Den 6 juni 1863 visades för mig en del av de ungas faror. Satan kontrollerar de ungas sinnen och leder deras oerfarna steg bort från Gud. De är omedvetna om hans planer. I dessa farliga tider borde föräldrar vara vakna och verka med uthållighet och energi för att utestänga fiendens första försök att nå dem. De skulle undervisa sina barn när de går ut och när de kommer hem, när de står upp och när de lägger sig, genom att ge dem råd och anvisningar av lämpligt slag vid alla tillfällen.
Moderns uppgift börjar när barnet är nyfött. Hon borde tygla barnets vilja och temperament i det att hon lär sina barn att underordna sig och att lyda. Släpp inte ditt grepp om barnen när de blir äldre. Varje mor skulle ta tid att utbyta tankar med sina barn, att tillrättavisa deras fel och tålmodigt undervisa dem om den rätta vägen. Kristna föräldrar skulle veta att de undervisar och anpassar sina barn för att de skall bli Guds barn. Barnens hela andliga erfarenhet påverkas av den undervisning som ges, och deras karaktär formas under barnaåren. Om man inte tyglar deras vilja och de får lära sig att lyda sina föräldrar, kommer det att bli en mycket svår sak att senare lära dem det. Vilken svår kamp, vilken strid är det inte för den att foga sig, som aldrig fått sin vilja tyglad till att rätta sig efter Guds krav. Föräldrar som försummar detta viktiga arbete begår en stor synd. De syndar mot sina egna barn och mot Gud.
Barn som är under noggrann uppsikt kommer vid skilda tillfällen att vara otillfredsställda i sina känslor. De blir otåliga och hämmade därför att de hålls tillbaka och önskar att de fick följa sin egen väg och gå och komma som det behagar dem. I synnerhet är det så från ,tioårsåldern upp till arton, då de ofta känner att det inte skulle skada dem, om de fick vara med i olika ungdomssammanhang, trots att erfarna föräldrar kan se faror däri. De känner till sina barns särskilda läggning och förstår sådana sammanhangs inflytanden på deras sinnen. Därför att de har en längtan att se dem frälsta håller de dem borta från sådana upphetsande nöjen.
När barnen heslutar sig för att bli Jesu Kristi lärjungar lyfts en oerhörd hörda från dessa omsorgsfulla och trogna föräldrars hjärtan. Men inte ens då får deras arbete för barnen upphöra. Barnen borde inte lämnas att följa sin egen väg och alltid välja för sig själva. De har just på allvar börjat striden mot synd, stolthet, passioner, ondska, avundsjuka, hat och alla det naturliga hjärtats onda drag. Föräldrarna behöver vaka över dem och ge råd till dem, hjälpa dem att fatta beslut och visa dem, att om de inte villigt och glatt kan foga sig efter sina föräldrar kan de ,inte heller visa Gud en villig lydnad, och då är det omöjligt för dem att vara kristna.
Föräldrar skulle uppmuntra sina barn att ha förtroende för dem, och att inför dem ge uttryck för hjärtats sorger, sina dagliga glädjeämnen och bördor. På så sätt kan föräldrar lära sig att sympatisera med sina barn, och de kan bedja för och med dem att Gud skall skydda och leda dem. De skulle rikta deras tankar till den vän och rådgivare som aldrig sviker dem, en vars känslor kommer att bli rörda av deras svagheter, en som varit frestad i allt som vi, dock utan synd.
Satan frestar barn att vara reserverade mot sina föräldrar och att välja att ge sina förtroenden till sina unga och oerfarna kamrater, vilka inte kan hjälpa dem utan i stället ger helt felaktiga råd. Pojkar och flickor kommer tillsammans och pratar, skrattar och skämtar och driver så Kristus bon från sina hjärtan och änglarna från sin gemenskap, på grund av dåraktigt prat. Onyttigt prat om andras handlingar, en del småprat om den eller den kamraten leder till att upphöjda tankar och känslor förvittrar, och driver bort deras längtan till det goda och heliga. Det lämnar kvar kyla och brist på sann kärlek till Gud och hans sanning.
