”Ahasja störtade ned genom gallret i sin övre sal i Samaria och skadade sig, så att han blev sjuk. Då skickade han åstad sändebud och sade till dem: ’Gån och frågen Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag skall tillfriskna från denna sjukdom.’ Men Herrens ängel hade talat så till tisbiten Elia: ’Stå upp och gå emot konungens i Samaria sändebud och tala så till dem: ’Är det därför att ingen Gud finnes i Israel som I gån åstad och frågen Baal, Sebub, guden i Ekron? Därför att I gören detta, säger Herren så: Du skall icke komma upp ur den säng i vilken du har lagt dig, ty du skall döden dö’.” (2 Kon. 1: 2-4.)
Denna berättelse visar på det mest slående sätt Guds vrede mot dem som vänder sig från Gud till djävulska makter. En kort tid före denna händelse hade Israel haft regentskifte. Ahab hade stupat enligt Guds dom. Han efterföljdes av sin son Ahasja, en svag karaktär, som gjorde endast vad ont var i Herrens ögon, i det att han vandrade sin fars och mors vägar och förledde Israel till synd. Han tjänade och dyrkade Baal och frestade Israels Gud till vrede såsom hans fader Ahab hade gjort. Men Guds domar följde tätt efter den upproriska konungens synder. Ett krig med Moab, sedan denna olyckshändelse genom vilken hans eget liv hotades, visade Guds vrede över Ahasja.
Hur mycket hade inte Israels konung hört och sett av den Högstes underbara gärningar under sin fars regering! Vilka fruktansvärda bevis på sin stränghet och nitälskan hade inte Gud gett sitt avfallna Israel! Allt detta var Ahasja medveten om, men ändå handlade han som om denna hemska verklighet, ja, även hans faders fruktansvärda slut, var endast tomma sagor. I stället för att ödmjuka sitt hjärta inför Gud begår han den mest övermodiga handling av gudlöshet. Han befaller nämligen sina tjänare: ”Gån och frågen Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag skall tillfriskna från denna sjukdom.” (2 Kon. 1: 2.)
Man trodde att avguden i Ekron genom prästerna, som var hans medier, gav upplysning om kommande händelser. Detta påstående hade vunnit så allmän tilltro att guden uppsöktes av ett stort antal även från avlägsna orter. De förutsägelser och den information som gavs, kom direkt fån mörkrets furste. Det är Satan som har skapat och vidmakthåller avgudadyrkan, för att så dra människor från Gud. Det är genom hans makt som mörkrets och lögnens välde uppehålls.
Berättelsen om Ahasjas synd och straff är en varnande lärdom som ingen ostraffat kan ringakta. Även om vi inte tillber hedningarnas gudar, så tillber tusenden i Satans helgedom likaväl som konungen av Israel. Samma anda av hednisk avgudadyrkan råder idag, fast den under inflytande av vetenskap och bildning har antagit en mer förfinad och mer tilldragande form. Varje dag får vi nya sorgliga bevis för att tron på det fasta profetiska ordet minskar, och i dess ställe fångas människornas sinnen av vidskepelse och djävulska trollkonster. Alla som inte allvarligt rannsakar Bibeln och liter varje önskan och avsikt prövas av den, alla som inte under bön lär känna hans vilja, viker säkerligen av fån den rätta vägen och faller offer för Satans förvillelser.
Kanaler för Satans makt
De hedniska oraklerna har idag sin motsvarighet i spiritist medier, fjärrskådare och spåmän. De mystiska röster som talade i Ekron och En-Dar, vilseleder genom sina lögner människor även idag. Mörkrets furste uppträder nu bara i en annan gestalt. Hedendomens mysterier motsvaras nu av hemliga sällskap och seanser, av mörkrets gärningar och under, av vår tids trollkarlar. Deras avslöjanden mottas ivrigt av tusenden som vägrar att ta emot ljuset från Guds ord och Ande. När de med förakt talar om gångna tiders magiker, triumferar den store förföraren när de hänger sig åt hans konster i en annan form.
Hans tjänare påstår fortfarande att de kan bota sjuka. De hänför sin makt till elektricitet, magnetism och s.k. ”sympatiska kurer”. I själva verket är de ingenting annat än kanaler för Satans ”elektriska ström”. Med dessa medel förför han människor till kropp och själ.
Jag har gång på gång fått brev från predikanter och lekmän i vår församling som frågat om det är orätt att anlita helbrägdagörare som. är spiritister och klärvoajanter. På grund av bristande tid har jag inte besvarat dessa brev, men nu har detta ämne starkt påkallat min uppmärksamhet. Dessa Satans tjänare har blivit så många och så allmänt anlitade att det nu tycks nödvändigt med en varning. *
Gud har gjort det möjligt för oss att lära känna hälsans lagar. Han har gjort det till vår plikt att hålla vår fysik i bästa kondition, så att vi kan tjäna honom på bästa sätt. De som inte är angelägna om att få ännu mera av det ljus och den kunskap som nådefullt erbjuds dem, förkastar ett av Guds medel till att befordra såväl deras andliga som fysiska liv. Därmed försätter de sig själva i en situation där de blir föremål för Satans bedrägerier.
