Kära syster X
Jag har hört om ditt planerade äktenskap med en som inte är förenad med dig i samma tro, och jag är rädd att du inte noga har tänkt över denna viktiga sak. Innan du tar ett steg som kommer att ha inflytande över hela ditt framtida liv, vädjar jag till dig att under bön överväga denna sak. Skall denna nya förbindelse visa sig vara en källa till sann lycka? Blir den en hjälp för dig i ditt kristna ,liv? Behagar den Gud? Sätter du därmed ett exempel som andra tryggt kan följa?
Varje kvinna skulle, innan hon ingår äktenskap, fråga sig själv om den man som hon skall förena sina öden med, är värdig. Hur är hans förflutna? Lever han ett rent liv? Är hans kärlek av ädel och upphöjd karaktär, eller är det bara en tanklös förälskelse? Har han sådana karaktärsdrag att han kan göra henne lycklig? Får hon behålla sin personlighet, eller måste hon underordna sig sin makes kontroll både vad gäller omdöme och samvete? Såsom en Jesu lärjunge är hon inte sin egen, hon har blivit köpt med ett dyrt pris. Kan hon ära Frälsaren och sätta hans krav i första rummet? Kommer kropp och själ, tankar och planer att bevaras rena och heliga? Dessa frågor har en vital betydelse för varje kvinnas lycka då hon gifter sig.
Kristendom behövs i hemmet. Endast den kan skydda från det elände som ofta förbittrar det äktenskapliga samlivet. Endast där Kristus regerar kan det finnas en djup, sann och osjälvisk kärlek. Då knyts makarna samman, och två liv förenas i harmoni. Guds änglar är gäster i det hemmet och vakar över det genom sin heliga närvaro. Förnedrande sinnlighet blir bannlyst. Till Gud stiger deras tankar och till honom offras hjärtats tillbedjan.
Hjärtat hungrar efter mänsklig kärlek, men den är inte tillräckligt stark, ren och dyrbar för att fylla platsen som kärleken till Jesus skulle inta. Endast i Frälsaren kan hustrun finna visdom, kraft och nåd att möta livets bekymmer, ansvar och sorger. Hon skulle göra honom till sin styrka och sin ledare. En kvinna bör därför först överlämna sig åt Kristus och ingå förbund med honom, innan hon binder sig vid någon jordisk vän, och må hon inte ingå någon förbindelse som kan komma i konflikt med hennes förbund med Kristus. De som önskar finna den sanna lyckan, måste få himmelens välsignelse över allt de äger och allt de gör. Min syster, om du inte vill ha ett hem från vilket skuggorna aldrig viker, förena dig inte med en som är Guds fiende.
Såsom en som väntar att möta dessa ord i domen, bönfaller jag dig att tänka över det steg du planerar att ta. Fråga dig själv: ”Kommer en icke-troende make att ,leda mina tankar bort från Jesus? Han älskar nöjen högre än Gud. Skall han leda mig till att dela hans smak och tycken?” Vägen till det eviga livet är brant och ojämn. Ta inte på dig nya bördor som hindrar dina framsteg. Du har för Eten andlig styrka och du behöver’ hjälp i stället för hinder.
Guds bud
Herren befallde det gamla Israel att inte beblanda sig med de avgudadyrkande nationerna runt omkring dem: ”Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva h deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner.” Den gudomliga Visdomen som förutsåg följderna av sådana förbud förklarar: ”Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra gudar, och Herrens vrede skal1 då upptändas mot eder, och han skall med hast förgöra dig. ... Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud; dig har Herren, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden. . . . Så skall du nu veta att Herren, din Gud, är den rätte Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill tusende led, när man älskar honom och håller hans bud, men som utan förskoning vedergäller och förgör dem som hata honom. Han dröjer icke, när det gäller dem som hata honom; utan förskoning vedergäller han dem.” (5 Mos. 7: 3, 4, 6, 9, 10.)
I Nya testamentet ges liknande förbud när det gäller äktenskap mellan kristna och icke-kristna. Aposteln Paulus förklarar i sitt första brev till korintierna: ”En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.” (1 Kor. 7: 39.) I sitt andra brev skriver han: ”Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? Eller huru låter sig ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: ’Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’ Alltså: ’Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, ’säger, Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.’” (2 Kor. 6: 14-18.)
