I den vision som gavs mig vid Battle Creek, Michigan, den 25 oktober 1861, fick jag se denna jord vara mörk och dyster. Ängeln sade: .Se noggrant!” Då fick jag se människorna på jorden. En del hade Guds änglar omkring sig, medan andra var i totalt mörker och omgivna av onda änglar. Jag såg en arm sträckas ned från himmelen, och handen höll en gyllene spira. På spirans övre del syntes en krona som var fylld med diamanter. Varje ädelsten utstrålade ett starkt, klart och vackert ljus. Ingraverat på denna krona stod följande ord: ”Alla som vinner mig är lyckliga och skall få det eviga livet.”
Nedanför denna krona fanns en annan spira, och på den fanns också en krona. I dess centrum fanns juveler, guld och silver, som utstrålade ett visst ljus. Inskriptionen på den kronan var följande: ”Jordiska skatter. Rikedom är makt. Alla som vinner mig får ära och ryktbarhet.” Jag såg en stor skara människor, som rusade fram för att gripa denna krona. De var mycket högljudda. I sin iver föreföll en del ha förlorat förståndet. De knuffade varandra, kastade undan dem som var svagare än de själva och trampade på dem som i hastigheten föll. Många grep ivrigt tag i skatterna inuti kronan och höll i dem allt vad de förmådde. En del i skaran var gamla och vithåriga och deras ansikten var fårade av omsorg och bekymmer. Deras egna anhöriga, ben av deras ben, och kött av deras kött, brydde de sig inte om. När vädjande blickar riktades till dem höll de fast i dessa skatter ännu hårdare, som om de fruktade att i ett obevakat ögonblick förlora något litet, eller tvingas att ,dela med sig. Deras hungriga ögon fästes på denna jordiska krona och de beräknade dess värde.
Många i denna skara visade tecken på armod och förtvivlan, och såg längtansfullt efter skatterna och vände förtvivlade om när de såg de starkare övermanna de svagare och driva dem bort. Ändå kunde de inte uppge tanken på rikedomarna utan tillsammans med dessa sjukliga, gamla och vanställda sökte de att pressa sig framåt på vägen mot denna jordiska krona. En del dog när de var i färd med att söka den. Andra föll just när de höll på att gripa den. Många hade just fått tag på kronan när de föll. Döda kroppar låg utströdda på marken, men ändå rusade skaran framåt och trampade på de fallna kamraternas döda kroppar. Varenda ’en som lyckades få tag i kronan fick en del av den och applåderades högljutt av den intresserade skara ’Som stod runt omkring.
Satanisk förvillelse
I deras ivriga forsök att få de jordiska tingen förlorade de det himmelska ur sikte. De lämnades i mörker, men ändå var de ivriga att se sig omkring för att få den jordiska kronan. Några blev besvikna på skaran som så ivrigt sökte den jordiska kronan. De föreföll att ha en känsla av faran och vände sig bort från den. Med allvar sökte de få del av den himmelska kronan. Sådana människors ansikten ,förändrades från mörker till ljus från hopplöshet till livaktighet och helig glädje.
Jag såg en skara som pressade sig genom folkmängden med sina ögon intensivt riktade på den himmelska kronan. När de ivrigt banade sig väg genom den oordnade människomassan hjälpte änglar dem och öppnade väg för dem, så att de kunde komma fram. När de närmade sig den himmelska kronan, kom från den ett ljus som lyste på och omkring dem, och som skingrade mörkret runt dem. Ljuset blev klarare och starkare intill dess att de tycktes bli förvandlade och liknade änglarna. De kastade inte en enda längtansfull blick på den jordiska kronan. De som sökte få denna hånade dem och kastade svarta bollar efter dem. Dessa kunde inte göra dem någon skada sa lange deras ögon var fästa vid den himmelska kronan men de som vände sig om och fixerade de svarta bollarna blev smutsiga av dem. Följande skriftställe gavs mig:
”Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt .hjärta att vara. Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är frisk; så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, da bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver da icke mörkret! Ingen kan tjäna två herrar ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.” (Matt. 6:19-24.)
