Under dessa dagar av faror och fördärv äro de unga utsatta för många prövningar och frestelser. Många segla i ett farofyllt farvatten. De behöva en lots; men de vägra alt mottaga den välbehövliga hjälpen och mena, att de äro i stånd att styra sitt eget skepp. De se inte, att de äro i färd med att segla på ett blindskär, som kan bli orsak till alt de lida skeppsbrott i tron och saligheten. De äro förblindade av tanken på frieri och äktenskap, och de bekymra sig endast om att få sin vilja fram. Under denna den viktigaste tiden i deras liv behöva de en ofelbar rådgivare och en säker ledare. Detta skola de finna i Guds ord. Om de inte flitigt studera Bibeln, skola de begå många felsteg, som kunna fördärva både deras egen och andras lycka för det närvarande såväl som för det tillkommande livet.
Många äro benägna att vara häftiga och envisa. De ha ej givit akt på Guds ords visa råd. De ha inte kämpat med sig själva och vunnit en härlig seger, och deras hårda och obändiga vilja har fört dem från dygdens och lydnadens väg. Se tillbaka på edert flydda liv, unga vänner, och betrakta troget eder vandel i Guds ords ljus. Har du så noggrant beaktat dina skyldigheter mot dina föräldrar, som Bibeln påbjuder? Har du i vänlighet och kärlek behandlat din moder, som haft omsorg om dig ända från barndomen? Har du lagil hänsyn till hennes önskningar, eller har du framkallat lidande och sorg i hennes hjärta genom att fullfölja dina egna önskningar och avsikter? Har den sanning, du bekänner dig till, helgat ditt hjärta och mildrat och kuvat din vilja? Varom icke, så är det din uppgift att försona det du brutit i det flydda.
En säker ledning
Bibeln framställer en fullkomlig förebild för karaktä-ren. Denna heliga bok, som är inspirerad av Gud och skriven av heliga män, är en fullkomlig ledstjärna under alla livets förhållanden. Den framställer tydligt både de ungas och de gamlas skyldigheter. Om den blir livets ledstjärna, kommer dess lärdomar att föra själen uppåt. Den skall höja sinnet, fullkomna karaktären och giva frid och fröjd i hjärtat. Men många av de unga ha valt att vara sina egna rådgivare och ledare och ha lagt avgörandena i sina egna händre. Sådana måste mera ingående studera Bibelns lärdomar. På dess blad skola de finna sina skyldigheter gentemot föräldrar och trosbröder framställda. Det femte budet lyder: ”Hedra din fader och din moder, på det att du må länge leva i det land som Herren, din Gud, vill giva dig”. Vidare läsa vi: ”I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt”.
Ett av tecknen på att vi leva i de yttersta dagarna är, att barnen äro olydiga mot sina föräldrar, otacksamma och oheliga. Guds ord innehåller många påbud och för-ordningar, som mana till vördnad för föräldrar. Det framställer för de unga den heliga plikten att älska och vårda sig om dem, som ha lett dem genom barndom och ungdom, tills de blivit fullvuxna män och kvinnor, och nu i stor utsträckning äro beroende av dem för sin frid och lycka. Bibeln gör inga tvetydiga uttalanden i detta ämne; och likväl ha dess lärdomar lämnats obeaktade.
De unga ha mycket att lära, och det viktigaste är att de lära känna sig själva. De böra ha en rätt uppfattning om sina plikter och skyldigheter gentemot föräldrar och skulle ständigt i Kristi skola lära sig att bliva milda och saktmodiga av hjärtat. Under det att de böra älska och ära sina föräldrar, böra de även akta på erfarna församlingsmedlemmars omdömen.
En hedersam vandel
En ung man, som sällskapar med en för hans föräldrar obekant flicka och vinner hennes vänskap, handlar icke såsom en ädel kristen gentemot henne eller gentemot sina föräldrar. Genom hemligt umgänge och hemliga sammanträffanden kan han vinna inflytande över hennes sinne, men när han så gör, ådagalägger han ej den själens ädelhet och renhet, som varje Guds barn skulle äga. För att kunna nå sina syften handla de på ett sätt, som inte är ärligt och öppenhjärtigt eller i överensstämmelse med Bibelns föredöme, och de visa sig otrogna gentemot dem som älska dem och vilja vara deras trofasta ledare. Äk-tenskap, som ingås under sådan påverkan, äro ej i överensstämmelse med Guds ord. Den som vill föra en dotter bort från dygdens väg, och som vill förvilla hennes uppfattning om Guds tydliga och klara budord om att lyda och ära sina föräldrar, är ej den som kan vara trogen sina äktenskapliga skyldigheter.
