Den fallna människan är Satans lagliga fånge. Kristi uppgift är att rädda henne från fiendens makt. Människan är av naturen böjd att följa Satans förespeglingar och hon kan inte framgångsrikt motstå en så fruktansvärd fiende om inte Kristus, den mäktige Segraren, får bo i henne, leda hennes önskningar och ge henne kraft. Endast Gud kan begränsa Satans makt. Han rör sig över hela jorden. Han upphör inte att hålla vakt ett enda ögonblick av fruktan att förlora något tillfälle att förgöra människor. Det är mycket viktigt att Guds folk förstår detta, så att de kan undgå hans snaror.
Satan håller på att så noggrant förbereda ’sina förvillelser, att Guds folk i hans sista strid mot dem inte skall kunna förstå att det är han. ”Detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.” (2 Kor. 11: 14.) På samma gång som en del bedragna människor påstår att han inte existerar, så tar han dem till fånga och verkar i stor utsträckning genom dem. Satan känner bättre än Guds folk den makt de kan ha över honom, när de har sin styrka i Kristus. När de ödmjukt anropar den mäktige Segraren om hjälp kan den svagaste i tron, som vilar tryggt i Kristus, framgångsrikt motstå Satan och hela hans här. Han är alltför klok för att verka öppet och framfusigt med sina frestelser. Då skulle den sömnige kristnes uppmärksamhet skärpas och han skulle då söka den starke och mäktige Befriarens ’skydd. Men han kommer oförmärkt och verkar förklädd genom olydnadens barn, vilka utger sig för att vara gudfruktiga. Satan kommer att anstränga sig till det yttersta av sin makt för att hemsöka, fresta och vilseleda Guds folk.
Han som vågade möta, fresta och håna vår Herre och som hade makt att ta honom i sina armar och föra honom till templets tinnar och upp på ett högt berg, skall utöva sin makt till det yttersta över den nuvarande generationen, som är långt underlägsen Herren i förstånd och som är nästan helt okunnig om Satans förslagenhet och styrka. På ett förunderligt sätt kommer han att påverka deras kroppar ’som av naturen är böjda att göra det han frestar dem till. Satan jublar över att man betraktar honom som en fantasifigur. När man skämtar om honom och framställer honom med barnsligt bildspråk, eller med horn, klövar och svans, passar det honom väl. Man tänker sig honom så underlägsen, att människor är helt och hållet oförberedda för hans försåtligt 1agda planer. Därför har han nästan alltid stor framgång. Om man förstod hans makt och förslagenhet skulle man också vara beredd att med framgång stå honom emot.
Alla borde tänka på att Satan en gång var en upphöjd ängel. Hans uppror utestängde honom från himmelen men det ödelade inte hans förmågor och gjorde honom inte till ett djur. Efter sitt fall har han använt sin mäktiga styrka mot himmelens regering. Han har blivit mer och mer kunnig, och han har lärt sig det mest framgångsrika sättet att påverka människor med sina frestelser.
Satans villfarelser
Satan är upphovsmannen till de ,lögner han använder för att förvilla. Han började striden i himmelen mot Guds regerings grundvalar. Allt sedan dess har han fortsatt med sitt uppror mot Guds lag. Han har fått stora skaror av bekännande kristna att förkasta det fjärde budet. Detta bud ger en klar bild av den levande Guden. Satan har tagit bort de tio budens ursprungliga sabbat, och i dess ställe insatt en av veckans arbetsdagar.
Den stora ursprungliga lögn han framställde för Eva i Eden, ”Ingalunda skolen I dö” (1 Mos. 3: 4), var den första felaktiga teorin om själens odödlighet. Den har framförts med framgång och dess resultat är förskräckligt. Han har verkat så att många har tagit emot denna felaktiga teori såsom sanning och predikanter återger den, sjunger om den och ber därom.
Att det inte finns någon verklig djävul, samt att det finns en prövotid efter det att Jesus har kommit, håller snabbt på att bli populära uppfattningar. Bibeln framställer klart och tydligt att varje persons öde ’redan är för alltid bestämt när Herren kommer tillbaka. ”Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den ’som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig. Se, jag kommer snart och har med mig min lön för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.” (Upp. 22: 11, 12.)
Satan använder sig av dessa populära uppfattningar för att dölja sig själv. Han kommer till stackars, bedragna, dödliga människor genom den moderna spiritualismen, vilken inte lägger några band på dem som inte är andligt sinnade. Om den efterföljs skiljer den familjer åt, uppväcker avundsjuka och hat och ger frihet åt de mest förnedrande böjelser. världen vet ännu alltför litet om spiritualismens nedbrytande inflytande. Ridån drogs åt sidan och mycket av dess förskräckliga verk uppenbarades för mig. Jag fick se några som hade haft en spiritualistisk erfarenhet och sedan förkastat den. De bävade när de tänkte på hur nära de kom det slutliga fördärvet. De hade förlorat kontrollen över sig själva, och Satan lyckades få dem att göra det som de avskydde. Men till och med dessa har endast en svag ide om vad spiritualismen verkligen är. Förkunnare, som Satan inspirerar, kan vältaligt försköna detta djävulska monster, dölja hans avskyvärdhet och framställa det för många som mycket vackert. Men det kommer direkt från hans sataniska högsäte. Han gör anspråk på rätten att kontrollera alla som tar befattning med sådant, ty de har vågat sig in på förbjuden mark och förlorat sin Skapares beskydd.
