”Veten I då icke, att eder kropp är åt tempel åt den helige Ande, som bor i eder och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna? I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.” (1 Kor. 6: 19, 20.)
Vi är inte våra egna. Vi har blivit köpta för ett högt pris - genom Guds Sons lidande och död. Om vi kunde fatta detta och helt förstå det, skulle vi känna ett stort ansvar vila på oss och göra vårt yttersta för att vara i det bästa hälsotillstånd, så att vi skulle kunna ge Gud en fullkomlig tjänst. Men när vi väljer en livsföring som fördärvar vår vitalitet, minskar vår styrka eller fördunklar vårt intellekt, syndar vi mot Gud. Genom en sådan livsföring förhärligar vi inte honom i vår kropp och ande, som tillhör honom, utan begår något som han betraktar som ett stort fel.
Har Jesus gett ’sig själv för oss? Har ett högt pris betalats för att återköpa oss? Ar det så att vi inte är våra egna? Är det sant att vår varelses alla gåvor, vår kropp och ande, allt vi har och allt vi är tillhör Gud? Det är så! När vi förstår detta, vilket ansvar lägger det inte på oss inför Gud att se till att vi är i ett sådant hälsotillstånd att vi kan ära honom här på jorden, i vår kropp och ande, som tillhör honom.
De sista timmarna av prövningens tid
Vi tror utan minsta tvivel att Kristus snart kommer igen. Detta är inte otroligt för oss utan en verklighet, vi tvivlar inte på det. Och vi har under många år inte tvivlat på att den lära vi har hållit oss till är sanningen för vår tid, och att vi närmar oss domen. Vi förbereder oss för att möta honom som åtföljs av heliga änglar, och som kommer att kunna ses på himmelens skyar. Han skall då fullborda verket för de trogna och rättfärdiga, genom att ge (rem odödlighetens gåva. När han kommer, kommer han inte för att rena oss från våra synder, för att rätta till våra karaktärsbrister, eller för att bota vår karaktärs svagheter och anlag. Om det arbetet skall utföras för oss över huvud taget, måste detta verk ha blivit utfört innan denna stund kommer.
När Herren kommer fortfar de som är heliga att helga sig. De som har bevarat sin kropp och sin ande i helgelse och ära, kommer då att ta emot odödlighetens gåva. Men de som är orättfärdiga, ohelgade och orena, kommer att förbli så för alltid. Ingenting kommer då att göras för att rätta till deras brister och ge dem helgade karaktärer. Heliggöraren kommer då inte att sitta ned för att fortsätta sin reningsprocess i det att han tar bort deras synd och fördärv. Detta är sådant som måste göras under denna förberedelsens tid. Det är nu som detta verk måste utföras för oss.
Vi tar emot Guds sanning med våra olika själsförmögenheter och när vi kommer under sanningens inflytande, åstadkommer den det verk för oss som är nödvändigt för att ge den moraliska lämpligheten för härlighetens rike och för gemenskapen med himmelens änglar. Gud arbetar på vår fullkomning. Många av oss är som grova stenblock som kommer direkt från stenbrottet. Men när vi tar fasta på Guds sanning påverkar dess inflytande oss. Den lyfter oss och tar bort från oss varje brist och synd av vilken natur den än må vara. På så sätt bereds vi att se konungen i hans skönhet och slutligen förenas med de rena, himmelska änglarna i härlighetens rike. Det är här detta verk måste utföras med oss. Det är också här vår kropp och vår ande skall förberedas för odödlighet.
Vi lever i en värld som är i opposition mot rättfärdighet, karaktärens renhet och tillväxt i nåden. Var vi än ser upptäcker vi fördärv, orenhet och av synden sargade människor.
Vilken är nu den uppgift som vi ’Skall ta itu med här innan vi tar emot odödlighetens gåva? Det är att bevara vår kropp helig och vår ande ren, så att vi må stå fram obefläckade i de sista dagarnas fördärv som vi har omkring oss. Om nu detta verk skall bli utfört, måste vi engagera oss i det nu på en gång, helhjärtat och med vårt bästa förstånd. Själviskheten borde inte få inflytande över oss. Guds Ande borde ha fullständig kontroll över oss och leda oss i alla våra handlingar. Om vi har en rätt förståelse för himmelen och för kraften som kommer från ovan, skulle vi känna Guds Andes heliggörande inflytande på våra hjärtan.
