Satan använder människor som sina tjänare för att upphöja synden och göra den tilldragande. Dessa uppfostrar han troget att framställa synden i falsk dager, så att han lättare skall kunna förföra människorna och beröva Kristus hans härlighet. Satan är Guds och människors stora fiende. Han förvandlar sig själv genom sina tjänare till ljusets ängel. I Bibeln kallas han för förstörare, brödernas åklagare, bedragare, lögnare, plågoande och mördare. Satan har många i sin tjänst, men han är mest framgångsrik när han kan använda bekännande kristna i sitt verk. Ju större deras inflytande, ju mer upphöjd deras ställning, ju mer kännedom de har om Gud och hans tjänst, desto mer framgångsrikt kan han använda dem. Var och en som förleder till synd är hans redskap. . .
Allt eftersom vi närmar oss slutet på jordens historia, tätnar farorna omkring oss. Att enbart bekänna sig vara kristen räcker inte. Det måste finnas en levande förbindelse med Gud, så att vi har andlig klarsyn att upptäcka det onda, vilket på det mest förföriska och hemliga sätt smyger sig in i vår mitt genom dem som bekänner sig till vår tro.
De största synderna gör de som bekänner sig vara helgade och påstår att de inte kan synda. Ändå syndar många av dessa dagligen och är fördärvade i både hjärta och liv. De är själv tillräckliga och självrättfärdiga, de har sin egen måttstock för rättfärdighet men misslyckas totalt att leva upp till Bibelns krav. Trots sina egna höga krav är de främlingar för löftets förbund. Det är en stor nåd av Gud att han har tålamod med deras förvändhet och inte hugger ner dem likt träd som utsuger marken, utan fortfarande ger dem möjlighet till förlåtelse. De förlitar sig ständigt på Guds tålamod och missbrukar hans nåd.
Den som i sin orättfärdighet håller fast vid sanningen och förklarar sig tro på den, men ändå dagligen skadar den med ett liv som motsäger den, överlämnar sig själv åt Satans tjänst och leder andra till undergång. Denna klass står i förbindelse med de fallna änglarna och får hjälp av dem att kontrollera sinnena.
Den människa som behärskas av Satans förtrollande makt glömmer Gud, och människor med förvända avsikter upphöjes tillskyarna. Hemlig tygellöshet utövas som en dygd av dessa vilseledda människor. Det är som en sorts trollkraft. Man kan ställa samma fråga ’Som aposteln riktade till galaterna: ”Vem har så dårat eder, I som dock haven fått: Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?” (Gal. 3: 1.) Irrläror och självsvåld utövar ofta en förtrollande kraft. Sinnet är så förmörkat att det inte kan ’se klart, och en illusion leder det ständigt bort från renheten. Den andliga klarsynen fördunklas, och människor med hittills ofördärvad moral blir förvirrade på grund av det bedrägliga sofisterier hos dessa Satans redskap, som kallar sig ljusets budbärare. Der är detta bedrägeri som ger dem makt.
Skulle de uppträda djärvt och gå öppet fram skulle de avvisas utan ett ögonblicks tvekan. Men nu arbetar de först påatt vinna sympati och förtroende såsom heliga, självförsakande Guds barn. Som hans särskilda sändebud börjar de sedan skickligt dra människor bort från rättskaffenhetens väg genom att upphäva Guds lag.
När predikanter på detta sätt drar nytta av människors förtroende och så leder dem till undergång, gör de sig skyldiga till större brott än syndare i allmänhet på grund av sin högre ställning och bekännelse. På Guds stora dag, när himmelens böcker öppnas, skall det visa sig, att dessa innehåller namn på många predikanter, som gjorde anspråk på renhet i hjärta och liv och som bekände sig vara anförtrodda Kristi evangelium, men som utnyttjade sin ställning till att locka människor att överträda Guds lag.
