De som har ansvarsfulla poster skulle ge noga akt på sina ord och sitt exempel så att dessa leder människor till rätta åsikter och vanor. De får inte på något sätt förringa Guds krav. Därför att det fjärde budet är så allmänt ringaktat, skulle vi med desto mera allvar och beslutsamhet ära detta bud i Guds heliga lag. Den tredje ängelns budskap är vad vi skall förkunna för världen. Här sätter Gud oss på prov och om vi lever upp till hans krav blir vi hans egendomsfolk.
Vemhelst som lyder det fjärde budet kommer att finna att en skiljelinje är dragen mellan honom och världen. Sabbaten är inte ett mänskligt bud, den är Guds prövosten. Det är detta bud som utgör gränslinjen mellan dem som tjänar Gud och dem som inte tjänar honom. Det är på den punkten som den sista stora konflikten i striden mellan sanning och villfarelse skall äga rum.
Bland vårt folk i allmänhet i dessa länder (de skandinaviska) har inte sabbaten haft den upphöjda ställning som Gud en gång gav den. Världen är det redskap genom vilket församlingen sållas och medlemmarnas äkthet prövas. Om den troende följer världens lockelser kommer han i en ställning som inte överensstämmer med hans bekännelse.
Att umgås med icke-troende
Några av de bröder som är engagerade i affärslivet, har inte helgat sabbaten enligt budordet. En del har ingått kompanjonskap med icke-troende och dessa som inte firar sabbatsdagen har influerat våra bröder. En del har varit så förblindade att de inte insett faran av sådana förbindelser men just därför är faran desto större. Under det att den ene kom panjonen bekänner sig fira sabbaten, håller den andre med de anställdas hjälp firman igång även på sabbatsdagen. Vår broder kan inte, fast han till det yttre inte deltar i arbetet, hålla sina tankar från firmans angelägenheter. Fast han bemödar sig att fira sabbat gör han det inte i själva verket. Herren betraktar honom som en lagöverträdare.
Vi kan inte ens ha affärsförbindelser med sådana som inte är lojala mot Gud, utan att våra principer berörs. Vad den enes samvete förbjuder, tillåter den andres och detta inte endast vad beträffar religiösa ting utan även i affärstransaktioner. Den ene handlar utifrån själviska motiv utan hänsyn till Guds lag eller sin egen frälsning. Och om den andre på allvar älskar Gud och adventbudskapet, måste han antingen pruta av på sina principer, eller kommer han ständigt att få uppleva pinsamma meningsskiljaktigheter.
Han måste ständigt kämpa för att kunna motstå den icketroende kompanjonens världsliga inflytande och exempel. Han möter många svårigheter för han har själv ställt sig på fiendens mark. Vår enda ’säkerhet ligger i lydnad för den inspirerade befallningen: ”Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap Har ljus med mörker? . . . Alltså: Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder. ..” (2 Kor. 6: 14, 17.)
Skolgång på sabbaten
Några av våra medlemmar har sänt sina barn till skolan på sabbaten. De var inte tvingade till detta, men skolmyndigheterna vägrade att ta emot barnen med mindre dessa gick i skolan sex dagar i veckan. I en del av dessa skolor undervisas eleverna inte endast i de vanliga skolämnena, utan de får lära sig olika slags arbeten, och i sådana fall har adventister sänt sina barn till skolan på sabbaten. Några föräldrar har sökt försvara sitt handlingssätt genom att citera Kristi ord om att det är lovligt att göra gott på sabbatsdagen. Med det resonemanget skulle man ju också kunna bevisa att man kan arbeta på sabbaten, då man ju måste underhålla familjen och det finns ingen gräns för vad man skulle eller inte skulle kunna göra.
Hade dessa kära syskon ägt större andlighet och insett Guds lags bindande krav såsom vi alla borde göra, skulle de ha förstått sin plikt och inte vandrat i mörker. Det var mycket svårt för dem att se vilken annan väg de skulle ha följt. Men Gud rådfrågar inte vårt samvete när det gäller hans bud. Han väntar både att vi själva lyder dem och lär våra barn att göra detsamma. Vi har såsom ett föredöme Abraham, de troendes fader. Himmelens Gud säger: ”Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla Herrens väg.” (1 Mos. 18: 19.) Och detta var orsaken till att så stora välsignelser utlovades honom och hans efterkommande.
Våra syskon kan inte vänta Guds erkännande, när de sänder sina barn till skolor där de inte kan helig;hålla det fjärde budet. Föräldrarna skulle anstränga sig att arrangera med skolmyndigheterna så att deras barn fick tillstånd att vara frånvarande den sjunde dagen. Om detta inte lyckas, är det helt enkelt deras plikt att lyda Gud vad det än skulle kosta dem.