Orsak till andras lidande
När vi har försökt framställa hälsoprinciperna för våra bröder och systrar, och har talat till dem om hur nödvändigt det är att äta och dricka och göra allt vad vi gör till Guds ära, har många genom sina handlingar sagt: ”Det angår väl ingen annan om jag äter och dricker det ena eller det andra. Vadhelst vi gör tar vi konsekvenserna själva.”
Kära vänner! Ni har storligen misstagit er. Ni är inte de enda som lider av ert felaktiga levnadssätt. De som ni umgås med får också till en viss grad dela konsekvenserna av era fel såväl som ni själva. Om ni själva lider på grund av omåttlighet ifråga om ert sätt att äta och dricka, så påverkas också vi som är i er närhet, eller som har gemenskap med er, av era svagheter. Vi får också lida på grund av ert felaktiga levnadssätt. Om det har ett inflytande som förminskar sinnets och kroppens krafter, så får vi som är i er närhet lida därav. Om ni, i stället för att ha Andens uppehållande kraft, är nedstämda, så kastar ni en skugga över ana som är i närheten. Om vi är ledsna, deprimerade och har bekymmer, så kunde ni, om ni hade varit i ett rätt hälsotillstånd, ha haft en klar hjärna att visa oss vägen ut ur svårigheterna och tala uppmuntrande och tröstande ord tia oss. Men om era hjärnor är så fördunklade genom felaktigt levnadssätt att ni inte kan ge oss ett vettigt råd, kommer vi då inte att möta förluster? Påverkar inte ditt inflytande på ett allvarligt sätt oss ana? Vi har en god tilltro tia vårt eget omdöme, men ändå önskar vi ha rådgivare, ”men där de rådvisa äro många, där går det väl”. (Ords. 11: 14.) Vi önskar att vårt livs väg skall se förnuftig ut för dem som vi älskar, och vi önskar att söka deras råd, och att de skall vara lämpliga att ge det med ett klart förstånd. Men inte bryr vi oss om ert omdöme om ni är totalt uttröttade därför att krafterna har tagits från hjärnan, för att användas tia att ta hand om den olämpliga mat som ni stoppat i er, eller då ni fått för mycket av lämplig mat. Skulle vi bry oss om sådana personers omdöme? Deras omdöme är fördunklat av olämpliga kostvanor. Därför påverkar ert levnadssätt oss ana. Det är omöjligt för er att ha en Felaktig livsföring utan att andra får lida därav.
Att löpa det himmelska loppet
”I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans löpa, så vinner allenast en segerlönen. Löpen såsom denne, för att I mån vinna lönen. Men ana som vilja deltaga i en sådan tävlan pålägga sig återhållsamhet i ana stycken: dessa för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig. Jag för min del löper alltså icke, såsom gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man, som hugger i vädret. Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma tia korta vid. provet.” (1 Kor. 9: 24-27.)
De som deltog i tävlingslöpning för att få lagerkransen, vilken betraktades som en särskild ära att få, var måttliga i allt, så att deras muskler och hjärnor, och allt övrigt skulle vara i den allra bästa form vid löpningen. Om de inte var måttliga i allt, hade de inte den spänst som de kunde haft Om de hade varit det. Om de var återhållsamma, kunde de löpa loppet framgångsrikt och vara säkrare ’på att få lagerkransen.
Men trots all deras återhållsamhet - alla deras ansträngningar att disciplinera sig själva genom en noggrann diet, för att komma i den bästa form - sprang de i denna jordiska tävling endast på en förhoppning. De kunde ha gjort det allra bästa de förmådde och ändå inte få äretecknet, ty en annan kunde komma aningen före och ta hem priset. Endast en person fick priset. Men i den himmelska tävlingen kan vi, alla löpa och alla kan även få del av priset. Det finns ingen osäkerhet, ingen risk i det fallet. Vi måste alla klä oss i den himmelska nådens välsignelser och med vårt öga riktat uppåt mot odödlighetens krona, alltid ha den verkliga förebilden framför oss. Han var en ”smärtornas man och förtrogen med krankhet”. Det ödmjuka, självförsakande liv som vår gudomlige Herre levde skall vi ständigt ha för våra ögon. När vi söker att likna honom och håller våra blickar på segerlönen, kan vi löpa loppet med visshet. Vi vet att om vigör det allra bästa vi förmår ’skall vi med säkerhet vinna lönen.
