Gud håller just nu på att pröva sitt folk. Karaktären håller ! på att utvecklas. Änglar är i färd med att bedöma människors I moraliska kvaliteter och för noggranna anteckningar över deras handlingar. Bland Guds eget folk finns många syndiga hjärtan, men de kommer att luttras och prövas. Den Gud som läser allas hjärtan för fram i ljuset mörkrets dolda gärningar, där man minst väntar sig att finna dem. Han gör det för att de stötestenar som hindrat sanningens framgång skall kunna tas bort, och Gud få ett rent och heligt folk till att förkunna hans lagar och domar.
Vår frälsnings hövding leder sitt folk framåt steg för steg i det att han renar dem och gör dem lämpliga för förvandlingen. Han lämnar dem bakom sig som är benägna att dra sig bort från församlingen och inte vill låta sig ledas, och som är tillfredsställda med sin egen rättfärdighet. ”Ar det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!” (Matt. 6: 23.) Ingen större förvillelse kan bedra en människas sinne än den som leder människor att frossa i självtillräcklighetens anda, att tro att de är på rätt väg och lever i ljuset, när de är på väg bort från Guds folk och deras omhuldade ljus är mörker. . .
Broder J fick av pastor K en felaktig uppfattning om helgelsen, vilken står vid sidan av den tredje ängelns budskap, och varhelst den mottas fördärvar den kärleken till budskapet. Det visades för mig att pastor K stod på en mycket farlig grund. Hans åsikter är inte i harmoni med den tredje ängelns budskap. En gång kunde han glädja sig åt Guds välsignelser, men han gör det inte nu, ty han har inte uppskattat och älskat sanningens ljus som har lyst på hans väg. Han har haft med sig en metodistisk syn på helgelsen som han har gett den allra största betydelse. De heliga sanningar som är tillämpliga för denna tid, har av honom framställts vara av liten betydelse. När han följde sitt eget ljus blev det mörkare och mörkare för honom och han kom längre och längre bort från sanningen, intill dess att den endast hade litet inflytande på honom. Satan har styrt honom och hån har skadat adventbudskapets rykte och framgång i norra Wisconsin.
Dess frukt
När syster G accepterade och sökte praktisera ovannämnda syn på helgelsen, ledde den henne in i en fruktansvärd fanatism. Pastor K har förvillat och förbryllat mångas sinnen med denna helgelseteori. Alla som har accepterat den, har i en mycket hög grad förlorat sitt intresse och sin kärlek för den tredje ängelns budskap. Denna helgelsesyn ser ut att vara mycket tilldragande. Den överskyler sådana stackars människors synder som lever i mörker, stolthet och villfarelse. Det gör att de kommer att likna goda kristna och ser ut att vara helgade, trots att deras hjärtan är orena. Det är en ”frid- och trygghetsteori”, ty den för inte fram det onda i ljuset i det att den anmärker på och .fördömer det felaktiga. Det ger ett enkelt svar på frågan: ”Varför bliver dottern, mitt folk, icke helad från sina sår?” De säger: ”Frid, frid”, när det inte finns någon frid. Många människor med syndiga hjärtan sveper in sig i en helighetens mantel. Man ser på sådana som föredömen för hjorden. I verkligheten använder Satan dem som sina redskap för att förleda och bedra ärliga människor in på sidavägar, så att de inte kan kunna kraften och nödvändigheten av de allvarliga sanningar som förkunnas av den tredje ängeln.
Man har sett upp till pastor K som ett föredöme när lian i stället har förorsakat Guds verk stor skada. Hans liv har inte varit utan anmärkning. Hans levnadssätt har inte varit i harmoni med Guds lag eller med Kristi fläckfria liv. Hans syndiga natur har inte besegrats, och ändå talar han mycket om helgelsen och på så sätt förvillar han många. Jag fick se det arbete han uträttat. Han har inte lyckats att leda människor in i sanningen eller att hos dem grundlägga en tro på den tredje ängelns budskap.
Han framställer sin syn på helgelsen såsom en mycket viktig fråga, men han låter den kanal genom vilken Guds välsignelse kommer, få mycket liten betydelse. ”Helga dem i sanningen; ditt ord ar sanning.” (Joh. 17: 17.) Sanningen för vår tid, som är kanalen, uppskattas inte utan trampas under fötterna. Många människor ropar: ”Helighet! Helighet! Helgelse! Helgelse!” Ändå vet de inte mer genom erfarenhet vad de talar om än syndare med sina syndiga lustar. Gud kommer snart att avkläda denna påstådda, påmålade helighetens dräkt, vilka en del köttsligt sinnade har svept omkring sig för att dölja sina brister.
En noggrann minnesbok har skrivits om människors handlingar. Ingenting kan döljas för den Höge och Heliges ögon. En del väljer en väg som är i direkt strid mot Guds lag, och sedan försöker de att dölja sin syndiga väg genom att bekänna sig vara helgade åt Gud. Denna helighetens bekännelse visar sig inte i deras dagliga liv. Den är inte inriktad på att lyfta eller haja deras tankar och leda dem till att avhålla sig ”från allt ont, av vad slag det vara må”. (1 Tess. 5: 22.) Vi har gjorts till ett skådespel för världen, för änglarna och för människorna. Vår tro förbannas såsom resultat av dessa köttsligt sinnades felaktiga väg. De bekänner sig tro så mycket av sanningen som kan ge dem inflytande, trots att de inte har någon gemenskap med den som tror och är förenade i denna heliga sanning. Hur har pastor K:s inflytande varit? Vad har blivit frukten av hans verksamhet? Hur många har förts ut ur mörkret och kommit till tro på sanningen för vår tid?