På olika platser i Centraleuropa har personer dömts till böter eller fängelse på grund av att de inte sänt sina barn till skolan på sabbaten. På en plats hände det, efter det att en broder enkelt och klart bekänt sin tro, att en polisman kom till hans dörr och befallde barnen att gå till ,skolan. Föräldrarna gav barnen en bibel i stället för deras vanliga läxböcker, och de använde sin tid i skolan till att studera den. Men överallt, där så kan ordnas, bör vårt folk upprätta egna skolor. Där detta inte kan genomföras bör de, om sådana möjligheter öppnar sig, flytta till någon plats, där de är fria att följa Guds bud.
Bevis på trohet
Några påstår att Herren inte är så noga med sina krav och att det inte är deras plikt att till varje pris helga sabbaten eller försätta sig i en sådan ställning att de råkar i konflikt med landets lagar. Men just här prövas vi om vi är villiga att sätta Guds lag högre än människors krav. Detta skall skilja dem som ärar Gud från dem som vanärar honom. Det är här vi skall bevisa vår trohet. Berättelsen om Guds handlingssätt med sitt folk genom alla tider visar att han fordrar absolut lydnad.
När dödens ängel skulle gå genom Egyptens land och slå det förstfödda bland människor och djur, fick Israels folk befallning att se till att barnen var hemma och att dörrposten beströks med blod. Ingen fick lämna huset, för alla som befann sig bland egyptierna skulle förgöras samman med dem. Anta nu att israeliterna hade försummat att göra blodets tecken på sin dörr och tänkt att Guds ängel ändå kunde skilja mellan hebréer och egyptier - skulle då de himmelska sändebuden bevakat deras hem? Detta borde vara till lärdom för oss.
Än en gång skall dödens ängel gå genom landet. Ett insegel skall känneteckna Guds folk, och det inseglet är hans heliga sabbatsdag. Vi skall inte följa vår egen vilja, vårt eget omdöme och trösta oss med att Gud skall gå in på våra villkor. Gud prövar vår tro genom att ge oss tillfälle att handla i samband med hans ingripande för vår skull. Hans löften skall uppfyllas för dem som lyder honom, men de som avviker från hans vilja och följer sin egen väg skall förgås med de ogudaktiga när hans domar hemsöker jorden.
Om föräldrarna tillåter sina barn att undervisas i världens skolor och att göra sabbaten till en helt vanlig dag, kan inte å barnen få Guds insegel. De kommer att förgås samman med världen, och skall då inte deras blod utkrävas av föräldrarna?
Men om vi troget undervisar våra barn om Guds bud och om de respekterar föräldrarnas auktoritet och vi sedan i tro och bön överlämnar dem år Gud, samverkar han med oss i våra ansträngningar, för så har han lovat. Och när den fruktansvärda hemsökelsen går över landet skall barnen samman med oss vara trygga under Guds beskydd.
Att rätt helga sabbaten
Gud förde sitt folk Israel ut ur Egypten för att de skulle helga hans sabbat och gav dem särskilda föreskrifter hur de skulle fira den. De tio buden uttalade av honom själv från Sinai och de stadgar som gavs till Moses, upptecknades till gagn för alla som skulle leva på jorden ända till tidens slut. Gud gav människan sex dagar att arbeta på, men den sjunde har han tagit undan för sin del, och han har lovat välsignelse över dem som helgar den.
Dagen före sabbatsdagen är en förberedelsens dag, så att allt skall vara redo för dess heliga timmar. ”Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka. - I morgon är sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat.” (2 Mos. 16: 23.)
Gudomlig nåd har bestämt att man skall se till sjuka och lidande och göra det arbete som behövs för att göra det angenämt för dem - det är en nödvändighet och inte en kränkning av sabbatsbudet. Men allt onödigt arbete skall undvikas. Många uppskjuter till sabbaten små ting som kunde ha gjorts på beredelse dagen. Så skulle det inte vara. Vilket arbete som helst som försummats ända till den heliga tidens början skulle förbli ogjort till sabbatens slut.
Vi skulle vaka över våra ord och tankar. De som diskuterar affärer och lägger planer på sabbaten betraktas av Gud som om de i verkligheten utförde dessa. Om vi verkligen vill helga sabbaten, skulle vi inte ens tillåta våra sinnen att dröja vid ting av världslig karaktär.
Söndagen är vanligen en dag för fester och nöjen, men Herren vill att hans folk skall ge världen ett högre och heligare föredöme. på sabbaten skulle det ske en allvarlig överlåtelse av familjen åt Gud. Budet innefattar alla inom våra dörrar. Alla som bor i huset skulle lägga åt sidan sina världsliga sysselsättningar och ägna de heliga timmarna åt andakt. Låt alla förenas för att ära Gud genom en glädjefylld gudstjänst på hans heliga dag.
1886, Historical Sketches of the Foreign Missions of the Seventh-day Adventists, sid. 215-218. (Artikeln skriven från Oslo, Norge;)