Människor underkastar sig självmant försakelse och disciplin för att tävla och söka vinna en förgänglig segerkrans, en som förgås på kort tid, och som endast är ett äretecken för andra dödliga. Men vi skall löpa i en tävling vars mål är odödlighetens krona och evigt liv. Ja, ett långt högre pris - härlighetens eviga pris - kommer att överräckas till oss när löpningen är över. ”Men vi”, säger aposteln, ”för att vinna en oförgänglig.” Om de som engagerar sig i en tävling här på jorden, i det att de söker att vinna en förgänglig segerkrans, kan vara måttliga och återhållsamma i allt, skulle då inte vi vara det, som för vår inre syn har en oförgänglig krona, härlighetens eviga pris, och ett liv, som jämförs med Guds liv, att vänta? När vi har detta stora företag framför oss, skulle då inte vi ”med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd? Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare.” (Hebr. 12: 1-2.) Han har visat oss vägen och lämnat sina fotspår som kännemärken på vägen. Det är den stig som han har vandrat, och vi har möjlighet att tillsammans med honom uppleva både självförnekelse och lidande, och följa den stig som har hans eget blods kännetecken.
”Jag för min del löper alltså ikke, såsom ,gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret. Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den.” Här finns det en uppgift för varje man, kvinna och barn att utföra. Satan söker ständigt att få behärska kropp och ande. Men Kristus har köpt er, och därför är ni hans egendom. Er uppgift är nu att samarbeta med Kristus och med heliga änglar som gör tjänst åt er. Er uppgift är nu att bevara kroppen och att leda den till underkastelse. Om ni inte gör detta kommer ni förvisso att förlora det eviga livet och odödlighetens krona. Och ändå säger somliga: ”Inte behöver väl andra bekymra sig för vad jag äter eller dricker?” Jag har visat er vilken betydelse ert levnadssätt har för andra människor. Ni har sett att det betyder mycket för det inflytande ni utövar i er familj. Det betyder mycket för era barns karaktärsfostran.
Föräldraansvar
Som jag tidigare har sagt, lever vi i en fördärvad tid. Det är en tid när Satan förefaller att ha nästan fullkomlig kontroll över de sinnen som inte är helt överlåtna åt Gud. Därför är det ett mycket stort ansvar som vilar på föräldrar och målsmän som har barn att uppfostra. Föräldrar har tagit på sig ansvaret när de gav livet åt barnen; och vad är nu deras plikt? Låt mig säga det till er, att ett tungt ansvar vilar på dessa föräldrar. ”Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.” (1 Kor. 10: 31.) Gör du detta när du förbereder maten för ditt bord och inbjuder familjen att ta del av den?’ Sätter du fram för dina barn endast den mat som du vet kommer att ge dem den allra bästa hälsa? Är det sådant som kommer att ställa dem i det allra bästa förhållande till livet och hälsan? Ar det den mat som du har studerat dig fram till som du sätter fram för dina barn? Eller bryr du dig inte om deras framtida bästa och sätter framför dem ohälsosam, irriterande mat?
Låt mig få säga dig, att barnen är födda med onda tendenser. Satan tycks ha kontroll över dem. Han behärskar deras unga sinnen och de är fördärvade. Varför handlar fäder och mödrar som om de var apatiska? De misstänker inte att Satan sår ond säd i deras familjer. De är så blinda, bekymmersfria och vårdslösa som det över huvud taget är möjligt. Varför vaknar de inte upp och läser och studerar dessa ämnen? Aposteln säger: ”Vinnläggen eder. . . om att i eder tro bevisa dygd, i dygden kunskap, i kunskapen återhållsamhet, i återhållsamheten ståndaktighet.” (2 Petr. 1: 5, 6.) Här är det verk som varje bekännande Jesu Kristi efterföljare måste utföra. Detta är det kristna livets kedjereaktion. . .
