Kära syster X! När Herren visade mig din situation, riktades mina tankar tillbaka i tiden när du kom till tro på Jesu snara återkomst. Du väntade på och älskade att tänka på hans återkomst.. .
Jag såg dig kämpa mot fattigdom då du sökte att försörja dig själv och dina barn. Många gånger visste du inte vad du skulle göra, och framtiden syntes mörk och oviss. I din nöd ropade du till Herren och han tröstade och hjälpte dig så att hoppets ljusstrålar lyste upp din omgivning. Hur dyrbar var inte Gud för dig vid sådana tillfällen, och hur ljuvlig var inte hans uppehållande kärlek! Du kände det som om du hade en dyrbar skatt i förvar i himmelen. När du tänkte på Guds lidande barns lön, vilken tröst gav det dig inte att känna att du kunde göra anspråk på honom som din Fader! . . .
Jag gjordes uppmärksam på din önskan att äga pengar. Du tänkte ofta: ”O, om jag bara hade pengar skulle jag inte använda dem fel! Jag skulle vara ett exempel för dem som är giriga och snåla. Jag skulle visa dem de stora välsignelser som finns att få när man gör gott.” Din själ avskydde begärelsen. Du hade sett dem som ägde mycket av denna världens goda och hur de har stängt till sina hjärtan för de behövandes rop. Då sade du: ”Gud kommer att straffa dem. Han kommer att ge dem lön efter deras gärningar.” Du hade sett de rika leva i sin stolthet, och hur de har omslutit sina hjärtan med själviskhet såsom med järnband. Då kände du att de var fattigare än du själv, även om du led brist och nöd. Du har sett dessa penningstolta människor, som bar sina huvuden högt, därför att pengar är makt, och du kände sorg över dem och på intet sätt var du frestad att byta plats med dem. Ändå önskade du dig välstånd för att du skulle kunna använda pengarna så att det skulle bli en tyst anklagelse mot de giriga.
Prövad genom framgång
Herren sade till sin ängel som hitintills hade betjänat dig: ”Jag har prövat henne i fattigdom och lidande och hon har inte skilt sig från mig och inte heller gjort uppror mot mig. Nu vill jag pröva henne med framgång. Jag vill uppenbara för henne en sida i det mänskliga hjärtat som hon inte är bekant med. Jag skall visa henne att pengar är den farligaste fiende hon någonsin mött. Jag skall uppenbara för henne rikedomens bedrägeri, att den är en snara även för dem som känner sig trygga eller frälsta från själviskhet och skyddade från självupphöjelse, överflöd, stolthet och att älska människors smicker.”
Därefter visades för mig hur en väg öppnades för dig att förbättra dina levnadsförhållanden så att du så småningom fick medel, vilka du tidigare hade tänkt att använda på ett klokt sätt och till Guds ära. Hur ängsligt vakade inte din betjänande ängel ’över dig för att se hur du skulle bestå detta nya prov. Under det att medel började komma i dina händer, såg jag dig gradvis och nästan omärkligt skilja dig från Gud. De tillgångar som hade anförtrotts dig använde du för din egen bekvämlighet, för att omge dig med detta livets goda. Jag såg änglarna se på dig med längtansfylld sorg och med sina ansikten till hälften bortvända och med avsky lämna dig. Ändå uppfattade du inte deras närvaro, och på den väg du följde tog du inte hänsyn till din änglavakt. . .
Då du fick framgång genomförde du inte de beslut som du hade fattat i motgångens tid. Rikedomens bedräglighet kom dig att avstå från dina avsikter. Dina omsorger blev allt fler. Ditt inflytande vidgades också. När de behövande befriades från sitt lidande så ärade de dig och du kom att älska berömmet. Du bosatte dig i en populär stad och menade att det var nödvändigt för att du skulle få framgång i dina affärer, för att bevara ditt inflytande, och för att din omgivning skulle stå i klass med din ekonomiska ställning. Men du gick för långt. Du lät dig ledas alltför mycket av andras omdöme och åsikter. Du förslösade dina pengar alldeles onödigt, endast för att tillfredsställa ögonens begärelse och din egen stolthet. Du glömde bort att du förvaltade Herrens pengar. Du tänkte inte på att din ängel antecknade dina handlingar och att du en dag skulle rodna, när dessa ställdes fram för dig igen. Ängeln sade, när han pekade på dig: ”Du förhärligade dig själv, men inte Gud.” Du var även stolt över att det stod i din makt att köpa sådana ting...
En svår tid
Din tro och barnsliga tillit till Gud började avta så snart som medlen började flyta in. Du lämnade inte Gud på en gång. Ditt avfall skedde gradvis. Du upphörde med morgon- och aftonandakt därför att det inte alltid passade. Din sonhustru prövade dig på ett egendomligt och retsamt sätt, vilket var en av orsakerna till att du kände det besvärande att fortsätta med familjeandakterna. Ditt hem blev ett hem utan bön. Dina affärer blev det väsentligaste för dig och Herren och hans sanning kom i andra hand. Se tillbaka till din tidigare erfarenhets dagar. Skulle de prövningarna ha drivit dig bort från familjebönen?
Just här, när du försummade munnens hörbara bön, förlorade du ditt inflytande i hemmet, som skulle ha kunnat bevaras. Det var din plikt att erkänna Gud i din familj, och att inte ta hänsyn till konsekvenserna. Dina böner skulle ha framburits till Gud både morgon och afton. Du skulle ha varit såsom en präst i ditt hem i det att du bekände dina och dina barns synder. Hade du varit trogen skulle Gud, om han fått vara din ledare, inte lämnat dig åt ditt eget omdöme.
