Medarbetare på det stora skördefältet, vi har bara en kort tid kvar att verka. Nu är vårt mest gynnsamma tillfälle och hur omsorgsfullt skulle vi inte ta vara på varje stund. Så hängiven var vår Herre sin frälsargärning, att han såg fram emot sitt blodsdop. Apostlarna arbetade med samma iver som sin Mästare. Bestämt, uthålligt, nitiskt gick de framåt, utförde sitt stora uppdrag och kämpade mot ”furstar och väldigheter och världshärskare som råda här i mörkret”.
Vi lever i en tid då ännu större allvar behövs än på apostlarnas dagar. Men bland många av Herrens tjänare råder oro och en önskan att efterlikna de moderna väckelsepredikanternas romantiska stil, en önskan att göra något stort, att skapa sensation, att bli ansedda som skickliga förkunnare, att vinna ära och utmärkelse för egen del. Om sådana kunde gå faror i möte och hyllas som hjältar, skulle de gripa sig verket an med outtröttlig energi. Men att leva och arbeta nästan okända, att kämpa och offra för Jesus i det undanskymda utan att få något beröm av människor - till det fordras sunda principer och en målmedvetenhet som endast få äger. Om det fanns ett allvarligare bemödande att vandra i ödmjukhet inför Gud, i det att man såg bort ifrån människor och arbetade för Kristus, skulle mycket mera bli utfört.
Mina predikande bröder, sök Jesus med all anspråkslöshet och ödmjukhet! Försök inte att dra människors uppmärksamhet till er själva. Låt dem inte se instrumentet medan ni upphöjer Jesus. Tala om Jesus, förlora dig själv i honom! Det är för mycket jäkt och väsen kring vår kristendom, under det att Golgata och korset glöms.
Vi är i den största fara när vi prisas av varandra, när vi ingår förbund för att upphöja varandra. Fariséernas stora bekymmer var att tillförsäkra sig människors beröm och Kristus sade till dem, att det var den enda belöning de skulle erhålla. Låt oss ha oss det uppdrag vi f1tt och utföra det för Kristus, och skulle det innebära försakelser, låt oss göra det för hans skull. Vår gudomlige Mästare blev fullkomnad genom lidande. O när skall vi se människor arbeta såsom han gjorde!
Guds ord är vår målstock. Varje handling av kärlek, varje vänligt ord, varje bön för lidande och betryckta införs i himmelens oförgängliga böcker. Det gudomliga Ordet upplyser det mest förmörkade först1nd, och dess ljus för de högst bildade att känna sin otillräcklighet och syndfullhet.
Fienden vinner människor idag till ett alltför billigt pris. ”I haven blivit sllda för intet.” (Jes. 52: 3.) Så lyder Bibelns ord. En säljer sin själ för världslig ära, en annan för pengar, en för att tillfredsställa sina låga begär, en annan för världsliga nöjen. Sådana köp görs varje dag. Satan köpsl1r om dem som blivit köpta med Kristi dyra blod, och han erhåller dem för ett billigt pris. De uppskattar inte det oändliga pris som betalts för att frälsa dem.
Stora välsignelser och förmåner är våra. Vi kan försäkra oss om de mest värdefulla himmelska skatter. Må predikanter såväl som andra komma ihåg att evangeliets sanning ödelägger om den inte får frälsa. Den som dag efter dag vägrar att lyssna till nådens inbjudan, kommer snart att kunna höra de mest enträgna vädjanden utan att sinnet påverkas på något sätt.
Som Guds medarbetare behöver vi mera innerlig fromhet och mindre självupphöjelse. Ju mera det egna jaget upphöjes, desto svagare blir tron på Guds Andes vittnesbörd. De som känner igen Guds röst när han talar, är de som är mest intimt förenade med honom. De som är andligt sinnade, urskiljer de andliga tingen. De känner sig tacksamma för att Gud har påpekat deras felsteg, under det att de som förtröstar på sig själva ser allt mindre och mindre av Gud i hans Andes vittnesbörd.
Vårt verk måste åtföljas av djup ödmjukhet, fasta och bön. Vi skall inte vänta oss endast frid och glädje. Vi kommer att få uppleva sorg, men om vi sår med tårar skall vi få skörda med jubel. Mörker och misströstan får många gånger insteg i deras hjärtan som lever ett liv i självförsakelse, men det är inte till deras skada. Det kan vara Guds sätt att förmå dem att söka honom ivrigare.
Vi behöver män som liknar Kaleb
Vad vi nu behöver är män lika Kaleb, män som är trogna och sanna. Lättja är det utmärkande draget hos alltför många idag. De skakar av sig oket, just när de som bäst borde använda alla sina krafter. Herrens tjänare - ”Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.” (Ef. 5:14.) Era gärningar är så påverkade av det egna jaget, att ni glömmer Kristus. En del av er är bortskämda och vana vid smicker. Liksom på Noas dagar är det för mycket ätande och drickande, planterande och byggande. Världen har stulit energi från Kristi tjänare. Syskon, om ni vill att de icketroende skall uppskatta er tro, visa er då heder värda med gärningar som motsvarar er bekännelse. Genom nära förening med Gud och en strikt lydnad för Bibelns sanning, trots svårigheter och ett hårt tryck fån världen, kan ni måhända ingjuta sanningens anda i era barns hjärtan, så att de blir villiga att som redskap i Guds händer samarbeta med er för det goda.