En stor skara onda änglar var ivrigt sysselsatta. Satan var mitt ibland dem och såg med den mest upphöjda tillfredsställelse på den skara som kämpade om kronan. Han tycktes kunna förmedla en egendomlig hänförelse till dem som ivrigt sökte den. Många som sökte denna jordiska krona var bekännande kristna. En del av dem föreföll ha endast litet ljus. De såg längtansfullt mot den himmelska kronan och lockades ofta av dess skönhet. Ändå hade de inte någon verklig förståelse för dess värde och härlighet. På samma gång som de med en hand sträckte sig efter den himmelska kronan, sträckte de sig med den andra ivrigt efter den jordiska, fast beslutna att äga den.
Det jag hade sett förklarades därefter för mig: De som så ivrigt sökte efter den jordiska kronan och som älskade denna världens skatter, är bedragna och smickrade av de förgängliga lockelserna. Jag såg en del som bekände sig vara Jesu efterföljare, vara så ivriga att få del av de jordiska skatterna, att de förlorar sin kärlek till himmelen, lever som denna världen, och räknas av Gud tillhöra den. De bekänner sig söka efter en evig krona, en skatt i himmelen, men deras huvudsakliga intresse är att finna hur de skall kunna få tag i jordiska ting. De som har sina skatter i denna världen, och älskar dess rikedomar, kan inte älska Jesus. De tror kanske att de har rätt, och även om de klänger sig fast vid sina ägodelar med den giriges grepp, kan man inte få dem att inse eller förstå att de älskar pengarna mer än sanningens sak eller de himmelska rikedomarna.
Sann och falsk rikedom
”Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!” (Matt. 6: 23.) Det fanns ett tillfälle i sådana människors erfarenhet, när det ljus som gavs dem icke uppskattades eller älskades och därför har det blivit mörker. Ängeln sade: ”Ni kan inte älska och ti1lbedja jordens skatter och samtidigt äga de sanna rikedomarna.” När den unge mannen kom till Jesus och sade: ”Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” (Matt. 19: 16) gav Jesus honom tillfälle att välja. Han kunde skilja sig från sina ägodelar och få ået eviga livet, eller behålla dem och gå miste om det eviga livet. Hans rikedomar hade större värde för honom än de himmelska skatterna. Villkoret att han måste skilja sig från sina skatter och ge dem till de fattiga, för att bli en Jesu efterföljare och få det eviga livet, avkylde hans längtan och han gick bort mycket sorgsen.
Denna larmande skara som sökte efter den jordiska kronan, visades för mig vara de som ivrigt använde alla medel för att få del av materiell egendom. De förlorade sitt omdöme på denna punkt. Alla deras tankar och deras energi -inriktades på att få fatt på jordiska värden. De trampade andras rättigheter under fötterna, förtryckte de fattiga och undanhöll arbetarna deras löner. Om de kan dra nytta av de fattigare och de som är mindre begåvade än sig själva och på så sätt föröka sina egna rikedomar, kommer de inte att tveka ett ögonblick att förtrycka dem eller ens att se dem tvingade till att tigga.
De män som jag såg vars huvuden var vita av ålder och vilkas ansikten var fårade av bekymmer, men som ändå grep så ivrigt efter juvelerna i kronan, var de gamla som endast hade några få år kvar. De var ändå så ivriga att ’söka efter dessa jordiska skatter. Ju närmare de kom graven, desto ivrigare var de att hålla fast vid dem. Deras egna anhöriga skulle inte få någon del därav. Deras egna familjemedlemmar ti1läts att arbeta över sin förmåga för att få fatt på litet pengar. De använde varken skatterna för andras bästa eller för sig själva. Det var nog att veta att de hade dem. När de upplystes om sitt ansvar att hjälpa de fattiga och underhålla Guds verk såg de sorgsna ut. De skulle med glädje ta emot det eviga livet; goda, men önskade inte att det skulle kosta dem något. Villkoren var för svåra. Abraham tvekade inte att ge sin ende son. I lydnad för Gud var han villigare att offra löftessonen än många är att offra sina jordiska ägodelar.