Medlen användes i onödan och för att andra skulle se. Över denna synd som du hade sett hos andra hade du känt dig djupt bedrövad. När du på detta sätt använde pengarna, rövade du från Gud. Då sade Herren: ”Jag skall förskingra. Jag skall tillåta att hon för en tid vandrar på de vägar hon själv väljer. Jag skall förblinda hennes omdöme och frånta henne hennes vishet. Jag skall visa henne att hennes styrka är svaghet, och hennes vishet är oförstånd. Jag skall förödmjuka henne och öppna hennes ögon, så att hon kan se hur långt hon har avvikit från mig. Om hon inte då helhjärtat vill vända om till mig och på alla sina vägar erkänna mig, då skall min hand förskingra. Både moderns och barnens stolthet kommer att brytas ned så att fattigdom på nytt kommer att bli deras lott. Mitt namn skall bli upphöjt. Människors höghet skall slås ned och deras stolthet skall bli till intet.” . . .
I din tidigare erfarenhet gav Herren dig inflytandets gåva, men han gav dig inte pengar och därför väntade han inte att du i din fattigdom skulle ge det du inte hade. Likt den fattiga änkan gav du vad du kunde. Om du hade insett din egen situation, skulle du ha känt dig ursäktad med att göra mindre än du gjorde. När du var sjuk väntade inte Gud att du skulle vara lika aktivt verksam som före sjukdomen. Även om ditt inflytande och dina tillgångar var begränsade, godtog Gud ändå dina ansträngningar att göra gott och hjälpa till att sprida hans budskap med det du hade, och inte med det du inte hade. Herren förkastar inte den minsta offergåva som ges med allvar och villighet.
Du har ett ivrigt temperament. Iver i en god sak är prisvärd. I dina tidigare prövningar och bekymmer fick du erfarenheter som blev till nytta för andra. Du var nitisk i Guds tjänst. Du älskade att komma med förklaringar till din inställning för den som inte trodde på evangelii sanning. Du kunde tala med övertygelse därför att dessa ting var verkligheter för dig. Sanningen var en del av din varelse och de som lyssnade till din ivriga vädjan tvivlade inte heller på din ärlighet, utan var övertygad.. om att det var så som du sade.
Under Guds försyn vidgades ditt inflytande, och därför har Gud sett det lämpligt att pröva dig genom att ge dig pengar. Du har därmed ställts under ett dubbelt ansvar. När förhållandena i ditt liv började bli bättre, sade du: .Så snart jag har kunnat skaffa mig ett hem, skall jag börja ge till Guds verk.” Men när du hade fått ett hem, såg du att så mycket behövde förbättras för att allting omkring dig skulle bli modernt och tilldragande. Du glömde Herren och hans krav på dig och du var mindre benägen att hjälpa till med Guds verk än du var under din fattiga och bekymmersamma tid.
Du sökte vänskap med världen och skilde dig allt mer och mer från Gud. Du glömde Kristi uppfordran: ”Tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt.” (Luk. 21: 34.) ”Därför, den som menar sig stå, ’han må se till, att han icke faller.” (1 Kor. 10: 12.)
Det finns tre vaksamhetens ord i det kristna livet, vilka man måste ta hänsyn till om inte Satan skall få grepp om oss, nämligen: Vaka, bed och arbeta. Bön och vaksamhet är nödvändigt för framsteg i det andliga livet. Det har aldrig funnits en tid i ditt livs historia som varit viktigare än den nuvarande. Din enda trygghet ligger i att du lever som en väktare. Vaka och bed alltid. O, vilket skydd ger det inte mot frestelser och mot faran av att falla i denna världens snaror! Hur ivrig skulle du inte ha varit i verksamhet under de senaste åren, när ditt inflytande var så omfattande.
Kära syster, människornas beröm och smicker, såsom det är i världen, har haft ett större inflytande på dig än du varit medveten om. Du har inte förmerat dina gåvor. Du är av naturen kärleksfull och generös. Dessa karaktärsdrag har använts till en viss grad, men inte som Gud hade väntat. Att endast äga dessa utomordentliga gåvor är inte nog. Gud väntar att de ständigt skall vara i bruk, ty genom. dessa välsignar han dem som behöver hjälp och leder sitt verk vidare till frälsning för människor...
Tillfällen att återbetala
Till dig, min syster, har överlämnats gåvor bestående av inflytande och pengar och därför är ditt ansvar mycket stort. Du borde handla försiktigt och i Guds fruktan. Din klokhet är svaghet, men den klokhet som kommer ovanifrån är mycket stärk. Herren till lysa upp ditt mörker och på nytt ge dig gluntar av de himmelska skatterna för att du skall få en möjlighet att jämföra värdena i de båda världarna, och därefter lämnar han åt dig att välja mellan denna världen och de eviga besittningarna. Jag såg att det ännu fanns tillfälle för dig att vända åter. Jesus har återlöst dig med sitt eget blod och väntar att du skall använda dina gåvor i hans tjänst. Du har inte ännu rorhärdat dig mot den helige Andes inflytande. När Guds sanning framställdes för dig, så möttes den av genklang i ditt hjärta.. .
Min kära syster, Herren har varit mycket nådig mot dig och din familj. Du har ett ansvar inför din himmelske Fader att prisa och förhärliga hans heliga namn på jorden. För att du skall kunna fortsätta i hans kärlek, borde du ständigt verka för att få ett stilla, ödmjukt sinne, vilket är så värdefullt i Herrens ögon. Din kraft i Gud kommer att tillväxa när du helgar allt åt honom, så att du med tillförsikt kan säga: ”Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?” ”Ty jag är viss om, att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 8: 35, 38, 39.)