Barnen skulle räddas från mycket ont om de ville vara mera öppna mot sina föräldrar. Föräldrar borde uppmuntra sina barn till att visa dem förtroende och vara ärliga mot dem och komma till dem med sina svårigheter, när de är bekymrade om vilken väg de skall välja, och lägga fram saken just som de ser den och be om föräldrarnas råd. Vem är väl förberedd att se och förstå kommande faror om inte just goda föräldrar? Vem kan bättre förstå barnens särskilda temperament än just de? Den mor som vakat över varje sinnets ändring ända från födelsen och på så sätt är bekant med barnets naturliga böjelser, är därför bäst beredd att ge råd. Vem kan bättre tala om hur barnet skall kontrollera och hålla tillbaka vissa karaktärsdrag än modern med hjälp av fadern?
Barn som är kristna, kommer att föredra sina kristna föräldrars kärlek och gillande framför varje annan jordisk välsignelse. De kommer att älska och ära sina föräldrar. Det borde bli en av deras främsta uppgifter i livet hur de skall kunna göra sina föräldrar lyckliga. I denna upproriska tid har barn som inte fått den rätta undervisningen och disciplinen, endast litet känsla för sina skyldigheter mot sina föräldrar. Det är ofta fallet, att ju mer föräldrarna gör för barnen, desto mer otacksamma blir de och desto mindre respekterade blir föräldrarna. Barn som blivit bortskämda och uppassade väntar alltid att bli behandlade på det sättet, och om deras förväntningar inte infrias, blir de besvikna och missmodiga. Denna benägenhet kan ses under hela deras liv. De kommer att vara hjälplösa och lita till andra för att få hjälp, och väntar alltid att andra skall låta dem få sin vilja fram. Om någon går emot deras åsikt, även sedan de har växt upp och kommit till mogen ålder, tycker de att de är förbisedda. På så sätt bekymrar de sig hela livet igenom och har knappast förmågan att klara sig själva. De klagar ofta och är retliga därför att ingenting ser ut att passa dem.
Eftergiftens barn
Föräldrar handlar fel då de ger sina barn lärdomar som kommer att visa sig ödesdigra för dem och de planterar törnen för sina egna fötter. De tror att de, genom att tillfredsställa sina barns önskningar och låta dem följa sina egna böjelser, kan vinna deras kärlek. Vilken villfarelse! Barn som på det sättet får växa upp utan begränsningar av sina önskemål, oböjliga till sitt sinne, själviska, fordrande, högdragna, är en förbannelse för dem själva och för alla omkring dem. Till en mycket hög grad håller föräldrarna barnens framtida lycka i sina egna händer. På dem vilar det viktiga arbetet att forma dessa barns karaktärer. Den undervisning som ges i barnaåren kommer att följa dem genom hela livet. Föräldrar sår säden som kommer att spira upp och bära frukt antingen till gott eller ont. De kan göra sina söner och döttrar lämpade för ett lyckligt eller olyckligt liv.
Barnen borde tidigt få lära sig att vara till nytta - att hjälpa sig själva och andra. Många döttrar kan i vår tid, utan minsta samvetsförebråelser, se sina mödrar i arbete med att laga mat, tvätta eller stryka, medan de själva sitter i vardagsrummet och läser böcker, stickar, virkar eller broderar. Deras hjärtan är okänsliga som sten. Men var har detta onda haft sin början? Vem är den som vanligtvis skulle bära ansvaret för detta? Jo, de stackars vilseledda föräldrarna. De förbiser barnens framtida lycka och i sin felaktiga stolthet låter de dem sitta sysslolösa, eller göra det som inte är vidare värdefullt, som inte kräver någon övning för varken sinnet eller musklerna. Sedan ursäktar de sina sysslolösa döttrar för att de är klena. Vad är det som har gjort dem så svaga? I många fall är det föräldrarnas felaktiga sätt att fostra dem. Ett passande arbete i eller utanför hemmet skulle ha stärkt både sinnet och kroppen. Barnen har inte fått tillfälle till detta på grund av felaktiga idéer till dess att de är ovilliga att arbeta. Det är motbjudande och är inte i harmoni med deras tankar om sin härkomst. Man menar, att det är ’opassande och även oanständigt för en fin dam att behöva diska, stryka och tvätta kläder. Sådan är den moderna undervisningen som ges till barnen i denna besynnerliga tid.
