Kära ungdomar! Den ena gången efter den andra har Herren gett mig varningens budskap till er. Han har uppmuntrat er till att ge era hjärtans bästa och innerligaste känslor till honom. När dessa varningsord har levandegjorts och blivit tydliga för mig, har jag känt en förnimmelse av den fara som ni inte känner. Skolan som är belägen vid Batde Creek för samman många ungdomar med olika själsliga och intellektuella förmågor. Om dessa ungdomar inte är helgade åt Gud och lydiga hans vilja, och inte vandrar ödmjukt på hans buds vägar, kommer skolans placering vid Batde Creek att visa sig vara en anledning till stora bekymmer för samfundet. Denna skola kan göras till välsignelse eller förbannelse. Jag uppmanar er som bär det kristna namnet att lämna all ogudaktighet och utveckla sådana karaktärer som Gud kan acceptera.
Jag frågar: Tror ni att tillrättavisningens budskap, som har getts er. är från Gud? Om ni verkligen tror att Guds röst har talat till er, och utpekat faran för er, rättar ni er då också efter de givna råden? Bevarar ni dessa varningens vittnesbörd i era sinnen, genom att läsa dem ofta med hjärtan uppfyllda av bön? Herren har talat till er, barn och ungdomar, gång på gång, men ni har varit senfärdiga att akta på de varningens ord som har getts. Om det inte är av upproriskhet ni har tillslutit era hjärtan mot de synpunkter som Gud gett, angående era karaktärer och era faror, och mot den väg som är planlagd för er, så har en del av er varit tanklöst likgiltiga med hänsyn till det som krävs av er för att ni skall kunna vinna andlig kraft och vara till välsignelse i skolan, i församlingen, och för alla ni umgås med.
Ungdomar, ni är ansvariga inför Gud för det ljus som han har gett er. Detta ljus och dessa varningsord kommer, om de inte beaktas, att tala mot er på domens dag. De faror som ni befinner er i har tydligt framställts. Ni har varnats och skyddats på alla sätt, ja, formligen omslutits av varningar. I Guds hus har ni fått lyssna till de mest allvarliga, hjärterannsakande sanningar, som har framförts av Guds tjänare genom Andens kraft. Vilket inflytande har dessa allvarsbudskap haft på era hjärtan? Vilket inflytande har de haft på era karaktärer? Ni -kommer att hållas ansvariga för varenda en av dessa uppmaningar och varningar. De kommer att möta er i domen och fördöma dem som hängett sig åt ett fåfängligt, flyktigt och stolt liv.
Kära unga vänner! Det ni sår, kommer ni att få skörda. Nu är det er såningstid. Hur kommer skörden att se ut? Vad är det ni sår? Varje ord ni uttalar, varje handling ni utför, är ett frö som kommer att bära dålig eller god frukt och resultera i glädje eller sorg för den som sått. Som sådden är kommer skörden att bli. Gud har gett er mycket ljus och många förmåner. Sedan detta ljus har getts till er och efter att farorna framställts för er, vilar ansvaret på er. Det sätt varpå ni behandlar det ljus Gud har gett er resulterar i lycka eller sorg. Ni ,kapar er egen framtid.
Ni utövar alla ett inflytande, för det goda eller det onda, på andras sinnen och karaktärer. Och just det inflytande som ni utövar står antecknat i himmelens böcker. En ängel åtföljer och antecknar era ord och handlingar. När ni stiger upp på morgonen, känner ni då er hjälplöshet och ert behov av Guds kraft? Gör ni då era behov kunniga för er himmelske Fader på ert hjärtligt och ödmjukt sätt? Om det är så, uppmärksammar änglarna era böner, och om dessa böner inte är hycklade kommer er skyddsängel att vara vid er sida och påverka er att välja en bättre väg när ni står i fara att omedvetet handla fel och utöva ert inflytande som kan förleda andra. Han kommer att lägga orden i er mun, och påverka ert handlingssätt.