Min syster, vågar du ringakta dessa tydliga och positiva föreskrifter? Hur kan du såsom ett Guds barn, en medborgare i Kristi rike, friköpt genom hans dyra blod, förena dig med någon som inte erkänner hans ’krav och som inte är ledd av Guds Ande? De bud jag har citerat är inte människoord utan Guds ord. Även om den du valt till livskamrat i alla andra avseenden vore värd att respekteras (vilket han inte är), så har han inte tagit emot sanningen för vår tid. Han är en icketroende, och himmelen själv förbjuder dig att förena dig med honom. Du kan inte, utan att skada din själ, ringakta denna gudomliga befallning.
Jag vill varna dig för den fara du befinner dig i, innan det är för sent. Du lyssnar till blida, vänliga ord och leds att tro att allt skall gå bra. Men du känner inte motiven som dikterar det fagra talet. Du kan inte ’se ondskans djup som döljs i hjärtat. Du kan inte se bakom förlåten och upptäcka de snaror Satan lägger för din själ. Han vill få dig att slå in på en väg, där han lättare kan träffa dig med frestelsens pilar. Ge honom inte minsta chans. Under det att Gud rör vid sina tjänares hjärtan, verkar, Satan genom olydnadens barn. Det finns ingen endräkt mellan Kristus och Beliar. De två kan inte komma överens. Att förena sig med en icke-troende är att beträda Satans mark. Du bedrövar Guds Ande och förverkar hans beskydd. Kan du tillåta dig sådana fruktansvärda handikapp i kampen för det eviga livet?
Men du kanske säger: ”Jag har gett mitt löfte och skall jag nu bryta det?” Jag svarar: Om du gett ett löfte som är i strid med Bibeln, för allt vad du gör, bryt det utan dröjsmål och bekänn och ångra inför Gud den förälskelse som fick dig att ge ett förhastat löfte. Det är långt bättre att ta tillbaka ett sådant löfte, i fruktan inför Gud, än att hålla det och därigenom vanära din Skapare.
Kom ihåg att du har en himmel att vinna och en öppen väg till evig fördömelse att undfly. Gud menar vad han säger. När han förbjöd våra första föräldrar att äta av frukten på kunskapens träd, öppnade deras olydnad dammluckorna till lidandet för en hel värld. Om vi väljer en väg som är emot Guds vilja, kommer Gud att vara emot oss. Vår enda säkerhet ligger i lydnad för hans bud, vad det än må kosta. Alla är grundade på oändlig kärlek och visdom.
Såsom på Noas dagar
Den anda av stark världslighet som nu existerar, böjelsen att inte erkänna något högre krav än den egna tillfredsställelsen, utgör ett av tecknen på de sista dagarna. Kristus sade: ”Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag, då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.” (Luk. 17: 26, 27.) Denna generation gifter och bortgifter sig med samma hänsynslösa förakt för Guds bud som visades på Noas tid.
I den kristna världen råder en överraskande och alarmerande likgiltighet för Guds ords undervisning vad beträffar äktenskap mellan troende och icke-troende. Många som bekänner sig älska och frukta Gud, väljer att följa sin egen böjelse i stället för att följa de råd som den oändliga Visdomen ger dem. I en sak som är av livsviktig betydelse för båda parternas lycka och välfärd, både i denna och i den tillkommande världen, åsidosätts förnuft, omdöme och gudsfruktan, och blind impuls och envishet tillåts att ta kontroll. Personer som annars är känsliga och samvetsgranna, tillsluter sina öron för råd, de är döva för de vädjanden och enträgna böner som vänner, släktingar och Guds tjänare riktar till dem. En varning betraktas som en obehörig inblandning, och en vän som är trofast nog att göra en invändning, behandlas som en fiende.
Så vill Satan ha det. Han tar själen till fånga och den blir som förtrollad och förblindad. Förnuftets tömmar som tyglat lustan, faller, och lidelsen kommer att föra spiran, ända tills och då för sent, offret vaknar till ett liv av elände och träldom. Detta är inte inbillning, det är återgivande av fakta. Gud sanktionerar inte ett förbund som han uttryckligen har förbjudit. Under åratal har jag fått brev från olika personer som lever i olyckliga äktenskap, och de upprörande förhållanden som där avslöjats för mig, är nog för att få mitt hjärta att gråta. Det är inte lätt att avgöra vilket råd man skall ge dessa olyckliga, och hur deras tunga börda kan lättas, men deras erfarenhet skulle bli en varning för andra.