”Ondskans andemakter i himlarymderna”
När människor kommer under Satans fördärvbringande makt, är det nästan omöjligt att rädda dem ur denna fruktansvärda snara och få dem till att åter tänka rena tankar och klart förstå Guds krav. Synden har för deras förmörkade sinnen blivit helgad genom predikanten, och man ser den aldrig mer så avskyvärd som den var i skenet av Guds ljus. Då människornas moral försvagats blir deras omdömesförmåga försämrad och de bedömer synd som rättfärdighet och rättfärdighet som synd. Genom att förena sig med dessa, vars böjelser och vanor inte är upphöjda och rena, blir man lik dem och godtar, nästan omedvetet, deras smak och principer.
Om man föredrar att umgås med en människa med orent sinne och tygellösa vanor framför en som är ärbar och ren, är det ett säkert bevis på att smak och böjelser överensstämmer, att man står på ett lågt moraliskt plan. Men dessa bedragna, förblindade människor kallar det för en andens höga och heliga släktskap, en andlig harmoni. Men aposteln kallar det ”ondskans andemakter i himlarymderna” (Ef. 6: 12) mot vilka vi skall föra en energisk kamp.
När bedragaren börjar sitt förförelseverk finner han alltid olikheter i smak och vanor, men genom låtsat anspråk på guds fruktan vinner han förtroende, och därefter visar sig hans illistiga och förförande makt i hans sätt att genomföra sina bedrägerier. Genom att umgås med människor av detta farliga slag, blir kvinnor vana att inandas orenhetens atmosfär och får nästan omärkligt ,samma anda. De förlorar sin identitet, de blir skuggor av sin förförare.
Män som bekänner sig ha nytt ljus och gör anspråk på att vara reformatorer, kommer att ha stort inflytande över en särskild klass, som är övertygad om den villfarelse som råder i nutiden och som inte är nöjd med tillståndet i församlingen. Dessa önskar uppriktigt se en förändring till det bättre, att man kommer upp på högre grund. Om Herrens trogna tjänare framställde sanningen ren och oförfalskad för dessa människor, skulle de ta emot den och rena sig genom lydnad för den. Men Satan, listig såsom alltid, spårar upp dessa sökande människor. Någon som bekänner sig vara reformator kommer till dem, såsom Satan kom till Jesus, förklädd till en ljusets ängel, och drar dem allt längre bort från den rätta vägen.
Den olycka och förnedring ’som följer av tygellöshet kan inte beräknas. Världen förorenas av sina inbyggare. De har nästan fyllt orättfärdighetens mått. Men det som orsakar mänsklighetens tyngsta straff är ogudaktighet under sken av gudaktighet. Världens Återlösare avvisade aldrig sann ånger, hur stor än skulden var, men han brännmärkte fariséer och skrymtare. Det är större hopp för en som syndar öppet än för dessa...
”Vaken och bedjen”
I denna tid av sedligt fördärv, när vår fiende Djävulen går omkring som ett rytande lejon för att se vem han må uppsluka, känner jag hur nödvändigt det är att jag höjer min röst till varning. ”Vaken och bedjen, att I icke mån komma i frestelse.” (Mark. 14: 38.) Det finns många som äger rika förmågor, men som ondskefullt använder dem i Satans tjänst.
Vilken varning kan jag ge till ett folk, som bekänner sig ha gått ut ur världen och lämnat mörkrets gärningar? Ett folk som Gud har kallat att slå vakt om hans lag, men som likt det prålande fikonträdet stoltserar med sina grönskande grenar inför den Allsmäktige, men inte bär någon frukt till Guds ära. Många av dem har orena tankar, oheliga föreställningar, ohelgade önskningar och låga begär. Gud hatar frukten från ett sådant träd. Heliga och rena änglar betraktar sådant med avsky, under det att Satan jublar. O, att människor ville betänka vad de åstadkommer genom att överträda Guds lag! Överträdelse av Guds lag drar alltid vanära över Gud och förbannelse över människan. Detta måste vi komma ihåg, hur väl överträdelsen än är maskerad och vem som än begår den.
