Kära bröder och systrar: Herren har i en syn visat mig en del förhållanden i församlingen rörande dess nuvarande ljumhet, vilket därför också angår er. Församlingen visades mig i en vision. Ängeln talade till församlingen: ”Jesus säger till dig: ’Gör bättring med all flit!’” Jag såg att detta skulle tas på fullt allvar. Det finns behov av bättring på många områden. Världsligt sinne, själviskhet och begärelse har undanträngt Guds folks andliga liv.
Faran för Guds folk under de gångna åren har varit kärlek till världen. Utifrån detta har framsprungit själviskhetens och begärelsens synder. Ju mer de fått av denna världen, dess mer har de älskat detta och sträckt sig efter mer. Ängeln sade: ”Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.” (Luk. 18: 25.) Ändå är det många av dem som bekänner sig tro att vi har det sista varningsbudskapet till världen, som med all kraft strävar att komma i en ställning, där det är lättare för kamelen att komma igenom nålsögat än för dem att komma in i Guds rike.
Dessa jordiska skatter är, om de används rätt, välsignelser. De som har dem skulle förstå att de har fått dem som lån av Gud, och de skulle därför med glädje använda dessa tillgångar för att hans verk skulle påskyndas. De kommer inte att förlora sin lön här. De kommer att av Guds änglar betraktas med glädje här, och dessutom få en skatt förvarad i himmelen.
Jag såg Satan studera dessa märkliga, själviska och giriga människor, som bekänner sig tro sanningen. Han kommer att fresta dem genom att låta framgång komma i deras väg och erbjuda dem jordiska rikedomar. Han vet att om de inte besegrar sitt naturliga temperament, kommer de att snubbla och falla genom att älska Mammon och tillbedja sina avgudar. Satans syften förverkligas ofta. Den starka kärleken till världen besegrar eller uppslukar människors kärlek till sanningen. Denna världens riken erbjuds dem och de griper begärligt dess skatter och tror att, de på ett särskilt sätt har blivit välsignade. Satan triumferar därför att hans plan har lyckats. De har upphört att älska Gud och älskar istället världen.
Kärlek till världen
Jag såg att de som är framgångsrika, kan bryta Satans planer, om de kunde övervinna sina själviska begär genom att lägga alla sina ägodelar på Guds altare. När de ser var pengar behövs för att utvidga Guds verk och att hjälpa änkor, faderc lösa och nödlidande borde de ge med glädje och på så sätt placera sina skatter i himmelen.
Lyssna till det sannfärdiga vittnets råd. Köp guld som är renat i eld, för att du skall bli rik, vita kläder för att du skall bli klädd och ögonsalva för att du skall kunna se. Ansträng dig något! Dessa dyrbara skatter kommer inte att falla över oss utan någon ansträngning från vår sida. Vi måste ”köpa” ”göra bättring med all flit” - ifråga om vår ljumhet. Vi måste vakna för att se våra brister, söka upptäcka våra synder och nitiskt göra bättring.
Jag såg att de syskon som har ägodelar, har ett arbete att utföra, om de skall komma loss från dessa jordiska skatter och övervinna sin kärlek ull världen. Många av dem älskar denna världen, sina skatter, men är inte villiga att erkänna det. De måste uppriktigt ångra sin själviskhet och begärelse, så att kärlek till sanningen må överskugga allt annat. Jag såg att många av dem som har rikedomar kommer att misslyckas att köpa guld, vita kläder och ögonsalva. Deras nit har inte den intensitet och det allvar som behövs i förhållande till det föremåls värde som de eftersträvar.