Det frågas: ”Hur skall en yngling bevara sin väg obesmittad?” och svaret lyder: ”När han håller sig efter ditt ord”. Den unga människa, som gör Bibeln till sin ledstjärna, behöver ej misstaga sig om dygdens och trygghetens väg. Denna välsignade bok skall lära ho-nom att bevara sin själ obefläckad, att vara trogen och att icke handla bedrägligt. ”Du skall icke stjäla”, skrev Gud med sitt finger på stentavlorna, men hur ofta begås och ursäktas ej stölder av heliga känslor!
Detta bedrägliga umgänge och dessa hemliga sammanträffanden fortsätta, tills den oerfarna, som ej vet vart detta skall leda, finner, att den tillgivenhet hon är skyl-dig sina föräldrar, i stället riktar sig på honom, som genom sin vandel visar, att han är hennes kärlek ovärdig. Bibeln fördömer all slags ohederlighet och påbjuder, alt man skall göra det rätta under alla omständigheter. Den som gör Bibeln till sin ungdoms ledstjärna, till ett ljus på sin stig, följer dess undervisning i allting. Han överträder ej en enda prick av lagen för att fullfölja sitt syftemål, även om han till följd därav måste göra stora uppoffringar. Om han tror på Bibeln, vet han, att Guds välsignelse ej vilar över honom, när han avviker från lättfärdighetens smala väg. Även om han till en tid synes ha framgång, skall han säkerligen få skörda frukten av sina handlingar.
Guds förbannelse vilar över många av de otyglade och otillbörliga förbindelser, som ingås i denna tid av världens historia. Om Bibeln hade kastat ett obestämt ljus över denna fråga, skulle den vandel, som många unga i dag föra under sin böjelse för varandra, vara ursäktlig. Men Bibelns riktlinjer äro icke tvetydiga. De kräva fullkomlig renhet i tankar, ord och gärningar. Vi äro tacksamma mot Gud, för alt hans ord är ett ljus på vår stig, och för att ingen behöver vara i tvivelsmål om pliktens väg. De unga borde taga till sin uppgift att rådfråga dess blad och giva akt på dess råd, ty sorgliga felsteg begås ständigt, då man avviker från dess föreskrifter.
Behovet au sunt omdöme
Om det finns något, som bör övervägas med sunt förnuft och lidelsefritt omdöme, så är det frågan om äktenskapet. Mer än någonsin behövs Bibelns råd, innan man tager det steg, som sammanbinder två människor för livet. Men den allmänna uppfattningen är, att känslorna skola vara avgörande, och i alltför många fall tager en kärlekskrank känslosamhet ledningen och för mot säker undergång. Härvidlag lyda de unga sitt förstånd mindre än i något annat fall, och de vägra att taga reson. Frågan om äktenskapet synes ha en förtrollande inverkan på dem. De underordna sig inte Gud. Deras förstånd är förmörkat, och de vandra sin väg i hemlighet, som om de fruktade för att någon skulle gripa in i deras planer.
Det hemliga sätt på vilket trolovning och äktenskap äga rum, är orsaken till en stor del av de olyckor, vilkas fulla omfattning endast Gud känner till. På detta skär ha tusentals själar lidit skeppsbrott. Kristna bekännare, vilkas liv kännetecknas av renhet, och som handla förståndigt i varje annat avseende, begå sorgliga felsteg i detta hänseende. De ha en envis, okuvlig vilja, som inga förnuftsskäl göra intryck på. De bliva så dårade av mänskliga känslor och impulser, att de icke ha någon önskan att rannsaka Bibeln och komma i nära gemenskap med Gud.
Satan vet, vilka naturer han har att göra med, och han uppenbarar sin infernaliska visdom i varjehanda påhitt för att föra själar i fördärvet. Han lägger märke till varje steg och gör många förslag. Ofta godtagas dessa förslag hellre än Guds ords råd. Detta fint vävda och farliga nät är iordninggjort för att fånga de unga och oerfarna. Ofta kan det vara dolt under en ljusets slöja. Men de som bliva dess offer, komma igenom livet under många sorger och bekymmer. Som en följd därav se vi människovrak överallt.