En del andligt svaga människor har blivit så fascinerade av spiritualistiska lärares vältaliga ord, att de har gett efter för dess inflytande. Efteråt har de insett dess förödande natur och skulle vilja förkasta det och fly från det, men kan det inte. Satan håller dem kvar genom sin makt och är inte villig att släppa dem fria. Han vet att de säkert är hans, så länge han har dem under sin särskilda kontroll. Om de en gång frigör sig från hans makt kan han dock aldrig mer förleda dem till att återigen tro på spiritualismen och ställa sig direkt under hans kontroll.
Det enda sätt på vilket sådana arma människor kan övervinna Satan är att lära sig skilja mellan rena bibliska sanningar och felaktiga uppfattningar. När de erkänner Bibelns anspråk söker de sig dit där de kan få hjälp. De borde uppmana sådana som har en andlig erfarenhet och som har tro på Guds löften, att bedja den mäktige Befriaren om hjälp för dem. Det kommer att bli en verklig närkamp. Satan kommer att ge ytterligare kraft åt de onda änglar som har behärskat dessa personer. Men om Guds heliga med djup ödmjukhet fastar och ber skall de genom sina böner vinna seger. Jesus kommer att ge befallning åt heliga änglar att stå emot Satan. Därför kommer han att drivas bort och hans makt över dessa plågade människor att brytas. ”Han svarade dem: ’Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.’” (Mark. 9: 29.)
De populära förkunnarna kan inte framgångsrikt motstå spiritualismen. De har ingenting de kan skydda sina hjordar med mot detta nedbrytande inflytande. Mycket av spiritualismens sorgliga resultat vilar på denna tids förkunnare, ty de har förkastat det bibliska budskapet och i dess ställe föredragit lögnaktiga teorier. Den osanning som Satan framförde till Eva om själens odödlighet - ”Ingalunda skolen I dö” - har de framfört från talarstolen, och folket har tagit emot den som biblisk sanning. Detta är spiritualismens grund. Guds ord lär ingenstans att människan har en odödlig själ. Odödlighet är något som endast Gud äger. ”Han som allena har odödlighet och bor i ett ljus, dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vare ära och evigt välde! Amen.” (1 Tim. 6: 16.)
Guds ord är, när det blir rätt förstått och tillämpat, det enda skydd som finns mot spiritualismen. Ett evigt brinnande helvete predikas från talarstolarna så att Guds välvilliga karaktär i stället framställs som kärlekslös och on4. De vill göra honom till den värsta tyrannen i universum. Denna vittspridda lära har vänt tusentals människor till universalism, trolöshet och ateism. Guds ord är entydigt. Det är en rak kedja av sanningar som kommer att visa sig vara ett ankare för dem som är villiga att ta emot det, även om de måste offra sina omhuldade missuppfattningar. Det kommer att rädda dem från dessa förskräckliga villfarelser i denna farliga tid. Satan har förlett olika församlingars pastorer så att de håller fast vid dessa populära men felaktiga läror, på samma sätt som han ledde judarna att i sin blindhet hålla fast vid offersystemet och korsfästa Kristus. Förkastandet av .sanningens ljus lämnar människor som fångar - Satans förvillade undersåtar. Ju större ljus de förkastar, desto större kommer förvillelsens makt och det mörker att bli, som kommer över dem.
Jag fick se att Guds sanna folk är jordens salt och världens ljus. Gud väntar en fortgående tillväxt i sanningens kunskap och en fortsatt vandring på helighetens väg. Då kommer de att förstå när Satan uppenbarar sig och i Jesu styrka kunna stå honom emot. Satan kommer att kalla skaror av onda änglar till sin hjälp för att förhindra en enda människas strävan att gå framåt, och om möjligt vrida honom ur Kristi hand.