Om ni däremot inte känner er vara i fara, och om ni inte ber om hjälp och kraft att motstå frestelserna, kan ni vara övertygade om att ni går vilse. Era försummelser kommer att noteras i Guds bok i himmelen, och på domens dag kommer ni att befinnas ha stora brister.
Det finns några i er omgivning, som har fårt religiös undervisning, och en del som har skämts bort, favoriserats, smickrats och prisats intill dess att de bokstavligt talat har fått det verkliga livet fördärvat. Jag talar om sådana personer som jag känner. Deras karaktärer är så förvända genom eftergifter, smicker och maklighet, att de är oanvändbara för detta livet. Och om de är odugliga för detta livet, vad kan vi då hoppas för ett liv där allt är renhet, helighet, och där alla har harmoniska karaktärer? Jag har bett för dessa personer. Jag har personligen talat till dem. Jag kunde se det inflytande som de skulle utöva på andras sinnen genom att leda dem till fåfänglighet, kärlek till kläder och vårdslöshet när det gäller deras egna eviga intressen. Det enda hoppet för dessa människor är att de ger akt på sina vägar, ödmjukar sina stolta, fåfänga hjärtan inför Gud, och bekänner sina synder och blir verkligt omvända.
Kärlek till fåfänga och nöjen
Flärdfull klädsel och kärlek till nöjen är en stor frestelse för ungdom. Gud har heliga krav på oss alla. Han gör anspråk på hela hjärtat, hela själen och hela vårt känsloliv. Det svar som man ibland får på detta uttalande är: ”O, jag bekänner mig inte vara en kristen!” Hur är det om du inte är en kristen? Har inte Gud samma anspråk på dig som han har på dem som bekänner sig vara hans barn? Förbiser Herren din försummelsesynd och ditt uppror därför att du är modig i din vårdslösa förkastelse av heliga ting? Varje dag du ringaktar Guds krav, varje tillfälle som han bjuder sin nåd som du föraktar, kommer att anföras emot dig den dag då varje människas sak skall undersökas. Jag talar till er, ungdomar, vare såå ni bekänner er vara kristna eller inte: Gud gör anspråk på era känslor, er glädjefyllda lydnad och er hängivenhet till honom. Ni har nu en kort beredelsetid, och ni kan använda detta tillfälle väl genom att oreserverat överlåta er åt Gud.
Lydnad för och underordnande under Guds vilja är de villkor, som getts av den inspirerade aposteln och genom vilka vi blir Guds barn och medlemmar av den himmelska familjen. Genom sitt blod har Jesus räddat varje människa från ruinens avgrund, dit Satan sökte tvinga henne att gå. Har syndare frigjorts från sitt ansvar för att de inte vill ta emot frälsningen som fritt erbjuds dem? Om de väljer att förbli i synd och överträdelse förminskar det inte deras skuld. Jesus har betalt priset för dem och de tillhör honom. De är hans egendom. Om de inte villigt lyder honom som har gett sitt liv för dem, utan använder sin tid, sina krafter och förmågor i Satans tjänst, förtjänar de sin lön, vilken är den eviga döden.
Oförstörbar glädje och evigt liv är den lön som vår Återlösare bjuder alla dem som vill vara honom lydiga. Han har gjort det möjligt för dem att genom hans namn fullkomna en kristen karaktär och vinna seger, därför att han övervann synden i deras ställe. Han har gett dem ett exempel från sitt eget liv, i det att han visat dem hur de kan övervinna. ”Den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:23.)
De anspråk som Gud har är lika för alla. De som väljer att försumma den stora frälsning som fritt erbjuds dem, som väljer att tjäna sig själva och förbli Guds fiender, fiender till den självuppoffrande Återlösaren, de förtjänar sin lön. De sår i köttet och kommer att få skörda förgängelse.
