Det finns sådana som har en vårdslös anda, som de kallar djärvhet eller mod. Helt onödigt sätter de sig själva i risker och faror, och utsätter sig för frestelser från vilka det skulle krävas ett Guds under att komma igenom utan bestående skador. Satan försökte fresta världens Frälsare att kasta sig ned från templets tinnar men bemöttes med fasthet och bestämt motstånd. Satan citerade Guds löften som säkerhet att Kristus med trygghet kunde göra detta i kraft av givna löften. Kristus mötte frestelsen med Bibelns ord: ”Det är ock skrivet: ’Du skall icke fresta Herren, din Gud.’” (Matt. 4: 7.) Den enda trygga vägen för kristna är att slå tillbaka fienden med Guds ord. Satan söker kraftigt påverka människor att ge sig in på platser där Gud inte vill att de skall vara, och presenterar Bibelns ord för att rättfärdiga sina förslag.
Guds dyrbara löften har inte getts för att stärka människan på hennes dumdristiga väg eller för att lita på när hon rusar helt onödigt in i faran. Herren fordrar av oss att vi går fram med ödmjuk förtröstan på hans försyn. ”Människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jer. 10: 23.) Hos Gud finns vår framgång och vårt liv. Ingenting kan göras med framgång utan Guds tillstånd och välsignelser. Han kan bruka sin hand för att ge framgång och välsignelser, eller han kan vända sin hand emot oss. ”Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; han skall göra det.” (Ps. 37: 5.) Det fordras av oss som Guds barn, att vidmakthålla en uthållig kristen karaktär. Vi borde öva oss i klokhet, försiktighet och ödmjukhet och använda stort omdöme när det gäller dem som står utanför. Ändå får vi inte på något sätt göra eftergifter när det gäller principer.
Vår enda trygghet är att inte ge någon plats åt djävelen, för hans avsikt är alltid att skada oss och hindra oss från att lita på Gud. Han förvandlar sig själv till en renhetens ängel för att genom sina försåtliga frestelser, komma fram med sina förslag på ett sådant sätt att vi inte kan känna igen hans list. Ju mer vi ger efter, desto kraftigare kommer hans förvillelser att bli. Det är otryggt att ge sig in i strid eller att underhandla med honom. Ty om vi ger efter aldrig så litet, kommer han att fordra ännu mer. Vår enda trygghet är att bestämt stå emot vid första närmandet. Gud har, genom Kristi förtjänster, gett oss tillräcklig nåd att stå emot Satan och bli mer än segervinnare. Motstånd är en framgång. ”Stån emot djävulen, såskall han fly bort ifrån eder.” (Jak. 4: 7.) Motståndet mot honom måste vara fast och uthålligt. Vi förlorar allt vi vinner, om vi står emot i dag men ger efter i morgon.
Kvinnors arbete är viktigt
Denna tids synd är att ringakta Guds direkt givna befallningar. Inflytandets makt i felaktig riktning är mycket stort. Eva hade allt hon kunde önska sig. Det fattades inget som kunde göra henne lycklig, men en otyglad aptit begärde frukten från det enda träd som Gud hade undanhållit. Hon hade inget behov av frukten från kunskapens träd, men hon tillät sin aptit och nyfikenhet att helt kontrollera sitt förstånd. Hon var fullkomligt lycklig i sitt Edenhem vid sin makes sida, men likt rastlösa moderna Evor, lockades hon av att det fanns en högre sfär än den som Gud hade tilldelat henne. Men i hennes försök att klättra högre än hennes ursprungliga ställning, föll hon långt nedanför den. Detta kommer med all säkerhet att bli resultatet av den nuvarande generationens Evor om de försummar att med glädje ta upp sitt dagliga livs plikter i harmoni med Guds plan.
Det finns ett arbete för kvinnor som är ännu viktigare och mera upphöjt än kungens ansvar på sin tron. Det är att forma sina barns sinnen och karaktärer så att de blir användbara i denna världen och även blir Guds söner och döttrar. Deras tid är allt för värdefull för att slösas bort på ett dansgolv eller i onödigt arbete. Det finns nog med viktiga och betydelsefulla arbeten i denna behövande och lidande värld utan att kasta bort dyrbara minuter för att smycka sig. Den himmelska konungens döttrar känner ansvaret för att vinna ett högre liv, för att leva i nära förening med himmelen och samarbeta med världens Återlösare. De som har engagerat sig i detta arbete, kommer inte att sysselsätta sina sinnen med modets dårskap. Om de verkligen är Guds döttrar, kommer de att bli delaktiga av gudomlig natur. När de ser samhällets nedbrytande inflytande, kommer de att röras av den djupaste omtanke, såsom var fallet med deras gudomlige Återlösare. De vill leva i harmoni med Kristus, och efter sin förmåga arbetar de i sin omgivning för förlorade människors frälsning, såsom Kristus gjorde.
