Det har visats mig att de som känner sanningen, men ändå med alla sina krafter går upp i världsliga intressen, är trolösa. De låter inte genom goda gärningar sitt ljus lysa för andra människor. Nästan all sin förmåga använder de till att utveckla sin begåvning för att de skall bli dugliga i världen. De glömmer att de fick sina förmågor av Gud för att främja hans rikssak. Om de vore plikttrogna, skulle resultatet bli en rik skörd av människor vunna för Mästaren, men nu går många förlorade på grund av deras försummelser.
Gud kallar dem som känner hans vilja att bli Ordets görare. Svaghet, halvhjärtenhet och vankelmod eggar Satan till angrepp. De som tillåter dessa egenskaper att utvecklas kommer att räddningslöst föras bort av frestelsens svallvågor. Var och en som bekänner Kristi namn väntas växa upp till Kristi fullhet, han som är församlingens huvud.
Vi behöver alla en ledare genom livets många trångmål på samma sätt som en sjöfarande behöver lots förbi sandbankarna eller uppför floden med dess klippiga stränder. Och var kan vi finna denna ledare? Jag hänvisar er, kära syskon, till Bibeln. Inspirerad av Gud, skriven av heliga män, framhåller den med klarhet och noggrannhet både de gamlas och de ungas plikter. Den förädlar sinnet, uppmjukar hjärtat och skänker anden glädje och helig fröjd. Bibeln beskriver den fullkomliga karaktären. Den är en söker ledare under alla omständigheter ända till slutet av livets resa. Ta den till rådgivare, till rättesnöre för ert dagliga liv!
Varje nådens gåva skulle utvecklas så att Guds kärlek måtte överflöda mer och mer i själen, ”så att I kunnen döma Dm vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen tillstötesten, i väntan på Kristi dag, och bliva rika på rättfärdighetens frukt...” (Fil. 1: 10,11.) Ert kristna liv måste visa sig i kraft och ståndaktighet. Ni kan uppnå det höga ideal, som Bibeln har och ni måste göra det, om ni vill vara Guds barn. Ni kan inte stå stilla, antingen går ni framåt eller tillbaka. Ni måste förvärva andlig kunskap, ”så att I, tillika med alla de heliga, till fullo förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är och så lära känna Kristi kärlek” och så ”bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.” (Ef. 3: 18,19.)
Många som med sitt förnuft omfattar sanningen och kan försvara den med argument, gör ingenting för att utbreda Kristi rike på jorden. Vi träffar dem gång efter gång, men de har inga nya vittnesbörd Dm personliga erfarenheter i det kristna livet. De kan inte berätta Dm nya segrar vunna i den heliga striden. I stället finner vi samma gamla slentrian, samma uttryck i böner och tal. Deras böner har ingen ny ton. De uttrycker ingen större kännedom om de ting ’Som tillhör Gud, ingen allvarligare, mer levande tro. Sådana personer är inte levande plantor i Guds örtagård. De skjuter inte nya skott, de bär inte nya blad och de sprider inte den ljuvliga doften av ett heligt liv. De är inte växande kristna. De har begränsade vyer och planer, och hos dem sker ingen sinnets utveckling, inga värdefulla tillskott av kristen kunskap. Deras krafter tas inte i anspråk på det området. De har inte lärt sig att se människor och ting som Gud ser dem, och i många fall har ohelig sympati sårat människor och i hög grad skadat Guds, sak. Den andliga stagnation som alltmer tar överhanden, är fruktansvärd. Många lever formellt ett kristet liv och påstår att deras synder är förlåtna, medan de är lika tomma på verklig kännedom Dm Kristus som syndaren är.
Ingen gräns för utveckling
Syskon, vill ni ha en begränsad andlig tillväxt eller vill ni göra goda framsteg i det kristna livet? Där andlig hälsa finns, finns också växtkraft. Ett Guds barn växer upp till andlig mognad i Kristus. Det finns ingen gräns för utveckling. När Guds kärlek är en inneboende levande princip, har man inte små och begränsade vyer. Det finns kärlek och trohet även i varningar och tillrättavisningar, man arbetar ivrigt och det finns en vilja att bära bördor och ta ansvar.
