(Anvondale är vår skola i Australien) Vad gäller bruket av landomridet nära vår skola och kyrka är det några saker, som har uppenbarats för mig och som jag har uppmanats att framlägga för er. Ända till helt nyligen har jag inte känt mig fri att tala om dem, och även nu känner jag mig inte fri att tala om allt, eftersom vitt folk ännu inte är berett att förstå allt, som Gud i sin försyn önskar utveckla på Avondale.
I nattliga syner har några ting mycket klart visats mig. Personer valde ut Jordlotter nära skolan, på vilka de tänkte bygga sina hem. Men en stod i vår mitt, som sade: ”Ni begår ett stort misstag, som ni kommer att ångra. Landområdet här skall inte upptas av byggnader med undantag av bostäder för lärare och elever. Landområdet runt skolan skall reserveras för jordbruk,. Det skall bli en levande liknelse för eleverna. Eleverna skall inte betrakta skolans jord såsom något allmänt, utan skall se på den som en textbok, som har öppnats för dem och som Herren vill att de skall studera. Dess lärdomar skall ge kunskap om själens bildning.
Om, ni skulle tillåta att landomridet närmast skolan upptas av privatägda hus och sedan tvingas köpa landomriden för odling på avstånd från skolan, skulle ni begå ett stort misstag, som ni alltid skulle få ångra. All jord nära skolbyggnaden skall betraktas som skolans gård, där de unga kan utbildas under väl kvalificerade ledare. De unga, som studerar vid vita skolor, behöver hela landomridet i skolans närhet. Där skall de plantera prydnads- och fruktträd och odla trädgårdsprodukter.
Skolans jord skall betraktas såsom naturens textbok, från vilken lärarna hämtar bildmaterial. Vira elever skall lära sig att Kristus som skapade världen och allt i den, är liv och ljus för allt levande. De ting som ögonen får njuta av under skoltiden kommer att göra varje barn och ungdom, som är villig att utnyttja tillfällena till god utbildning, tacksamma och lyckliga.”
Arbetet som ligger framför oss
Vi behöver flera lärare och flera förmågor för att utbilda eleverna inom olika grenar, si att många personer lämnar denna plats villiga och dugliga att till andra vidarebefordra den kunskap de här inhämtat. Föräldralösa pojkar och flickor skulle här finna ett hem. Byggnader att inrymma ett sjukhus skulle uppföras, och bitar skulle anskaffas för skolans räkning. En skicklig agronom skulle anställas, likaså kloka och energiska personer att tjänstgöra som ledare inom de olika industriföre tagen, personer som är villiga att helhjärtat satsa allt på att undervisa eleverna.
Många ungdomar som kommer till skolan, önskar utbilda sig inom någon teknisk linje, Undervisningen på detta område skulle inrymma bokföring, snickeri och allt som angår jordbruk. Man borde också planera för att utbilda smeder, målare, skomakare, kokerskor, bagare, tvätterskor, strykerskor, maskinskrivare och boktryckare. Alla krafter vi har skulle tas i anspråk för sidan utbildning, si att eleverna lämnar skolan väl förberedda för livets praktiska uppgifter.
Små stugor och byggnader som behövs vid skolan, skall uppföras av eleverna själva. Dessa skulle inte ligga för nära var andra eller för nära skolbyggnaden. I detta arbete skulle små grupper under kompetenta ledare bildas, som lärde sig att ta hela ansvaret. Allt detta kan inte genomföras på en gång, men vi måste börja vårt arbete i tro.
Landområden skall reserveras
Herren önskar att marken runt om skolan skall invigas åt honom för att tjänstgöra som hans eget klassrum. Här finns det gott om mark, och jordområdena nära skolan och kyrkan skall inte upptas av privatägda hus. De som bekänner sanningen för vår tid är inte alla nyskapade till sin karaktär. De är inte alla goda föredömen, för de representerar inte Kristi karaktär. Det är många som skulle tycka om att bo nära kyrkan och skolan, men ’Som inte skulle vara till hjälp utan till hinder. De tycker att de skulle bli hjälpta och gynnade. Men de förstår varken vår arbetssituation eller dess karaktär. De förstår inte, att allt som gjorts vid Avondale har utförts genom det hårdaste arbete, och att de pengar som har använts är antingen offergåvor eller lån, som måste betalas igen.
