Jag önskar att jag i ord klart skulle kunna beskriva den betydelse, som en Tätt skötsel av våra skolor innebär. Alla skulle känna att våra skolor är Herrens redskap, genom vilka han vill göra sig känd för världen. Överallt behövs det människor som kan vara kanaler för ljuset. Guds sanning skall förkunnas i alla länder och upplysa människor.
Som ett folk med stort ljus, skulle vi finna utvägar till att sätta upp en arme av väl utbildade missionärer för de olika avdelningarna inom Guds verk. Vi behöver välutbildade, kultiverade unga män och kvinnor i våra skolor, på våra sanatorier, i läkarmissionen, på förlagen och i de olika staternas konferenser, ja, på fältet i stort sett. Vi behöver ungdomar med hög bildning som är lämpade att göra sitt bästa för Herren. Vi har gjort en del för att nå denna höga standard, men vi är ännu långt ifrån vad Herren har tänkt för oss. Som en församling och som enskilda måste vi, om vi skall bestå i domen, offra mer för våra ungdomars utbildning, så att de blir bättre passande för de olika grenar inom det stora verk, som har anförtrotts oss. Som ett folk med stort ljus, borde vi klokt planera så att personer som utrustats med ett gott intellekt skulle få tillfället att bli starka, att fostras och förfinas, så att Kristi verk inte skulle hindras av brist på människor som kan arbeta med allvar och trohet.
Några skulle vara nöjda om endast ett fåtal av våra mest lovande ungdomar fick en grundlig utbildning, men alla behöver utbildas för att bli dugliga till tjänst i detta liv och kvalificerade för ansvarsfulla poster både privat och officiellt. Vi behöver verkligen lägga planer för att utbilda ett stort antal lämpliga fältarbetare. Många borde utbilda sig till lärare som kan undervisa och fostra andra för det stora verk som ligger framför oss. Församlingen skulle förstå situationen och genom sitt inflytande och sina medel söka uppnå detta mycket efterlängtade mål.
Att vara skuldfri
Om våra skolor skall kunna fylla sin uppgift bör de vara skuldfria. De skulle inte belastas med räntor som måste betalas. Hellre äu att fördröja uppförandet av skolor för vår personal, särskilt på nya fält där syskonen är få och ekonomin begränsad, skulle man låna pengar av vänner som är intresserade av projektet. Men våra institutioner skulle, så långt som möjligt, vara skuldfria när de invigs.
Herren har lagt medel för .sitt verk i sina förvaltares händer, och så länge som våra ,skolor har skulder kvar från omkostnader för byggnader och utrustning, är det vår plikt att lägga fram saken för syskonen och be dem minska dessa skulder. Våra predikanter skulle känna en börda för detta verk. De skulle uppmuntra alla att enigt arbeta och lyfta bördan i förhållande till sin förmåga. Om man under gångna år med trohet och flit tagit itu med detta arbete skulle de äldre skolornas skulder för längesedan ha varit betalda.
Den ekonomiska frågan
Den striktaste sparsamhet måste tillämpas vid uppförande av skolbyggnader, beträffande inredning och i alla andra avseenden. Våra skolor skulle inte ledas efter några småskurna och själviska planer. De skulle göras så lika ett hem som möjligt, och i varje detalj .skulle de unga lära sig principerna om enkelhet, nytta, hushållning och sparsamhet.
Eleverna går på våra skolor för att få en så mångsidig utbildning som möjligt, så att om de går ut som missionärer, de kan klara sig själva och tack vare sin utbildning förse sig själva med nödvändig bekvämlighet och utrustning. Oavsett om de är män eller kvinnor skulle de lära sig att sy, tvätta och sköta sina egna kläder. De skulle kunna laga sin egen mat. De skulle känna till jordbruk och mekanik. På så sätt kan de minska sina egna utgifter och genom sitt föredöme inskärpa principer om sparsamhet och god hushållning. De bästa lärdomar i det avseendet kan ges, där sparsamhet på alla områden samvetsgrant praktiseras.
