Band 4, sid. 193-196, 1876. (Trogen tillrättavisning nödvändig.) Församlingen lider brist på osjälviska, kristna arbetare. Om alla ’som i regel är oförmögna att stå emot frestelser och är alltför svaga att stå ensamma skulle hålla sig borta från. . . ., skulle det finnas en mycket renare andlig atmosfär på den platsen. De som är upptagna av andras misslyckanden och brister, och som samlar den ohälsosamma smittan av sin nästas försummelser och felsteg omkring sig och gör sig till församlingens gatsopare, gör ingen nytta för det samhälle som de är en del av, utan är i verkligheten en börda för den gemenskap där de tränger sig in.
Vad församlingen behöver är inte bördor, utan ivriga arbetare; inte kritiker, utan sådana som bygger upp Sion. Missionärer behövs verkligen i hjärtat av verksamheten - män som vill hålla fästet, som vill vara lika orubbliga som stål och bevara äran hos dem som Gud har ’satt i spetsen för ,sitt verk och som vill göra sitt yttersta att underhålla verket i alla dess olika avdelningar, även om de måste offra sina egna intressen och liv, om så skulle krävas. Men det visades för mig att det är endast få som har sanningen invävd i sitt innersta väsen, och som kan uthärda Guds prövande ögon. Det finns många som gripit tag om sanningen, men sanningen har inte gripit tag om dem för att förvandla deras hjärtan och rena dem från all själviskhet. Några av dem som kommer tillför att hjälpa till i arbetet, såväl som många av de äldre medlemmarna har en fruktansvärd räkenskap att avlägga inför Gud för det hinder de har varit i arbetet genom sin själviska kärlek och sitt ohelgade liv.
Religionen har ingen frälsande kraft om karaktären hos dem som bekänner sig till den inte är i harmoni med bekännelsen. Gud har i nåd gett stort ljus till sitt folk i . . . . . . , men Satan - har sin gärning att utföra och han sätter in hela sin kraft i själva verksamhetens hjärta. Han griper tag om människor som är själviska och ohelgade och gör dem till väktare för att bevaka Guds trogna tjänare, ifrågasätta deras ord, handlingar och motiv, samt finna brister och klaga över deras tillrättavisningar och varningar. Genom dem skapar han misstänksamhet och avundsjuka och säker att försvaga de trognas mod och behaga de ohelgade och göra Guds tjänares arbete om intet.
Kritikens frukt
Satan har stor makt över föräldrarnas sinnen genom deras odisciplinerade barn. Försummelse är en ’synd som framstår mycket markant mot många ,sabbats firande föräldrar. Lust till skvaller och sladder är ett av Satans särskilda medel till att så oenighet och strid, till att skilja vänner åt, och till att underminera mångas tro på våra ståndpunkters riktighet. Bröder och systrar är alltför villiga att tala om fel och brister som de menar existerar hos andra och då i synnerhet hos dem som oförskräckt framburit tillrättavisningens budskap och de varningar som Gud gett dem.
Barn till dessa som ständigt klandrar, lyssnar med öppna öron och tar emot otillfredsställelsens gift. Blint stänger föräldrar de vägar genom vilka barnens hjärtan skulle kunna ha nåtts. Hur många familjer kryddar inte dagligen sina måltider med tvivel och klander! De dissekerar sina vänners karaktär och serverar den som en läcker dessert. En skvallrets dyrbara bit sänds runt bordet för att kommenteras, inte endast av vuxna, men även av barnen. Därmed vanäras Gud. Jesus sade: ”Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.” (Matt. 25: 40.) Därför ringaktas Kristus och fördöms av dem som klandrar hans tjänare.
Namnen på Guds utvalda tjänare har behandlats med ringaktning och i vissa fall med absolut förakt av vissa personer, vars plikt det är att stödja dem. Barnen har inte kunnat undgå att höra de ringaktande anmärkningar som deras föräldrar gjort angående Guds tjänares förmaningar och varningar. De har förstått de hånfulla skämten och hört de nedsättande uttalanden som gång på gång nått deras öron, och tendensen har blivit att i deras tankar föra heliga och eviga intressen ned på samma nivå ’som de vanliga, världsliga angelägenheterna. Vilken gärning utför inte dessa föräldrar genom att redan från barnaåren göra sina barn till ateister! Det är på detta sätt barnen undervisas att vara vanvördiga och göra uppror mot himmelens tillrättavisning av synd.
Andligt förfall är det enda som kan härska där sådana onda ting får existera. Förblindade av fienden undrar just dessa föräldrar varför deras barn har en benägenhet för otro och tvivel på Bibelns sanningar. De undrar varför det är så svårt att påverka dem med moraliskt och religiöst inflytande. Hade de andlig klarsyn, skulle de genast upptäcka att detta tragiska förhållande är resultatet av deras eget hems inflytande, frukten av deras egen ,själviskhet och misstro. På så sätt lärs många till otro i bekännande kristna familjer.
