I den syn som nyligen gavs mig i Battle Creek under vårt gemensamma lägermöte, visades för mig faran av att vi såsom ett folk skall börja likna världen istället för att bli lika Kristus. Vi befinner ess nu på gränsen till evighetens värld, men människornas fiende har för avsikt att få oss att skjuta tidens .ände till en avlägsen framtid. Satan kommer att på varje upptänkligtsätt lura dem som bekänner sig vara Guds laglydiga folk och som väntar på Frälsarens andra ankomst på himmelens skyar i stor makt och härlighet. Han kommer att leda såmånga som möjligt till att uppskjuta den onda dagen och i deras anda bli lika världen med dess vanor. Jag kände mig bekymrad, när jag såg att världens anda behärskade hjärta och sinne hos många som högljutt bekänner sig till sanningen. De älskar själviskhet och följer sina egna lustar, men sann gudaktighet och äkta redbarhet vinnlägger de sig inte om.
Guds ängel pekade på dem som bekände sig till sanningen, och med allvarlig röst upprepade han dessa ord: ”Tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt: ty såsom en ’snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare. Men vaken alltjämt och bedjen, att I mån kunna undfly allt detta som skall komma och kunna bestå inför Människosonen.” (Luk. 21: 34-36.)
I betraktande av tidens korthet bör vi som ett folk vaka och bedja, och på intet sätt tillåta oss något som kan skilja oss från detta allvarliga verk att bereda ess för de stora händelser som ligger framför oss. Därför att tiden skenbart har förlängts, har många blivit vårdslösa och likgiltiga med sina ord och handlingar. De inser inte faran och ser och förstår inte vår Guds nåd i att förlänga deras prövotid, så att de må få tid att forma en karaktär för det framtida, eviga livet. Varje ögonblick är av allra största betydelse. Tid har getts dem, inte för att användas till att tänka på sin egen bekvämlighet och på att bli boende på jorden, men för att de skall använda den till att övervinna varje brist i sin egen karaktär och genom sitt föredöme och sina personliga ansträngningar hjälpa andra att kunna se helighetens skönhet. Gud har ett folk på jorden, som i tro och helig förhoppning genomsöker bokrullen med snabbt fullbordade profetior och söker att rena sig genom att lyda sanningen, för att de inte skall befinnas vara utan bröllopskläder när Kristus uppenbaras.
Tidsbestämningens inflytande
Många som har kallat sig själva för adventister har sysslat med att bestämma tid. Gång på gång har man fastställt tidpunkten för Kristi ankomst, men resultatet har blivit upprepade besvikelser. Den exakta tidpunkten för vår Herres återkomst har förklarats ligga utanför dödliga människors vetande. Inte ens de änglar som tjänar dem som skall bli frälsningens arvingar, vet dag eller stund. ”Om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.” (Matt. 24: 36.) Därför att den fastställda tiden gång på gång passerat, befinner världen sig i ett mera avgjort tillstånd av otro än någonsin förr angående Kristi snara återkomst. De ser med avsky på tidsbestämmarna, och därför att människor har blivit så bedragna, vänder de sig bort från den sanning sam bekräftas av Guds ord att slutet på allting är nära förestående.
De som är så förmätna att de predikar ett bestämt datum, tillfredsställer därmed människornas fiende, ty de åstadkommer mer otro än tro. De framhåller skriftställen, och med hjälp av falska tolkningar visar de en kedja av argument som skenbart bevisar deras synpunkter. Men deras misslyckanden visar att de är falska profeter och att de inte rätt tolkar Bibelns ’språk. Guds ord är verkligen sanning, men människor har förvänt dess betydelse. Dessa irrläror har lett till att Guds sanning för de yttersta dagarna har kommit i vanrykte. Adventisterna begabbas av andra samfunds predikanter, men trots detta får inte Guds tjänare hålla tyst. Tecknen ’som är förutsagda i profetiorna går snabbt i uppfyllelse runt omkring oss. Detta borde uppväcka varje sann Kristi efterföljare till nitisk aktivitet.