Guds folk borde behärskas av högre principer än vad världens barn gör, som söker att endast följa modets väg. Gudfruktiga föräldrar skulle undervisa sina barn att bli nyttiga i livet. De borde inte tillåta sina uppfostringsprinciper att färgas av dessa orimliga begrepp, som är vanliga i vår tid, så att de skulle rätta sig efter de åsikter och idéer som styr världens barn. De skulle inte tillåta sina barn att välja sina egna kamrater. Undervisa dem om att det är föräldrarnas plikt att välja åt dem. Förbered dem på att bära bördor medan de är unga.
Om era barn inte har blivit vana att arbeta blir de trötta när de försöker. De kommer att klaga över värk både i sidorna, i skuldrorna och i benen. Ni kommer då att frestas att av sympati göra arbetet själva, hellre än att se dem få litet ont. Låt den börda som läggs på barnen i början vara mycket lätt, för att sedan öka den något för varje dag, intill dess att de kan göra ett passande arbete utan att bli så trötta. Overksamhet är den största orsaken till den värk, både i sidan och i skuldrorna, som barnen får.
Det finns en klass unga damer i vår tid som lever ett i det närmaste meningslöst liv. De kan endast andas, äta, klä sig, prata och skämta, på samma gång som de håller en duk eller något annat broderi i sina händer. Men det är få ungdomar som visar verkligt sunt omdöme. De lever ett fjärilsliv utan något särskilt mål i sikte. När denna klass av världsliga människor kommer tillsammans är allt du kan höra en. del dumma anmärkningar om kläder, tomt prat om saker som händer och så skrattar de åt sina egna anmärkningar, som de tycker är mycket träffande. Detta händer ofta i äldre personers närvaro. Dessa kan inte känna annat än sorg över en sådan brist på vördnad för deras ålder. Dessa ungdomar syns ha förlorat all känsla för det som är anständigt och hör till god ton. Ändå har det sätt varpå de undervisats, lett dem att tro att det var höjden av finess.
Denna anda är som en smittsam sjukdom. Guds folk borde välja sällskap åt sina barn, och lära dem att undvika samvaro med dessa fåfänga världsmänniskor. Mödrar borde ta sina döttrar med sig till köket och tålmodigt undervisa dem. Kroppen kommer att må väl av sådant arbete, och deras muskler kommer att få både spänst och styrka, och deras tankar kommer att bli mera sunda och upphöjda efter en sådan dag. De kanske ar trötta, men hur skön är inte vilan efter ett passande dagsarbete. Sömnen, naturens ljuva återuppbyggare, förnyar den trötta kroppen. och bereder den för nästa dags arbete. Säg framfor allt inte till era barn att det inte betyder något om de arbetar eller inte. Lär dem att deras hjälp behövs att deras tid är värdefull, och att du räknar med deras arbete.
Sysslolöshetens synd
Det har visats mig att sysslolöshet leder till mycken synd. Händer och sinnen, som är i verksamhet, har inte tid för varje frestelse som fienden kommer med, men sysslolösa händer och hjärnor är helt redo för Satans kontroll. Det sinne som inte har något att syssla med, dröjer gärna omkring opassande ting. Föräldrar skulle lära sina barn, att sysslolöshet är synd. Jag hänvisades till Hes. 16: 49: ”Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.”
