Varje lärare i sabbatsskolan bör vara en Kristi efterföljare, och de som icke tagit ståndpunkt som Kristi lärjungar och i sin vandel bevisat, att de äro kristna, böra icke anmodas att vara lärare i sabbatsskolan; de behöva, att någon först lär dem grundprinciperna i kärleken till Gud och i gudsfruktan. ”Mig förutan kunnen I intet göra”, säger Kristus. Till vad nytta skulle dens undervisning vara, som ej själv har någon personlig erfarenhet av Kristi kraft? Det skulle vara ganska självmotsägande att anmoda en sådan att ta en klass i sabbatsskolan; men ännu värre är dock, att en klass står under inflytande av en lärare, vilkens klädsel och uppförande är ett förnekande av Frälsaren, vilken han föregiver sig tjäna.
De som undervisa i sabbatsskolan, måste ha sina hjärtan så värmda och styrkta av sanningen, att de icke allenast äro ordets hörare utan även dess görare. De böra hämta näring från Kristus, liksom grenarna näras av vinträdet. Den himmelska nådens dagg måste falla över dem, så att deras hjärtan kunna vara lika dyrbara plantor, vilkas knoppar öppna sig och utsända ljuvlig doft såsom blomster i Guds trädgård. Lärarna böra vara flitiga granskare av Guds ord och städse visa, att de dagligen mottaga undervisning i Kristi skola och att de äro i stånd att dela med sig åt andra av det ljus, de mottagit från honom, som är den store Läraren, världens ljus.
Lärarna böra känna sitt ansvar och utnyttja varje tillfälle till framgång, så att de må kunna utföra sin tjänst på bästa sätt och så att följden blir själars frälsning. Både lärare och elever måste vakna upp och inse betydelsen av att de skola visa flit och uthållighet i läsandet av Guds ord. De böra ha flitigt umgänge med Gud, ty äro de hos Gud skola ej de små frestelserna övervinna dem, och de skola icke där kunna vara behärskade av maklighet och likgiltighet. De som bekänna sig vara Kristi arbetare, få icke visa någon som helst svaghet eller slöhet inför det egna jaget.
Sanningen bör undersökas punkt för punkt; ty Guds sanning är utan gräns och i studiet av den böra både lärarna och eleverna visa det mest levande intresse för att komma till kunskap om, vad Gud sagt. I åratal har Guds röst bjudit oss: ”Undersök, undersök, undersök!” Sätt dig noga in i varenda samlingspunkt, så att du själv kan ha en personlig förvissning om, vad som är sanning och vad som är villfarelse. Eleverna böra få undersöka på egen hand, så att de må lära känna Guds djuphet. Detta arbete bör utföras i Kristi anda. Intet band får läggas på eleverna.
Under studiet av den Heliga skrift ha vi stort behov av ett ödmjukt sinne och ett botfärdigt hjärta och av att söka Gud allvarligt. De som komma med en saktmodig ande, sökande sanningen, skola i sitt sökande få hjälp av Guds änglar.
Herren skall skaffa män till att föra sanningens budskap till världen och till hans folk. Om de som bekläda ansvarsfulla poster, icke gå fram, när Guds försyn öppnar vägen, och förkunna det budskap som lämpar sig efter tidens krav, så skall varningens ord överlåtas åt andra, som skola fullfölja sitt kall med trohet. T. o. m. mycket unga kristna skola bli kallade till att ”ropa med full hals, utan återhåll” (Jes. 58:1).
Vad verket mest behöver är gudhängivna unga män och kvinnor, som känna ett personligt ansvar för dess framgång och som vilja samarbeta med Guds redskap för att sprida ljus i världens moraliska mörker.
Många, som bekänna sig vara kristna, tro ändock blott till hälften på Guds ord. De studera icke ordet med allvar utan slösa i stället bort sin dyrbara tid med att läsa romaner och äventyrsböcker. En blott och bart förståndsmässig insikt i Guds ord skall ej kunna åstadkomma någon förändring i vårt liv, ty livet bestämmes av hjärtats tillstånd. När lärarna i sabbatsskolan givit undervisning om de yttre tecknen på Guds närvaro i hjärtat, så är detta blott början av deras arbete och de böra icke avbryta sin verksamhet, förrän de fått bevis på att Guds befallningar fått en plats icke blott i elevernas förstånd, utan att de även blivit inristade i deras hjärtan. (S. S. W., april 1892.)