Jag såg dessa män när de strävade efter denna jordens rikedomar. Vilket nit visade de inte då, vilket allvar, vilken energi för att få tag på jordens rikedomar, som ändå snart skall försvinna. Vilka kalla beräkningar gjorde. de inte. De planerar och arbetar tidigt och sent och offrar fritid och bekvämlighet för jordiska rikedomar. Om de visade samma nit för att få guldet, de vita kläderna och ögonsalvan, skulle det betyda att de blev ägare till dessa önskade skatter och det eviga livet i Guds rike. Jag såg att om någon behöver ögonsalva, så är det de som har jordiska rikedomar. Många inser inte sitt eget tillstånd. De är blinda för sitt eget fasta grepp om denna världen. O, om de kunde förstå det!
”Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp. 3: 20.) Jag såg att många har så mycket uppstaplat framför hjärtedörren att den inte går att öppna. En del har problem mellan sig och församlingssyskonen som måste bort. Andra har ett ont temperament eller självisk begärelse som måste bort, om de skall kunna öppna dörren. Allt detta måste tas bort för att de .kall kunna öppna dörren och bjuda Frälsaren in.
O, hur dyrbart var detta löfte, när det visades mig i en syn. ”Jag skall gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” O, denna kärlek, denna Guds forunderliga karlek. Efter all denna ljumhet och detta liv i synd säger han: ”Vänd åter till mig, och jag vill vända åter till dig, och vill hela dig från all din avfällighet.” Detta upprepades många gånger av ängeln. ”Vänd åter till mig, och jag vill vända åter till dig, och vill hela dig från all din avfällighet.”
Jag såg att en del med glädje kom ti11:baka. Andra ville inte låta detta budskap till den laodiceanska församlingen få något inflytande på dem. De vill fortsätta på samma sätt som förut, och därför kommer de att spys ut ur Herrens mun. Endast de som med flit gör bättring kommer att behaga Gud. ”Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.” (Upp. 3: 21.) Det är möjligt att segra! Ja, fullt och helt. Jesus gav sitt liv för att vi skulle ha en räddningens väg, så att vi skulle kunna övervinna all slags häftighet, varje synd, varje frestelse och till slut kunna sitta ned hos honom.
Det är vår förmån att ha tillgång till tro och frälsning. Guds kraft har inte försvagats. Jag såg att hans kraft gavs lika villigt nu som någon gång tidigare. Guds församling har förlorat den tro på att de kan begära hjälp, den uthållighet i striden som Jakob visade då han utropade: ”Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.” (1 Mos. 32: 26.) Uthållig tro har gradvis försvunnit.. Den måste bli återuppväckt i Guds folks hjärtan. De måste göra anspråk på Guds välsignelser. Tro, en levande tro, sträcker sig alltid mot Gud och härligheten. Otron drar nedåt mot mörker och död.
Att skapa prövningar
Jag såg att en del av församlingens medlemmar låter sina tankar löpa i orätta banor. Det har funnits en del underliga människor som har haft sina egna normer efter vilka de har bedömt sina bröder. Om någon inte var överens med dem i allt, så uppstod svårigheter på en gång. En del har ”silat myggen, men svalt kamelen”. Dessa egna normer har man omhuldat och gett efter för alldeles för länge. Och när det inte fanns några svårigheter i församlingen har man måst skapa sådana. Församlingens och Guds tjänares tankar dras bort från Gud, sanningen och himmelen för att koncentreras omkring mörkret. Satan är överlycklig när sådant pågår, ty det passar honom. Men dessa är inte någon av de prövningar som ges för att rena församlingen, så att resultatet skulle bli Guds folks tillväxt i styrka.
Jag såg att en del andligt sett vittrar sönder. De har ägnat sin tid åt att vakta på sina bröder att de gjorde det rätta studerat dem för att finna varje fel som kunde upptäckas och sedan plåga dem med det. Under tiden de gjorde detta, var varken Gud, det himmelska eller sanningen i deras tankar, utan de var inriktade på det .om Satan önskar - på någon människa. De försummar sitt andliga liv. Sällan ser de sina egna brister. De har nog med att vakta på andras fel och har därför inte tid med att granka sina egna brister och sina egna hjärtan. En persons kläder, hatt eller något annat fångar deras uppmärksamhet. De måste tala om allt detta till den ene och den andre, och det är nog för att samtala om under veckor. Jag såg att all den religion ’som dessa arma människor har, består i att studera andras kläder och handlingssätt och finna något fel med det. Om de inte ändrar sig blir det ingen plats i himmelen för dem, ty de skulle finna fel hos Herren själv.