Inte så få i denna kristna tidsålder och i denna kristna nation vänder sig hellre till onda andar än litar på den levande Gudens makt. Modern som vakar vid sitt barns sjukbädd, utropar: ”Jag kan inte göra mer. Finns det inte någon som kan göra mitt barn friskt?” Man berättar för henne om de underbara kurer som har getts av någon klärvoajant helbrägdagörare, eller någon som använder sig av magnetism, och hon anförtror sitt barn i dennes vård, vilket innebär att hon lägger sitt barn i Satans händer lika verkligt som om han stod vid hennes sida. Senare i livet kommer barnet att ofta kontrolleras Även .satanisk makt som tycks omöjlig att bryta.
Många är ovilliga att t.o.m. försöka få kunskap om livets lagar och de enkla medel som finns för att återställa en förlorad hälsa. De står inte i ett rätt förhållande till livet. Om sjukdomen är en följd av överträdelse av naturens lagar, rättar de inte till misstagen och ber om Guds välsignelse, utan anlitar läkare. Om de återfår hälsan, ger de all ära åt medicin och läkare. De är alltid redo att dyrka mänsklig kraft och visdom, och tycks inte känna någon annan gud än människan - stoft och aska.
Ahasja sände sina tjänare för att fråga Baal-Sebub i Ekron, men i stället för ett budskap från denne avgud hörde han den fruktansvärda domen från Israels Gud: ”Du skall icke komma ur den säng i vilken du har lagt dig, ty du skall döden dö.” Det var Kristus, som bjöd Elia att tala dessa ord till den avfälliga konungen.
Herren hade orsak att i hög grad vara missnöjd med Ahasjas gudlöshet. Vad hade inte Kristus gjort för att vinna syndares hjärtan och för att inspirera dem till orubblig förtröstan på honom? Under släkte efter släkte hade han besökt sitt folk och gett dem bevis.på den djupaste ömhet och den mest oförlikneliga kärlek. Anda från patriarkernas tid hade han visat att han hade sin ”lust bland människors barn”. (Ords. 8: 31.) Han hade alltid varit närvarande för att hjälpa dem som på allvar sökte honom. ”I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem.” (Jes. 63: 9.) Ändå gjorde Israel uppror mot Gud och .vände ’Sig till Herrens bittraste fiende för att få hjälp.
Hebréerna var det enda folk som ägde förmånen att känna den sanne Guden. När Israels konung sände bud för att rådfråga ett hedniskt orakel, gav han därmed till känna, att han litade mer på deras avgudar än på sitt folks Gud, Skaparen av himlar och jord. På samma sätt vanäras Gud av dem som bekänner sig ha kunskap om hans ord men ändå vänder sig från all krafts och visdoms Källa för att söka hjälp eller råd hos mörkrets makter. Om Gud vredgades på grund Även ond, avgudadyrkande konungs handlingssätt, hur betraktar han då liknande handlingar av dem som bekänner sig vara hans tjänare?
Lita på Gud och lyd naturens lagar
Varför är människan så ovillig att förtrösta på honom som skapat henne och som genom en lätt beröring, ett ord, en blick, kan bota allt slags sjukdom? Vem är mer värdig vårt förtroende än denne Ende som har offrat så mycket för vår återlösning? Vår Herre har genom aposteln Jakob tydligt föreskrivit hur vi skall handla i fall av sjukdom. När mänsklig hjälp misslyckas är Gud sitt folks hjälpare. ”Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Och trons bön skall hjälpa den sjuke och Herren skall låta honom stå upp igen.” (Jak. 5: 14, 15.) Om de som av rena hjärtan bekänner sig följa Kristus, satte lika stor tro till Guds löften som de gör till Satans makt, skulle de erfara den helige Andes livgivande kraft både till kropp och själ.
Gud har gett sitt folk ett stort ljus, men det innebär inte att vi är utom räckhåll för frestelser. Vem av oss söker inte hjälp hos gudarna i Ekron? Låt oss se på denna bild som är hämtad ur verkligheten. Hur många, även bland sjundedagsadventister, har de för denne man utmärkande karaktärsdragen? Han är en sjukling, tydligen mycket samvetsgrann, men samtidigt fanatisk och självbelåten som öppet erkänner sin ringaktning för de livets och hälsans lagar, som gudomlig nåd har lett oss som ett folk att ta emot. Hans kost måste tillredas så att den tillfredsställer hans förvända smak. Hellre än att sätta sig vid ett bord med hälsosam kost äter han på restauranger, för att han där obehindrat kan tillfredsställa sin aptit. Samtidigt som han skickligt förespråkar återhållsamhet, ringaktar han dess grundläggande lagar. Han önskar lindring men inte till priset av självförnekelse. Den mannen tillber vid den förvända aptitens altare. De krafter som, helgade och förädlade, skulle ha brukats i Guds tjänst, försvagas och är till liten nytta. Irritation, virrighet och depression är några av följderna när man inte följer naturens lagar. Man är utan energi och opålitlig.
