatans larm och maskinernas dån. Det är Gud, som vi tala med, och vår bön blir hörd.
Bed, bed, och du skall erhålla vad du beder om. Bed om ödmjukhet, visdom, mod och mera tro. Varje allvarlig bön skall bliva besvarad. Svaret kanske inte kommer på det sätt som du önskat, eller vid det tillfälle du trott, men det skall komma på ett sätt och vid ett tillfälle, som bäst motsvarar ditt behov. Gud besvarar icke alltid de böner, du beder i ensamhet, sorg eller trångmål, i enlighet med dina förväntningar, men han bevarar dem alltid till ditt bästa.