Barn borde få lära sig förstå att de står i skuld till sina föräldrar, som har vakat över dem sedan de var barn och skött dem under sjukdom. De borde förstå att deras föräldrar har fått lida mycken ängslan för deras skull. I synnerhet har samversgranna, gudfruktiga föräldrar känt det djupaste intresse för art deras barn skulle välja den rätta vägen. Hur tungt har det inte varit för deras hjärtan, när de har sett brister hos sina barn. Om de barn som förorsakat sina föräldrar hjärtenöd, kunde se resultatet av sin väg, ,skulle de förvisso vekna. Om de kunde se sin moders tårar och höra hennes bön för dem, och om de kunde lyssna till sin moders, dämpade och förkrossade suckar, skulle deras hjärtan bli rörda, och de skulle snabbt bekänna sina fel och be om förlåtelse. Det är mycket som måste göras för både unga och äldre. Föräldrar ,borde förbereda sig bättre att sköta sina plikter mot sina barn. En del föräldrar förstår inre sina barn och är verkligen inte bekanta med dem. Det finns ofta ett stort avstånd mellan föräldrar och barn. Om föräldrar ville tränga mera helt in i sina barns känslor och få dem att öppna sina hjärtan, skulle de kunna utöva ett starkare inflytande över dem.
Barnens omvändelse
Föräldrarna borde med trohet vårda dem som slöseri eller kärlek till nöjen. De skulle inre lära dem, eller tillåta att de lär sig odygd som förefaller näpet och lustigt, men som de senare måste få tillrättavisning för och lägga bort när de blir äldre. Om de fått sådana vanor glömmer de dem inte så lätt. Föräldrar, börja fostra era barns sinnen när de är mycket unga och inrikta er på att leda dem till målet att bli kristna. Låt all er ansträngning sikta till deras frälsning. Handla som om de hade anförtrotts er att vårdas och slipas som dyrbara juveler för att stråla i Guds rike. Var försiktig så att du inte vaggar dem i sömn över ödeläggelsens avgrund, med den felaktiga tanken att de inte är gamla nog att ansvara för sina handlingar, inte gamla nog att ångra sina synder och bekänna att de tror på Kristus.
Min uppmärksamhet riktades mot många dyrbara löften, som finns nedtecknade för dem som tidigt söker sin Frälsare. ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: ’Jag finner icke behag i dem.” (Pred. 12: 1.) ”Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.” (Ords. 8: 17.) Israels store Herde säger fortfarande: ”Låten barnen komma till mig och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.” (Luk. 18: 16.) Lär era barn att ungdomstiden är den bästa tiden att söka Herren. Då är livets bördor inte så tunga för dem. Deras unga sinnen är inte upptagna av omsorger, och när de är så fria borde de överlåta det bästa av sin kraft åt Gud.
Vi lever i en svår tid för barnen. En stark ström leder nedåt mot fördärvet, och det behövs mer än ,barnens erfarenhet och styrka för att gå mot denna ström, och för att inte bli neddragna av den. Ungdom i allmänhet tycks vara Satans fångar, ty han och hans änglar leder dem mot en säker undergång. Satan och hans änglar för krig mot Guds regering och även mot alla som har en längtan efter att ge sina hjärtan åt honom för att lyda hans fordringar. Satan kommer att försöka att förvirra och övervinna med sina frestelser, så att de skall bli missmodiga och ge upp striden.
Föräldrar, hjälp era barn! Vakna upp från er dvala. Vaka ständigt över möjligheten att bryta denna ström och stöt bort den syndens tyngd som Satan söker att tvinga på era barn. Barnen kan inte göra det själva, men föräldrar kan göra mycket. Genom ivrig bön och en levande tro kan stora segrar vinnas. En del föräldrar har inte förstått det ansvar som vilar på dem och har försummat sina barns andliga utbildning. En kristens första tankar på morgonen skulle riktas mot Gud. Världsligt arbete och egna intressen skulle alltid komma i andra hand. Barnen skulle läras att respektera och ha aktning för morgonandakten. Innan någon lämnar hemmet för dagens arbete, skulle hela familjen sammankallas och far, eller mor när han är borta, ivrigt be till Gud att han må bevara dem under dagen. Kom ödmjukt fram inför Gud med hjärtat fyllt av kärlek och med en förnimmelse av att frestelser och faror ligger framför er och barnen. Bind dem genom tro till bönealtaret, där ni söker Gud om hans hjälp. Betjänande änglar kommer att beskydda de barn som på så sätt överlämnas åt Herren. Det är kristna föräldrars plikt att morgon och kväll genom enträgen och uthållig trosbön skapa en skyddande mur kring sina barn. De skulle med tålamod undervisa och vänligt och oförtröttligt lära dem hur de skall leva för att behaga Gud.