De som genom dopet har iklätt sig Kristus, och genom denna handling visat att de skiljer sig från världen och att de har ingått förbundet att leva ett nytt liv, borde inte sätta upp avgudar i sina hjärtan. De som en gång har glatt sig i vissheten om sina synders förlåtelse, som har fått del av Frälsarens kärlek och sedan envisas med att förena sig med Kristi fiender, de som förkastar den fullkomliga rättfärdigheten som Jesus bjuder dem och väljer de vägar som han fördömer, kommer att dömas mycket hårdare än de icke troende som aldrig haft ljuset och som aldrig har känt Gud eller hans lag. De som vägrar att följa det ljus som Gud har gett dem och som väljer nöjen, världens dårskap och fåfänga, och vägrar att inordna sitt liv under Guds lags rätta och heliga krav, är skyldiga till de allvarligaste synder i Guds ögon. Deras skuld och deras lön kommer att vara i proportion till det ljus och de förmåner de haft.
Vi ser världen gå upp i sina nöjen. De flesta människors första och högsta tanke är att vilja synas. I synnerhet är det kvinnornas svaghet. Kärlek till kläder och nöjen ödelägger mångas lycka. En del av dem som bekänner sig älska och helighålla Guds bud, tar efter dessa idéer så mycket som det är möjligt och söker ändå behålla det kristna namnet. En del av de unga är så ivriga att framhäva sig själva, att de till och med är villiga att uppge det kristna namnet om de endast kan få följa sina egna böjelser i fråga om kläder och kärlek till nöjen.
Självförsakelse när det gäller klädseln är en del av den kristna plikten. Att klä sig enkelt och att avhålla sig från att bära juveler och smycken av varje sort, är i harmoni med vår tro. Tillhör vi dem som inser dårskapen, när människor i världen ger efter för överdrifter i fråga om kläder, såväl som kärlek till nöjen? Om så är, borde vi vara bland dem som undviker allt som understöder denna anda, vilken har tagit deras sinnen och hjärtan i besittning, som enbart lever för denna världen och som inte har några tankar och bekymmer för den tillkommande.
Kristna ungdomar! Jag har hos en del av er sett kärlek till kläder och svagheten att vilja synas. Det har plågat mig. Hos en del av er, som har fått god undervisning, och som har haft kristna förmåner ända från födelsen, och som har iklätt er Kristus genom dopet och därmed bekänt er vara döda för världen; har jag sett fåfänga i kläder, och lättsinne när det gäller uppförande, vilket har sårat vår käre Frälsare och blivit till anstöt för Guds verk. Jag har med sorg lagt märke till tillbakagång i ert andliga liv och era böjelser att smycka och pryda er. En del har haft oturen att komma över guldkedjor eller broscher eller bådadera och haft så dålig smak att de satt på sig detta på ett iögonenfallande sätt för att väcka uppmärksamhet. Jag kan inte annat än jämföra dessa karaktärer med den fåfänga påfågelstuppen, som visar sina granna fjädrar för att de skall beundras. Det är allt som denna fågel har att fånga uppmärksamheten med, ty hans röst och hans utseende är ej tilldragande.
En ödmjuk och stilla andes prydnad
De unga må sträva efter att överträffa varandra i att söka efter den prydnad som en ödmjuk och stilla ande utgör, en juvel av oskattbart värde, som kan bäras med himmelsk värdighet. Denna utsmyckning kommer att fånga mångas uppmärksamhet i denna världen, och kommer att vara det stora pris som uppskattas av de himmelska änglarna, och framför allt av vår himmelske Fader, och därtill göra dem som bär den till .välkomna gäster i de himmelska boningarna.
Ungdomar har förmågor, som med lämplig fostran skulle kvalificera dem för nästan vilken ansvarsställning som helst. Om de hade gjort det till sitt mål att få en utbildning, och öva och utveckla de förmågor som Gud gett dem, för att bli användbara och till välsignelse för andra, skulle deras sinnen inte vara snedvridna och uppfyllda av dåliga principer. De skulle visa tankens djup och principfasthet, och skulle utöva inflytande och inge respekt. De skulle kunna ha ett upplyftande inflytande på andra, vilket skulle leda människor att se och erkänna kraften i ett intelligent kristet liv. De som har större omsorg med att pryda sig för att bli sedda, än med att utbilda sinnet och uppöva sina krafter för att få den största användbarhet i att kunna förhärliga Gud, förstår inte sitt ansvar inför Gud. De kommer alltid att ha lätt för att vara ytliga i allt de företar sig och kommer att minska sin användbarhet och fördärva sitt intellekt.
