Jag såg at vi inte skulle tro att Herrens ankomst skulle dröja. Ängeln sade: ”Förbered er, förbered er för det som skal komma över jorden. Låt er tro visa sig i handling.” Jag såg att den troendes sinne måste vara fäst vid Gud, och att hans inflytande måste väga tungt på Guds och sannings sida. Vi kan inte ära Herren när vi är vårdslösa och likgiltiga. Vi kan inte förhärliga honom när vi är modfällda. Vi måste med iver försäkra oss om vår egen frälsning och hjälpa andra. Detta är det viktigaste och allt därutöver skulle komma i andra hand.
Jag fick se himmelens härlighet. Jag hörde änglarna sjunga sin hänryckta sång i det att de prisade, ärade och förhärligade Jesus. Jag började då förstå något av Guds Sons underbara kärlek. Han lämnade all den härlighet och ära som var hans i himmeln och var så intresserad av vår frälsning, at han med tålamod och ödmjukhet bar all den förnedring som människor utsatte honom för. Han blev plågad, slagen och illa misshandlad. Han hängdes upp på Golgata kors och led den smärtsammaste död som kunde tänkas, för att frälsa oss från döden, så att vi genom hans utgjutna blod skulle bli renade från synden. Allt detta för att vi skulle få uppstå till ett liv med honom i de boningar han berett för oss, för att vi skulle få glädjas i himmelens ljus och härlighet samt få höra änglarna sjunga och stämma in i deras sång.
Jag såg att hela himmelen är intresserad av vår frälsning. Hur skulle vi då kunna vara likgiltiga? Skall vi vara obetänksamma som om det inte betydde något om vi blir frälsta eller inte? Skall vi ringakta det offer som har gjort för oss? Många har gjort så. De har inte tagit vara på den nåd som erbjudits dem, och därför ser Gud med ogillande på dem. Det går inte att i längden bedröva Guds Ande. Han kommer att lämna dem som fortsätter att göra det. När Gud gjort allt som kan göras för att frälsa människorna, och de ändå i handling visar att de ringaktar den nåd Jesus erbjuder, kommer döden att bli deras lott - och den blir dyrköpt. Det blir en förskräcklig död, ty de kommer att få känna den ångest Kristus fick uppleva på korset, når han köpte åt dem den försoning som de har förkastat. De kommer då att förstå vad de har förlorat - evigt liv och odödlighetens boningar. Det stora offer som har gjort för att frälsa människor visar deras värde. När en människa en gång har gått förlorad, så är det för evigt och oåterkalleligt.
Ängeln med vågen i sin hand
Jag har set en ängel med en våg i sin hand. Han vägde Guds folks tankar och intressen - i synnerhet de ungas. I den ena skålen hade lagts de tankar och intressen som var riktade på det jordiska. I den ena vågskålen såg jag världsliga böcker, tankar på kläder och utseende, fåfänga, stolthed osv. O, vilket allvarligt ögonblick när Guds änglar väger alla bekännande troendes tankar - de som gör anspråk på att ha dött bort från världen och nu lever för Gud. Vågskålen som var fylld med jordiska, tankar, stolthet och högfärd sjönk snabbt ned, trots att vikt efter vikt togs bort. Den skål i vilken de på himmelen inriktade tankarna låg, gick snabbt upp när den andra sjönk ned. O, hur lätta var de inte! Jag kan beskriva vad jag såg, men jag kan aldrig återge det allvarliga och levande intryck ’som blev kvar i mitt sinne, när jag betraktade ängeln som vägde Guds folks tankar. Ängeln sade: ”Kan sådana komma in i himmelen? Nej, och åter nej, det går aldrig! Säg dem att det hopp de har är fåfängt. Om de inte snabbt ångrar sig och tar emot verklig frälsning gåt de förlorade. ”
Ett sken av gudsfruktan frälsar ingen. Alla måste ha en djup och levande erfarenhet. Endast det kan frälsa dem under prövningens tid. Då kommer det att visa sig hurudant deras verk är. Om det är guld, silver eller dyrbara stenar, kommer han att ”dölja dem i sin hydda på olyckans dag”. Men om deras livsverk är trä, hö eller strå, kan ingenting skydda dem från Guds brinnande vrede.
De unga, såväl som de äldre, kommer att bli tvungna att ge skäl för sitt hopp. Men människosinnet, avsett av Gud att användas för det goda, utformat för att fullkomligt tjäna honom, har använts på olämpligt sätt, i stället för att ägna sig åt eviga och förblivande intressen. De människor som lämnats utan ledning, har lika stora förutsättningar att förstå sanningen, när de studerar Guds ord, om varför vi skulle fira sabbaten och finna grunden för det kristna hoppet, som de förstår vad de läser då de studerar skönhetsvård, etikett, mode etc. De som ägnar sig åt olämpliga berättelser och fåfängt tal, föder sin föreställningsvärld med sådant, under det att Gudsordets skönhet totalt förmörkas för dem. Sinnet leds direkt bort från Gud. Intresset för hans dyrbara ord har ödelagts.