Litteraturmissionens betydelse framhålls alltid för mig. Detta arbete har under senare tid inte haft det liv i sig som det en gång präglades av genom sina företrädare. Man har tagit litteraturevangelister från fältet och gett dem annat arbete. Så skulle det inte vara. Många av våra litteraturevangelister, om de är verkligen omvända och helgade, uträttar mer på detta område än på något annat, när det gäller att förmedla sanningen för vår tid.
Vi behöver Guds ord för att visa att änden är nära. Världen måste varnas, och som aldrig förr skall vi vara Guds medarbetare. Uppgiften att varna världen har anförtrotts oss. Vi skall vara kanaler för ljuset som ger andra av det ljus vi själva fått. Alla människors ord och gärningar skall prövas. Låt oss inte bli efter. Världen måste varnas utan dröjsmål. Låt inte litteraturmissionen bli lämnad att tyna bort. Måtte i stället de böcker som innehåller adventbudskapet spridas bland så många som möjligt.
Utbildning av litteraturevangelister
Föreståndarna för våra konferenser såväl som andra i ledande ställning har en plikt att se till att de olika grenarna av vårt verk får lika mycket uppmärksamhet. Litteraturevangelister skall utbildas och tränas i uppgiften att sälja de böcker som innehåller den sanning, som folket behöver. Det finns ett stort behov av människor med djup kristlig erfarenhet, sansade, väl utbildade personer som kan utföra detta arbete. Herren önskar att sådana som kan utbilda andra och väcka ett intresse för denna gren av arbetet hos lovande unga män och kvinnor, skall bli litteratturevangelister, och sedan hjälpa dem att börja detta arbete och utföra det på ett framgångsrikt sätt. Några har den begåvning, utbildning och erfarenhet som gör det möjligt för dem att utbilda ungdom för litteraturmissionen på ett sådant sätt, att mycket mer kan göras än vad nu blir gjort...
De som har erfarenhet av detta arbete har en särskild uppgift att fylla när det gäller att undervisa andra. Utbilda, utbilda, utbilda unga människor att sälja de böcker, som Herren genom sin helige Ande har inspirerat sina tjänare att skriva. Gud önskar att vi skall vara trogna i att utbilda dem som har tagit emot adventbudskapet så att de får en avsikt med sin tro och klokt kan utföra arbetet såsom Herren önskar att det skall utföras. De som saknar erfarenhet skall sändas ut tillsammans med erfarna arbetare, så att de kan lära sig hur de skall arbeta. Dessa kan utföra ett gott verk inom litteraturmissionen, om de följer uppmaningen: ”Hav akt på dig själv och på din undervisning. . .” (1 Tim. 4: 16.) De som i sitt liv visar att de verkligen är omvända och som ägnar sig åt litteraturarbetet kommer att finna, att detta är den bästa förberedelsen för andra grenar inom evangelii verk.
Om de som känner sanningen omsatte den i praktiken, skulle de finna nya metoder för att söka upp människorna där de är. Det var Guds ledning att de första kristna blev kringspridda genom att Gud sände dem bort från Jerusalem till andra delar av världen. Jesu lärjungar stannade inte i Jerusalem eller i närbelägna städer utan de gick utanför sitt lands gränser till de stora genomfartslederna och sökte efter de förlorade för att föra dem åter till Gud. Herren önskar idag se sitt verk gå framåt på många platser. Vi får inte begränsa vårt arbete till ett fåtal platser.
Vi får inte göra våra medtroende missmodiga och deras händer svaga, så att det verk som Herren önskar utföra genom dem, inte blir gjort. Lägg inte ned alltför mycket tid på utbildning för missionsarbetet. Undervisning är nödvändig, men låt oss alla komma ihåg att Kristus är den store Läraren och Källan till all visdom.
Måtte unga och gamla överlåta sig helt åt Gud och gå ut i litteraturarbetet och medan de utför sin gärning i ödmjukhet gå framåt under den helige Andes ledning. Låt dem som har studerat vid våra skolor, gå ut på fältet och i praktiken omsätta den kunskap de inhämtat. Om litteraturevangelisterna gör detta och använder ,den förmåga Gud gett dem och söker nåd hos honom, medan de utför personligt själavinnande arbete samtidigt som de säljer böcker, kommer deras pund att förökas, och de får många praktiska lärdomar som de omöjligen kunde ha fått i skolan. Den utbildning man får på detta praktiska sätt kan med rätta kallas högre utbildning.