Män och kvinnor skapade lika
Kvinnan har försummat att följa Guds plan med hennes skapelse genom att hon ansträngt sig att nå anspråksfulla positioner som Gud inte har avsett henne för, och därigenom försummas den uppgift som hon är mest lämpad att fylla. Därigenom förlorar hon sin kvinnliga värdighet och förfining. När Gud skapade Eva, avsåg han att hon varken skulle vara mindre värd än eller stå över sin man, utan att hon i allt skulle vara hans like. Det första paret skulle ha alla intressen gemensamt, men ändå ha tankens och handlingens individualitet. Men efter Evas synd, eftersom hon var den första i att synda, sade Herren till henne, att hädanefter skulle Adam härska över henne. Hon skulle vara sin man underdånig och detta var en del av förbannelsen. I många fall har förbannelsen gjort kvinnans lott mycket tung och hennes liv till en börda. Den överhöghet som Gud har gett mannen, har han missbrukat på många sätt genom att utöva en godtycklig makt. Oändlig vishet uttänkte återlösningsplanen, genom vilken Gud placerar människosläktet i en andra prövotid och därmed ger han varje människa ett tillfälle att välja.
En varning till predikanter
Satan använder människor som sina redskap för att leda de som älskar Gud in på övermodets väg. Detta är i synnerhet fallet med dem som blir vilseledda av spiritualismen. Spiritualisterna accepterar i allmänhet inte Kristus såsom Guds Son, och genom deras trolöshet leds många människor in på övermodets synder. De kommer även med det förmätna påståendet att de står över Kristus, på samma sätt som Satan påstod i sin strid med livets Furste. Spiritualisterna är färgade av revoltens karakteristiska synder och deras samveten är hårda och utan känsla. De vågar ta Guds Sons fläckfria namn på sina orena läppar och hädiskt sammanblanda hans upphöjda namn med det skamliga som utmärker dem i deras fördärvade tillstånd. Människor som propagerar för dessa villfarelser kommer att utmana dem som undervisar i Guds ord att ge sig in i strid med dem. En del av våra predikanter har inte haft mod att stå emot en utmaning från dessa människor, därför att de inte haft moraliskt mod att säga till dem: ”Gud har varnat oss i sitt ord när det gäller er. Han har gett oss en rätt beskrivning av er karaktär och de villfarelser som ni håller fast vid.” Hellre än att ge spiritualisterna tillfälle att triumfera eller att anklaga dem för feghet, har en del av våra predikanter mött dem i öppen diskussion. Men när det gäller att diskutera med dessa har de inte endast mött människor, utan Satan och hans änglar. De har placerat sig själva i gemenskap med mörkrets makter och uppmuntrat onda änglar att omge dem.
Spiritualisterna vill få publicitet för sina villfarelser, och predikanter som i en diskussion försvarar Bibelns sanning hjälper dem att få detta. På så sätt förbättras deras möjligheter att sprida sina villfarelser och vid varje diskussion kommer några att bli förvillade. Den allra bästa väg vi kan följa är att undvika dem.
Dumdristighet eller övermod är en vanlig frestelse, och Satan angriper människor inom detta område. Han tar hem segern nio gånger av tio. De som bekänner sig vara Kristi efterföljare och genom sin tro påstår att de är med i striden mot det onda i sin natur, trampar ofta tanklöst in i frestelser, ur vilka det skulle behövas ett Guds under för att få dem obefläckade därifrån. Meditation och bön skulle ha bevarat dem och fått dem att avsky den kritiska och farliga ställning de själva försatt sig i när de gav Satan övertaget. Vi skall inte förhastat göra anspråk på Guds löften när vi tanklöst rusar in i faran och överträder naturens lagar och ringaktar försiktighet och omdöme, som Gud har begåvat oss med. Detta är uppenbar dumdristighet. (Band 4, sid. 44, 45, 1876.)