Kampen om människor
Jag såg onda änglar strida om människor och Guds änglar motarbeta dem. Striden var fruktansvärd. Onda änglar fördärvade själva atmosfären med ett giftigt inflytande, och samlades omkring dessa människor för att försämra deras fattningsförmåga. Heliga änglar vakade ängsligt och väntade på att få driva Satans härskara tillbaka. Men det är inte de goda änglarnas sak att kontrollera människors sinnen mot deras vilja. Om de ger efter för fienden och inte gör någon ansträngning att. stå emot honom, då kan Guds änglar knappast göra mer än att hålla Satans härskaror tillbaka, så att de inte förgör dem förrän ytterligare ljus har getts, så att dessa som är i fara, ges möjlighet att lyfta sina blickar till himmelen för att få hjälp. Jesus kommer inte att ge befallning till sina heliga änglar att befria dem från svårigheterna, om de inte gör någon ansträngning att hjälpa sig själva.
Om Satan ser att han håller på att förlora en människa kommer han att anstränga sig till det yttersta för att hålla fast denna enda. När en människa inser sin belägenhet och med sorg och iver söker Jesus för att få kraft, fruktar Satan att han skall förlora en fånge. Han ordnar med förstärkning från sina änglar för att omge en sådan stackars människa och skapa en formlig mörkrets mur omkring henne, så att himmelens ljus inte skall nå henne. Men om ,den, som är i sådan fara, i sin hjälplöshet förlitar sig på Kristi försoning, lyssnar Frälsaren till dennes allvarliga trosbön. Han sänder förstärkning av sådana änglar vars styrka övergår alla andras, och befriar honom.
Satan kan inte uthärda att man vädjar till hans mäktiga medtävlare, ty han fruktar och darrar inför hans styrka och majestät. Vid ljudet även allvarlig bön blir hela Satans härskara orolig. Satan fortsätter att kalla legioner av sina onda änglar till hjälp för att uppnå sitt syfte. När änglar som äger all makt och är iklädda himmelens rustning kommer för att hjälpa den uttröttade och förföljde, viker Satan och hans härskara tillbaka, väl medvetna om att deras strid är förlorad. Satans villiga och trogna undersåtar är aktiva och förenade i ett syfte. Även om de hatar varandra och strider inbördes, tar de varje tillfälle i akt att verka för sitt eget gemensamma intresse. Men himmelens och jordens härskare har begränsat Satans makt.
Min erfarenhet har varit ovanlig och under åratal har jag fått lida märkliga ’sinneskval. Guds folks tillstånd och det att jag varit förbunden med Guds verk har ofta fört mig in i tung sorg och missmod som inte kå beskrivas. Under åratal har jag hoppats på gravens ljuva viloplats. I min förra syn frågade jag min ledsagande ängel varför jag hade fått leva och lida sådana sinnesbekymmer, och varför jag så ofta kastades in på Satans stridsfält. Jag frågade varför jag måste vara så nära förbunden med. Guds verk, och om jag inte kunde befrias från sådana bekymmer. Det finns kraft och styrka hos Guds änglar, och jag bad att jag måtte bli beskyddad.
Då framställdes för mig våra tidigare år. Jag fick se att Satan hade sökt att på olika sätt fördärva vår användbarhet, och att han många gånger hade lagt planer att få oss bort från Guds verk. Han hade kommit på olika sätt och genom olika verkande krafter för att fullfölja sina avsikter, men genom heliga änglars tjänst hade han besegrats. Jag såg att när vi hade rest från plats till plats, hade han ofta placerat ut sina änglar på vår väg för att få till stånd olyckor som skulle ödelägga våra liv. Heliga änglar hade också sänts till samma platser för att befria oss. Åtskilliga olyckor hade fört mig och min make in i stora faror, men Gud har bevarat oss på ett underbart sätt. Jag såg att vi varit särskilda föremål för Satans anfall på grund av vårt intresse av och vår förening med Guds verk. När jag såg den stora omsorg som Gud varje ögonblick har för dem som älskar och följer honom, inspirerades jag med tillförsikt och tro på Gud. Jag kände mig dock anklagad på grund av min brist på tro.
Det var genom att uppenbara övernaturlig kraft, när han gjorde ormen till sin förmedlare, som han lyckades få Adam och Eva på fall i Eden. Innan nådens tid tar slut kommer han att verka ännu mer genom större under. Så långt som hans makt räcker, kommer han att utföra verkliga under. Bibeln säger: ”Och genom de tecken, ’Som det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det jordens inbyggare.” (Upp. 13: 14.) Det är inte något han låtsas göra. Något mer än ett bedrägeri uppenbaras i denna text. Men det finns en gräns bortom vilken Satan inte kan gå, och då använder han sig av bedrägeri som hjälp för att efterlikna det, som han ,inte har makt att verkligen utföra. I de yttersta dagarna kommer han att uppenbara sig på ett sådant sätt, att han får människor att tro att han är Kristus som kommer till världen för andra gången. Han kommer att förvandla sig så att han ser ut som en ljusets ängel. Men även om han kommer att se ut som Kristus i varje detalj, så långt som utseendet angår, kommer han inte att kunna bedra någon annan än dem som på samma sätt som Farao, söker att stå emot budskapet för vår tid. (1889, band 5, sid. 698.)