Det har visats mig att på samma gång som gudfruktiga föräldrar söker fostra sina barn, borde de studera deras anlag, begåvning och temperament för att kunna tillgodose deras behov. En del föräldrar är noga med att söka ge barnen det de behöver rent materiellt. De sköter dem vänligt och noggrant vid ’sjukdom och tycker sedan att de gjort det som är deras plikt. Här har de misstagit sig, ty deras arbete har just börjat. Sinnets och själens behov borde också tillgodoses. Det krävs skicklighet att anpassa de bästa botemedlen för ett sårat sinne.
Barnen har precis lika stora svårigheter att utstå, som de äldre och är precis lika syndiga till sin karaktär som de. Föräldrar känner inte detsamma vid alla tillfällen. De är ofta bekymrade och arpetar utifrån felaktiga känslor och synpunkter. Satan ansätter dem och de ger efter för hans frestelser. De talar irriterat och på ett sätt som gör att de retar sina barn, därigenom att de hotar dem och kräver för mycket av dem. De stackars barnen får del av samma anda. Därför kan föräldrarna inte hjälpa dem, ty det är just de som åstadkommit problemet. Ibland ser det ut som om allt går på tok. Hela miljön är retlig, och alla har det besvärligt och är olyckliga. Föräldrarna kastar skulden på sina barn och tycker att de är olydiga och oroliga, ja, de värsta barnen i världen, när den verkliga orsaken finns hos dem själva.
En del föräldrar blåser upp storm i hemmet på grund av sin brist på självkontroll. I stället för att vänligt be barnen göra det ena och det andra, ger de befallningar i en grälande ton. Samtidigt har de klander och beskyllningar på sina läppar om ting, som barnen inte har gjort sig skyldiga till. Föräldrar, om ni går fram på en sådan väg när det gäller era barn, förstör ni deras glädje och ambition! De gör vad ni ber dem om, men inte därför att de tycker om att göra det, utan därför att de inte vågar göra annat. Deras hjärtan är inte alls med i saken. Det är ett slavarbete i stället för ett nöje. Detta leder dem ofta att glömma bort att göra vad ni har bett dem om, vilket sedan i sin tur ökar er irritation och gör det ännu värre för barnen. Ni upprepar deras fel. Deras dåliga handlingssätt målas för dem i grälla färger, intill dess att missmod kommer över dem, så att de inte längre bryr sig om, om de behagar någon eller inte. En anda av .likgiltighet griper dem, och så söker de någon glädje och något att göra på annat håll, borta från föräldrar och hem. De söker sådant som de inte fann därhemma. De slår följe med världens barn och är snart lika fördärvade som de värsta av dessa.
Vad föräldrarna kan göra
På vem vilar denna stora synd? Om hemmet hade gjorts mera attraktivt och om föräldrarna hade visat sin kärlek för barnen och med vänlighet funnit något för dem att göra samt i kärlek undervisat dem om hur de skulle lyda deras önskningar, hade de berört deras hjärtans känsliga strängar och fått se hur barnen villigt, gärna och med glädje gjort vad föräldrarna bett dem om. Genom att behärska sig och vänligt uppmuntra barnen när ,de försöker att göra det som är rätt, kan föräldrar uppmuntra deras ansträngningar. De kan göra dem mycket lyckliga och ge familjen ett behag som driver bort varje mörk skugga och för in ljus och glädje.
Föräldrar ursäktar ofta sina egna fel med att säga att de inte mår bra. De är nervösa och tror att de inte kan vara tåliga och lugna och tala behagligt. på detta sätt lurar de sig själva och behagar Satan, som gläder sig över att Guds nåd inte är tillräcklig att hjälpa dem att övervinna deras naturliga svagheter. De både kan och borde behärska sig vid alla tillfällen. Gud kräver det av dem. De borde förstå att när de ger efter för otålighet och retlighet så får andra lida. De som är i deras omgivning påverkas av den anda de visar. Om de i sin tur följer samma anda förökas det onda och allting går på tok.