Lämplig uppfostran och utbildning
Föräldrars otålighet skapar samma känsla hos barnen. När föräldrarna visar vrede skapar det vrede hos barnen och frammanar det onda i deras natur. En del föräldrar tillrättavisar sina barn otåligt, ofta under vredesutbrott. Sådana tillrättavisningar ger inte ett gott resultat. När de söker att förändra ett ont, skapar de i stället två. Ständiga anmärkningar med örfilar förhärdar barnen och driver dem från sina föräldrar.
Föräldrar borde först lära sig hur de skall behärska sig själva, sedan kan de mera framgångsrikt leda sina barn. Varje gång de förlorar självkontrollen och talar och handlar med otålighet, syndar de mot Gud. De borde först samtala med sina barn och klart utpeka för dem deras fel, visa dem deras synd och göra klart för dem, att de inte endast har syndat mot sina föräldrar utan mot Gud. Med era hjärtan under kontroll, fyllda med medlidande och sorg för era felande barn, bör ni bedja med dem innan ni tillrättavisar dem. Då kommer era tillrättavisningar inte att skapa hat hos era barn. De kommer att älska er. De kommer att se, att ni inte straffar dem därför att de har satt er i en obehaglig situation, eller därför att ni önskar uttrycka ert misshag med dem, utan på grund av att det är din plikt att tänka på deras bästa, så att de inte lämnas att växa upp i synd.
En del föräldrar har försummat att ge sina barn en kristen fostran och har också försummat deras skolutbildning. Ingetdera borde ha försummats. Barnens sinnen är verksamma och om de inte sysselsätts i fysiskt arbete eller med studier, blir de utsatta för dåligt inflytande. Föräldrar syndar om de låter sina barn växa upp i okunnighet. De skulle förse dem med nyttiga och intressanta böcker, samt lära dem hur de skall arbeta och ha vissa timmar avsatta för fysiskt arbete och andra för studier och läsning. Föräldrar borde sträva efter att höja barnens tankar och förbättra deras intellektuella förmågor. Det sinne som lämnas åt sig själv utan fostran, är vanligtvis lågt, sinnligt och fördärvat. Satan utnyttjar sina tillfällen och undervisar sysslolösa sinnen.
Föräldrar, era ledsagande änglar nedtecknar varje otåligt, hotfullt ord ni säger till era barn. Varje försummelse från er sida att ge dem lämplig undervisning, samt visa dem hur förskräcklig synden är och det slutliga resultatet även syndig väg, ,står tecknat emot er vid era namn i boken. Varje obehärskat ord som talas inför dem, vårdslöst eller med gester, varje ord som inte är rent och av upphöjd karaktär, antecknar ängeln som en fläck på er kristna karaktär. Alla dina handlingar antecknas vare sig de är goda eller onda.
Föräldrar kan inte lyckas med att leda sina barn förrän de har full kontroll över sig själva. De måste först lära sig att ha full kontroll över ,sig själva, både i fråga om ord och ansiktsuttryck. De skulle inte ens låta röstläget beröras eller påverkas till vrede eller upprördhet. Då kan de utöva ett gott inflytande över sina barn. Barn kan önska att göra det rätta. De kan till och med besluta i sina hjärtan att vara lydiga och vänliga mot sina föräldrar eller målsmän, men de behöver hjälp och uppmuntran från er. De må göra aldrig så goda beslut, men om inte deras principer styrks av kristen fostran och deras liv påverkas av Guds förnyande nåd, kommer de inte att hålla måttet.
