Käre broder X Jag är glad, att du i dag är i . . . . och om du lyckas bra ?ned ditt förtroendeuppdrag, så kommer du att vara rätt man på rätt plats. Håll jaget utanför, ååt det inte, fast detta vore naturligt, fördärva ditt arbete! Vandra ödmjukt med Gud. Låt oss verka för Mästaren med odelat intresse, i en känsla av att vara i Guds ständiga närvaro. Tänk på vilken uthållighet och vilket tålamod som utmärkte Mose liv! Paulus säger i sitt brev till hebréerna: ”Ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut.” (Hebr. 11: 27.) Den karaktär som Paulus på så sätt tillskriver Moses innebär inte att han endast visade passivt motstånd mot det onda, utan uthållighet i att göra det rätta. Han hade alltid Herren för ögonen, och Herren var alltid vid hans högra sida för att hjälpa honom.
Moses hade en djup känsla av Guds personliga närvaro. Han inte endast blickade ned genom tidsåldrarna och såg Jesus komma i köttet, utan han såg också Kristus på ett särskilt sätt följa Israels barn på alla dess färder. Gud var verklig för honom, alltid närvarande i hans tankar. När han blev missförstått, när han stod ansikte mot ansikte med fara och fick bära smädelse för Kristi skull, uthärdade han utan att hämnas. Moses trodde att Gud var den han behövde och som kunde hjälpa honom på grund av hans behov. Gud var för honom den alltid tillgängliga hjälpen.
Mycket av den tro vi ser, är -bara en tro till namnet. Verklig, förtröstansfull, uthållig tro är sällsynt. Moses upplevde i sin egen erfarenhet löftet om att Gud belönar dem som ivrigt söker honom. Han såg framåt mot lönen. Här är en annan punkt i samband med tron, som vi vill betona: Gud skall löna den människa som visar tro och lydnad. Om denna tro blir en livserfarenhet, skall den hjälpa alla som fruktar och älskar Gud att uthärda prövningar. Moses hade fullt förtroende för Gud, därför att han hade en fast och säker tro. Han behövde hjälp, han bad om den, han tog emot -bönhörelsen i tro och vävde in i sin erfarenhet tron på att Gud sörjde för honom. Han trodde att Gud ledde hans liv på ett alldeles särskilt sätt. Han såg och kände igen Gud i varje detalj av sitt liv och kände att han var under den Allséendes öga han som väger våra motiv och prövar hjärtan. Moses såg upp till Gud och förtröstade på att han skulle ge honom kraft som skulle bära honom ofördärvad genom varje form av frestelse. Han visste att ett speciellt uppdrag blivit honom betrott, och han önskade att så långt det var möjligt utföra detta alltigenom framgångsrikt.
Tro som uthärdar provet
Moses tänkte inte endast på Gud, han såg honom. Gud var ständigt fram för honom. Han förlorade aldrig hans ansikte ur sikte. Han såg Jesus som sin Frälsare och han var övertygad om att Frälsarens förtjänster skulle tillräknas honom. Tron var inte för Moses en gissning, den var en verklighet. Det är detta slags tro vi behöver, en tro som består provet. O, hur ofta ger vi inte efter för frestelsen, därför att vi inte håller vår blick på Jesus! Vår tro är inte uthållig, då vi på grund av självsvåld begår synd, och därför härdar vi inte ut som om vi ”såg den Osynlige”.
Min broder, gör Kristus till ditt sällskap för varje dag, varje timme, och du kommer inte att klaga över att du inte har någon tro. Betrakta Kristus! Se på hans karaktär! Tala om honom! Ju mindre du upphöjer dig själv, desto mera skall du finna vårt att upphöja hos Jesus. Gud har ett verk for dig. Hall alltid Herren framför dig. Broder och syster X, sträck er allt högre och högre för att klarare kunna se Kristi karaktär. När Moses bad: ”Låt mig alltså se din härlighet”, förebrådde inte Herren honom, utan uppfyllde hans bön. Gud förklarade för sin tjänare: ”Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du står, och jag skall utropa namnet ’Herren’ inför dig.” (2 Mos. 33: 19.) Vi följer Gud på avstånd och detta är orsaken till att vi inte ser hans makt uppenbarad. (Band 5, sid. 651-653, 1889.)