Föräldrar, när ni känner er retliga, borde ni inte begå en så stor synd att ni förgiftar hela familjen med denna farliga irritation. Vid sådana tillfällen bör ni sätta en dubbel vakt för er mun och besluta er att inte såra med ord, så att ni inte talar något annat än det som är behagligt och vänligt. Säg till er själva: ”Jag vill inte fördunkla mina barns lycka genom retliga ord.” Genom att på så sätt kontrollera er, kommer ni att växa er starka. Ert nervsystem kommer inte att bli så känsligt. Ni stärks genom de rätta principerna. Medvetandet om att ni troget gör er plikt kommer att stärka er. Guds änglar kommer att glädja sig över era ansträngningar och hjälpa er.
När ni känner er odliga tror ni ofta att era barn är grunden till det, och ni kastar skulden på dem som är oskyldiga. Vid andra tillfällen kan de göra precis detsamma, men då accepterar ni allt som rätt. Barnen ser, lägger märke till och uppfattar dessa oregelbundenheter. De är inte heller alltid på samma humör. Vid vissa tillfällen är de mera beredda att möta ett föränderligt sinnelag, men vid andra tillfällen är de också nervösa och retliga och orkar inte med anmärkningar. Deras sinne blir upproriskt. Föräldrar, ni önskar att barnen skall ha fördrag med ert sinnestillstånd, men ändå ser ni inte alltid nödvändigheten av att ge samma rättigheter till era barn. Ni ursäktar hos er själva det som ni med skärpa skulle anmärka på om ni såg det hos era barn, vilka inte har så många års erfarenhet och fostran.
En del föräldrar har ett så nervöst temperament att, då de är trötta av arbetet och betryckta av omsorg, är det svårt för dem att bevara sitt sinneslugn. De visar inför barnen, som borde vara dem kärast på jorden, retlighet och brist på fördrag, som misshagar Gud och fördunklar tillvaron för hela familjen. När barnen har bekymmer borde de ofta få känna förståelse och sympati från er. Ömsesidig vänlighet och fördragsamhet gör hemmet till ett paradis, så att heliga änglar kommer att tycka om att vara i er familjekrets. När en mor är nedstämd, kan och borde hon göra mycket för att behärska sitt humör. Till och med när hon är sjuk kan hon, om hon fostrar sig själv, vara behaglig och glad, och kan stå ut med mycket mera oväsen än hon trott kunde vara möjligt. Hon borde inte låta barnen få känna hennes svag heter, och fördunkla deras unga, känsliga sinnen, även om hennes sinne är betryckt. Hon skulle inte göra det så att de känner, att hemmet är dystert som en grav, och mors rum den mest tråkiga platsen i världen. Både tankar och nerver vinner i styrka, genom att man tränar viljan. Viljekraften kan i många fall visa sig vara en god nervmedicin.
En kritisk tid för barnen
Låt inte barnen se att du är förargad på dem. Om de ger efter för frestelser och efteråt upptäcker och ångrar sina fel, förlåt dem lika villigt som du hoppas att din himmelske Fader skall förlåta dig. Undervisa dem vänligt och bind dem därmed till ditt eget hjärta. Det är en kritisk tid för barnen. Från alla sidor kommer inflytanden för att söka dra dem bort från dig, vilket du måste motarbeta. Lär dem att göra dig till sin förtrogne. Lär dem att berätta både sina glädjeämnen och bekymmer för dig. Genom att uppmuntra till detta kommer du att rädda dem från många snaror, som Satan lagt för deras oerfarna fötter. Var inte hård mot barnen och glöm inte bort din egen barndom, och att de endast är barn. Förvänta inte att de skall vara fullkomliga, och försök inte att göra dem till män och kvinnor i sitt handlingssätt på en gång. Om du gör det, kommer du att stänga den enda dörr som finns att nå deras hjärtan och driva dem att öppna sig för farliga inflytanden. Andra förgiftar deras unga sinnen innan du är medveten om faran.
Satan och hans härskara gör de allra största ansträngningar för att få styra barnens sinnen, och därför måste de behandlas med öppenhet, med kristen kärlek och ömhet. Detta kommer att ge dig ett starkt inflytande över dem och de känner att de kan visa dig obegränsat förtroende. Omge barnen med hemmets och gemenskapens behag. Om du gör detta kommer de inte att längta efter gemenskap med icke-kristna ungdomar. Satan verkar genom dessa i det att han påverkar och fördärvar den enes sinne genom den andres. Det är det mest effektiva sätt som han kan verka på. De unga har ett starkt inflytande på varandra. Deras samtalsämnen är inte utvalda och upphöjda. Det onda finns i luften. Om det inte bestämt motarbetas, finner det sitt hem ,i deras hjärtan där det slår rot, växer upp och bär en besmittad frukt i form av dåliga handlingar. På grund av det onda i världen och de nödvändiga restriktioner som måste läggas på barnen, borde föräldrar ha dubbel omsorg om att sluta dem till sina hjärtan och låta dem se att de vill göra dem lyckliga.