Såsom Kristi sändebud vädjar jag enträget till er, som bekänner er tro på sanningen, att bestämt motstå varje lockelse till orenhet samt ta avstånd från dem som kommer med orena antydningar. Avsky dessa besudlande synder med det mest intensiva hat. Fly från dessa som även i samtal låter tankarna gå in på en sådan väg, för ”vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen”. (Matt. 12: 34.)
Då de som utövar dessa förorenande synder ständigt ökar i världen och kommer att tränga sig in i våra församlingar, varnar jag er: ge dem ingen plats. Vänd er bort från förföraren. Även om han bekänner sig vara en Kristi efterföljare är han Satan i mänsklig gestalt. Han har lånat himmelens dräkt för att bättre kunna tjäna sin mästare. Du skall inte ens för ett ögonblick ge rum åt en oren, hemlig tanke, för även denna orenar ditt sinne, såsom orent vatten förorenar kanalen genom vilken det flyter.
”Död hellre än vanära”
Välj fattigdom, förakt, skilsmässa från vänner eller vilket annat lidande som helst hellre än att fördärva din själ med synd. ”Döden hellre än vanära eller överträdelse av Guds lag” skulle vara mottot för varje kristen. Såsom ett folk som bekänner sig vara reformatorer, med det oskattbara värdet av Guds ords högsta och mest renande sanningar, måste vi sätta våra ideal mycket högre än de nu är. Synd och syndare i församlingen måste man genast ta itu med, så att inte andra blir besmittade. Sanning och renhet kräver att vi går grundligare tillväga när det gäller att rena vårt läger från män av Akans typ. De som har en ansvarsfull ställning får inte tillåta att någon behärskas av synden. Visa denne att han måste skilja sig antingen från sin synd eller från församlingen.
Om de enskilda medlemmarna i församlingen skulle handla som den milde och ödmjuke Frälsarens sanna efterföljare skulle det finnas mindre av detta överskylande av och försvar för synden. Alla skulle sträva efter att handla som om de var i Guds närvaro. De skulle inse att hans allséende ögon vilar på dem och att han känner även den hemligaste tanke. Karaktären, motiven, begären och avsikterna är så klara som solens ljus inför den Allsmäktiges blick. De flesta förstår inte på långt när vilken fruktansvärd räkenskap alla överträdare av hans lag en gång skall avlägga inför Guds domstol.
Kan du som bekänner dig ha mottagit så stort ljus vara nöjd med så låg standard? O, hur allvarligt och oavbrutet vi skulle söka den gudomliga närvaron och förståelsen för den allvarliga sanningen att alltings slut är nära och att hela jordens domare står för dörren! Hur kan du ringakta hans rättvisa och heliga krav? Hur kan du handla emot dem inför hans ansikte? Hur kan du omhulda orena tankar och låga begär i de heliga änglarnas och Frälsarens åsyn, hans som utgav sig själv för att frälsa dig från all orättfärdighet och rena åt sig ett utvalt folk, nitiskt för allt gott verk? När du begrundar detta i ljuset från Kristi kors, blir då inte synden alltför förnedrande, alltför farlig, för att du skulle hänge dig åt den när du står på gränsen till den eviga världen?
Jag talar till vårt folk. Om ni håller er nära Jesus och låter er bekännelse följas av ett välordnat liv och gudfruktig vandel, skall ni bli bevarade från att gå in på förbjudna stigar. Om ni endast ville vaka, oavbrutet vaka i bön! Om ni alltid handlade så som om ni vore i Guds omedelbara närhet skulle ni bli bevarade från att falla för frestelsen. Ni kunde då hoppas att bevaras rena, fläckfria och otadliga in i det sista. Om ni håller fast vid er första förtröstan skall era liv befästas i Gud. Vad som börjat i nåd skall i härlighet krönas i Guds rike. Andens frukt är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen”. Om Kristus bor i oss, korsfästes köttet med alla dess begärelser och lustar. (Band 5, sid. 137-148, 1882.)