Föräldrar borde fördubbla sina ansträngningar när det gäller små barns frälsning. De borde med trohet undervisa dem och inte låta dem samla intryck bäst de kan. De unga skulle inte tillåtas att lära gott och ont utan åtskillnad i tro att det goda någon gång i framtiden skall få överhanden och det onda förlora sitt inflytande. Det onda kommer att växa fortare än det goda. Det finns naturligtvis en möjlighet att det onda som de har lärt, kan bli utraderat efter många år, men vem vill ta en sådan risk? Tiden är kort. Det är lättare och mycket tryggare att så ren säd i barnens hjärtan än att rycka upp ogräset efteråt. Det är föräldrars plikt att vara på sin vakt så att inflytanden från omgivningen inte har en skadlig effekt på barnen. Det är er plikt att välja barnens kamratkrets och inte låta dem välja själva. Vem .kall annars utföra denna uppgift om inte föräldrarna gör det? Kan andra ha ’sådant intresse för era barn? Kan någon annan ha denna ständiga och djupa kärlek som föräldrar bör ha?
Sabbatsfirande barn kan bli otåliga på grund av att de blir alltför hårt hållna, och tycka att deras föräldrar är alltför stränga. Starka känslor kan uppstå i deras hjärtan, liksom missbelåtna och olyckliga tankar kan näras mot dem som arbetar för deras nuvarande, framtida och eviga goda. Men om deras liv kommer att skonas några år, kommer de att välsigna sina föräldrar för den noggranna omsorg och den trogna vakt de höll över dem under deras oerfarna år.
Föräldrar borde förklara och förenkla frälsningsplanen för sina barn så att deras unga sinnen kan fatta den. Barn på åtta, tio eller tolv år är gamla nog att börja förstå frågan om personlig kristendom. Låt inte barnen tro att det någon gång i framtiden, när de blir äldre, är tids nog att ångra sina synder och tro sanningen. Mycket unga barn kan, om de får en rätt undervisning, tillägna sig en rätt förståelse för deras ställning som syndare och sitt behov av frälsning genom tro på Jesus. Predikanter är många gånger alltför likgiltiga för barnens frälsning och inte så personliga som de borde vara. Gyllene tillfällen att göra intryck på barnen går förbi utan att utnyttjas.
Hemmets inflytande
Det ondas inflytande omkring våra barn är nästan övermäktigt. Det smutsar ned deras sinnen och leder dem i fördärvet. Ungdomars sinnen är av naturen böjda för oförstånd. Redan vid tidig ålder, innan deras karaktärer har formats och deras omdöme mognat, visar de böjelser för sådant umgänge som har skadligt inflytande på dem. En del ingår förbindelser med det motsatta könet, i strid mot sina föräldrars förmaningar och önskningar och bryter så det femte budet genom att vanära dem. Det är föräldrars plikt att vaka över barnen både när de går ut och när de kommer in. De borde uppmuntra dem och skapa tillfällen, som gör hemmet tilltalande för dem, och visa att deras föräldrar är intresserade av dem. De borde göra hemmet behagligt och lyckligt.
Fäder och mödrar, tala vänligt till era barn. Kom ihåg hur känsliga ni själva är, samt hur litet ni tål av beskyllningar, och tänk på att barnen är lika er. Det ni inte kan stå ut med bör ni inte kräva av dem. Om ni inte kan stå ut med klander och beskyllningar, så kan inte era barn det heller. De är svagare än ni och kan ännu inte stå ut med mer än ni. Låt däremot behagliga och uppmuntrande ord alltid komma som solstrålar in i era familjer. Flitens, omtänksamhetens och självkontrollens frukt från er sida kommer att ge en hundrafaldig återbäring.
Föräldrar har ingen rätt att skapa mörka moln som skymmer barnens lycka genom att finna fel eller klandra dem för småsaker. Verkliga fel skulle däremot framställas just så syndiga som de är, och en fast beslutsam väg följas för att förhindra dess återupprepande. Barnen borde få en rätt förståelse för sina brister, men ändå inte lämnas i ett hopplöst sinnes tillstånd, utan uppmuntras, så att de kan göra det bättre och därmed vinna ert förtroende och gillande.
