Det är Guds avsikt att genom sitt folk uppenbara sitt rikes principer. För att de i liv och karaktär skall uppenbara dessa principer önskar han skilja dem från denna världens synder, vanor och bruk. Han söker föra dem nära honom s)alv, sa att de skall lära känna hans vilja.
Detta var hans avsikt med Israels befrielse ur Egypten. Vid den brinnande busken mottog Moses budskapet från Gud till Egyptens konung: ”Släpp mitt folk, så att de kunna hålla guds tjänst.” (2 Mos. 7: 16.) Med mäktig hand och utstrackt arm förde Gud hebréernas skaror ut ur fångenskapens land. Underbar var den befrielse han vann åt dem. Deras fiender straffade han med total förstörelse, därför att de vägrade att lyssna till hans ord.
Gud ville skilja sitt folk från världen och bereda dem för att ta emot hans ord. Från Egypten ledde hall dem till Sinai berg, där han för dem uppenbarade sin härlighet. Här var inte någonting som fångade deras intresse eller avledde deras tankar från Gud. Och när den stora skaran av människor såg upp mot de höga bergen som reste sig över dem, kände de sin egen litenhet i Guds ögon. Bredvid dessa klippor, orubbliga utom genom Guds viljas makt, talade Gud till människorna. Och för att hans ord alltid skulle stå klart och distinkt i deras smilen, proklamerade han under blixt och dunder och med fruktansvärt majestät den lag som han gett redan i Eden och som var ett hergivande av hans egen karaktär. Och orden var skrivna på tavlor av sten med Guds eget finger. Därmed uppenbarades den evige Gudens vilja för ett folk som kallats till att för varje folk, folkslag och tungomål göra principerna för hans styrelse i himmel och på jord kända.
Till samma verk har han kallat sitt folk i denna generation. För dem har han uppenbarat sin vilja och av dem kräver han lydnad. I de sista dagarna av denna tids historia skall den röst som talade från Sinai fortfarande säga till människorna: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.” (2 Mos. 20: 3.) Människan har satt sin vilja mot Gud, men hon har inte kunnat tysta denna befallning. Det mänskliga sinnet kan aldrig fullt förstå sin förpliktelse mot den högre Makten, men det kan heller aldrig undandra sig denna förpliktelse. Djupsinniga teorier och spekulationer må finnas i överflöd, människor må försöka sätta vetenskapen i opposition mot uppenbarelsen, och på så sätt avskaffa Guds lag; men då skall den helige Ande starkare och än starkare påminna dem om befallningen: ”Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.” (Matt. 4: 10.)
Hur behandlar världen Guds lag? Överallt motarbetar människorna de gudomliga föreskrifterna. I sin önskan att slippa bära det kors som åtföljer lydnaden, ställer sig även de kristna samfunden på den stora motståndarens sida och framhåller att Guds lag har blivit ändrad eller upphävd. I sin blindhet skryter människor om underbar framgång och upplysning. Men de himmelska väktarna ser jorden uppfylld av sedefördärv och våld. På grund av synden har vår världs atmosfär blivit densamma som atmosfären i ett förpestat hus. Ett stort verk skall utföras för att förkunna evangelii frälsande sanningar för människorna. Det är det medel Gud föreskrivit för att hejda det moraliska sedefördärvets tidvatten. Det är hans sätt att återställa sin moraliska avbild i människan, att förhindra en universell upplösning. Det är den makt som enar människor. Att framställa dessa sanningar är den tredje ängelns budskap. Herrens tanke är, att förkunnandet av detta budskap skall vara det mäktigaste och största verk som utförs på jorden vid denna tid.
Satan vädjar ständigt till människorna att anta hans principer. På det sättet söker han motverka Guds verk. Oavbrutet framställer han Guds utvalda folk som ett vilselett folk. Han är ”brödernas åklagare” och sin åklagarmakt använder han ständigt mot dem som gör rättfärdighetens gärningar. Herren önskar genom sitt folk besvara Satans anklagelser genom att visa resultatet av lydnad för rätta principer.
Att representera Guds karaktär
Allt ljus i det förgångna, allt ljus som lyser i nutiden och når in i framtiden såsom det är uppenbarat i Bibeln är avsett för var och en som vill ta emot det. Härligheten av detta ljus, som är själva härligheten av Kristi karaktär, skall uppenbaras hos den enskilda, i familjen, i församlingen, i den evangeliska verksamheten och i varje institution som upprättas av Guds folk. Allt detta skulle enligt Guds önskan vara symboler för vad som kan göras för världen. De skall vara förebilder för evangeIii sannings frälsande kraft. De är medel till att fullborda Guds stora avsikt med människosläktet.
Guds folk skall vara redskap genom vilka universums högsta inflytande förmedlas. I Sakarja syn ger de två olivträd som stod inför Gud ut sin gyllene olja genom gyllene rör i helgedomens skål. Från denna får helgedomens lampor sitt ljus, för att de skall ge ett oavbrutet klart och skinande ljus. Från de smorda som står i Guds närhet, förmedlas på detta sätt fullheten av gudomligt ljus, kärlek och kraft till hans folk för att de skall kunna ge ljus, glädje och uppmuntran till andra. De skall vara kanaler, genom vilka himmelska redskap skall låta Guds kärleks ström flyta ut till världen.
Den avsikt som Gud söker genomföra genom sitt folk idag är densamma som han önskade utföra genom Israel, när han förde dem ut ur Egypten. Genom att se godheten, nåden, rättvisan och Guds kärlek uppenbarad i församlingen, får världen en bild av hans karaktär. Och när Guds hg på detta sätt kommer till uttryck i vårt Ev, skall även världen inse att de som älskar, fruktar och tjänar Gud, är långt överlägsna alla andra folk på jorden.
Herren har sina ögon på sitt folk. Han har sina planer angående var och en av dem. Det är hans avsikt att de som efterföljer hans bud skall bli ett avskilt folk. De ord som Moses, genom inspirationens Ande, skrev till det forna Israel, gäller Guds folk även idag: ”Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud; dig har Herren, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.” (5 Mos. 7: 6.) ”Se, jag har lärt eder stadgar och rätter, såsom Herren, min Gud, har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning. I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas eder såsom vishet och förstånd av andra folk. När de får höra alla dessa stadgar, skola de säga: ’I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk.’ Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära som Herren; vår Gud, är oss, ’så ofta vi åkalla honom? Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger eder?” (5 Mos. 4: 5-8.)
Inte ens dessa ord kan fullständigt uttrycka storheten och härligheten i Guds avsikt som skall utföras av hans folk. Inte endast för denna värld utan för universum skall vi uppenbara hans rikes principer. Aposteln Paulus, ledd av den helige Ande, skriver: ”At mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom och att lägga i dagen, huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare. Ty Gud ville, att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen.” (Ef. 3: 8-10.)
Syskon, ”ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor”. ”Hurudana bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan, medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse!” (1 Kor. 4: 9; 2 Petr. 3: 11, 12.)
För att uppenbara Guds karaktär, och så att vi inte skall bedra oss själva, församlingen och världen med en förfalskad kristendom, måste vi bli personligen bekanta med Gud. Om vi har g’emenskap med Gud är vi hans tjänare, även om vi aldrig predikar för en församling. Vi är Guds medarbetare i att framställa hans karaktärs fullkomning i mänsklig gestalt. (Band 6, sid. 9-13, 1900.)