De som menar att de måste predika en bestämd tid för att göra intryck på folket arbetar inte utifrån den rätta ståndpunkten.” Människornas känslor kan kanske påverkas och uppväcka fruktan men de handlar inte efter principer. En oro skapas, men när den utsatta tiden har passerat, ’som den gjort vid flera tillfällen, kommer de som byggde på tid att falla tillbaka till kyla, mörker och synd och det är nästan omöjligt att sedan väcka deras samvete utan någon står spännande tilldragelse.
(Frågan om tid har inte varit en prövosten sedan 1844 och den kommer aldrig att bli det igen. Herren visade mig att den tredje ängelns budskap måste gå ut och förkunnas för Herrens förskingrade barn, men det får inte knytas till en bestämd tidpunkt. Jag såg att några blev gripna av en falsk spänning till följd av förkunnelsen om tid, men den tredje ängelns budskap är starkare än en fråga om tid kan bli. Jag såg att detta budskap kan stå på sin egen grundval, och behöver inte förstärkas med tid. Det kommer att gå ut med mäktig kraft för att utföra sitt verk och kommer att avslutas i rättfärdighet. - Eady Writings, sid. 75, 1851.)
Invånarna i den gamla världen på Noas tid skrattade hånfullt åt vad de kallade vidskeplig fruktan och förebudskänslor bos rättfärdighetens förkunnare. Han förkastades som en visionär typ, en fanatiker och en orosstiftare. ”Såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar.” (Luk. 17: 26.) Människor kommer i våra dagar precis som på Noas tid att förkasta det allvarliga budskapet. De kommer att hänvisa till dessa falska lärare, som har förutsagt händelser och satt bestämda tider, och säger att de inte tror mer på våra varningar än på deras. Detta är attityden i världen idag. Otron är vitt utbredd och man hånar och förlöjligar förkunnelsen om Kristi ankomst. Detta gör att det är ännu viktigare att de som tror på sanningen för vår tid visar sin tro genom ,sina handlingar. De skulle helgas genom den sanning som de bekänner sig tro på, ty de är en doft av liv till liv eller av död till död.
Noa predikade för folket på sin tid att Gud ville ge dem ett hundra tjugo år för att ångra sina synder och finna en tillflykt i arken, men de vägrade ta emot den nådefyllda inbjudan. De fick gott om tid till att vända sig bart från sina synder, övervinna sina dåliga vanor och utveckla en rättfärdig karaktär. Men benägenheten för synd, i början svag has många, förstärktes genom upprepade eftergifter och påskyndade dem på deras väg mot den ofrånkomliga ruinen. Guds nådefyllda varning förkastades med hån, spe och förlöjligande, och de lämnades i mörker till att följa den väg som deras syndiga hjärta hade valt. Men deras otro avvärjde inte den förutsagda händelsen. Den inträffade, och stor var Guds vrede som den visade sig i den allmänna ödeläggelsen.
Följande Kristi ord borde sjunka djupt ned i hjärtat hos alla som tror sanningen för vår tid: ”Tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt.” (Luk. 21: 34.) Kristus har själv framställt vår fara. Han kände till de faror som vi skulle möta i dessa yttersta dagar, och han vill att vi skall bereda oss för dem. ”Såsom det skedde på Noas tid, ’såskall det ack .ske i Människosonens dagar.” (Luk. 17: 26.) De åt och drack, planterade och byggde, gifte ’sig och bartgiftes och visste av intet ända till den dag då Noa gick in i arken och fladen kam och sopade bart dem allesammans.
Guds stora dag kommer att finna människorna engagerade på liknande sätt, med affärer och världsliga nöjen, med att festa och frossa och ge efter för en förvänd aptit genom att använda sprit och den narkotiska tobaken. Detta är redan tillståndet i vår värld, och dessa utsvävningar finner vi även bland Guds bekännande falk, av vilka en del följer världens vanor och deltar i dess synder. Jurister, mekaniker, bönder, affärsmän, ja, även förkunnare från talarstolar rapar ut orden ”frid och trygghet”, när ödeläggelsen snabbt kommer över dem.