Ängeln sade: ”Det är varje människas uppgift att ställa allt tillrätta med Gud.” Det arbetet måste klaras upp mellan Gud och vår andliga människa. Men när människor har så mycket omsorg om andras fel, har de ingen omsorg om sig själva. Dessa kritiska och felfinnande människor skulle hjälpa sig själva att bli av med dessa ovanor om de gick direkt till den de menar har så många fel. Detta vore så förödmjukande att de hellre skulle upphöra med sin kritik. Men det är så lätt att tala illa om än den ene och än den andre, när den anklagade inte är närvarande.
Ordning i gudstjänsten
En del tycker, att det är fel att söka ha ordning i vår tillbedjan av Gud. Men jag har ’sett att det inte är farligt att ha ordning i Guds församling. Jag har sett att oordning är Gud misshagligt, och att det skulle vara ordning både när vi beder och sjunger. Vi skulle inte komma till Guds hus för att bedja för våra familjer med mindre en djup känsla leder oss under det att Guds Ande påverkar dem.
Den allmänna regeln är att bön för våra familjer sker i hemmet. När föremålen för våra böner är på något avstånd, är den ensamma bönevrån den rätta platsen att tala med Gud om dem. När vi är i Guds hus, skulle vi bedja om en stundens välsignelse och vänta att Gud hör och besvarar våra böner. Sådana ,sammankomster kommer att bli livliga och intressanta.
Jag såg att alla skulle sjunga i Anden men också med eftertanke. Gud uppskattar inte disharmoni. Det riktiga behagar honom alltid mer än det felaktiga. Ju närmare Guds folk kommer den korrekta, harmoniska sången, desto mer förhärligas han. Församlingen blir välsignad och icke-troende påverkas på ett rätt sätt.
Jag har fått se himmelens ordning, den fullkomliga ordningen och har hänryckts när jag har lyssnat till den fullkomliga musiken där. Efter synen föreföll mig ,sången här ljuda mycket kärv och disharmonisk. Jag har sett skaror av änglar, som stod i en fyrkant med var sin ,gyllene harpa. På ena sidan av harpan fanns en anordning som gick att vrida - att stämma eller förändra tonen med. Anglarnas fingrar svepte inte vårdslöst över strängarna, men de vidrörde olika strängar för att frambringa olika ,ljud. Det är en ängel .om alltid leder, som först slår an tonen. Sedan följer alla de andra med i en rik, fullkomlig, himmelsk musik. Den kan inte beskrivas. Det är melodiskt, himmelskt och gudomligt, samtidigt som varje ansikte utstrålar Jesu avbild, i det att det utstrålar en härlighet som inte går att uttala.
Bland Guds folk skall det inte finnas oordning i det att det saknas ordning, harmoni, konsekvens och skönhet. Herren vanäras mycket när splittring finns bland hans folk. Sanningen är en enhet. Den enhet som Gud kräver måste praktiseras dag efter dag om vi skal kunna motsvara Kristi bön. Den söndring som kämpar för att få inflytande bland dessa som bekänner sig tro på nådens sista budskap, vilket skall ges till världen, får inte ges någon plats. Det skulle bli ett fruktansvärt hinder i Guds verks framgång. Hans tjänare måste vara ett, såsom Kristus var ett med Fadern. Deras krafter, upplysta, inspirerade och helgade, måste förenas för att utgöra ett fullkomligt helt. De som älskar Gud och efterlever hans bud, måste sluta sig samman. (1904, band 8, sid. 174, 175.)