Arbetet på våra skolor skulle inte likna det som utförs vid världens skolor och seminarier. De vetenskapliga studierna får inte betraktas som underordnade, men av största vikt måste den kunskap anses vara, som gör ett folk passande att bestå på Guds stora beredelsedag. Våra skolor skulle mera likna profetskolorna. De skulle vara läroanstalter, där eleverna leds in under Kristi disciplin och får undervisning av den store Läraren. De skulle vara familjeskolor, där varje elev skulle få särskild hjälp från sina lärare såsom medlemmarna i en familj får hjälp i sitt hem. Ömhet, medkänsla, enighet och kärlek skulle vårdas. Skolan skulle ha osjälviska, hängivna, trogna lärare, som drivna av Guds kärlek och med hjärtan fyllda av ömhet, sörjer för elevernas hälsa och lycka. Det skulle vara deras mål att hjälpa eleverna framåt i varje viktig kunskapsgren.
Visa lärare skulle kallas till våra skolor, sådana som känner sitt ansvar inför Gud att inprägla i sinnena nödvändigheten av att känna Kristus såsom sin personlige Frälsare. Från den högsta till den lägsta klassen skulle de visa särskild omsorg beträffande elevernas frälsning, och genom personlig ansträngning söka leda dem in på rätta vägar. De skulle visa medkänsla med sådana som inte fått rätt fostran under barnaåren, och söka hjälp för defekter, som om de inte avlägsnas, fördärvar karaktären. Ingen kan utföra detta verk som inre först f-.är gått i Kristi skola och där lärt, hur man skall undervisa.
Alla som undervisar i våra skolor borde leva i nära kontakt med Gud och känna sin bibel grundligt, så att de kan vidarebefordra gudomlig visdom och kunskap i uppgiften att utbilda ungdomar till gagn rik tjänst i detta livet och för det tillkommande, eviga livet. Det skulle vara män och kvinnor, som inte endast har kunskap om sanningen, men som lever därefter. ”Det är skrivet” skulle uttryckas i deras ord och i deras liv. Genom sitt eget handlingssätt skulle de lära eleverna enkelhet och rätta vanor på alla områden. Ingen skulle bli lärare i våra skolor som Inte har erfarenhet av lydnad för Guds ord.
Rektorer och lärare behöver vara döpta i den helige Ande. Ångerfulla människors allvarliga böner förvaras vid Guds tron, och Gud skall besvara dessa böner i sin tid, om vi i tro håller oss fast vid hans arm. Låt jaget gå upp i Kristus, och Kristus i Gud, och det kommer att bli en sådan uppenbarelse av hans makt att hjärtan smälter och besegras. Kristus undervisade på ett sätt som var helt olika allmänna metoder och vi skall vara hans medarbetare.
Att undervisa innebär mycket mer än vad många tror. Det fordras stor skicklighet att göra sanningen förstådd. Av denna orsak skulle varje lärare sträva efter ökad kunskap om den andliga sanningen, men han kan inte erhålla denna kunskap, om han skiljer sig själv från Guds ord. Om han önskar utveckla sina krafter och sina förmågor, måste han studera dagligen, han måste ”äta” Ordet och smälta det och arbeta som Kristus arbetade. Den människa som hämtar sin näring från Livets bröd får varje sin förmåga styrkt genom den helige Ande. Detta är den mat som ger evigt liv.
Lärare som låter sig undervisas av den store Läraren, skall få uppleva Guds hjälp på samma sätt som Daniel och hans kamrater fick göra. De behöver stiga uppåt mot himmelen i stället för att stanna kvar på slätten. Kristen erfarenhet skulle förenas med all sann utbildning. ”Låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett ’heligt prästerskap’, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.” (1 Petr. 2: 5.) Lärare och elever borde studera dessa ord och se, om de tillhör dem som på grund av den överflödande nåd som ges, får göra den erfarenhet som varje Guds barn måste göra, innan det kan flyttas upp till en högre klass. I all sin undervisning skulle lärarna förmedla ljus från Guds tron, för utbildningen är ett verk, vars följder skall vara märkbara genom ändlösa evigheter.
Lärarna skulle leda eleverna till att tänka, och att själva klart förstå sanningen. Det är inte nog med att läraren förklarar och eleven tror. Lusten att f tåga och undersöka måste väckas, och eleven måste förmås att förklara sanningen med egna ord och därmed göra det klart, att han inser dess kraft och kan använda den. Genom oförtrutna ansträngningar skulle på detta sätt de livsviktiga sanningarna inpräntas i sinnena. Detta blir kanske en långsam process, men det är av större värde än att rusa igenom viktiga ämnen utan tillbörlig hänsyn. Gud väntar att hans institutioner skall överträffa världens, ty de representerar honom. Människor som i sanning är förenade med Gud skall visa världen, att det är Någon, förmer än en människa, som står vid rodret.
Våra lärare behöver ständigt lära sig mera. Reformatorerna behöver själva bli reformerade, inte bara deras arbetsmetoder utan deras hjärtan. De behöver förvandlas genom Guds nåd. När Nikodemus, en stor lärare i Israel, kom till Jesus, framställde Mästaren för honom villkoren för det eviga livet och lärde honom själva omvändelsens alfabet. Nikodemus frågade: ”Huru kan detta ske?” Och Kristus svarade: ”Är du Israels lärare och förstår icke detta?” Denna fråga skulle kunna ställas till många, som är lärare, men som har försummat den beredelse som är nödvändig för att kvalificera dem för detta arbete. Om människohjärtat tog emot Jesu ord skulle det bli en mycket djupare andlig kännedom om och högre förståelse för vad det är som danar en lärjunge, en uppriktig Kristi efterföljare och en uppfostrare som han kan godkänna.
Lärarnas brister
Många av våra lärare har mycket som de måste glömma och mycket Även helt annan karaktär att lära. Om de inte är villiga att göra detta, om de inte blir grundligt förtrogna med Guds ord, och deras sinnen engageras i studium av de härliga sanningarna om den store Lärarens liv - kommer de att försvara just de misstag som Herren försöker rätta. Planer och åsikter som inte borde uppmuntras inpräntas i sinnet, och i all uppriktighet kommer dessa lärare att dra felaktiga och farliga slutsatser. Den säd som sås är inte sanningens säd. Många vanor och bruk, som är vanliga i skolarbetet och som kanske betraktas som obetydliga ting, kan inte tillåtas i våra skolor. Det är kanske svårt för lärarna att ge upp länge omhuldade idéer och metoder, men om de ärligt och ödmjukt frågar vid varje steg de tar: ”Är detta Guds väg?” och sedan följer hans ledning, skall han föra dem på trygga stigar och deras åsikter kommer att ändras genom erfarenhet.
Lärarna på våra skolor behöver rannsaka Bibeln tills de för sin personliga del förstår den och öppnar sina hjärtan för det underbara ljus som Gud har gett och vandrar i det. Gud skall då undervisa dem, och de i sin tur kommer att undervisa efter helt andra riktlinjer och i sin undervisning påverkas mindre av tankar och uppfattningar från människor, som aldrig haft någon förbindelse med Gud. Nu skattar de den mänskliga visdomen långt mindre och känner i stället en djup själslig hunger efter den visdom som kommer från Gud.
På Jesu fråga till de tolv: ”Icke viljen väl också I gå bort?” svarade Petrus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tro och förstå att du är Guds Helige.” (Joh. 6: 67-69.) När lärarna tar med sig dessa ord i sitt arbete i klassrummet, kommer den helige Ande att vara närvarande och utföra sitt verk i sinnen och hjärtan. (Band 6, sid. 152-156, 1900.)