En del är inte villiga att utföra ett självförsakande arbete. De visar otålighet, när de l1ödgas ta ett visst ansvar. ”Varför behöver man öka kunskapen och erfarenheten?” frågar de. Och det förklarar allt. De säger: ”Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet”, medan himmelen förklarar dem vara fattiga, ömkansvärda, blinda och nakna. Till dessa säger det sannfärdiga Vittnet: ”Så råder jag dig då att du köper av mig guld som är luttrat i eld, för att ,du skall bliva rik, och att du köper vita kläder till att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja dina ögon med, för att du skall kunna se.” (Upp. 3: 17, 18.) Just er självbelåtenhet visar att ni är i avsaknad av allt. Ni är andligen sjuka och behöver Jesus som er läkare.
Bibeln har tusentals ädelstenar dolda för den ytlige sökaren. Sanningens gruva är inte lätt att tömma. Ju mer ni forskar i Bibeln, desto större blir ert intresse för den och desto mer känner ni att ni vill utropa med Paulus: ”O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar och huru outrannsakliga hans vägar!” (Rom. 11: 33.)
Varje dag skulle ni lära er något nytt ur Bibeln. Sök i den som om ni letade dolda skatter. Be om visdom och omdöme att rätt förstå Bibeln. Om ni gör det skall ni finna ny härlighet i Guds ord, det skall kännas som om ni fått hytt och dyrbart ljus över ämnen som hör samman med sanningen och Bibeln får nytt värde för er.
”Herrens stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast.” (set. 1: 14.) Jesus säger: ”Se, jag kommer snart.” Vi skulle hålla dessa ord i minnet och leva som om vi verkligen trodde att Herrens tillkommelse är nära och att vi är pilgrimer och främlingar på denna jord.
Guds församlings energi måste omsättas i aktivitet med det stora målet att utrota själviskheten. Varje medlem skulle vara en aktiv Guds tjänare. ”Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och äten Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.” (Ef. 2: 18-22.) Detta är ett särskilt uppdrag som måste utföras i fullt samförstånd, i Andens enhet och med fridens band. Vi skulle inte ge rum för kritik, tvivel och otro...
Skilj er från allt som binder er vid jorden
Syskon, er plikt, lycka, era möjligheter att verka i framtiden och er slutliga frälsning kallar er att slita alla band som fäster er tillgivenhet vid det som är jordiskt och fördärvligt. Det finns en ohelgad sympati som har en anstrykning av kärlekskrank känslosamhet och som är världslig och sinnlig. Det krävs en icke ringa ansträngning för en del av er att övervinna detta och ändra ert levnadssätt, för ni har inte kontakt med honom som är Israels kraft, och alla era förmågor har försvagats. Nu uppmanas ni allvarligt att flitigt använda varje nådemedel, så att er karaktär förvandlas och växer upp till fullheten i Kristus Jesus.
Vi har stora segrar att vinna men en himmel att förlora om vi inte blir segervinnare. Det köttsliga hjärtat måste korsfästas, för dess böjelser leder till moraliskt fördärv och slutligen till döden. Ingenting annat än evangeliums livgivande inflytande kan rädda själen. Be att den helige Ande med all sin vederkvickande, helande och förvandlande kraft kommer likt en elektrisk chock till den förlamade själen och får varje nerv att fyllas med nytt liv och återställer hela människan från hennes döda, köttsliga och sinnliga tillstånd till ett liv av andlig hälsa. Ni kommer då att få del ’Även gudomlig natur, därför att ni tagit avstånd från det rådande fördärvet med dess lusta och ni återspeglar nu hans avbild, genom vars sår ni blivit helade. (Band 5, sid. 263-267, 1885.)
”I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.” (Joh. 15: 14.) Det är det villkor som ställs, provet som visar människans karaktär. Känslor kan ofta vilseleda, sinnesrörelser är inte någon säker garanti, för de skiftar och är beroende av yttre omständigheter. Många bedrar sig själva genom att lita på känslointryck. Men provet gäller: Vad gör du för Kristus? Vilka offer har du gjort? Vilka segrar har du vunnit? En självisk anda övervunnen en frestelse att försumma en plikt besegrad, en villig och glad lydnad för Kristi vilja är långt bättre bevis för att du är ett Guds barn än en krampaktig fromhet och en känslosamhetens kristendom. (Band 4, sid. 188, 1876.)