Tro och naggrannhet
Tron på den snart återkammande Människosonen på himmelens skyar gör inte den sanne kristne försumlig och vårdslös i sina vardagliga sysslar. De som väntar Kristi snara uppenbarelse, vill inte vara overksamma utan flitiga i sina sysslor. Deras arbete utförs inte vårdslöst och ansvarslöst, utan med plikttrohet, punktlighet och naggrannhet. De som smickrar sig med att likgiltighet angående det som hör till detta livet, är ett bevis på deras andlighet och deras avskildhet från världen, lever under den största förvillelse. Deras sannfärdighet, trohet och integritet prövas i praktiska ting. Om de är trogna i de små tingen kommer de också att vara trogna i de större.
Det har visats mig att här är det många som inte klarar provet. De utvecklar sin verkliga karaktär när de utför sina vardagliga göromål. De visar otrohet, intriger, oärlighet i sitt förhållande till sina medmänniskor. De tänker inte på att deras delaktighet i det tillkammande eviga livet beror på hur de sköter sig i detta livets angelägenheter, och att den strängaste redbarhet är nödvändig för att forma en rättfärdig karaktär. Oärlighet praktiseras inom våra led och detta är orsaken till ljumheten bland dem som bekänner sig tro på sanningen. De är inte förbundna med Kristus och bedrar sig själva. Det smärtar mig att göra det uttalandet att det är en alarmerande brist på ärlighet till och med bland sabbatsfirare.
Kända av deras frukt
Jag hänvisades till Jesu bergspredikan. Här följer den. store Lärarens uppmaning: ”Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skalen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.” (Matt. 7: 12.) Denna Kristi befallning har den allra största betydelse och bör strikt lydas. ”Den är lika gyllene ’äpplen i ’silverskålar.” Hur många praktiserar de Kristi principer som han här har anbefallt, och bemöter andra såsam de själva ,skulle vilja bli bemötta under liknande omständigheter? Käre läsare, var vänlig och besvara den frågan!
En ärlig människa, enligt Kristi måttstack, är den som visar en oböjlig integritet. Falska vikter och falska vågar, som många använder för att främja ’sina intressen i världen, är styggelser i Guds åsyn. Ändå finns det bland dem som bekänner sig helighålla Guds bud sådana som använder falska vikter och falska vågar. När en människa verkligen är förenad med Gud, och i sanning håller hans lag, kommer hennes liv att uppenbara detta, ty alla hennes handlingar kommer att vara 1 harmani med Kristi undervisning. Hon kommer inte att sälja sin heder för vinnings skull. Hennes principer är byggda på den fasta grunden och hennes sätt att sköta världsliga affärer är en kopia av hennes principer. Rättskaffenhet lyser som guld mitt ibland världens skräp och skrot. Bedrägeri, falskhet och otrohet kan poleras över och gömmas för människors ögon, men inte för Guds ögon. Guds änglar, som vakar över karaktärens utveckling och väger en människas moraliska värde, antecknar i de himmelåka böckerna dessa små handlingar som uppenbarar karaktären. Om en arbetare i sin dagliga livsuppgift är otrogen och försummar sitt arbete, dömer världen inte fel om de bedömer hans religiösa standard efter hans arbetsstandard.
”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” (Luk. 16: 10.) Det är inte storleken på en sak som visar om den är rätt eller orätt. Som en människa handlar mot sina medmänniskor, så kommer hon också att handla mot Gud. Den som är otrogen med den orättfärdige Mamons goda, kommer aldrig att anförtros de verkliga rikedomarna. Guds barn skulle aldrig glömma att de i alla sina affärstransaktioner prövas och vägs i helgedomens vågskål.
Kristus sade: ”Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Alltså skolen I känna dem av deras frukt.” (Matt. 7: 18, 20.) En människas livsgärningar är den frukt hon bär. Om hon är otrogen och oärlig i vardagliga ting, så bär hon törnen och tistlar. Hon kommer att vara otrogen i det religiösa livet och beröva Gud både tionde och gåvor.
Bibeln fördömer på det strängaste all falskhet, oärlighet och alla falska affärer. Rätt och fel har klart definierats. Men det visades för mig att Guds folk har gått in på fiendens mark. De har gett efter för hans frestelser och följt hans förslag tills dess att deras känslighet har blivit fruktansvärt avtrubbad. En lätt avvikelse från sanningen, en liten förändring på Guds fordringar, har inte ansetts vara särskilt syndigt när det rör sig om penningvinst eller -förlust. Men synd är synd antingen den begås även miljonär eller även gatans tiggare. De som på ett falskt sätt skaffar sig ’egendom drar fördömelse över sig själva. Allt som förvärvas genom svek och bedrägeri kommer endast att vara en förbannelse för mottagaren.
