Det visades mig, att liknelsen om punden inte helt blivit förstådd. Denna viktiga lärdom gavs till lärjungarna för att bli till nytta i de kristnas liv under den ,sista tiden. Dessa pund representerar inte endast förmågan att predika och undervisa om Guds ord. Liknelsen kan tillämpas på fysiska medel, vilka Gud anförtrott sitt folk. Dem han gav de fem punden och de två punden till, förvaltade dem så, att de fick det dubbla av det, som blivit dem anförtrott. Gud kräver av dem som har ägodelar här att de skall ge ut sina pengar så att de kan bli till nytta för honom - att sättas in i Guds verk för att sprida sanningen. Om Guds sanning bor i mottagarens hjärta, kommer han också att hjälpa till med sina ägodelar. Genom hans ansträngningar, inflytande och medel, kommer andra människor att ta emot sanningen, och också börja arbeta för Herren.
Jag såg att en del av Guds bekännande folk liknar mannen, som gick och gömde sitt pund i jorden. De undanhåller Guds verk sina ägodelar. De påstår att de är deras egna, och att de har rätt att göra vad de vill med det som är deras eget. Om de använde sin Herres pengar på ett förståndigt sätt skulle däremot människor blir frälsta, men så sker inte. Änglar antecknar noggrant vad varje människa gör, och en dom avkunnas över Guds hus. Varje dom antecknas vid sidan av namnet. Änglar har fått befallning, att inte skona den otrogne tjänaren, utan att utrensa sådana vid tiden för domens verkställande. Det som hade anförtrotts dem såsom något de skulle förvalta, tas ifrån dem. Deras jordiska skatter sopas bort, och de har förlorat allt. Den krona de kunde ha fått bära om de varit trogna sätts i stället på deras huvuden som har blivit frälsta ,genom de trogna tjänarna, vars medel ständigt stod till Herrens förfogande. Var och en som de varit med om att rädda, blir en stjärna i deras härlighetskrona och förökar så deras eviga lön.
Jag fick också se att liknelsen om den orättfärdige förvaltaren skulle ge oss en lärdom. ”Skaffen eder vänner medelst den orättfärdige Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna.” (Luk. 16: 9.) Om vi använder våra medel till Guds ära här, lägger vi upp skatter i himmelen. När alla de jordiska ägodelarna är borta, har den trogne förvaltaren Jesus och änglarna som sina vänner, och de kommer att ta emot honom i de eviga boningarna.
Guds förvaltare
”Densom är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är.” (Luk. 16: 10.) Den som är en trogen förvaltare av sina jordiska tillgångar, vilket är ”det minsta”, kommer också att på ett förståndigt sätt bruka vad Gud har lånat honom här, ty han kommer att vara trogen sin bekännelse. ”Den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” (V. 10.) Den som undanhåller från Gud det som han fått låna av honom, kommer att vara otrogen i allt som angår Herren. ”Haven I nu icke varit trogna, när det gäller den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?” (V. 11.) Om vi visar oss otrogna i skötseln av vad han lånat oss här, vem kommer då, att ge oss det oförgängliga arvet? ”Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder der som hör eder till.” (V. 12.)
Jesus har köpt oss fria och återlöst oss. Återlösningen är vår. Men vi prövas här, för att han skall se om vi kommer att visa oss värdiga det eviga livet. Gud prövar oss genom att anförtro åt oss jordiska ägodelar. Om vi är trogna och delar med oss av vad han har lånat åt oss för att sprida hans sanning, så kan Gud anförtro det eviga arvet åt oss. ”I kunnen icke tjäna både Gud och Mammon.” (Luk. 6: 13; Matt. 6: 24.) ”Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke ,i honom.” (1 Joh. 2: 15.) Gud ogillar det slöa och slappa sätt på vilket många av hans barn sköter sina världsliga affärer. Det ser ut som om de har förlorat all känsla för att de egendomar de sköter tillhör Gud och att de en dag måste visa honom ett bokslut över förvaltarskapet. En del lämnar sina världsliga affärer i fullständig oordning. Satan har sina ögon på det hela och slår till vid lämpliga tillfällen, och genom hans sätt att sköta det, har mycket pengar rövats bort från Guds folk. Dessa pengar går på så sätt in i hans led. En del av våra gamla är ovilliga att ordna upp sina världsliga affärer och helt oförmodat blir de sjuka och dör. Deras barn som inte har något som helst intresse av sanningen tar vara på deras tillgångar. Satan har lyckats sköta om det så som han önskar. ”Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda? Och haven I ikke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?” (Luk. 16: 11, 12.)
Ett förskräckligt förhållande visades mig, i det att Satan och hans änglar haft mer att göra med Guds bekännande barns ägodelar än Herren haft. Guds förvaltare i dessa yttersta dagar är ovisa. De tillåter Satan att kontrollera deras affärer, så att han kan få in i sina led det som tillhör, och borde tillhöra, Guds sak. Gud lägger märke till dig, du otrogne förvaltare. Han kommer att uppmana dig att göra redovisning. Jag såg att Guds förvaltare genom trogen, omdömesgill förvaltning kan sköta affärerna i denna värld ärligt, exakt och rätt. Detta är i synnerhet de äldstes plikt och förmån, men även de sjukas och svagas och de som inte har några barn. Dessa bör placera sina tillgångar så att de kan användas för Guds sak, om de plötsligt skulle tas bort. Jag såg att Satan och hans änglar gläder sig över framgången i dessa frågor. De som borde vara frälsningens kloka arvtagare har nästan medvetet låtit sin Herres pengar försvinna ur sina händer, in i fiendens led. På detta sätt har de förstärkt Satans rike och förefaller inte känna någon ånger över det.