Inte endast för skolans ekonomiska bästa, utan även för elevernas utbildning skulle man grundligt studera företagsekonomi och så samvetsgrant och plikttroget också praktisera sådan. Ledningen vid våra skolor skulle på alla områden omsorgsfullt vaka över, att inga onödiga utgifter sätter skolan i skuld. Varje elev som älskar Gud över allt annat, kan hjälpa till att bära ansvar i detta avseende. De som uppfostras till att göra detta, kan genom föreskrift och exempel demonstrera vår självförnekande Frälsares principer för dem som de kommer i kontakt med. Självtillräcklighet är något mycket ont och måste övervinnas.
Några har varit tveksamma om eleverna skall delges skolans finansiella problem, men det är mycket bättre att eleverna får veta och förstå vår brist på medel, för därmed kan de hjälpa till att spara. Många kommer till våra skolor från enkla hem, där de är vana att äta få och enkla rätter. Vilket inflytande kommer vårt exempel att ba på dem? Låt oss lära dem, att då vi har så mycket att använda våra pengar till, och det är tusentals som svälter och dör av farsoter, blodsutgjutelse och eld, bör var och en av oss noggrant se till att vi inte skaffar oss något som vi inte behöver bara för att tillfredsställa vår aptit eller vår fåfänga.
Om våra skolor förvaltas på rätt sätt, kommer inte skulder att hopa sig, och ändå kommer eleverna att ha det bekvämt och på bordet skall alltid finnas rikligt med god och närande mat. Vår sparsamhet skulle aldrig vara av det slaget, att den leder oss 611 att servera undermålig kost. Eleverna skall ha rikligt med hälsosam mat. Men de som bär ansvaret för matlagningen bör ta vara på resterna, så att inget förfars.
Eleverna skulle lära sig att vara aktsamma både om skolans och sina egna tillhörigheter. De skulle lära sig att se det som en plikt att inte skaffa sig onödiga utgifter varken på skolan eller när de reser till och från sina hem. Självförsakelse är nödvändig. Vi måste följa de råd vi fått för vi närmar oss tidens slut. Vi kommer att mer och mer tvingas att planera och spara.
Vi kan inte leva som om vi hade en bank, där vi i nödfall kan hämta vad vi behöver, och därför måste vi se till att vi inte kommer i knappa omständigheter. Som enskilda och som förvaltare av Herrens institutioner är det nödvändigt att vi avstår från allting som är skryt, och inskränker våra utgifter inom ramen för vår knappa inkomst.
God förvaltning
Skötseln av skolornas finanser skulle i hög grad kunna förbättras. Mera visdom och mera tankearbete skulle läggas ned på detta arbete. Mera praktiska metoder måste användas för att bromsa de växande utgifter som ger skulder. I Battle Creek och College View har alltför mycket pengar investerats i byggnader, och mer än nödvändigt var har lagts ned på skolhemmens inredning.
När skolans ledning ser att de inte kan klara de löpande utgifterna, och skulderna hopar sig, skulle de handla som förståndiga affärsmän och ändra sina metoder och planer. När ett år bar visat att finanserna skötts på felaktigt sätt, bör man lyssna till vishetens röst. Lärarna skulle visa ett Kristus-likt föredöme och allvarligt tänka igenom och planera för att förbättra situationen. De skulle helhjärtat samarbeta med skolans övriga ansvariga och dela deras bördor.
Låga skolavgifter
I några av våra skolor har avgiften för undervisningen varit alltför låg. Detta har på många sätt skadat skolarbetet. Det har resulterat i besvärande skulder. Det bar gjort att man ständigt misstänkt ledningen .För felkalkylering, bristande ekonomiskt sinne och felaktig planering. På lärarna har detta verkat nedslående. Och det leder människor till att fordra motsvarande låga priser i andra skolor. Vilken avsikten än må ha varit med att sätta en skolavgift lägre än levnadsomkostnaderna, skulle det faktum att skolan har stora skulder vara orsak nog för en omprövning av planer och justering av avgifter så att resultatet blir ett annat i framtiden. Den summa som debiteras för undervisning, mat och rum skulle vara tillräcklig för att betala lärarnas löner, förse skolan med hälsosam, näringsrik kost, möblera rummen, underhålla byggnaderna och möta andra nöd vändiga löpande utgifter. Detta är en viktig sak som kräver en grundlig undersökning. Man behöver här få råd från Herren. Skolan skulle ha tillräcklig inkomst för att betala inte endast de löpande utgifterna utan tillräckligt för att förse eleverna under skolåret med det materiel som de behöver för sitt arbete.