Gud fordrar av dem som bekläda ansvarsfulla poster inom sabbatsskolans verksamhet, att de skola avlägga all egoism och att de skola upphöra att lita blott på sig själva och hänga fast vid sina egna meningar. Kommer ett budskap till dig, som du icke förstår, så var mycket noga med att ta reda på de grunder, som budbäraren ger, i det du sammanför skriftställe mcd skriftställe för att komma till klarhet om det finner stöd i Guds ord eller ej. Tror du, att den ståndpunkt, som intages, icke kan försvaras med Guds ord, eller att den ståndpunkt, du intager angående detta ämne, icke kan motsägas, så framhåll dina skäl; ty du skall icke rubbas från din övertygelse genom att ställas inför villfarelse. Det är varken dygd eller manlighet att föra ett ständigt krig i mörker, där du sluter till dina ögon, för att du icke skall se, täpper till dina öron, för att du icke skall höra, och förhärdar ditt hjärta i okunnighet och vantro, för att du icke skall behöva ödmjuka dig och medgiva att du mottagit nytt ljus angående vissa samlingspunkter. Frälsarens förmaning att rannsaka skriften efterkommes icke genom att man avhåller sig från att undersöka sanningen. Är det att söka efter dolda skatter, att kalla frukterna av en annans arbete för ett värdelöst sammelsurium och ej alls företa någon undersökning för att se, om ej i den samling tankar, man fördömer, dock kunde finnas ovärderliga sanningsskatter? Vilja de som ännu behöva att lära nästan allting, hålla sig borta från det ena mötet efter det andra, där de dock kunde få tillfälle till att undersöka de budskap som meddelas till folket, blott därför att de inbilla sig, att de åskådningar, sanningens lärare framhålla, måhända ej skulle överensstämma med det, de mena vara sanning? Så handlade även judarna på Kristi tid, emedan de hade onda, vantrogna hjärtan, som avveko från den levande Guden, och vi ha blivit varnade för att göra som de och ledas till att välja mörkret i stället för ljuset. Ingen enda av dem som inbilla sig, att de känna till och veta allt, äro för gamla eller för kloka för att kunna lära av den levande Gudens allra ringaste sändebud. -- (S. S. W., juni 1892.)
Vad det betyder att vara en Guds medarbetare
”Förmana likaledes de yngre männen att skicka sig tuktigt. Bliv dem i allo ett föredöme i goda gärningar, och låt dem i din undervisning finna oförfalskad renhet och värdighet, med sunt, ostraffligt tal, så att den som står oss emot måste blygas, då han nu icke har något ont att säga om oss” (Tit. 2:6-8).
Där brist är på allvarlig gudsfruktan, där dagligt umgänge med Gud försummas, där kommer läraren att i sabbatsskolan bli torr och tröttande i sin undervisning. Hans ord skola icke äga någon kraft att påverka elevernas hjärtan. Att vara Guds medarbetare betyder något långt mer än att blott gå i sabbatsskolan, övervara gudstjänsterna eller ta del i undervisningen och vittnesbördsmötena. Att vara en Guds medarbetare betyder, att i hjärtat ha en innerlig längtan efter frälsning för de syndiga själar, Kristus lidit och dött för. Det betyder att vara fylld av omsorg för verket, att alltid tänka på att göra undervisningen intressant och på att finna medel för att med alla de naturliga krafter, som blivit en givna, draga i samma riktning som Kristus drager, så att själar må kunna bli vunna för hans tjänst och sammanbindas med honom genom hans eviga kärleks linor.
