Jag såg större nöd i landet än vi hittills har bevittnat. Jag hörde kvalfyllda suckar och rop och jag såg stora skaror i direkt strid. Jag hörde kanonernas muller och arméers sammandrabbning och strid man mot man och suckar och böner från döende människor. Jag såg marken vara överfylld av sårade och döda. Jag såg ödelagda, förtvivlade familjer och en skriande nöd i många hem. Redan nu finns många familjer som lider brist, men detta kommer att tillta. Många människors ansikten såg ut att vara utmärglade, bleka och pinade av hunger.
Det visades för mig, att Guds folk skulle vara tätt förenade i den kristna kärlekens gemenskapsband. Endast Gud kan vara vårt skydd och vår styrka når tiden kommer för dessa nationella olyckor. Guds folk borde vakna upp. Deras tillfällen att sprida sanningen borde förbättras, för de kommer inte att vara länge. Jag fick se nöd och förtvivlan och hunger i landet. Satan söker nu att hålla Guds folk i ett tillstånd av overksamhet, för att hålla dem borta från att delta i spridandet av sanningen, så att de till sist må befinnas vara för lätta i vågskålen.
Guds folk måste ta varning och urskilja tidens tecken. Förebuden på Kristi ankomst är alltför tydliga för att betvivlas, och med tanke på dessa borde var och en, som bekänner sig tro på sanningen, vara en levande förkunnare. Gud uppmanar alla, både förkunnare och folket, att vakna upp. Hela himmelen är i rörelse. Den här världens historia håller på att avslutas. Vi är mitt i de sista dagarnas svåra händelser, och ännu större svårigheter är framför oss, men ändå är vi inte vakna. Bristen på aktivitet och hängivenhet när det gäller Guds verk är ödesdiger. Denna dödens förlamning kommer från Satan. Han kontrollerar ohelgade adventisters sinnen, och leder dem att vara avundsjuka på varandra, felfinnande och kritiska. Det är hans särskilda verk att åstadkomma splittring bland människor så att inflytande, styrka och Guds tjänares arbete kommer att vara bland icke helgade sabbatsfirare, och hans tjänares dyrbara tid används för att tillrättalägga små misshälligheter, när tiden borde användas att förkunna sanningen för icke-troende.
Tid att handla
Det visades mig att Guds folk väntade att någon sorts förändring ’Skulle äga rum - en överväldigande kraft skulle fatta tag i dem. Men de kommer att bli besvikna, ty detta är felaktigt. De måste handla och själva ta fatt på arbetet och allvarligt ropa till Gud om sann kunskap. De händelser vi bevittnar är av tillräcklig storhetsgrad, för att få oss att stå upp och med heligt allvar framhålla sanningen för alla dem som vill lyssna. Jordens skörd är nästan mogen.
Det visades mig hur betydelsefullt det är för predikanterna, som är engagerade i detta viktiga och ansvarsfyllda arbete, att förkunna den tredje ängelns budskap, att leva på ett rätt sätt. Herren lider inte brist på medel och redskap genom vilka han kan utföra sitt verk. Han ,kan tala när som helst och genom vem han vill och hans ord är mäktigt att åstadkomma de ting vartill det är utsänt. Men om sanningen inte har helgat och renat dens händer och hjärta som gör tjänst med dessa heliga ting, är denne böjd att tala enligt sin egen ofullkomliga erfarenhet. När en människa talar av sig själv och efter sitt eget ohelgade omdömes val, är hennes råd inte i harmoni med Gud utan med henne själv. Såsom den som är kallad av Gud är kallad att vara helig, så är den som erkänts och avskilts av människor, tvungen att ge bevis på sin heliga kallelse och visa genom sitt himmelska sätt och samtal att han är trogen den som har kallat.