Den som har mod och ärlighet nog att varna honom för faran, ådrar sig hans missnöje. Minsta protest eller opposition är nog för att uppväcka hans stridslystnad. Men då ges han tillfälle att söka hjälp hos någon som får sin makt genom ett främmande medium. Till denne vänder han sig med iver och offrar villigt tid och pengar i hopp att få det utlovade. Han är vilseledd, förblindad. Han prisar bedragarens makt och genom hans inflytande förmås andra att söka dennes hjälp. På så sätt vanäras Israels Gud, medan Satans makt vördas och upphöjs.
I Jesu namn vill jag vända mig till dem som bekänner sig vara hans efterföljare: Förbli i den tro som ni först tog emot. Avsky profant och tomt tal. I stället för att lita på trolldom, tro på ,levande Gud. Förbannad är den stig som leder till En-Dor eller till Ekron. De som beträder förbjuden mark kommer att snubbla. I Israel finns en Gud som räddar alla betryckta. Hans tron är rättfärdighetens boning.
Minsta avvikelse från Herrens ledning innebär en fara. När vi avviker från pliktens väg uppstår omständigheter som oemotståndligt tycks dra oss allt längre och längre från vad rätt är. Onödig förtrolighet med dem som inte har någon respekt för Gud förleder oss förr än vi anar. Ängslan att såra våra världsliga vänner avhåller oss från att uttrycka vår tacksamhet till Gud eller att erkänna vårt beroende av honom. Vi måste hålla oss nära Guds ord. Vi behöver dess varningar och dess uppmuntran, dess bestraffningar och löften. Vi behöver det fullkomliga föredöme som finns endast i vår Frälsares liv och karaktär.
Gå inte in på Satans mark
Guds änglar vakar över hans folk, så länge de vandrar pliktens väg. Men det finns inget löfte om beskydd för dem som avsiktligt går in på Satans mark. Den store bedragarens redskap säger och gör vad som helst för att nå sitt mål. Om han kallar sig spiritualist eller helbrägdagörare genom ”magnetism” betyder mindre. Genom skenfagert tal vinner han de tanklösas förtroende. Han gör anspråk på att kunna läsa deras livs historia och att förstå I alla deras prövningar och svårigheter. Som en låtsad ljusets ängel men med avgrundens mörker i sitt hjärta, visar han stort intresse för de kvinnor som söker hans råd. Han förklarar att deras bekymmer orsakas av deras olyckliga äktenskap. Detta kanske är riktigt, men en sådan rådgivare förbättrar inte deras ställning. Han säger att de behöver kärlek och sympati. Han låtsar sig ha stort intresse för deras bästa och så fångar han dessa intet ont anande offer genom att tjusa dem som ormen tjusar den skrämda lilla fågeln. Snart är de helt i hans makt. Synd, vanära och undergång är den fruktansvärda följden.
Dessa ogudaktighetens tjänare är inte få. Deras väg är kantad av människor med förlorat anséende, ödelagda hem och brustna hjärtan. Men om allt detta. vet världen föga. De fortsätter att finna nya offer, och Satan jublar över den förödelse han åstadkommer.
Den synliga och den osynliga världen står i nära kontakt. Kunde slöjan lyftas, skulle vi se hur onda andar tränger sig på oss med sitt mörker och arbetar med all makt att bedra och förstöra, Onda människor är omgivna, påverkade och hjälpta av onda andar. Trons och bönens människa har överlämnat sig åt gudomlig ledning, och Guds änglar skänker henne ljus och kraft från himmelen.
Ingen kan tjäna två herrar. Det är inte större kontrast mellan ljus och mörker än mellan tjänsten för Gud och tjänsten för Satan. Profeten Elia framställde saken i dess rätta ljus, när han utan fruktan vädjade till det avfälliga Israel: ”Är det Herren som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.” (1 Kon. 18: 21.)
De som fallit offer för Satans förvillelser kanske skryter över den vinst de därmed gjort, men bevisar det att deras väg är vis och säker? Om livet skulle förlängas, om tillfällig vinst erhållas? Lönar det sig sist och slutligen att förakta Guds vilja? Vad som nu tycks vara en vinst skall till sist visa sig vara en oersättlig förlust. Vi kan inte ostraffat bryta ned en enda av Guds barriärer till skydd för hans folk mot Satans makt.
Vår enda trygghet ligger i att hålla oss till de gamla råmärkena. ”Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet! Så skola förvisso en gång de nödgas mana, för vilka nu ingen morgonrodnad finnes.” (Jes. 8: 20.) (Band 5, sid. 191-199, 1882.)