Det är ett oroväckande sakförhållande, att kärleken till världen är så förhärskande bland ungdomen i våra dagar. Många uppträda som om nådatiden vore en enda lång fridag, som om de blivit födda till världen för att roa sig, och som om de kunde engagera sig i idel intressanta och spännande tilldragelser. De finna sin förnöjelse i världen och i de ting som äro av världen, men känna ej Fadern och hans Andes nåd. Många äro lättsinniga i sitt tal. De söka glömma, att de skola bliva dömda efter sina ord. Gud vanäras genom den ytlighet och det tomma, fåfänga tal och skratt, som kännetecknar många av våra ungas liv.
Satan bemödar sig om att få dem att finna lycka i världsliga njutningar. Och han ingiver dem, att de skola rättfärdiga sig själva genom att söka visa, att dessa njutningar äro oskadliga, oskyldiga och även nyttiga för hälsan. Han framställer helgelsens väg såsom uppfylld av svårigheter, medan de världsliga njutningarnas väg är beströdd med blommor.
Han förskönar världen och dess njutningar med falska och vilseledande färger inför de ungas blickar. Men världens njutningar skola snart taga slut, och det som utsåtts, måste även uppskäras. Är vår personlighet, våra förmågor och gåvor för värdefulla att helgas åt Gud, vår Skapare, åt honom som vakar över oss varje ögonblick? Äro våra karaktärsegenskaper för värdefulla för att helgas åt Gud?
Vishetens väg
De unga påstå ofta, att de behöva något som upplivar och förströr sinnet. Den kristnes hopp är just, vad som behövs. Religionen skall för den troende visa sig vara en vederkvickelse, en ledstjärna till den sanna lyckans källa. De unga borde studera Guds ord och ägna sig åt eftertanke och bön. De skola finna, att deras fritid ej kan användas på bättre sätt. Visdomens ”vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga”.
Paulus uppmanar de unga att vara nyktra, då han skriver till Titus: ”Förmana likaledes de yngre männen att skicka sig tuktigt. Bliv dem i allo ett föredöme i goda gärningar, och låt dem i din undervisning finna oförfalskad renhet och värdighet, med sunt, ostraffligt tal, så att den som står oss emot måste blygas, då han nu icke har något ont att säga om oss.”
Jag beder enträget de unga att för sin själs skull giva akt på apostelns förmaning. Alla dessa nådefulla uppmaningar, varningar och tillrättavisningar skola för somliga bliva en livets lukt till liv, för andra en dödens lukt till död. De unga äro naturligtvis böjda för att tro, att man inte kräver så mycket ansvar, omsorg och bekymmer av dem. Men av var och en fordras, att han följer Bibelns rättesnöre. Det ljus, som lyser genom förmåner och tillfällen, genom ordets tjänst, genom råd, varningar och tillrättavisningar, kommer att antingen fullkomna karaktären eller döma de likgiltiga. Detta ljus måste omhuldas lika väl av de yngre som av de äldre. Vem vill nu avgöra sig för Gud och besluta sig för att giva hans tjänst det första rummet i sitt liv. Vem vill taga oket på och bära bördor?
”Tänk på din Skapare i din ungdomstid.” Jesus vill, att de som äga ungdomens friskhet, skola tjäna honom. Han önskar, att de skola bliva odödlighetens arvingar. De kunna då växa upp till ädla män och kvinnor, trots det sedefördärv som omgiver dem, och som förstör så många unga vid tidiga år. De kunna bliva fria i Kristus. De äro ljusets barn -- icke mörkrets.
Gud kallar unga män och kvinnor att avstå från sina dåliga vanor, att bliva flitiga i sitt arbete, brinnande i anden och tjänare åt Gud. De få ej förbliva overksamma och försumma att anstränga sig för att övervinna sina dåliga vanor och förbättra sin vandel. Allvaret i deras böner kommer att ådagaläggas genom kraften av de ansträngningar, de göra för att lyda Guds bud. Vid varje steg kunna de avstå från syndiga vanor och föreställningar, i det de tro, att Herren genom sin helige Andes kraft skall giva dem kraft att vinna seger.
Trohet i det ringa
Personliga, uthålliga och eniga ansträngningar skola krönas med framgång. De som önska göra mycket gott i vår värld, måste vara villiga att göra det efter Guds sinne -- att göra det lilla. Den som vill nå höga platser genom att göra något stort och underbart, kommer att misslyckas att göra någonting alls.
Gud sätter mer värde på att man ständigt i ett gott verk och ofta upprepar en trogen tjänst, än att man utför ett storverk. De unga få därigenom ett gott anseende, och deras ansträngningar få en särskild prägel.
De unga kunna utföra ett gott arbete för att rädda själar. Gud gör dem ansvariga för det sätt, på vilket de förvalta de pund, som anförtrotts dem. Må de som göra anspråk på att vara Guds söner och döttrar, sträva mot ett högt mål. Må de använda varje förmåga, Gud har givit dem.