Det var Guds avsikt, att arbetet skulle mildra det onda, som inkommit i världen genom människans olydnad. I arbetet kunde människan finna en hjälp mot Satans fres-telser, och ondskans flod kunde hejdas. Och trots att det är förbundet med oro, sorg och möda, är det likväl en källa till lycka och utveckling och ett skydd mot frestelser. Det förhindrar självsvåld och befrämjar flit, renhet och kraft. Sålunda blir det ett led i Guds stora plan för det fallna släktets återupprättelse.
Kroppsarbete eller lek
I allmänhet anses kroppsarbete vara förnedrande; mén man kan ägna sig så mycket man behagar åt allehanda bollspel eller boxning, utan att mån därför äventyrar sitt anseende. Satan gläder sig, dä han ser människorna ödsla sina kroppsliga och själsliga krafter på sådant, som icke uppbygger, som ej är nyttigt, och som inte hjälper dem att bliva till välsignelse för sådana, som behöva deras hjälp. Medan de unga bliva skickliga i idrotter, som ej äro av något verkligt värde för dem själva eller för andra, driver Satan sitt spel med deras själar söm insats, i dét han berövar dem de förmågor, som Gud givit dem, och bibringar dem sina egna onda egenskaper i stället. Sa tans ansträngningar gå ut på att få människan att ej fråga efter Gud. Han söker taga människans själ så fullständigt i anspråk, att Gud ej får någon plats i hennes tankeliv. Han vill icke, att människorna skola känna sin Skapare, och han är tillfreds, om han kan iscensätta lekar och teaterföreställningar, som så förvirra de ungas sinnen, att Gud och himmelen falla i glömska.
Ett av de bästa sätten att bevaras från det onda är att arbeta. Sysslolöshet är en av de största förbannelserna. Last, brott och armod följa i dess spår. De som ständigt äro i verksamhet, och som under glädje fullgöra sina sysslor, äro samhällets nyttiga medlemmar. Genom att troget fullgöra de skyldigheter, som möta dem på vägen, göra de sitt liv till en välsignelse för sig själva och för andra. Flitigt arbete bevarar dem från många av de snaror, som utläggas av honom, ”som alltid hittar på något ofog för sysslolösa händer”.
En stillastående pöl blir snart illaluktande, men en rinnande bäck sprider hälsa och glädje kring nejden. Det ena är en bild av den sysslolöse, det andra av den flitige . . .
Kristi exempel
Den arbetets väg, som anvisats jordens inbyggare, kan vara svår och tröttsam, men den är ärad genom Återlösarens fotsteg, och den är trygg, som följer denna heliga väg. Genom sina befallningar och sitt föredöme har Kristus värdesatt nyttigt arbete. Från sina tidigaste år tillbringade han sitt liv under arbete Största delen av hans jordeliv tillbringades under tåligt arbete i snickarverkstaden i Nasaret. Iklädd en vanlig arbetares klädedräkt, gick livets Herre till och från sitt ringa arbete på den lilla stads gator, i vilken han bodde. Tjänande äng lar gåvo akt på honom, då han vandrade tillsammans med åkerbrukare och andra grovarbetare, utan att någon kände eller ärade honom.
Förståndigt arbete är ett hälsosamt medel att stärka människosläktet. Det gör den svage stark, den fattige rik och den förtvivlade lycklig. Satan ligger i försåt, redo att fördärva dem, som genom sin sysslolöshet giva honom tillfälle att nalkas under någon lockande förklädnad. Han är aldrig så framgångsrik, som när han kommer till människorna under deras fritid.
Förnöjsam idog het
En av de värsta av rikedomens onda följder är före-ställningen, att arbete är förnedrande. Profeten Hesekiel förkunnar: ”Se, detta var dig syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige” (Hes. 16: 49). Här framställas för oss sysslolöshetens förskräckliga följder. Den försvagar sinnet, förnedrar själen och omtöcknar förståndet, i det den gör en förbannelse av det, som var ämnat till välsignelse. Det är den arbetande mannen och kvinnan, som ser någonting stort och gott i livet, och som är villig är att bära dess ansvar under tro och hopp.
Många av Kristi efterföljare måste ännu lära sig den viktiga läxan om förnöjsamhet vid utförandet av livets nödvändiga sysslor. Det behöves mera nåd och en omutligare karaktär för att kunna arbeta för Gud i egenskap av hantverkare, affärsman, advokat eller lantbrukare och tillämpa kristendomens grundsatser i livets vanliga göromål, än att verka som en aktad missionsarbetare på ett öppnat missionsfält. Det kräves stor andlighet för att kunna leva i enlighet med sin religion på arbetsplatsen eller på kontoret och där helga vardagslivets små detaljer och träffa varje uppgörelse i överensstämmelse med Guds ords måttstock. Men detta är vad Herren kräver.
Aposteln Paulus betraktar sysslolösheten såsom synd. Han lärde sig tältmakarens yrke i dess upphöjdhet och ringhet, och under sin verksamhet arbetade han ofta inom detta yrke för att underhålla sig själv och andra. Den tid som Paulus på detta sätt tillbringade, ansåg han icke vara bortkastad. När han arbetade, kom han i beröring med en klass människor, som han inte kunde ha nått på annat sätt. Han visade sina medmänniskor, att färdighet i handaslöjd är en gåva från Gud. Han lärde dem, att Gud bör äras även i det vardagliga arbetet. Hans av arbetet hårdnade händer förminskade ej kraften i hans gripande förkunnelse såsom Kristi tjänare.
Guds avsikt är, att alla skola arbeta. Det stretande lastdjuret motsvarar bättre syftemålet med sin skapelse än en overksam människa. Gud är ständigt verksam. Änglarna äro i verksamhet. De äro utsända av Gud till att vara människors tjänare. De som se fram mot en himmel av overksamhet, skola bliva besvikna, ty i himmelens hushållning gives ingen plats för lättjans tillfredsställande. Men för den trötte och betungade är vila utlovad. Det är den trogne tjänaren, som från sitt arbete skall bliva mottagen i sin Herres glädje. Han skall i glädje lägga av sin vapenrustning och skall glömma stridens gny i den härliga vila, som blivit beredd för dem som vinna seger genom Kristi kors.