Att äta för mycket
Många som har tagit emot hälsobudskapet har avstått från allt skadligt, men betyder det att de, därför att de har avstått från alla skadliga födoämnen, kan äta hur mycket de VÅ!? De slår sig ned vid bordet och i stället för att tänka på hur mycket de borde äta, ger de efter för aptiten och äter för mycket. Magen har nu fullt upp för resten av dagen att söka klara av den uppgift och börda den fått. All den mat som har stoppats ned i magen, och som kroppen inte kan tillgodogöra sig, är en börda för den. Det hindrar den levande maskinen. Systemet blir igenslaggat och kan inte på ett framgångsriktsätt utföra arbetet. De vitala organen utsätts för onödig ansträngning, och hjärn- och nervkraften måste tas i bruk av magen för att hjälpa matsmältningsorganen att göra sig av med en mängd mat, som inte är till någon nytta för kroppen.
På så sätt minskas hjärnkraften, därför att den måste hjälpa magen med dess tunga börda. Och vad blir resultatet av denna onödiga förbrukning av livskraft? En sugande. känsla av ut mattning kommer över dig, och därför tror du att du måste äta mer. Denna känsla kanske kommer just innan det är tid för mat nästa gång. Vad är orsaken till detta? Kroppen har släpat sig igenom sitt arbete och är totalt uttröttad. Som följd därav känner du nu denna matthetskänsla. Nu tror du att magen säger: ”Mer mat”, när den i sitt uttröttade tillstånd i stället säger: ”Ge mig vila.”
Mangen behöver vila inför nästa uppgift, för att ersätta den förlorade energin. Men i stället för att ,tillåta den en tids vila, så tror du att den behöver mera mat, och på så sätt förorsakar du matsmältningen en ytterligare börda, och vägrar den dess välbehövliga vila. Det är likt en man som arbetar ute på fältet hela förmiddagen så att han är trött. När han då kommer in vid middagstiden och säger att han är trött och utmattad, säger du då åt honom att gå ut och arbeta igen, så att han får vila. Det är på det sättet som du behandlar magen! Den är totalt utmattad. Men i stället för att låta den få vila stoppar du dit mera mat, så att den i sin tur måste låna krafter från andra delar av kroppen för att bistå magen i dess matsmältningsarbete. ...
Moderns främsta uppgift
Jag har sett mödrar i stora familjer som inte kunnat se de närmast liggande uppgifterna i deras egna familjer. De ville bli missionärer och utföra något storverk. De sökte för sig själva en hög ställning, men försummade att ta hand om just den uppgift Herren hade gett dem att utföra. Hur viktigt är det då inte att hjärnan är klar! Hur nödvändigt är det inte att kroppen är så fri som möjligt från sjukdomar, för att vi skall kunna utföra den gärning som himmelen har utsett åt oss att utföra, och fullborda den på ett sådant sätt att Mästaren kan säga: ”Rätt så, du gode och trogne tjänare. När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.” (Matt. 25: 21.) Mina systrar, förakta inte de få uppgifter som Herren har överlåtit åt er att göra. Utför varje dags uppgifter så, att då ditt liven gång skall gås igenom, du inte behöver skämmas över vad den antecknande ängeln har noterat.
En näringsfattig kost
Men vad skall vi säga om en näringsfattig kost? Jag har talat om hur viktigt det är att maten både kvantitativt och kvalitativt är i överensstämmelse med hälsans lagar. Men vi rekommenderar inte en näringsfattig diet. Det har visats mig att många intar en felaktig inställning till hälsobudskapet och, väljer en alltför bristfällig kost. De söker leva på billig mat med dålig kvalitet, samt tillredd utan omsorg eller hänsyn till kroppens behov av näring. Det är -viktigt att maten skall beredas med omsorg, så att aptiten, om den inte är förvänd kan godta den. Därför att vi på grund av principskäl förkastar kött, smör, kryddor, ister och sådant som irriterar magen och fördärvar hälsan, får vi aldrig tro, att det saknar betydelse vad vi äter.
Det är några som går till ytterligheter. De måste äta precis så mycket och av den kvaliten samt endast hålla sig till två eller tre olika födoämnen. De sätter endast fram några få rätter på bordet för sina familjer att äta. Om man endast äter en liten mängd och inte heller den är av bästa kvalitet tillför den inte kroppen det som kommer att ge tillräcklig näring ’åt den. En näringsfattig diet kommer att försämra hälsan. . .