Skulderna skulle inte tillåtas öka termin efter termin. Den allra högsta form av utbildning som kan ges, är att lära sig att avsky skulder, som man avskyr pesten. När det ena året efter det andra går och det inte finns något tecken till att skulderna minskar, utan snarare ökar, bör man stanna upp. Då måste skolans ledare säga: ”Vi vägrar att driva denna skola längre, såvida vi inte kan använda ett annat system.” Det skulle vara bättre att stänga skolan, till dess ledningen lärt sig att sköta den. Ta för Kristi skull och som Guds utvalda folk, själva itu med uppgiften och inför ett pålitligt system för våra skolors finanser.
Då det blir nödvändigt att höja priserna vid någon skola skulle saken först läggas fram för dem som stöder skolan och det skulle. göras klart för dem att avgiften satts för lågt och resulterar I skulder som i sin tur försämrar och hindrar skolans verksamhet. En höjning av avgiften kanske orsakar en nedgång i elevantalet, men ett stort elevantal skulle inte vara i så hög grad orsak till glädje som frihet från skuld.
Ett resultat av den låga avgiften vid Battle Creek har varit att ettstörre antal elever och fler familjer än vad klokt är har trängt sig samman på en plats. Om två tredjedelar av dem som nu bor i Battle Creek vore Herrens plantor på andra platser, skulle de ha rum nog att växa. Större resultat skulle ha varit följden, om en del av den tid och energi som lagts ned på den stora skolan Battle Creek för att underhålla den, hade använts for skolor på andra platser, där det finns utrymme för jordbruk som en del. av undervisningen. Hade man varit villig att följa Herrens vägar och planer skulle många plantor nu växa på andra platser.
Om och om igen har Herrens ord kommit till oss, att både kyrkor och skolor skulle förläggas till andra platser, och att för stort ansvar koncentrerats till en plats. Se till att människorna flyttar från de stora städerna och börjar verksamhet på andra platser - det är uppmaningen till oss. Om vi följt denna uppmaning hade pengar och möjligheter fördelats, och då skulle de pengar som lagts ned på de extra byggnaderna vid Battle Creek mer än tillräckligt räckt till två nya institutioner på andra platser, och ”trädet” skulle ha vuxit och burit en frukt som aldrig tidigare skådats, men människor valde att följa sin egen visdom.
Våra ledare säger, att predikanter och föräldrar vädjar till oss om att det finns tjogtals unga människor i våra led, som behöver komma till våra skolor, men som inte kan komma om inte avgifterna blir lägre. Men de som kräver en lägre skolavgift, skulle noga överväga saken från alla sidor. Om eleverna själva inte kan skaffa fram tillräckligt med pengar för att betala den direkta kostnaden för det goda arbetet för deras utbildning, är det då inte bättre att deras föräldrar, deras vänner, församlingen som de tillhör, eller storsinta och välvilliga bröder i deras distrikt bistår dem, hellre än att skolan skaffar sig skuld? Det skulle vara mycket bättre att låta skolans understödjare dela utgiften än att skolan kommer i skuld.
Planer måste läggas för att hindra att skulderna bopar sig på våra institutioner. Hela verket skall inte behöva lida på grund av skulder, som inte kan avvecklas med mindre det inte sker en fullständig förändring och arbetet bedrivs på ett annat sätt. Måtte alla som har medverkat till att detta moln av skulder nu täcker dem, känna sin plikt att göra vad de kan för att avlägsna det.
Hjälp till förtjänta elever
Församlingarna på olika platser skulle känna att de har ett stort ansvar att fostra de unga och utbilda förmågor att ta del i Guds verk. När de ser lovande ungdomar i församlingen som skulle kunna fylla en uppgift i det goda verket, men som inte själva kan bekosta sin utbildning, skulle de ta på sig ansvaret att sända dem till någon av våra skolor. Församlingarna har utmärkta begåvningar som behöver aktiveras i tjänst. Det finns. personer som skulle kunna utföra en god tjänst i Herrens vingård, men många är för fattiga för att utan bistånd skaffa sig den utbildning som de behöver. Församlingarna skulle känna det som en förmån att ekonomiskt få hjälpa sådana.