Förstående föräldrar
Föräldrar, glöm inte bort era egna barnaår, hur mycket ni längtade efter sympati och kärlek, hur olyckliga ni kände er när man anmärkte på er på ett retligt sätt. Ni borde vara unga igen i era känslor, och i era sinnen stå på barnens nivå, och förstå deras behov. Men detta skall ske med beslutsamhet och kärlek i det att ni alltid fordrar lydnad av dem. Föräldrars ord blir åtlydda. Guds änglar vakar över barnen med djupaste intresse för att se vilken karaktär de utvecklar. Om Kristus skulle behandla oss som vi ofta behandlar varandra och våra barn, skulle vi stappla och falla i missmod. Jag såg, att Jesus, eftersom han känner till våra svagheter och själv har tagit del i våra erfarenheter, utom i fråga om synden, också har berett en väg för oss som är anpassad för vår styrka och förmåga. Liksom Jakob har han vandrat sakta i den takt barnen klarade av, för att han skulle kunna trösta oss med sin närvaro och vara en ständig vägledare för oss. Han förkastar oss inte, försummar oss inte och lämnar inte någon av sina barn bakom ’Sig. Han har inte heller bett oss att gå så fort framåt att vi lämnar dem efter oss. Han har heller inte vandrat så fort att han lämnat oss med våra barn efter ,sig på vägen. Nej, nej, men han har jämnat livets stig även för barnen. Det är föräldrarnas uppgift att i hans namn leda dem framåt på livets väg. Gud har anvisat ett sätt att vägleda våra barn som är anpassat till barnens förutsättningar och kapacitet.
Det lönar sig att ge uttryck för sina känslor i gemenskapen med barnen. Stöt inte bort dem genom bristande förståelse för deras barnsliga lekar, glädjeämnen och sorger. Visa aldrig en vredgad uppsyn och låt inte hårda ord komma över era läppar. Gud lägger märke till allt sådant. Hårda ord förbittrar och sårar barnens sinne. I vissa fall är dessa skador svåra att läka. Barnen är mycket känsliga för den minsta orättvisa, och många blir missmodiga när de behandlas orättvist och kommer aldrig att lyssna till en hög, vresig och befallande röst och inte heller reagera för hot om straff. Upprorsandan har alltför ofta slagit rot i barnens sinnen genom att föräldrarna uppfostrat dem fel. Om ett riktigare sätt hade valts skulle barnen ha kunnat få goda och harmoniska karaktärer. En mor som inte har fullständig kontroll över sig själv är olämplig att ta hand om barn. (1875, band 3, sid. 532, 533.)
Besegra din naturliga fallenhet att ställa för stora krav på dina barn, ty att alltför ofta ge anmärkningar, gör att din närvaro inte blir önskvärd och ditt råd hatat. Slut dina barn till ditt hjärta, inte genom okloka eftergifter, utan med kärlekens silkesband. Du kan vara fast, men ändå vänlig. Kristus måste bli din hjälpare. Kärlek kommer att vara det medel, som drar andra till dig, och ditt inflytande kan stadfästa dem på det godas och rättas väg.
Jag har varnat er för klandrets anda, och jag vill åter varna er. Kristus anmärkte ibland med djupt allvar på människor. I vissa fall kan det vara nödvändigt för oss att också göra det. Men vi borde komma ihåg, att Kristus kände till det faktiska förhållandet hos dem som han anmärkte på, och just den mängd av kritik som personen kunde ta emot och det som var nödvändigt för att rätta till det som var fel. Han förstod också hur han skulle visa medlidande med den felande, trösta den olycklige och uppmuntra den svage. Han kände också till hur han skulle rädda människor från förtvivlan, och i stället inspirera med hopp, ty han var förtrogen med olika människors förhållanden och personliga prövningar. Han kunde därför inte göra några misstag. (1876, band 4, sid. 66.)