Gud har satt människorna i världen, och det är deras förmån att äta och dricka, köpa och sälja, taga till äkta och givas till äkta. Men vid allt detta kan man vara trygg, endast om man fruktar Gud. Vi borde leva här på jorden med den eviga världen i tankarna. Den stora synden beträffande äktenskapen i Noas dagar var, att Guds söner ingingo förbindelser med människornas döttrar. De som bekände sig tro på och vörda Gud, förenade sig med dem som voro förhärdade i sina hjärtan, och utan urskiljning gifte de sig med vem de ville. Det finnes många i vår tid med en bristfällig religiös erfarenhet, vilka göra just detsamma, som man gjorde på Noas tid. De ingå äktenskap utan att omsorgsfullt och under bön överväga saken. Många inträda i det äkta ståndet lika tanklöst, som om de skulle avgöra en affärsangelägenhet; sann kärlek är ej bevekelsegrunden.
Gudlös förblindelse
Tanken på giftermål synes ha en förtrollande makt över många ungas sinnen. Två människor bliva bekanta. De äro betagna i varandra, och hela deras uppmärksamhet är ömsesidigt tagen i anspråk. Förståndet är förblindat och omdömet nedtystat. De vilja ej bry sig om något råd eller underkasta sig någon ledning, utan yrka på att få sin vilja fram utan tanke på följderna.
Lik en farsot eller smitta, som måste ha sin tid, är den förblindelse som överväldigat dem, och det tyckes vara omöjligt att göra slut på den. Kanhända det finnes några i deras omgivning som förstå, att om kontrahenterna i fråga skulle förena sig genom äktenskap, skulle följden endast bli en livslång olycka. Men uppmaningar och förmaningar äro till ingen nytta. Kanhända kommer den som Gud velat giva framgång i sitt verk, genom en sådan förening att bliva oduglig och otjänstbar; men även i detta avseende söker man förgäves övertala och överbevisa.
Allt vad erfarna män och kvinnor kunna säga, visar sig utan verkan. Det är fruktlöst att söka ändra de beslut, som deras önskningar ha lett dem till. De förlora intresset för bönemöten och för allt annat, som angår religionen. De äro fullständigt betagna i varandra, och livets plikter försummas, som om de vore av föga betydelse. Natt efter natt sitta dessa unga uppe och samtala med varandra. Dryfta de allvarliga och viktiga problem? O, nej! Snarare lättsinniga ämnen, som ej har någon betydelse.
Hälsans och blygsamhetens lagar överträdas
Satans änglar vakta dem, som ägna en stor del av natten åt älskog. Om de kunde få sina ögon öppnade, skulle de se, att en ängel nedtecknar deras ord och handlingar. Hälsans och blygsamhetens lagar överträdas. Det skulle vara mer tillbörligt att låta några av kärleksstunderna före bröllopet äga rum efter detsamma. Men i vanliga fall gör giftermålet slut på den tillgivenhet, som ägnats under förlovningstiden.
Dylika nattliga utsvävningar under denna kritiska ål-der resultera ofta i båda de däri deltagandes ruin. Satan triumferar och Gud vanäras, när män och kvinnor förnedra sig själva. Ett aktat namn uppoffras under denna förblindelse, och dylika människor kunna ej fira bröllop med Guds bifall. De gifta sig, därför att lidelsen driver dem, och när nyhetens behag är över, börja de inse vad de gjort. Ett halvt år efter vigseln ha deras känslor för varandra undergått en förändring. De ha under sitt äktenskapliga liv bättre lärt känna varandras sinnelag. Var och en upptäcker hos den andra ofullkomligheter, som ej kommo i dagen under deras tidigare förbindelses förblindelse och dårskap. Löftena vid altaret förena dem ej med varandra. Till följd av förhastade giftermål förekomma även bland Guds folk boskillnader, skilsmässor och stor förvirring inom församlingen.
Goda råd ringaktas
Denna art av giftermål är ett av Satans särskilda på-fund, och han har nästan alltid framgång i sina planer. Jag har en smärtsam känsla av hjälplöshet, när någon kommer till mig för att få råd i denna angelägenhet. Jag talar till dem de ord, som Gud lägger i min mun, men de vilja ofta dryfta varje detalj och framhålla det förståndiga uti att fullfölja sina egna syften; och så göra de till slut.
De tyckas ej ha någon makt att övervinna sina egna önskningar och böjelser, och de vilja gifta sig under alla förhållanden. De överväga ej saken sorgfälligt och under bön. De överlämna sig ej i Guds händer, för att hans Ande skall kunna vägleda och styra dem. Guds fruktan synes ej vara deras mål, och de tro, att de kunna förstå sitt eget bästa utan Guds visdom eller människors råd.
När det är för sent, skola de finna att de begått ett misstag, att de ha grumlat sin lycka i detta livet och satt sin själs frälsning i fara. De ville ej tillstå, att någon annan än de själva visste något om saken, men om de hade efterföljt de råd, som gåvos dem, kunde de ha besparat sig många år av bekymmer och sorg. Men råd äro bortkastade på sådana, som vilja ha sin egen vilja fram. Lidelsen driver sådana människor över varje hinder, som förnuft och omdöme kan ställa i deras väg.
Kännetecken på sann kärlek
Kärleken är av himmelskt ursprung. Den är ej oför-nuftig eller blind. Den är ren och helig. Det naturliga hjärtats lidelser är någonting helt annat. Medan den rena kärleken vill framlägga alla sina planer inför Gud och vill vara i fullkomlig harmoni med Guds Ande, är lidelsen halsstarrig, överilad och dumdristig, den trotsar allt tvång och gör föremålet för sitt val till en avgud.
Guds nåd uppenbarar sig i dens liv, som har den sanna kärleken. Blygsamhet, enkelhet, ärlighet, dygd och religion kännetecknar varje steg mot en förening genom äktenskap. De som så behärska sig själva, skola ej bliva upptagna av varandras sällskap till den grad, att de förlora intresset för bönemöten och gudstjänster.
Gudomlig ledning
Om män och kvinnor ha för vana att bedja två gånger om dagen, innan de tänka på att gifta sig, böra de bedja fyra gånger om dagen, då de motse ett sådant steg. Äktenskapet är något, som har inflytande över ditt liv både i denna världen och i den tillkommande. En allvarlig kristen kan ej fullfölja sina syftemål i detta avseende utan visshet om, att Gud finner behag i hans vandel. Han vill ej välja själv, utan känner, att Gud måste välja i hans ställe. Vi få ej behaga oss själva, ty Kristus behagade ej sig själv. Ingen skall tro, att jag därmed menar, att någon skall gitta sig med en, som han ej älskar. Detta skulle vara synd. Men förälskelse och ett naturligt känslosvall få ej tillåtas leda någon i fördärvet. Gud gör anspråk på hela hjärtat och på de starkaste känslorna.
Största delen av vår tids äktenskap och det sätt, på vilket de gestalta sig, utgöra ett tidstecken i de sista dagarna. Män och kvinnor äro så envisa och halsstarriga, att Gud lämnas ur räkningen. Religionen skjutes åt sido, som om den inte hade något att skaffa med denna allvarliga och viktiga sak. Men såframt icke de, som bekänna sig tro på sanningen, bliva helgade genom den och förädlade till sina tankar och sitt sinnelag, äro de i en ogynnsammare ställning inför Gud än syndarna, som aldrig erhållit något ljus över sanningens krav.