Många blir odugliga för arbetet både fysiskt och psykiskt på grund av att de äter för mycket och tillfredsställer sina lustar. De köttsliga begärelserna stärks, medan den moraliska och andliga naturen försvagas. Vad skall himmelens böcker uppenbara om deras liv när de’ står inför den vita tronen? Då skall de se vad som kunde ha utförts, om de inte hade försvagat de krafter som Gud gett dem. De skall då och så inse till vilka höjder av intellektuell storhet de skulle ha nått, om de gett Gud an den fysiska och själsliga styrka som han betrott dem med. I sin ångers bittra smärta kommer de att onska att de kunde få leva om sitt liv igen.
Jag vädjar till dem som bekänner sig vara ljusbärare, föredömen för Guds församling, att skilja sig från an orättfärdighet. Använd väl den korta tid ni ännu har. Har ni det fasta grepp om Gud, den helgelse till hans tjänst som gör att en tro inte sviktar inför svår förföljelse? Endast Guds djupa karlek kan bevara själen i de prövningar som ligger framför oss.
Självförsakelse och kors är vår lott. Vill vi acceptera den? Ingen av oss får tro att vi helt plötsligt i den sista stora prövningen skall få en självförsakande anda; Nej, denna anda måste i sanning vara en del av vår dagliga erfarenhet och en gjutas i våra barns sinne och hjärta, både genom undervisning och föredöme. Mödrarna i Israel är kanske inte själva kampar, men de kan fostra kämpar som tar på sig hela vapenrustningen och manligt strider i Herrens arme.
Bered er för prövningens dag
Predikanterna såväl som hela församlingen behöver nådens förvandlande kraft för att bestå på Herrens dag. Världen närmar ,sig snabbt den grad av orättfärdighet och mänskligt fördärv, då Guds ingripande blir nodvändigt. Och vid den tiden blir troheten mot Herrens heliga lag ännu mer utmärkande för dem som bekänner sig vara hans efterföljare. I likhet med kung David kan de säga: ”Det är tid för Herren att handla, ty de hava gjort din lag om intet.” (Ps. 119: 126.) Och genom sitt liv säger de: ”Därför har jag dina bud kära, mer än guld, ja, mer än fint guld.” (Vers 127.) Enbart det förakt som visas Guds lag är tillräcklig orsak för att det folk som lyder hans bud, skulle träda fram och visa sin vördnad och aktning för hans förtrampade lag.
”Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kanna.” (Matt. 24: 12.) Själva atmosfären är förorenad av synden. Snart skall Guds folk gå igenom sitt eldprov, och en stor del av dem som nu verkar vara äkta och sanna, skall då visa sig vara oädel metall. I stället för att bli styrkta och fasta i sin tro genom motstånd, hotelse och förakt, kommer de att fegt ställa sig på motståndarnas sida.
Redan nu märks Guds straffdomar över landet i stormar, flodvågor, orkaner och jordbävningar, i faror till lands och vatten. Den store JAG ÄR. talar till dem som överträder hans lag. Vem kan bestå när hans vrede drabbar jorden? Nu är tiden inne då Guds folk skall visa sin trohet mot principerna. När Kristi lära som mest ringaktas och hans lag föraktas, skulle vårt nit vara som varmast, och vårt mod och vår ståndaktighet som starkast. Att försvara sanningen och rättfärdigheten när de flesta överger oss, att strida för Herrens sak när soldaterna är få - det blir vårt prov! Vi måste bli varma då vi märker de andras köld, modiga då vi ser deras feghet och trogna då vi ser deras förräderi. Nationen kommer att stå på upprorsledarens sida.
Provet kommer med an säkerhet snart. För trettiosex år sedan (skrivet 1882) .;visades det mig att vad som nu håller på att ske skulle äga rum, nämligen att en av påvedömets bestämmelser skulle påtvingas folket genom en söndagslag, medan den av Herren helgade vilodagen skulle förtrampas. (Lokala föreningar var redan då verksamma i USA för att lagstiftningsvägen få tillstånd ett striktare söndagsfirande.)
Vår frälsnings Hövding skall styrka sitt folk; den konflikt som kommer. Hur ofta, när Satan’ fört hela sin härskara mot Kristi efterföljare och döden rycks nära, har inte allvarliga böner, framburna i tro, fört Härskarornas Herre ut på slagfältet, hejdat stridens vågor och räddat de förtryckta.
Nu är den tid då vi skulle söka nära kontakt med Gud, för att finna skydd när hans vredes eld drabbar människors barn. Vi har vandrat bort från de gamla råmärkena. Låt oss vända tillbaka. Om Herren är Gud, tjäna då honom; om Baal är gud, tjäna honom. På vems sida skall ni stå? (Band 5, sid. 132-137, 1882.)