Bland dem som vill bosätta ’sig nära skolan, finns några, som är högmodiga och angelägna om sitt eget anseende. De är känsliga och partisinnade. De behöver bli omvända, för de är långtifrån i ett sådant ’läge att de kan ta emot Herrens välsignelse. Satan frestar dem att begära förmåner, som om de beviljades, endast skulle skada dem och skaffa deras bröder bekymmer. Guds ords levande principer behövde delges dem som nu inte ger rum för dessa. De som går i Kristi skola skall anse sig själva ovärdiga varje Guds ynnest. De bör inse att de inte gjort sig förtjänta av allt det goda de får, och skatta sig själva lyckliga. Deras ansikten ,skall uttrycka frid och vila i Herren, för de har Guds löfte att han sörjer för dem.
”Så säger Herren: Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad? Min hand har ju gjort allt detta, och så har allt detta blivit ria, säger Herren. Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.” (Jes. 66: 1, 2.) I slutet av år 1898 hade vi många erfarenheter, som lärde oss vad dessa ord innebär. Jag kände en stor börda, och det visades mig hur mycket ont som skulle bli följden av att privata hus uppfördes nära skolan. Vi tycktes vara samlade till ett planeringsmöte, och där stod ibland oss En, som vi väntade skulle hjälpa oss ut ur svårigheterna. De ord han talade var tydliga och bestämda:
”Detta landområde är av Gud bestämt att vara till skolans gagn. Ni har haft bevis på människoverk och vad det innebär i frestelsens tid. Ju flera familjer som bosätter sig nära skolan, desto flera svårigheter kommer att möta lärare och elever. Människans naturliga själviskhet väcks till liv när inte allting passar henne. Landområdet runt om skolan skall vara jordbruk, och detta skall uppta ett mycket större område än vad ni trott. Arbete i samband med studier skall utföras här enligt de råd som getts. Avondale skall vara ett filantropiskt centrum. Guds folk i Australasiatiska divisionen skall ledas av den helige Ande att ge både förståelse och medel till underhåll och uppmuntran av många företag i barmhärtighetens tjänst, vilka skall ge de fattiga, de hjälplösa och de okunniga hjälp till självhjälp.”
Ett panorama
Vid flera tillfällen har jag fått ljus över att skolans närmaste omgivning skall brukas såsom ett Herrens jordbrnk. Vissa delar av denna jord skulle odlas på ett särskilt sätt. Utbredda framför mig såg jag landområden, där alla slags fruktträd som bär frukt i denna del av landet hade planterats. Det .fanns också grönsaksodlingar, där frö såddes och odlades.
Om ledarna för detta jordbruk och skolans lärare tog emot och samarbetade med den helige Ande, skulle de klokt kunna leda arbetet och Gud skulle välsigna det. Trädens skötsel, planterings- och såningsarbetet och inbärgandet av skörden skulle vara underbara lärdomar för eleverna. De osynlige länkar, som förenar säd och skörd skulle studeras, och Guds godhet påvisas och uppskattas. Det är Herren som ger kraft åt myllan och säden. Om det inte vore för den gudomliga kraften i förening med mänsklig duglighet, skulle den utsådda säden vara värdelös. En osynlig makt är ständigt verksam för människans skull, att förse henne med mat och kläder. Liknelsen om säden, såsom lärare och elever här kan studera den i deras dagliga erfarenhet, uppenbarar att Gud verkar i Naturen och klargör de ting som tillhör himmelriket. (Band 6, sid. 181-185, 1900.)