De som har sanningen i sina hjärtan är alltid öppenhjärtiga, villiga att hjälpa till där så behövs. De leder och andra följer deras exempel. Måtte församlingarna visa sin frikostighet ?enom att hjälpa dem som skulle ha nytta av skolan, men som inte kan betala hela avgiften.
Dessutom skulle det i varje konferens finnas en fond där fattiga elever som vill ägna sig åt missionens uppgift kunde få låna. I vissa fall skulle de även kunna få stipendier. När Battle Creek College först öppnades, fanns det på Review and Heraids kontor en fond till hjälp för dem, som önskade utbilda sig men saknade medel. Många elever lånade från denna fond tills de fått en god start, sedan betalade de av sina inkomster vad de hade lånat, så att andra kunde utnyttja fonden. Ungdomarna måste ha klart för sig att de så långt möjligt är själva måste arbeta och så delvis bestrida sina utgifter. Det som kostar litet uppskattas litet. Men det som man får betala till nästan dess verkliga värde uppskattar man i förhållande därtill.
Att lära sig självtillit
Undervisa genom föreskrift och föredöme om självförsakelse, sparsamhet, storsinthet och självtillit. Var och en med sann karaktär, kan ta itu med svårigheter och är redo att genast följa. ett ”Så. säger Herren”. Människor är inte färdiga att första sin skyldighet mot Gud, förrän de i Kristi skola har lärt att bära hans ok av behärskning och lydnad. Offer är själva början till vårt verk: när det gäller att föra sanningen vidare och upprätta institutioner. Det är en viktig del av utbildningen. Uppoffring måste bh en vana i all vår karaktärsdaning i detta liv, om vi skall kunna utveckla en karaktär lämplig för himmelen.
Genom felaktiga idéer angående bruket av pengar utsätts nngdomen för många faror. De skall inte hjälpas och förses med pengar, som om det fanns ett outtömligt förråd, från vilket de kunde hämta allt för att tillfredsställa varje inbillat behov. Pengar är att betrakta som en gåva som Gud anförtrott oss för sitt verks skull, för att bygga upp hans rike. De unga skulle lära sig att behärska sina önskningar. Lär dem att inte någon av dem har rätt att missbruka sina krafter för att behaga sig själva och tillfredsställa sitt ’eget jag. De som Gud har begåvat med affärssinne är skyldiga honom att genom den visdom himmelen skänker, bruka dessa medel till hans namns ära. Varje krona som ödslas på egna njutningar, eller som ges till särskilda vänner som använder den för sin egen stolthet och själviskhet, innebär att vi rövar från Gud. De pengar som används på kläder för atr briljera kunde ha använts för att främja Guds verk på nya platser. O, att Gud ville ge oss en verklig förståelse av vad det innebär att vara en kristen! Det är att vara Kristus-lik, och Kristus levde inte för att behaga sig själv.
Konferensernas plikt
Våra konferenser vänder sig till skolorna för att få dugliga och välutbildade tjänare i Guds verk och de skulle ge ,skolorna sitt mest helhjärtade och kloka stöd. Vi har fått klart ljus om att de som tjänar i våra skolor som bibellärare, förklarar Skrifterna och uppfostrar eleverna i andliga ting, skall få sin lön ur tionden. Denna instruktion gavs för längesedan, och den har nyligen upprepats gång på gång.
Överallt där skolor upprättas, bör man finna förståndiga ledare, ”dugande män som frukta Gud, pålitliga män som hata orätt vinning” (2 Mos. 18: 21), män som vill göra sitt allra bästa i sina olika ansvars uppdrag. De skulle ha affärsbegåvning, men av ännu större betydelse är det att de vandrar i ödmjukhet inför Gud och leds av den helige Ande. Sådana människor får sin undervisning av Gud, och de kommer att söka råd hos de av sina medtroende som är bönens barn.
De som leder våra skolor skulle arbeta med rena motiv. I sin osjälviskhet skall de komma ihåg, att andra delar av det stora skördefältet behöver samma möjligheter, som den skola som de har ansvar för, har blivit försedd med. I alla deras planer skall de minnas att jämlikhet och enighet måste bevaras. De beräknar omsorgsfullt kostnaderna för allt de företar sig och försöker att inte förbruka så stora summor pengar, att de berövar andra fält vad dessa nödvändigtvis behöver.