Jag känner mig djupt plågad i mitt hjärta över dessa ungdomars fäder och mödrar, såväl som för deras barn. Det har varit stora brister i dessa barns fostran, vilket lägger ett tungt ansvar på några. Föräldrar som har skämt bort och gett efter för sina barn. önskningar i stället för att ha haft fasta principer, och med ett gott omdöme sökt att hjälpa dem att lägga band på sig, kan nu se de karaktärer de format. Såsom fostran har varit, så har dessa karaktärer blivit.
Den trogne Abraham
Mina tankar går tillbaka till den trogne Abraham, som i lydnad för den gudomliga befallningen, vilken gavs honom i en nattlig syn vid Berseba, fullföljde sin resa med Isak vid sin sida. Han såg i anden framför sig det berg, som Gud talat om för honom att han genom ett tecken skulle utpeka, och där han skulle offra sin son. Han lyfte veden från sin tjänares skuldror och lade den på Isak, som skulle offras. Han omgjordade sin själ med fasthet och med en ångestfylld omutlighet gjorde han sig redo för det verk som Gud fordrade att han skulle utföra. Med ett förkrossat hjärta och med darrande hand tog han elden, under det att Isak ställde frågan: ”Min fader! Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?” Men Abraham kunde inte svara honom.
Far och son byggde altaret, och det ohyggliga ögonblicket kom när Abraham måste tala om för Isak det som hade plågat honom hela den långa färden, att Isak själv var offret. Isak var inte en pojke. Han var en fullvuxen ung man. Han kunde ha vägrat att underordna sig sin fars besked, om han hade valt att göra så. Han beskyllde inte sin far för att ha blivit sinnesförvirrad, och inte heller sökte han att förändra sin fars avsikt. Han underordnade sig. Han trodde på sin fars kärlek och litade på att han inte skulle göra detta förfärliga offer av sin son om Gud inte hade bjudit honom att - göra det. Isak bands av sin fars darrande och älskande händer, därför att Gud hade sagt så. Sonen gick med på offret, därför att han trodde att hans far visste vad som måste ske. Men när allt var redo, när Abrahams tro och Isaks undergivenhet hade till fullo prövats, stoppade Guds ängel Abrahams upplyfta hand som just var i färd med att döda sin son och sade till honom att det är nog. ”Nu vet jag, att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.” (1 Mos. 22:12.)
Denna Abrahams troshandling har nedtecknats till lärdom för oss. Den skall lära oss att lita på Guds fordringar, hur närgångna och svidande de än må vara. Den är ämnad att lära barnen att helt och fullt lita på sina föräldrar och på Gud. Genom Abrahams lydnad får vi lära oss att ingenting är för dyrbart att ge till Gud.
En förebild
Isak var en förebild på Guds Son, som frambars såsom ett offer för hela världens synd. Gud ville klargöra för Abraham frälsningens evangelium för. människan. För att han skulle kunna göra detta, och samtidigt göra sanningen till en verklighet för honom, såväl som att pröva hans tro, krävde han av honom att offra det han älskade mest i denna världen Isak. All den sorg och den ångest som Abraham uthärdade under den mörka och fruktansvärda prövningen, var avsedd att inskärpa hos honom förståelse för den plan som lagts för den fallna människans frälsning. Han tvingades att genom sin egen erfarenhet förstå hur outsäglig den evige Gudens självförnekelse var, när han gav sin egen Son att genom döden rädda människan från fullständigt fördärv. För Abraham kunde ingen själs tortyr jämföras med det som han fick uthärda när han lydde den gudomliga befallningen att offra sin son.