Det är svårt att få somliga att förstå att det är nödvändigt att äta och dricka till Guds ära. Eftergift för aptiten påverkar dem i livets alla förhållanden. Det kan man se i deras familj, i deras församling, vid bönemöten och på deras barns uppförande. Det har varit deras livs förbannelse. Det är svårt att få dem att förstå sanningen för dessa yttersta dagar. Gud har på ett frikostigt sätt sörjt för uppehälle och lycka för alla sina skapade varelser. Om hans lagar aldrig överträddes, och alla levde i harmoni med den gudomliga viljan, skulle de ’Uppleva hälsa, frid och lycka i stället för bedrövelse och ständig besvär.
Köttmat, mjölk och socker
Kött försämrar hälsan. Koka kött med kryddor och ät det i feta puddingar och pajer och du kommer att undergräva din hälsa. Kroppen ansträngs alltför mycket när den söker göra sig av med denna sorts mat. Köttpuddingar och pickles är sådant som vi aldrig skulle äta. Är det nu dålig kvalitet på maten och den därtill tillagats på ett olämpligt sätt, samt i för små mängder, kan den naturligtvis inte ge en tillfredsställande näring. Köttmat och fet mat eller näringsfattig kost kommer att ge samma resultat.
För att övergå till mjölk och socker, känner jag personer som har blivit skrämda av hälsobudskapet, och som säger att de inte vill ha något med det att göra, därför att jag talat emot en riklig användning av dessa ting. Förändringar skall göras med stor omsorg och därför borde vi gå framåt både försiktigt och klokt. Vi vill välja en sådan kurs, som talar för sig själv till förständiga människor. Stora mängder mjölk och socker, som äts tillsammans, är mycket skadligt. Det orenar hela systemet. Djuren som har gett mjölken är inte alltid friska. De kan vara sjuka. En ko kan se frisk ut på morgonen, men vara död innan kvällen Då var hon naturligtvis sjuk också på morgonen och mjölken var också olämplig, men ni visste inte om det. Djurvärlden är sjuk. Kött är sjukdomsalstrande. Kunde vi veta att djuren var vid fullkomlig hälsa, skulle jag rekommendera att folk h kött hellre än stora mängder mjölk och socker. Det skulle inte göra den skada som mjölk och socker gör. Socker slammar igen systemet. Det hindrar den levande maskinens funktion. . .
Jag sitter ofta ned vid bordet med bröder och systrar och ser att de använder stora mängder mjölk och socker. Denna kombination slammar igen systemet, irriterar matsmältningsorganen och påverkar hjärnan. Vadhelst som hindrar det levande maskineriets aktiva rörelser hindrar också hjärnan lika direkt. Från det ljus som getts mig vet jag att socker, när det används rikligt, är mer skadligt än kött. Förändringar borde göras försiktigt. Frågan skulle behandlas på ett sätt som inte leder dem som vi önskar undervisa och hjälpa, att vända sig emot det med motvilja på grund av förutfattade meningar.
Mödrar och döttrar
Våra systrar vet inte alltid hur de skall tillaga maten. Till dem ville jag säga: Jag skulle söka mig till en hushållsskola för vegetarisk kost och stanna där så länge det behövs för att bli väl insatt i konsten att laga en god och näringsriktig mat. Det är en plikt att veta hur man skall laga mat och det är likaså er plikt att undervisa era döttrar därom. Jag uppskattar min sömmerska och jag värdesätter min sekreterare, men min kock som väl vet hur han skall bereda en välsmakande och närande, hälsosam mat fyller den viktigaste platsen bland dem som hjälper till i min familj. . .