Alltför ofta har man satt predikanter att bära ansvar som de inte var lämpade för. Lägg detta ansvar på människor med affärsbegåvning, sådana som kan ge sig helt åt uppgiften och som kan besöka skolor och se över deras finansiella ställning, och som också kan ge instruktioner när det gäller bokföringen. Skolan skulle inspekteras flera gånger varje år. Låt predikanterna tjänstgöra som rådgivare, men lägg inte det finansiella ansvaret på dem.
Inspektion av Generalkonferensens revisor
Herren har visat mig att kloka män, män med affärsbegåvning, skulle besöka våra skolor i varje land och undersöka deras finansiella ställning. Denna uppgift skulle inte lämnas till predikanter eller styrelsemedlemmar, som inte har tid att ta påsig dessa bördor. Inte heller skulle ansvaret läggas på lärarna. Dessa förvaltningsfrågor vid skolorna kräver förmågor, som vi ännu inte försetts med.
Om ledarna hade visat ett klarsynt omdöme under gångna år, skulle inte de nedslående ekonomiska förhållanden, som i så hög grad hindrat verket under de senaste åren, tillåtits existera.
Om vår skolverksamhet bedrivits i överensstämmelse med den instruktion som vi fått för vår ledning, skulle den mörka skuggan av stora skulder inte hänga över våra institutioner i dag.
Församlingsskolornas finanser
Samma principer, som när de följs medför framgång och välsignelser för våra skolor, skulle vara de bestämmande for våra församlingsskolor. Låt alla dela utgifterna. Forsamlingen skall se till att de som bör få nytta av skolan också får det. Fattiga familjer skulle få hjälp. Vi kan inte kalla oss sanna missionärer, om vi försummar dem som står oss nära, dem som nu är i sin mest kritiska ålder och som behöver hjälp for att skaffa sig kunskap och erfarenhet som skall skickliggöra dem för en tjänst i Guds verk.
Herren vill att vi oförtröttligt skall arbeta för våra barns utbildning. Ett verkligt missionsarbete utförs av lärare som själva dagligen lär av Gud, och som leder unga människor till kunskapen om sanningen i Jesus Kristus, och de barn som får denna uppfostran kommer att dela med sig till andra av det ljus och den kunskap de själva fått. Skall församlingsmedlemmarna ge medel till främjandet av Guds verk bland andra och lämna sina egna barn att tjäna Satan och utföra hans värk?
När församlingsskolor upprättas, får Guds folk själva en värdefull utbildning, när de lär sig att driva. en skola på god ekonomisk grund. Om inte det kan göras, stäng da skolan till dess, med Guds hjälp, planer kan läggas om hur skolan skall skötas utan att bli skuldsatt. Personer med affärsbegåvning skulle se över räkenskaperna en, två, tre gånger om året för att förvissa sig om skolans finansiella ställning och se till att enorma utgifter, som resulterar i ökande skulder, inte förekommer. Vi skulle vara lika rädda för att få skulder som vi är radda för spetälska.
Många av våra ungdomar som vill utbilda sig, är alltför likgiltiga för om de skuldsätter sig. De ser på de bokliga studierna såsom det mest betydelsefulla i deras utbildning. De inser inte värdet Även praktisk yrkesutbildning, och de nöjer sig med att under åratal studera på andras medel hellre än att själva arbeta. De ser inte kritiskt på resultatet av detta. De undersöker inte orsak och verkan.
Ofta är resultatet av ett sådant handlingssätt en obalanserad utveckling av själsförmögenheterna. Eleven förstår inte sina egna karaktärsbrister och svagheter. Genom att lita på andra, förlorar han en erfarenhet av det praktiska livet som blir svår att ersätta. Han lär sig inte att tro. Sann tro gör det möjligt for en människa att höja sig över ett ofullkomligt, outvecklat tillstånd och förstå’ vad verklig visdom innebär. Om eleverna harmoniskt utvecklar hjärna, ben och muskler har de större möjligheter att studera och blir bättre kvalificerade att möta livets realiteter. Men om de följer sina egna vilseledande idéer om vad utbildning betyder, blir de inte allsidigt utbildade män och kvinnor. (Band 6, sid. 206-218, 1900.)