Ett fördärvligt slöseri härskar överallt, och själar gå mot fördärv på grund av sin kärlek till fina kläder och smycken. Det liv som leves av nio tiondelar av dessa, som hängiva sig åt modet, är en skriande lögn. De tilllämpa dagligen svek och bedrägeri, ty de vilja visa sig sådana, som de i verkligheten icke äro.
Själens förädling, saktmod och givmildhet få giva vi-ka, för att man skall kunna tillfredsställa sitt begär efter onda ting. Tusentals människor sälja sin dygd för att få medel till att kunna efterfölja världens seder. Sådan dårskap beträffande världens växlande moder borde framkalla en skara reformatorer, som vilja taga sin ståndpunkt för en enkel och flärdlös dräkt. Satan uttänker ständigt nymodigheter, som ej kunna efterföljas utan uppoffring av pengar, tid och hälsa.
Anpassning efter världen
Hur våga kristna bekännare efterfölja världens barn, då de se framför sig världens fördärvliga seder och bruk? Skall det se ut som om vi gillade dessa seder genom att antaga dem? Det är många som anpassa sig efter världens seder, emedan Kristus, härlighetens hopp, ej tagit sin boning i dem. Ett överdådigt liv och slösaktig klädsel drivas till en sådan överdrift, att de snart utgöra ett tidstecken i de yttersta dagarna.
Högmod och fåfänga framträda överallt. Men de som tycka om att beundra sig själva i spegeln, äro föga benägna att fördjupa sig i Guds lag, själens spegel. Denna förgudning av klädedräkten ödelägger allt som är ödmjukt, milt och älskvärt i karaktären. Den upptager de värdefulla timmar, som borde ägnas åt eftertanke, till hjärterannsakan och bön och åt Guds ords betraktelse. I Guds ord äro nedtecknade lärdomar, som äro särskilt avsedda för vår fostran.
Genom att ägna stor uppmärksamhet åt sin klädsel förslösar man medel, som borde användas i välgörenhetsarbete, och genom de överflödiga utgifterna rövar man från Gud. Vi ha icke fått våra medel för att med hjälp av dem tillfredsställa vår högfärd och kärlek till prakt. Vi måste vara trogna förvaltare, som kläda de nakna, mätta de hungriga och genom våra medel befrämja Guds verk. Om vi vilja ha prydnader, så äro mildhetens, ödmjukhetens, blygsamhetens och förståndets gåvor passande för varje människa under alla livets förhållanden.
Skola vi ej i trohet taga vår ståndpunkt och genom våra maningar och vårt föredöme göra slut på vår efterlåtenhet för denna fördärvade tidsålders slöseri och över-drifter? Skola vi ej vara goda exempel för de unga, så att vare sig vi äta eller dricka, eller vadhelst annat vi göra, vi må göra allt till Guds ära?