För mycket efterlåtenhet
En del föräldrar gör misstaget att de ger sina barn för mycket frihet. Många gånger har de så mycket förtroende för sina barn, att de inte ser deras brister. Det är fel att tillåta barnen att göra långväga och dyrbara resor, när de inte kan åtföljas av sina föräldrar eller målsmän. Detta har ett felaktigt inflytande på barnen. De får lätt en känsla av att de är oerhört betydelsefulla och att de har rätt att få särskilda förmåner, och om dessa inte beviljas, tycker de att de har blivit förorättade. De hänvisar till andra barn som får komma och gå som de vill och har många förmåner medan de själva har så få.
Den mor som i fruktan för att hennes barn skall tänka att hon är orättvis, tillfredsställer deras önskningar, får senare uppleva att det blir till stor skada för dem. Ungdomar som är borta på besök och inte har föräldrarnas vakande ögon över sig, som både kan se och tillrättavisa deras fel, får ofta sådana intryck som det tar månader att få bort. Min uppmärksamhet riktades på vissa familjer som hade goda och lydiga barn. Dessa ville göra en resa för att besöka andra familjers barn, vilka föräldrarna hade den allra största tilltro till, därför att de var deras vänner. Efteråt kunde de se en fullständig förändring i sina barns karaktär och uppförande. Tidigare hade de varit belåtna och lyckliga i sitt hem och hade ingen större önskan att vara i andra unga personers sällskap. Når de återvände till sina föräldrar, tyckte barnen att de var under en orättvis begränsning och att hemmet påminde dem om ett fängelse. Sådana föräldrars ovisa handlingssätt blev avgörande for deras barns karaktär.
Genom sådana besök formades kontakter med andra, vilket i det långa loppet visade sig bli deras fördärv. Föräldrar, forsök att få barnen med er om ni kan, och vaka över dem med största allvar. När ni låter dem göra långväga resor ensamma, känner de sig gamla nog att ta hand om sig själva och göra val på egen hand. När de unga på så sätt lämnas åt sig själva rör sig deras samtal ofta omkring ämnen som inte upplyfter och förädlar dem eller förökar deras karlek från andliga ting. Ju mer de tillåts att besöka andra, ju större kommer deras längtan att bli att ge sig ut och ju mindre attraktivt kommer hemmet att vara för dem.
Barn, Gud har ansett det viktigt att anförtro er åt era föräldrar för att de skall undervisa er och fostra år och på så sätt göra sin del för att forma era karaktärer for himmelen. Ändå vilar ansvaret på er att göra valet om v1ll utveckla en god kristen karaktär genom att göra det basta av de förmåner ni har från goda, trogna och bedjande föräldrar. Trots all den ängslan som era föräldrar känner och den trohet de visar för ert bästa kan de inte ensamma skydda er. Vissa ansträngningar måste ni själva göra. Varje barn har själv en uppgift att utföra. Troende föräldrar, ni har ett ansvarsfullt verk framför er att leda era barns steg även i deras andliga erfarenhet. När de verkligen älskar Gud, skall de välsigna och uppskatta er mycket för den omsorg ni visat dem och för den trohet ni visat i att hålla deras önskningar tillbaka och betvinga deras vilja.
Den nuvarande tendensen i världen är att tillåta de unga att följa sina egna sinnens naturliga böjelser. Om de som unga är mycket vilda, säger deras föräldrar ofta, att de rättar nog till sig efter en tid. När de blir sexton eller arton år kommer förståndet, och då lämnar de sina dåliga vanor för att bli goda medborgare. Vilket misstag! Under åratal tillåter de fienden att beså deras hjärtans lustgård. De tillåter felaktiga principer att växa och i många fall kommer allt arbete man gör med den jordmånen att nytta till ingenting.
Satan är en konstförfaren och uthållig arbetare, en dödlig fiende. Närhelst oförsiktiga ord uttalas som skadar ungdomar, vare sig det är fråga om smicker eller att se på någon synd med mindre avsky, drar Satan nytta av detta och ger näring åt det onda frö som har såtts, för att det skall slå rot och bära en rik skörd. En del föräldrar har tillåtit sina barn att grunda onda vanor, vars kännetecken kommer att kunna ses under hela deras liv. Den synden vilar tung på föräldrarna. Även om sådana barn bekänner sig vara kristna, måste ett särskilt nådens verk utföras i deras hjärtan och en genomgripande förändring synas i deras livsvanor, liksom i all deras livserfarenhet, annars kommer de att ha just den karaktär som deras föräldrar tillät dem forma.