Det finns många som finner en särskild glädje i att syssla med felen, verkliga eller tänkta, hos ,dem som bär ett tungt ansvar vid institutionerna inom Guds verk. De förbiser det goda som dessa utfört, den nytta som har åstadkommits av deras nitiska arbete och en aldrig sviktande hängivenhet för verket. I stället fäster de ’Sin uppmärksamhet på något synbart misstag, någon sak som gjorts och de konsekvenser som följt och fantiserar att de själva kunde ha gjort det på ett långt bättre ’sätt och med bättre resultat. Sanningen är den, att hade de fått utföra arbetet, skulle de antingen ha vägrat att göra det överhuvudtaget under rådande förhållanden, eller också skulle de ha skött ärendet mycket mera taktlöst än dem som följde Guds försyns anvisning och utförde arbetet.
Men dessa bångstyriga pratmakare fäster sig alltid vid de mera obehagliga sidorna av verket, på samma ’Sätt som mossan klänger sig fast på klippornas skrovliga delar. Dessa personer är andligen snedvridna, därför att de ständigt sysslar med andras fel och brister. De är moraliskt oförmögna att upptäcka och se goda och ädla handlingar, osjälviska bemödanden, sant hjältemod och ’självuppoffring. De blir inte ädlare och mera upphöjda i sina liv och sina förhoppningar, mera generösa och utåtriktade i sina idéer och planer. De odlar inte den kärlekens tjänst som skulle karaktärisera det kristna livet. De degenererar varje dag och blir mer och mer trångsynta i Sina förutfattade meningar och ’synpunkter. Bagateller är deras element och den atmosfär som omger dem förgiftar frid och lycka.
Kristna borde vara försiktiga med sina ord. De borde aldrig vidarebefordra ofördelaktiga rykten från en av sina vänner till en annan, i synnerhet om de vet att det finns brister i enigheten mellan dem. Det är grymt att göra antydningar och misstänkliggöra, som om du visste ganska mycket om dina vänner eller deras bekanta, ’Som andra är ovetande om. Sådana antydningar går längre och ger ett ofördelaktigare intryck än att rakt på sak relatera fakta på ett icke överdrivet sätt. Vilken skada har inte Kristi församling lidit av sådana ting! Församlingsmedlemmars inkonsekventa och obevakade väg har gjort församlingen svag och kraftlös. Förtroenden har svikits av samma församlings medlemmar, och ändå avsåg inte den skyldige att göra någon skada. Brist på vishet i val av samtalsämnen har gjort mycken skada.
Samtalen skulle röra sig om andliga och gudomliga ting, men det har varit helt annorlunda. Om gemenskapen mellan kristna vänner huvudsakligast består i sinnets och hjärtats utveckling behöver det inte bli ånger efteråt och de kan då se tillbaka på sammanträffandet med tillfredsställelse och glädje. Men om timmar används till fåfängligt och tomt prat och dyrbar tid används till att dissekera andras liv och karaktär, kommer den vänskapliga samvaron att visa sig vara en ond källa och inflytandet blir en lukt från död till död. (Band 2, sid. 186, 187, 1868.)
Vi skall inte tillåta våra bekymmer och besvikelser att fräta på oss så att vi blir retliga och otåliga. Tillåt inte någon strid, inga onda tankar eller ord, annars sårar vi Gud. Min broder, om du öppnar ditt hjärta för avund och onda misstankar, kan den helige Ande inte förbli hos dig. Sök efter den fullhet som finns i Kristus. Arbeta på samma sätt som han. Låt varje tanke, ord och handling uppenbara honom. Du behöver dagligen döpas med den kärlek, som i apostlarnas dagar gjorde dem till ett. Denna kärlek kommer att ge hälsa till kropp, själ och sinne. Omge dig med en atmosfär som stärker ditt andliga liv. Odla tro, hopp, mod och kärlek. Låt Guds frid härska i ditt hjärta. (Band 8, sid. 191, 1904.)
Herren lever och regerar. Snart kommer han att resa sig i sitt majestät för att med förskräckelse skaka jorden. Ett särskilt budskap skall nu frambäras, ett budskap som skall genomtränga det andliga mörkret och övertyga och omvända människor. ”Skynda dig, fly för ditt liv”, är den uppmaning som måste ges till dem som lever i synd. Vi måste nu vara oerhört ivriga. Vi har inte tid att använda ens ett ögonblick för kritik och anklagelser. Må de som förut har gjort detta, falla ned på sina knän i bön, och må de ta sig i akt för att använda sina ord och sina planer i stället för Guds ord och Guds planer. (Band 8, sid. 36, år 1904.)