I denna tidsålder, när de sista scenerna av denna jords historia utspelas och vi går en tid av nöd till mötes som aldrig förr har varit, ju färre äktenskap som ingås, desto bättre för både män och kvinnor. När Satan nu framför allt verkar med orättfärdighetens alla bedrägliga konster genom dem som skall förgås, bör kristna ta sig till vara för att ingå förbindelser med icke-troende. Gud har talat. Alla som fruktar honom vill böja sig för hans befallningar. Våra känslor, impulser och vår tillgivenhet skulle vara riktade mot himmelen, inte mot jorden. Vi skulle inte hysa och tillfredsställa låga och sinnliga tankar. Nu är den tid då varje människa skulle stå inför Gud som rannsakar hjärtan.
Min kära syster, såsom en Jesu lärjunge skulle du fråga dig själv vilket inflytande du kommer att utöva genom det steg, som du planerar att ta. Kristi efterföljare är sin Mästares med arbetare. De måste vara ”otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt ibland ’ett vrångt och avogt släkte’, inom vilket I lysen såsom himlaljus i världen”, säger Paulus. (Fil. 2: 15.) Vi måste ta emot de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol, och genom våra goda gärningar föra dem vidare till andra i ett klart och jämnt ljus som aldrig fördunklas. Vi kan inte vara säkra på att vi inte skadar dessa omkring oss, med mindre vi utövar ett positivt inflytande som leder dem till himmelen.
”I ären mina vittnen” sade Jesus och i allt vad vi gör skulle vi fråga: Hur inverkar detta på min Frälsares rikssak? Om du verkligen är Jesu lärjunge väljer du att vandra i hans fotspår, hur smärtsamt än detta kan vara för dina naturliga känslor. Paulus sade: ”Vad mig angår, så vare det mig fjärran att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket världen för mig är korsfäst och jag för världen.” (Gal. 6: 14.) Du syster - -, behöver sitta vid Jesu fötter och lära av honom liksom Maria i forna dagar. Gud önskar se en fullständig överlåtelse av din vilja, dina planer och avsikter. Jesus är din ledare. Till honom skulle du se upp, och till honom skulle du sätta din förtröstan och inte tillåta något att hindra dig från att leva det liv i helgelse, som du är skyldig Gud. Din umgängelse skulle vara i himmelen, varifrån du väntar din Frälsare. Din fromhet skulle vara av det slag, att den märktes av alla inom den krets där du utövar ditt inflytande. Du skulle i dina handlingar sky allt vad ont är. Gör du det? Du är under den mest heliga förpliktelse att inte förringa eller kompromissa med din heliga tro genom att förena dig med Herrens fiender. Om du är frestad att ringakta Herrens ords befallningar på grund av att andra har gjort så, kom ihåg att ditt exempel utövar sitt inflytande. Andra kommer att handla likadant som du, och så utbreder sig det onda. Därför att du bekänner dig vara ett Guds barn, skulle ett avsteg å din sida från hans befallningar skada dem som ser upp till dig för ledning.
För dem som förblir i Kristus är människors frälsning det ständiga målet för deras strävan. Men vad har du gjort för att upphöja honom som kallade dig ut ifrån mörkret? ”Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.” (Ef. 5:14.) Skaka av dig denna olyckliga och dåraktiga förälskelse som förlamar ditt sinne och din själs energi. De starkaste sporrar till trohet, de högsta motiv och den härligaste belöning ligger framför oss. De kristna skulle vara Kristi representanter, Guds söner och döttrar. De är hans juveler, hans dyrbara ädelstenar. Om dem som är ståndaktiga säger han: ”... dessa skola vandra med mig i vita kläder, ty de äro värdiga därtill.” (Upp. 3: 4.) De som får gå in genom den eviga sällhetens portar skall inte räkna något offer de gjort för stort..
Må Gud hjälpa dig att bestå provet och bevara din redbarhet! Kläng dig i tro fast vid Jesus! Gör inte din Frälsare besviken! (Band 5, sid. 361-368, 1885.)