Föräldrarna böra rådfrågas
När skola våra unga bliva visa? Hur länge skall denna vandel fortsätta? Skola barnen rådfråga endast sina egna önskningar och böjelser och icke akta på sina föräldrars råd och omdöme? Somliga synas aldrig ägna en tanke åt sina föräldrars önskemål eller åt deras mogna omdöme. Själviskheten har stängt hjärtedörren för barnslig tillgivenhet. De ungas sinnen måste väckas med avseende på detta förhållande. Endast till det femte budet är fogat ett löfte, men likväl tages det mycket lättsinnigt och lämnas stundom alldeles obeaktat på den älskades uppmaning. Det finnes många unga, som ringakta sin moders kärlek och vanära sin fader för hans omsorg.
En av de största missuppfattningar förenade med detta ämne är, att man ej bör störa de ungas och oerfarnas känslor, och att man ej bör blanda sig i deras kärleksaffä-rer. Om det finnes något ämne, som bör betraktas från alla synpunkter, så är det detta. De lärdomar som kunna dragas av andras erfarenheter och ett lugnt, försiktigt övervägande av saken å båda sidor, äro avgjort nödvändiga. Det är ett ämne som behandlas alltför lättvindigt av det stora flertalet människor.
Låten Herren och edra gudfruktiga föräldrar bliva edra rådgivare, unga vänner. Bedjen över saken. Överväg varje känsla, och lägg noggrant märke tillkaraktärens utveckling hos den, som du ämnar förena ditt levnadsöde med. Det steg du ämnar taga, är kanhända det viktigaste i ditt liv och bör ej bliva överilat. Det är tilllåtet att älska, men älska ej blint.
Övertänk noga, om ditt liv genom äktenskapet skulle bliva lyckligt, eller om det skulle bliva oharmoniskt och olyckligt. Ställ dig inför frågan: kommer denna förening att bliva mig till hjälp på vägen mot himmelen, kommer den att föröka min kärlek till Gud och kommer den att göra mig nyttigare i detta livet? Om du gynnsamt kan besvara dessa frågor, må du under Guds fruktan vandra framåt.
Men även om du ingått förbindelse med någon utan att till fullo känna dens sinnelag, som du ämnar förena dig med, så må du icke tro att denna förbindelse gör det nödvändigt för dig att avgiva äktenskaplig trohetsed och förena dig för livet med en, som du ej kan älska och akta. Var mycket försiktig med vilka tillfälliga förbindelser du ingår. Men det är bättre, mycket bättre att bryta förbindelsen före bröllopet än att skiljas efteråt, såsom många göra.
Har behandlar han sin moder?
Sann kärlek är en planta, som behöver vård. Må den kvinna som vill ingå ett fridfullt och lyckligt äktenskap, och som vill undgå olycka och sorg i framtiden, fråga, innan hon yppar sina känslor: Har min älskade en moder? Hurudan är hennes karaktär? Fullgör han sina skyldigheter mot henne? Söker han uppfylla hennes önskningar och göra henne lycklig? Kommer han att visa aktning och kärlek, vänlighet och uppmärksamhet gentemot sin hustru, om han inte respekterar och ärar sin moder? Skall han fortsätta att älska mig, när den första tiden av äktenskapet är förbi? Kommer han att ha tålamod med mina felsteg, eller blir han kritisk, överlägsen och befallande? En sann känsla överser med många fel; kärleken upptäcker dem ej.
Ögonblickets ingivelse ej pålitlig
De unga lita alltför mycket på ögonblickets ingivelse. De borde ej hänge sig alltför snart eller låta sig fångas alltför villigt på grund av den älskades fördelaktiga yttre. Den uppvaktning som äger rum nu för tiden, kännetecknas av falskhet och hyckleri, och själafienden kan uträtta mycket mer än Herren. Om någonstädes, behövs här gott sunt förnuft; men i verkligheten har detta mycket litet att säga till om.
Om barnen ville närma sig sina föräldrar, om de ville anförtro sig åt dem och för dem omtala sin glädje och sorg, skulle de bevara sig från många bekymmer i framtiden. Må de, när de ej veta vilken väg som är den rätta, framlägga saken så, som de betrakta den, för sina föräldrar och bedja dem om råd. Vem är så väl skickad att påpeka farorna lör dem, som deras gudfruktiga föräldrar? Vem kan förstå deras egenartade temperament så bra som de?
Kristna barn sätta högre värde på sina gudfruktiga föräldrars kärlek och erkännande, än på all annan jordisk välsignelse. Föräldrarna kunna sympatisera med sina barn och bedja för och med dem, att Gud måtte beskydda och bevara dem. Framför allt kunna de hänvisa dem till deras osviklige Vän och Rådgivare, som skall röras av deras känsla av hjälplöshet. Han som blev frestad i alla stycken likasom vi, dock utan synd, vet hur han skall hjälpa dem som frestas.