Med världen i dess nöjen
Fromhetens standard är låg bland bekännande kristna i allmänhet, så att de som uppriktigt önskar följa Kristus finner det mycket svårare och tyngre än de annars skulle göra. Inflytandet från världsligt sinnade kristna är skadligt för de unga. Den stora bekännande kristna massan har flyttat gränsen mellan de kristna och världen, ’så att de, då de bekänner sig leva för Kristus, lever för världen. Deras tro har endast ”betydligt hämmande inflytande på deras nöjeslust. Trots att de bekänner sig vara ljusets barn vandrar de i mörkret och är nattens och mörkrets barn.
De som lever ,i mörker kan inte helhjärtat älska Gud och längta efter att förhärliga honom. De är inte nog upplysta så att de kan urskilja de himmelska tingens härlighet och kan därför naturligtvis inte älska dem. De bekänner sig vara kristna därför att det anses fint och det inte finns något kors att bära. Deras motiv är ofta av självisk art. Sådana människor kan vara med på baler och ta del av de nöjen som där finns att få. Andra går inte till sådana ytterligheter, men är med på andra nöjesföreställningar av tvivelaktig karaktär. Det skarpaste öga skulle misslyckas att upptäcka ett enda kristet kännetecken i sådana bekännande kristnas liv. Man skulle inte kunna upptäcka någon skillnad i deras liv mellan dem och den störste tvivlare. Den bekännande kristne, den lastbare, den som öppet hånar religionen och den som öppet vanärar allt heligt förenas till en enhet. Även Gud betraktar dem såsom ett’ i anda och handling.
En kristen bekännelse utan motsvarande tro och gärning har inget värde. Ingen kan tjäna två herrar. Den ondes barn är sin herres tjänare. Den som de ger villig lydnad, hans tjänare är de. De kan inte vara Guds tjänare förrän de har sagt nej till djävulen och hans gärningar. Det är inte utan fara för den himmelske konungens tjänare att engagera sig i de nöjen och njutningar som Satans tjänare lever i, även om de ofta säger till sig själva, att sådana nöjen är ofarliga. Gud har uppenbarat heliga sanningar som skiljer hans folk från de ogudaktiga och renar dem till likhet med honom. Sjundedagsadventister skulle leva efter sin tro. De som lyder de tio buden ser tillståndet i världen och de religiösa tingen från en helt annan synpunkt än de som endast är bekännande kristna, men älskar nöjen och avskyr korset och lever i överträdelse av det fjärde budet. Som förhållandena är i samhället, är det ingen lätt uppgift för föräldrar att hålla sina barn tillbaka och undervisa dem i det som Bibeln framhåller vara rätt. Bekännande kristna har övergett Bibelns undervisning. När hans folk vänder åter till Bibeln och undervisar sina barn enligt dess principer, som Abraham ,fordom gjorde, tror de stackars barnen som är utsatta för ett motsatt inflytande utifrån, att deras föräldrar är onödigt noga och överambitiösa i motsats till andra. Det är naturligt att de önskar följa exemplen från världsligt sinnade bekännare.
I våra dagar är förföljelse och vanära för Kristi skull mycket sällsynta. Mycket litet självförnekelse och offer behövs för att visa ett sken av gudsfruktan och ha namnet i församlingsmatrikeln. Men att leva så att vi ärar Gud och får namnen skrivna i Livets bok kräver vaksamhet och bön, självförnekelse och offer från vår ,sida. Kristna bekännare är föredöme för de unga i den mån de följer Kristus. Rätta handlingar är utan tvekan resultatet av sann gudsfruktan. Jordens domare kommer att belöna var och en efter hans gärningar. Sådana barn som följer Kristus haren strid framför sig och ett dagligt kors att bära. De skall komma ut ur världen och skilja sig därifrån, i det att de efterliknar Kristi liv.