De kristna borde vara de gladaste och lyckligaste människorna på jorden. De kunna leva i den förvissningen, att Gud är deras Fader och deras alltid förblivande vän.
Men många kristna bekännare företräda ej den kristna religionen på ett rätt sätt. De synas dystra och nedslagna. De tala ofta om de stora uppoffringar, de måst göra för att bliva kristna. De uppmuntra dem som icke mottagit Kristus, då de i ord och handling framhålla, att de måste lämna allt, som kan göra livet angenämt och glädjerikt. De insvepa sitt kristna hopp i ett moln av dysterhet. De giva intryck av att Guds bud äro en börda även för den villiga själen, och att allting som kan vara till förnöjelse och som kunde tillfredsställa smaken, måste uppoffras.
Vi tveka ej att säga, att denna klass av kristna bekän-nare ej har den rätta förståelsen för religionen. Gud är kärleken. Den som lever i Gud, lever i kärleken. Var och en som genom personlig erfarenhet fått lära känna vår himmelske Faders kärlek och ömma omsorg, kommer att sprida ljus och glädje, varhelst han befinner sig. Deras närvaro och inflytande kommer att för deras medmänniskor bliva såsom doften av ljuvliga blomster, ty de stå i förbund med Gud och himmelen, och himmelens renhet och stora kärlek kan genom dem nå alla, som. komma under deras inflytande. Därigenom bliva de världens ljus och jordens salt. De äro i sanning en livets lukt till liv och icke en dödens lukt till död.
Kristlig förströelse
Det är de kristnas förmån och plikt att söka veder-kvicka själen och stärka kroppen genom oskyldig förströelse, i syfte att använda sina kroppsliga och själsliga krafter till Guds ära. Vår förströelse borde ej bestå i dåraktig munterhet eller antaga meningslösa former. Vi kunna giva den en sådan karaktär, att vi gagna dem vi komma i beröring med, så att både vi och de bliva bättre skickade att med större framgång fullgöra de skyldigheter, som vila på oss såsom kristna.
Vi äro utan ursäkt inför Gud, om vi hängiva oss åt nöjen, som kunna hindra oss ifrån att fullgöra livets vardagsplikter, och som tillika minska vårt behov av att begrunda Guds väsen och de himmelska tingen. Kristi religion är upplyftande och förädlande till sitt inflytande. Den står över allt dåraktigt skämt och gyckel och lättsinnigt prat. Må vi i alla våra förströelser söka inhämta friskt mod och styrka från kraftens gudomliga källa, så att vi med mera framgång må kunna dana vårt liv i renhet, sann godhet och helighet.
Skönhetsglädje
Den store Guden älskar det sköna. Han har givit oss otvetydiga bevis därpå i sina händers verk. Han planterade en vacker lustgård i Eden för våra första föräldrar, Han lät ståtliga träd av alla slag växa upp ur marken till deras nytta och nöje. Han danade sällsynt vackra blommor i alla färgnyanser, som fyllde luften med sin doft. Glada sångare med olika slags fjäderskrud sjöngo sina fröjdefulla sånger till Skaparens pris. Det var Guds avsikt, att människan skulle finna lycka i att vårda hans skapelse, och att hon skulle tillfredsställa sitt behov med trädens frukter i lustgården.
Gud, som gjorde Eden-hemmet så övermåttan härligt för våra första föräldrar, har även givit oss ståtliga träd, sköna blommor och allting annat underbart i naturen, för att vi skulle vara lyckliga. Han har givit oss dessa tecken på sin kärlek, på det att vi måtte ha en rätt uppfattning av hans sinnelag.
Han har ingivit kärleken till det sköna i sina barns hjärtan. Men många ha förvanskat denna kärlek. Det goda och sköna som Gud slösat på oss, ha vi ägnat vår dyrkan, medan vi förgätit den underbare Givaren. Detta är dåraktig otacksamhet. Vi borde erkänna Guds kärlek till oss i alla hans skapade verk, och våra hjärtan borde påverkas av dessa bevis på hans kärlek, så att vi gåve honom våra bästa och heligaste känslor.
Den store Konstnären
Gud har omgivit oss med naturens underbara värld, för att denna skulle fängsla och intressera oss. Han vill, att vi skola sammanbinda naturens under med hans karaktär. Om vi troget studera naturens bok, skola vi finna, att den är en rik källa till begrundan av Guds oändliga kärlek och makt.
Mången prisar den konstnärliga skicklighet, som kan frambringa härliga målningar på en duk. Många hängiva sig med hela sin varelse åt konsten, men hur långt ifrån förebilden komma de ändå icke! Konsten kan aldrig nå fram till naturens fullkomning. Många kristna bekännare kunna bliva hänryckta över en målning av aftonrodnaden. De beundra konstnärens skicklighet. Men de äro likgiltiga för den verkliga solnedgången, som de kunna få se varje molnfri afton.
Var finner konstnären sitt motiv? 1 naturen. Men den store Mästaren har på himmelens skiftande duk målat solens härliga nedgång. Han har färgat och förgyllt himmelen med guld, silver och purpur, som om himmelens portar vore öppnade, så att vi kunna se dess strålglans, och så att vi i fantasien kunna tränga in till härligheten där innanför. Mången vänder sig likgiltigt från denna bild, som målats på himlavalvet. De försumma att spåra Guds oändliga kärlek och makt, som uppenbaras på himmelen, men komma nästan i extas, då de betrakta och beundra de ofullkomliga målningar, som äro en avbild av den store Konstnärens verk.
Ur stånd att motstå frestelser
Tro ej, att du kan vara tillsammans med dem, som älska nöjen, skämt och förströelser, och samtidigt vinna seger över frestelser.