Adam och Eva fick på ett fruktansvärt sätt lida konsekvenserna av sin olydnad mot Guds uttryckliga befallning. De kunde ha sagt till varandra: detta är en mycket Eten synd och kommer aldrig att tas i betraktande. Men Gud behandlade saken som en fruktansvärd ondska, och följderna av deras överträdelse kommer att märkas genom alla tider. I den tid vi lever i, begår de som bekänner sig vara Guds barn, synder av mycket större omfattning. I affärstransaktioner både uttalas och förverkligas falskheten hos Guds bekännande folk, vilket leder till hans motvilja mot dem och vanära över hans verk. Den minsta avvikelse från sanning och rättskaffenhet är en överträdelse av Guds lag. Ständiga eftergifter för synden vänjer människan vid felaktiga handlingar, men detta förminskar inte syndens avskyvärda karaktär. Gud har stadfäst oföränderliga principer, som han inte kan ändra utan en förändring av hela sin natur. Om de som bekänner sig tro sanningen noggrant hade studerat Guds ord, skulle de inte vara andliga dvärgar. De som ringaktar Guds fordringar i detta livet skulle inte heller respektera hans auktoritet om de var i himmelen.
Bibeln en ofelbar ledare
Varje slags sedeslöshet har klart beskrivits i Guds ord och överträdelsens resultat är synligt för oss alla. Eftergift för de lägre passionerna, framställs för oss i dess mest avskyvärda former. Ingen behöver begå fel, hur förmörkat hans förstånd än må vara. Men det har visats för mig att denna synd omhulds av många som bekänner sig leva i enlighet med Guds bud. Gud kommer att döma varje människa enligt hans ord.
Kristus sade: ”I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa, som vittna om mig.” (Joh. 5: 39.) Bibeln är en ofelbar ledare. Den fordrar fullkomlig renhet i ord, tanke och handling. Endast sådana som har en ren och fläckfri karaktär kommer att få tillåtelse att träda fram inför en ren och helig Guds åsyn. Om Guds ord studerades och åtlyddes, ’Skulle det vägleda människors barn, på samma sätt som israeliterna blev ledda av eldstoden om natten och molnstoden om dagen. Bibeln uttrycker Guds vilja för människor. Den är det enda fullkomliga mönstret för karaktären och påpekar människans plikt i varje livets omständighet. Det vilar mycket ansvar på oss i detta livet, och en försummelse kommer inte endast att förorsaka oss själv lidande, utan dess konsekvenser blir att också andra kommer att få lida förluster.
Människor som bekänner sig ha vördnad för Bibeln och följer dess undervisning misslyckas i många avseenden att förverkliga dess fordringar. I sin barnuppfostran följer de hellre sin egen förvända natur än Guds uppenbarade vilja. Denna pliktförsummelse innebär att tusentals människor går förlorade. Bibeln har gett oss regler för en korrekt barndisciplin. Om dessa Guds fordringar uppmärksammades av föräldrar, skulle vi idag se en annan klass ungdomar komma in på händelsernas scen. Men föräldrar som bekänner sig läsa och efterfölja Bibeln, lever i direkt strid mot dess undervisning. Vi hör sorgens och ångestens rop från fäder och mödrar som begråter sina barns uppförande, men förstår till mycket liten grad att de själva har dragit denna sorg och ångest över sig och ruinerat sina barn genom missriktad kärlek. De förstår inte sitt gudagivna ansvar att fostra sina barn till rätta vanor ända från födelsen.
Föräldrar, ni är i hög grad ansvariga för era barns själar. Många försummar sin plikt under barnens första år genom att tänka att när barnen blir äldre skall de börja fostra dem till att undertrycka det som är fel och stimulera dem till det som är rätt. Men just den tid när de skulle göra detta är när de ännu har dem som spädbarn i sina armar. Det är inte rätt av föräldrar att skämma bort barnen och låta dem få sin vilja fram, inte heller är det rätt av dem att förfördela dem. Ett fast, beslutsamt och rättframt handlingssätt kommer att ge det allra bästa resultatet.