Jag fick se herr L:s ’sak. Han har mycket att säga om helgelsen, men han har lurat sig själv, och andra har blivit bedragna av honom. Den helgelse som han har, varar endast under möten, men ,den består inte provet. Biblisk helgelse renar hela livet, men L:s hjärta är inte ’renat. Det onda finns i hans hjärta och omsätts i hans dagliga liv, och vår tros fiender har orsak att anmärka på dem sam firar sabbaten. De bedömer trädet efter dess frukt. ”Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så inför Gud hos varje människas samvete.” (2 Kor. 4: 2.)
Många handlar i direkt strid med ovan anförda bibliska råd. De uppträder demonstrativt och talkar Guds ord på ett bedrägligt sätt. De praktiserar inte sanningen i ’sina liv. De har särskilda övningar i helgelse, men förkastar ändå Guds ord. De ber, sjunger och ropar am helgelse. Människor med syndiga hjärtan försöker ge ett sken av oskuld och utger sig vara helgade. Detta är inget bevis för att de har rätt. Deras gärningar vittnar emot dem. Deras samveten är förhärdade, men Guds domsdag kammor, då varje människas gärningar skall bli uppenbara, av vilket slag de än är. Varje människa skall få lön efter sina gärningar.
Ängeln sade i det han pekade på L: ”Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan, du sam hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig? Om du ’ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag. Din mun släpper du lös tia vad ont är, och din tunga hopspinner svek.” (Ps. 50: 16-19.) Gud skall göra sig fri från dessa splittrande inflytanden och frigöra sitt folk, så att de som bekänner sig till hela sanningen ’Skall komma dithän att de får Herrens hjälp.
Ingen helgelse för de olydiga
Det finns ingen biblisk helgelse för dem som lämnar en del , av sanningen bakom sig. Vi har fått tillräckligt med ljus från Guds ord, så att ingen behöver gå vilse. Sanningen är så upphöjd att den kan beundras av de kunnigaste människor, men likväl så enkel att Guds svagaste och ödmjukaste barn kan fatta den, och få lärdom från den.
De som inte ser den ’Skönhet som finns i sanningen, och som inte fäster någon vikt vid den tredje ängelns budskap, är utan ursäkt, ty sanningen är tydlig och klar. ”Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade. Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat, att de icke se det sken, som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet.” (2 Kor. 4: 3, 4.)
”Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning... Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må vara i sanning helgade.” (Joh. 17: 17, 19.)
”Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek; och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek.” (1 Petr. 1: 22.) ”Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.” (2 Kor. 7: 1.) ”Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga, så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja ,skall ske. Gören allt utan att knorra och tveka, så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ,bland ’ett vrångt och avogt släkte’, inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen.” (Fil. 2: 12-15.) ”I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder.” (Joh. 15: 3.)
”I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.” (Ef. 5: 25-27.)
Här är biblisk helgelse framställd. Det är inte ett yttre sken, ett yttre verk. Det är helgelse mottagen genom Guds ords förmedling. Det är sanningen mottagen i hjärtat och praktiserad i ,livet. Betraktad såsom en människa var Jesus fullkomlig, och ändå växte han till i nåd. ”Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.” (Luk. 2: 52.) Till och med den mest fullkomlige kristne kan kontinuerligt tillväxa i Guds kunskap och kärlek.
”Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara obefläckade och ostraffliga, i frid. Och I skolen hålla före, att vår Herres ,långmodighet länder till frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till eder, efter den vishet som har blivit honom ,given.” (2 Petr. 3: 14,15.)
En fortgående tillväxt
Helgelse är inte ett ögonblicksverk, inte en timmes, eller en dags. Det är en fortgående tillväxt i nåd. Vi vet inte i dag hur stark striden kommer att bli i morgon. Satan lever och är aktiv, och varje dag behöver vi bedja allvarligt till Gud om hjälp och kraft för att kunna motstå honom. Så länge Satan regerar har vi ett jag som måste underkuvas, frestelser att övervinna. Det finns ingen plats att stanna på, inget tillstånd vi kan komma till då vi kan säga, att vi till fullo uppnått idealet.
”Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv har blivit vunnen av Kristus Jesus.” (Fil. 3: 12.)
Det kristna livet är att ständigt vara på marsch framåt. Jesus verkar för att förädla och rena ’sitt folk. När hans bild på ett fullkomligt sätt avspeglas i dem, är de fullkomliga och heliga och färdiga för förvandlingen. Därför krävs ett stort verk av den kristne. Vi uppmanas Mt rena oss själva från köttets och andens smuts, att fullkomna vår helighet i Guds fruktan. Här upptäcker vi vår stora uppgift. Det är ett ständigt verk för den kristne. Varje gren måste hämta liv, kraft och näring från det sanna vinträdet för att kunna bära frukt.
Det krävs ansträngning av oss för att vinna det eviga livet. Det är endast genom ,lång och uthållig ansträngning, självdisciplin och hård strid, som vi kan bli segervinnare. Men om vi tålmodigt och beslutsamt övervinner i Segrarens namn liksom han, vår Ställföreträdare, övervann frestelsen i öknen, skall vi få den eviga lönen. Våra ansträngningar och självförnekelser måste vara i proportion till det föremåls eviga värde som vi eftertraktar. (1873, band 3, sid. 324, 325.)