Gud gav sin Son till ett förnedrande liv, i självförnekelse, fattigdom, möda, hån och den ångestfyllda korsdöden. Men där fanns ingen ängel som fick frambära det glädjefyllda budskapet: ”Det är nog. Du behöver inte dö, min älskade Son.” Legioner av änglar väntade under sorg, i det att de hoppades, att på samma sätt som i Isaks fall, Gud i sista ögonblicket skulle förhindra denna skamliga död. Men änglarna tilläts inte att frambära ett sådant budskap till Guds käre Son. Förödmjukelsen i domsalen och på vägen ut till Golgata fortsatte. Han hånades och skymfades. Man spottade på honom. Han uthärdade gyckel, hån och smädelser från dem som hatade honom, intill dess att han på korset böjde sitt huvud och dog.
Kunde Gud ha gett oss ett större bevis på sin kärlek, än att på så sätt ge sin Son att gå igenom denna lidandets erfarenhet. Och därför att Guds gåva till människan var en fri gåva, och hans kärlek oändlig, blir hans anspråk på vårt fulla förtroende, vår lydnad, hela vårt hjärta, och våra känslors hela rikedom i motsvarande grad oändligt. Han fordrar att människan skall ge allt det som är möjligt för henne. Underkastelsen från vår sida måste vara i proportion till Guds fria gåva. Den måste vara fulländad och inte sakna någonting. Vi är alla i skuld inför Gud. Han har anspråk på oss som vi aldrig kan möta, utan att ge oss själva såsom ett helt och frivilligt offer. Han gör anspråk på en direkt och villig lydnad och inget mindre än detta kan han acceptera. Vi har nu tillfälle att tillförsäkra oss Guds kärlek och ynnest. Detta år är måhända det sista för någon som läser detta. Är det någon bland de ungdomar, som läser denna appell, som skulle vilja välja världens nöjen framför den frid Kristus ger den ivriga sökaren och den glada göraren av hans vilja?
Karaktärer i vågskålen
Gud är i färd med att bedöma våra karaktärer, vårt handlingssätt och våra motiv i helgedomens vågskål. Den kommer att ge ett fruktansvärt utslag om han måste ge till känna brist på kärlek och lydnad för vår Återlösare, som dog på korset för att dra våra hjärtan till sig. Gud har rikligen slösat sina stora och dyrbara gåvor på oss. Han har gett oss ljus och kunskap om sin vilja, så att vi inte behöver göra fel och vandra i mörkret. Att bli vägd på vågskålen och befunnen vara bristfällig på den slutliga avgörandets och lönens dag, kommer att vara en fruktansvärd upplevelse, ett förskräckligt misstag, som aldrig kan rättas till. Unga vänner, skall Guds bok förgäves genomsökas för att finna era namn?
Gud har gett er ett verk att utföra för honom, som betyder att ni blir hans medarbetare. Runt omkring er finns människor att rädda. Det finns människor som ni kan uppmuntra genom era ivriga ansträngningar. Ni kan leda människor bort från synden till rättfärdigheten. När ni har fått förståelse för ert ansvar inför Gud, kommer ni att känna behov av att vara trogna i bönen och trogna i att vara på vakt mot Satans frestelser. Ni kommer, om ni verkligen är kristna, att känna mer behov av att sörja över det moraliska mörker som råder i världen än att syssla med stolthet över kläder och annat ytligt. Ni kommer att vara bland dem som suckar och gråter över de avskyvärda ting som görs i landet. Ni kommer att kunna motstå Satans frestelser att ge efter för fåfänga, att utstyra och smycka er för att bli sedda av andra. Det sinne, som skall vara tillfreds med. dessa lättsinniga ting, och som till förmån för dem försummar det högre ansvaret, är för trångt och intellektuellt snedvridet.
Våra dagars ungdomar kan vara Kristi medarbetare, om de vill. Genom att verka för honom kommer deras tro att stärkas och deras kunskap om de eviga tingen att förökas. Varje sann avsikt och varje rättfärdig handling kommer att vara inskriven i Livets bok. Jag önskar att jag kunde väcka ungdomen till att inse och känna det syndiga i att leva endast för att tillfredsställa sig själva och att snedvrida sitt intellekt med de ytliga och fåfängliga tingen i livet. Om ni ville lyfta era tankar och ord över världens fåfängliga lockelser, och göra till ert mål att’ förhärliga Gud, skulle hans frid, som övergår allt förstånd, vara er.