En Guds medarbetare skall ej rygga tillbaka för heliga förpliktelser, utan han skall vara villig att för Kristi skull utstå både möda, saknad och försmädelse. Han skall kunna finna sig i att bli avvisad, även om detta är svårt att tåla och ödmjukande för den mänskliga stoltheten.
En Guds medarbetare skall alltid komma ihåg, att Jesus tålde både smädelse och hån, och att han var villig att bli förkastad och dödad, blott han kunde frälsa de förtappade. Varje detalj av arbetet på skördefältet betyder uppoffring och självförnekelse. Det betyder, att den tid, som vanligtvis användes till mindre viktiga ting, måste nyttjas i studiet av skriften, för att du må kunna lära dig att utföra fruktbringande arbete i den gren av verket, du är bestämd till. Det betyder att du måste lära känna Guds Ande. Det betyder att du måste bedja mycket och med allvar tänka på hur du skall kunna begagna alla dina naturliga förmågor till att föra fram Guds verk på ett resultatgivande sätt.
Du är en tjänare, anställd av Gud och utsänd för att uppbygga hans rike på jorden, och du måste utföra din del till frälsning för själar, vilka Kristus betalt med sitt eget blod. Är då undervisningen i sabbatsskolan ett så ringa arbete att det ej tarvar hjärtats förberedelse? Många som åtaga sig att undervisa en klass, hysa blott föga intresse för undervisningen, och de skada det heliga verket genom sitt intresselösa arbete.
Den nödvändiga erfarenheten
Jag säger dig i fruktan för Gud, du, som är lärare eller arbetare i vilken gren som helst av sabbatsskolverksamheten, att med mindre du har en levande förbindelse med Gud och ofta träder fram inför honom i bön, skall du icke kunna utföra ditt arbete med himmelsk visdom och vinna själar för Kristus. En Guds arbetare måste vara iklädd ödmjukhet såsom i en klädnad. Herren skall ge akt på och välsigna den ödmjuke arbetaren, som har ett läraktigt sinne och en vördnadsfull kärlek till sanningen och rättfärdigheten, var en sådan arbetare än har sin plats. Är du en sådan, skall du hysa särskild omsorg för dina elever genom att anstränga dig speciellt för deras frälsning. Du skall närma dig dem i kärleksfullt medlidande, besöka dem i deras hem, skaffa dig upplysningar om deras ståndpunkt genom att samtala med dem om deras erfarenheter i det som hör Gud till, och du skall på trons armar bära dem fram inför Faderns tron.
Intet gott uträttas genom att du tillrättavisar, anklagar och irriterar dina elever, när de äro oroliga och besvärliga. Kom ihåg, att du skall vara en tålig Guds medarbetare, och att hela himmelen intresserar sig för det verk du utför; och deltagande i vilken gren som helst av Guds verk betyder möda och börda för själar. ”Var modig, var stark!” Fråga din Herre, som ödmjukade sig och led döden på korset, vad han vill, att du skall göra. Använd alla de pund, som blivit dig anförtrodda, i ditt arbete och sätt dem in på banken. Genom Kristi nåd skall du kunna utföra ett värdefullt arbete för Mästaren. De gudomliga hjälpkällornas rika förråd stå till ditt förfogande, och genom bön och tro kan du gripa Guds löften och använda dem efter ditt behov. Helga dig själv och allt, du har, till hans tjänst, som älskade dig och utgav sig själv för dig. Jesus säger: ”Därigenom bliver min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt och bliven mina lärjungar” (Joh. 15:8). Detta gäller arbetet i sabbatsskolan likasåväl som predikantens arbete. Nu är det gyllene tillfället kommet till att utså dyrbar säd, som skall spira upp och bära frukt till evigt liv. Nu kan du vara en ”livets lukt till liv”; ty när du åt andra kan dela med dig av de sanningar, som du förvärvat genom en djup erfarenhet, så ha dessa en livgivande kraft, som skall påverka hjärtana och draga dem till Gud. När Jesus drager och hans medarbetare draga med honom, så måste i sanning det hjärta vara hårt, som ej skall bliva påverkat och uppmjukat genom den gudomliga kärlekens kraft. (S. S. W., juli 1892.)