Det var pinsamt att se dessa som skulle ha varit mogna för härligheten, och dagligen göras lämpliga för odödlighet, använda all sin kraft för att behålla sina jordiska ägodelar. Jag såg att sådana inte kunde värdesätta de himmelska skatterna. Deras starka känslor för det jordiska tvingar dem att i sina gärningar visa att de inte uppskattar det himmelska arvet ti1lr.äckligt mycket för att offra något för det. Den ”rike ynglingen visade villighet att leva i harmoni med Guds bud, men ändå sade Herren till honom att det var ett som fattades. Han längtade efter evigt liv, men älskade sina ägodelar mera. Många bedrar sig själva. De har inte sökt efter sanningen som efter gömda skatter. Deras krafter används inte på bästa sätt. Deras sinnen, som skulle ha kunnat upplysas av himmelens ljus, är förvirrade och bekymrade. ”Tidens omsorger och rikedomens bedrägliga ,lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.” (Mark. 4.: 19.) .”Sådana” ,sade ängeln, ”är utan ursäkt.” Jag såg att ljuset lämnade dem. De längtade inte efter att förstå det allvarliga och viktiga budskapet för vår tid. De menade att de klarade sig lika bra utan att förstå det. Ljuset slocknade och de famlade sig fram i mörkret.
Satans medarbetare
Den sjukliga och vanställda skaran som strävade efter den jordiska kronan, är de vilkas intressen är i denna världen. Även om de möter besvikelser från alla sidor, har de ingen lust att fästa sina känslor vid de himmelska tingen och tillförsäkra sig själva en skatt och ett hem där. De får inte det jordiska, trots att de jagar- därefter, och förlorar samtidigt det himmelska. Trots att dessa som sökte efter de jordiska skatterna, blev besvikna och olyckliga här i livet och i döden, därför att de endast var böjda att söka de jordiska tingen, följde andra samma väg. De skyndar sorglöst vidare och glömmer bort det förskräckliga slut som de får, vilkas exempel de följer.
De som fick tag i kronan, och fick äga en del av den, hyllades med applåder. Deras livsmål - rikedomarna - hade nåtts. De fick den ära denna världen ger dem som är rika. De har inflytande ,i världen. Satan och hans änglar är tillfredsställda. De vet att dessa människor säkert är deras. När de lever i uppror mot Gud är de samtidigt Satans mäktiga representanter.
De som blev besvikna på denna skara som endast åtrådde den jordiska kronan, är de som lagt märke till deras liv, som kämpade efter jordens skatter och såg hur det gick för dem. De ser att de aldrig är tillfredsställda utan olyckhga. De blir därför ängsliga och skiljer sig från denna olyckliga grupp människor, och söker efter den sanna förblivande rikedomen.
De som med änglars hjälp söker finna en väg genom den stora skaran för att finna den himmelska kronan, visades mig vara Guds trogna folk. Änglar leder dem framåt, och de inspireras av nit att sträva för att få del av de himmelska skatterna.
De svarta bollarna som kastades efter de heliga var hånfulla ord och förtal som spreds om Guds folk av dem som älskar att ljuga. Vi bord; vara mycket noga att leva ett klanderfritt liv och hålla oss borta Från allt som ser ut att vara ont. Det är vår plikt att Frimodigt gå framåt och inte bry oss om de ogudaktigas falska anmärkningar. När de rättfärdigas blick är riktad på de himmelska, ovärderliga skatterna, kommer de att bli mer och mer lika Kristus, och på så sätt kommer de att förändras och göras lämpliga för förvandlingen.