Religion i god matlagning
Vi kan ha variation av god och sund mat som tillagas på ett häliosamtsätt och så att den blir smaklig för alla. Om ni, systrar, inte vet hur ni skall tillaga mat, råder jag er att lära det. Det är av stort värde att känna till hur man bereder maten. Det är fler människor som gått förlorade på grund av dålig matlagning än ni har en aning om. Det åstadkommer klenhet, sjukdom och dåligt lynne. Kroppsfunktionerna kommer i oordning och de himmelska tingen upptäcks inte. Det finns mer religion i en limpa gott bröd än många av er tror. Det finns mer religion i god matlagning än ni har en aning om. Vi önskar att ni skulle lära er vad god religion består i för att praktisera det i era familjer. Många gånger när jag varit borta från mitt hem har jag vetat att brödet på bordet och maten i allmänhet ’skulle skada mig, men jag var tvungen att äta något för att uppehålla livet. Ur himmelens synpunkt är det synd att ha sådan mat. Jag har lidit på grund av brist på lämplig mat. En person som har dålig mage kan man bjuda på frukt av olika sorter, men inte för många vid ett mål. På så sätt kan man variera kosten, så att den smakar bättre, och efter det att man ätit kommer man att må väl. . .
En del av er känner det som om ni skulle vilja ha någon som kunde tala om för er hur mycket ni borde äta. Så borde det inte vara. Vi bör handla utifrån en moralisk och religiös ståndpunkt. Vi skulle vara nyktra och återhållsamma i allt, därför att framför oss väntar himmelska skatter och en oförstörbar krona. Nu vill jag säga till mina bröder och systrar: Jag borde ha moraliskt mod att inse min egen ställning och att härska över mig ’själv. Jag skulle inte vilja att någon annan gör det. Ni äter för mycket och känner er sorgsna över det, och därför kretsar era tankar omkring vad ni äter och dricker. Ät endast det som ni behöver, och lämna sedan bordet med en känsla av att ni handlar rätt mot Gud och inte behöver ha dåligt samvete. Vi tror inte på att fullständigt utestänga frestelser från varken barn eller vuxna. Vi har alla en strid framför oss och vi måste komma i en sådan ställning att vi kan stå emot Satans frestelser. Vi vill veta att vi har kraft i oss själva att göra det.
En protest mot okunniga reformatorer
När vi nu varnar er för att äta för mycket, till och med av den kvalitativt sett allra bästa maten, vill vi också varna dem som lätt går till ytterligheter, att inte sätta upp felaktiga principer och sedan söka få alla med på dessa. Det finns några som börjar som hälsoreformatorer, som inte är lämpliga att ta del i någon annan verksamhet, och som inte har tillräckligt förstånd att ta hand om sina egna familjer eller att sköta sina uppgifter i församlingen. Vad gör de nu? Jo, de ger sig in på uppgiften att verka som hälsoreformatorer, som om de skulle kunna göra det med framgång. De påtar sig ansvaret för sin verksamhet och tar människors liv i sina händer, när de i verkligheten inte vet något om sådan verksamhet.
Jag höjer min röst mot dessa som sätter igång och behandlar sjukdomar i det att de påstår sig göra det enligt hälsobudskapets principer. Gud förbjude att vi skulle bli föremål för deras experiment! Vi är alltför få. Det är ett alltför ärelöst krig att dö i. Må Gud befria oss från sådana faror! Vi behöver inte sådana lärare och botare. Låt dem som vet något om människokroppen försöka behandla sjukdomar. Den himmelske Läkaren var fylld av medlidande. Denna anda behöver de ha som skall ta hand om de sjuka. En del som tänker bli läkare är ofördragsamma, själviska och envisa. Det går inte att lära dem något. Det kan bero på att de aldrig gjort något som varit värt att göra. De har inte lyckats i livet. De vet inget som verkligen är värt att veta och ändå har de börjat en verksamhet efter hälsobudskapets principer. Vi har inte råd att låta sådana personer ta livet av den ene och den andre. Nej, det har vi inte råd med!
Vi vill alltid göra det rätta. Vi vill leda vårt folk fram till en rätt inställning när det gäller hälsobudskapet. Aposteln säger: ”Låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.” (2 Kor. 7: 1.) Vi måste vara rättfärdiga för att kunna stå fasta i dessa yttersta dagar. Vi behöver klara hjärnor och sunda sinnen i friska kroppar. Vi borde med allvar börja arbeta för våra barn, ja, för varje medlem i våra familjer. Skall vi inte ta fatt på arbetet från den rätta utgångspunkten? Jesus kommer, och om vi slår in på en kurs, blinda för dessa yttersta dagars upplyftande sanningar, hur kan vi då helgas genom sanningen? Hur kan vi beredas för odödlighet? Må därför Herren hjälpa oss, så att vi som aldrig förut kan börja verka just här.