Det visades mig, att Guds folk lever allt för mycket i andligt mörker. Det är inte Guds vilja att de skall leva i otrons mörker. Jesus är ljuset och i honom finns inget mörker. Hans barn skall vara ’ljusets barn. De förnyas till hans likhet och har kallats ut från mörkret till hans underbara ljus. Han är världens ljus, och det är också de som följer honom. De skall inte ’leva i mörker utan skall ha livets ljus. Ju mer noggrant Guds folk strävar efter att likna Kristus, desto mer energiskt kommer de att förföljas av fienden. Men deras nära förbund med Kristus ger dem styrka att motstå den onde fiendens försök att dra dem bort från Kristus.
Det visades mig att många bland Guds folk jämförde sig med sina trossyskon i det att de tog svaga, felande människor som föredömen, trots att vi har en fullkomlig förebild. Vi skulle inte mäta oss efter världens mått, inte heller .efter människors åsikter, inte ens .efter det vi var innan vi tog emot Kristus och sanningen. Vår tro och ställning i världen, såsom den är nu, måste jämföras med vad vi borde ha varit om vi i våra liv fortgående hade strävat uppåt sedan vi blev Jesu Kristi efterföljare. Detta är den enda säkra jämförelsen vi kan göra. I allt annat kan självbedrägeri finnas. Om Guds folks moraliska karaktär och andliga tillstånd inte motsvarar de välsignelser och förmåner och det ljus som har getts dem, blir de lagda i vågskålen och änglarna kommer att rapportera för lätta.
För en del av Guds folk verkar deras rätta tillstånd att vara dolt. De ser sanningen men känner inte dess betydelse och anspråk. De hör sanningen men förstår den inte helt därför att de i sina liv inte har kommit i harmoni med den, och inte har blivit helgade genom lydnad för den. Ändå känner de sig trygga och tillfredsställda som om eldstoden om natten och molnstoden om dagen såsom hans särskilda tecken gick framför dem. De Utger sig för att känna Gud men i sina gärningar förnekar de honom. De räknar sig själva som hans utvalda egendomsfolk, och ändå syns hans närvaro och hans kraft som frälsar till det yttersta mycket sällan bland dem. Hur stort är inte dessa människors mörker och ändå förstår de det inte. Ljuset lyser men de ser det inte. Ingen större förvillelse kan lura människorna än att de är på rätt väg och att Gud har godtagit deras gärningar, när de i verkligheten syndar mot honom. De kan inte skilja på en formell gudsfruktan och en med ande och kraft. De menar sig vara rika och inget mer behöva när de i verkligheten är fattiga, blinda och i behov av allt.
Det finns en del som bekänner sig vara Kristi efterföljare, men som ändå inte gör någon ansträngning i fråga om andliga ting. I vilket världsligt företag som helst anstränger de sig och visar stort nit för att uppnå ’sitt syfte och mål. Men då det gäller det eviga livet, där allt står på spel och där deras eviga lycka beror på deras andliga ”framgång”, handlar de så likgiltigt som om de inte hade moraliskt ansvar. De lever som om någon annan hade ansvar för deras handlingar och de inte hade något annat att göra än att vänta på dess resultat. Hur oklokt är inte detta! Om alla ville visa lika stort nit, ambition och iver för det eviga livet som de visar, när det gäller materiell strävan, skulle de bli segerrika och övervinna. Jag såg att varenda en måste ha en egen erfarenhet. Varje människa måste troget och nitiskt göra sin del i det arbete som har anförtrotts henne. Satan söker efter gyllene tillfällen för att ta ifrån oss vår frälsningserfarenhet om vi inte är på vår vakt. Vi kommer att få kämpa en hård kamp med mörkrets makter för att återvinna den och återupprätta förbindelsen med himmelen om vi genom bristande vaksamhet förlorar den.
Att vara medveten om konflikten
Det visades mig att det är en kristens förmån att ta emot kraft från Gud för att kunna hålla fast vid varje dyrbar gåva. Himmelen lyssnar till ivrig och angelägen bön. När Kristi tjänare tar trons sköld som sitt skydd och använder Andens svärd för striden, då är det fara i fiendens läger. Då måste något göras. Förföljelse och smädelse väntar nu bara på att sättas in mot dem som blir beklädda med kraft från höjden. När sanningen i sin enkelhet och kraft förblir bland de troende, och används att motverka världens anda, då blir det tydligt att det inte finns något om förenar Kristus och Beliar. Kristi lärjungar måste vara levande exempel på sin Mästares liv och anda.
Både unga och äldre har en kamp framför sig. De får inte sova ens för ett ögonblick. En ond fiende är ständigt på vakt för att leda dem vilse och övervinna dem. De som har tagit emot sanningen för vår tid måste ’ständigt likt fienden vara på sin vakt och visa förstånd att stå emot honom. lir de beredda att göra det? Kommer de att vara uthålliga i denna strid? Kommer de att vara noga i att rensa borr all orättfärdighet? Kristus kan förnekas på många sätt. Vi kan förneka honom genom att tala i strid med sanningen, genom oförståndigt och skämtsamt tal eller genom tomma ord. I sådant visar vi ringa klokhet och vishet. Vi försvagar oss själva. Våra obetydliga försök att motstå den store fienden har liten effekt och därför besegras vi. ”Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen” (Matt. 12: 34), och på grund av brist på vaksamhet bekänner vi att Kristus inte bor i oss.
De som tvekar att fullständigt överlåta sig åt Gud gör en dårlig insats nar de försöker att följa Kristus. De följer honom på så stort avstånd, att de inte är säkra på om de följer i hans fotspår eller i fiendens. Varför är vi så likgiltiga att uppge vårt intresse för denna världens goda och att ta emot Kristus som ”den goda delen”? Varför skulle vi behålla vänskapen med var Herres fiender och följa deras vanor och låta oss ledas av deras falska uppfattningar? Vi måste fullständigt överlåta oss at Gud, vi måste försaka och vända oss bort från kärleken till världen och till de jordiska tingen. Annars kan vi inte vara Kristi lärjungar.
Kristi liv och anda är den enda måttstocken för ett upphöjt och fullkomligt liv, och därför är vår enda trygghet att följa hans exempel. Om vi gör detta kommer han att leda oss genom de råd han ger oss i sitt ord och så en gång ta emot oss i sin härlighet. Vi måste med noggrannhet sträva efter detta och vara villiga att också lida för hans skull för att vi skall kunna vandra i vår Återlösares fotspår. Gud är villig att hjälpa och att samarbeta med oss och ge oss av sin fria Ande om vi kämpar efter att få den, lever och tror på den. Endast på så sätt kan vi vandra i ljuset som han är i ljuset. Vi kan mätta oss av hans kärlek och ta emot av hans fullhets rikedom.
Om vi försummar enskild bön och bibelläsning i dag, kan vi med mindre samvetsförebråelser utesluta dem i morgon. Det blir en lång lista av underlåtna ting, i stället för att så det goda Ordets frö i hjärtats jordmån. Å andra sidan kommer varje omhuldad ljusstråle att leda till en ljusets skörd. Varje besegrad frestelse kommer att ge kraft till att stå fastare emot frestelsen när den kommer för andra gången. Varje ny seger över själviskheten kommer att jämna vägen för högre och ädlare triumfer. Varje seger är ett frö som såtts för det eviga livet. (1882, band 5, sid. 120.)