Fruktansvärda bedrövelser väntar dem som predikar sanningen, men som inte har blivit helgade genom den. Det samma gäller dem som samtycker till att ta emot och underhålla ohelgade personer som vill betjäna dem i ord och undervisning. Jag är bekymrad över Guds f01k som bekänner sig tro upphöjda och viktiga sanningar, ty jag vet att många av dem inte är omvända och inte helgade ’genom dem. Människor kan höra och erkänna hela sanningen, och ändå inte veta något om Guds kraft. Alla som predikar sanningen kommer inte att bli frälsta av den. Ängeln sade: ”Renen eder, I som bären Herrens kärl.” (Jes.52:11.)
Tiden har kommit när de som har valt Herren för nuet och framtiden måste förlita sig helt på honom. Alla som bekänner sig vara Guds egendom måste därför få en egen erfarenhet. Noggranna anteckningar görs över Guds folks ord och handlingar. Änglar följer med stort intresse karaktärens utveckling och bedömer dess moraliska värde. De som bekänner sig tro på sanningen borde själva leva ett rättfärdigt liv och utöva hela sitt inflytande för att upplysa och vinna andra för sanningen. Deras ord och handlingar är kanaler varigenom sanningens heliga principer och helighet överbringas till världen. De är jordens salt men också dess ljus.
Jag såg att om vi lyfter våra blickar mot himmelen skall vi se ljus och finna frid, men om vi söker världen, kommer vi att finna att varje skydd snart måste tas ifrån oss och allt gott snart försvinna. Det finns ingen hjälp för oss utom Gud. I detta (jordens) tillstånd av förbistring kan vi vara lugna, starka och trygga endast genom en levande tros styrka. Vi kan inte heller ha frid, utom då vi vilar i Gud och väntar på hans frälsning. Större ljus ,lyser över oss än det gjorde över våra fäder. Vi kan inte accepteras eller äras av Gud genom att ge en likvärdig tjänst eller att göra samma ’sorts arbete, som våra förfäder gjorde. För att vi skall accepteras och välsignas av Gud på samma sätt som var fallet med dem, måste vi likna dem i deras trohet och nit - föröka vårt ljus som de förökade sitt - göra som de skulle ha gjort om de levat i våra dagar.
Vi måste vandra i det ljus som lyser på vår stig, annars kommer ljuset att vändas i mörker. Gud väntar av oss att vi skall visa för världen, i vår karaktär och genom våra gärningar, det matt av gemenskapens anda som står i förhållande till de heliga sanningar vi bekänner och till de profetior som går i fullbordan i dessa yttersta dagar. De sanningar som har nått vårt förstånd, och det ljus som har lyst upp vår själ, kommer att döma och fördöma oss, om vi vänder oss bort därifrån och vägrar att låta oss ledas av dem.
Förskräckliga händelser framför oss
Vad skall jag säga för att väcka Guds sista församling? Jag fick se att fruktansvärda händelser väntar oss. Satan och hans änglar använder all sin kraft för att få inflytande över Guds folk. Han vet att om de sover litet längre, är deras undergång säker. Jag uppmanar alla som bekänner Jesu Kristi namn, att noggrant studera sig själva och göra en hel och fullständig bekännelse av sina fel. Dessa bekännelser måste sändas i förväg, så att den ängel som för anteckningarna, må kunna skriva vid sidan av varje namn: bekänt. Min broder, min syster, om dessa dyrbara nådens ögonblick inte används, kommer du att lämnas utan ursäkt. Om du inte gör någon särskild ansträngning att bli väckt och inte visar något nit när det gäller ånger, kommer dessa gyllene ögonblick att snart passera förbi, och i domens vågskål kommer du att vara för lätt. Då har inte längre dilla ångestfyllda rop någon betydelse. Det är här som Herrens ord passar: ”Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand, eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning, därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten, ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest. Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig. Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i Herrens fruktan, ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning, därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag. Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas, och genom sin säkerhet skola dårarna förgås. Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.” (Ords. 1: 24-33.)