Ingen större uppgift
Det finns ingen större uppgift än litteraturevangelistens, för den innebär utförandet av de högsta moraliska plikter. De som är verksamma på detta område behöver ständigt Guds Andes ledning. Någon självupphöjelse får inte finnas. Vad äger vi som vi inte fått av Kristus? Vi måste älska såsom syskon och visa vår kärlek genom att hjälpa varandra. Vi måste vara medlidsamma och hövliga. Vi måste hålla samman och arbeta i endräkt. Endast de som i sitt liv förverkligar Kristi bön skall bestå i den prövning som hela världen får genomgå. De som upphöjer sig själva ställer sig under Satans makt och utsätter sig för hans bedrägerier. Herrens budskap till sitt folk är att vi skall lyfta standaret allt högre och högre. Om vi lyder hans röst, samarbetar han med oss, och våra försök kommer att krönas med framgång. I vårt ’arbete kommer vi att få välsignelse från ovan och samla skatter vid Guds tron.
Om vi bara visste vad som ligger framför oss, skulle vi inte vara så senfärdiga i Herrens verk. Vi lever i sållningens tid då allt som kan sållas kommer att sållas. Herren skall inte ursäkta dem som känner sanningen, om de inte i ord och gärning lyder hans bud. Om vi inte gör några ansträngningar att vinna människor för Kristus, kommer vi att hållas ansvariga för det verk vi kunde ha utfört, men inte gjorde på grund av vår andliga lättja. De som tillhör Guds rike måste allvarligt sträva efter att vinna människor. De måste göra sin del i att lägga ”vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina lärjungars hjärtan”. (Jes. 8: 16.)
Herrens vilja är att det ljus som han har gett oss i Bibeln skall lysa med klara strålar, och det är våra litteraturevangelisters plikt att med förenade krafter söka förverkliga Herrens vilja, Ett stort och viktigt uppdrag väntar oss. Själafienden vet detta, och han använder alla medel han kan för att förmå litteraturevangelisten att gå över till något annat arbete, Detta förhållande måste ändras.
Gud kallar litteraturevangelisterna tillbaka till deras arbete. Han kallar på frivilliga, som vill ge all sin energi och kunskap i detta verk och hjälpa till varhelst det finns ett tillfälle. Mästaren kallar var och en att göra sin del allt efter den förmåga han har. Vem vill besvara kallelsen? Vem vill gå ut och arbeta med förstånd och nåd och Kristi kärlek för människor både nära och fjärran? Vem vill försaka bekvämlighet och nöjen och gå till platser med villfarelse, vantro och mörker för att allvarligt och uthålligt arbeta där, förkunna sanningen i enkla ord och bedja i tro medan de går från hus till hus? Vem vill i denna tid gå ”utanför lägret”, fylld av den helige Ande, bära smälek för Kristi skull och så öppna Bibeln för folket och kalla människor till ånger och bättring?
Gud har sina tjänare under alla tider. Ögonblickets kallelse besvaras av ögonblickets människa. När därför den gudomliga rösten ropar: ”Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?” kommer svaret: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jes. 6: 8.)
Alla som verkar effektivt inom litteraturmissionen skulle känna i sina hjärtan att de utför Herrens verk, när de verkar för människor som ännu inte känner sanningen för vår tid. De låter varningsropet ljuda på vägar och stigar för att bereda ett folk för Herrens stora dag, vilken snart är här.
Vi har ingen tid att förlora. Vi måste uppmuntra detta verk. Vem vill nu gå ut med våra tryckalster? Herren gör var och en som vill samverka med den gudomliga kraften passande för detta arbete. All erforderlig förmåga, mod, uthållighet, tro och takt kommer när de tar på sig vapenrustningen. Ett stort verk skall utföras i denna värld, och människor kommer förvisso att besvara kallelsen. Världen måste höra varningens budskap. När kallelsen kommer: ”Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?”, svara då klart och tydligt: ”Här är jag, sänd mig.”
Valet av litteraturevangelister
Några är inte passande för denna uppgift, men de får inte av denna orsak anses som trolösa eller ovilliga. Herren är inte oresonlig i sina krav. Församlingen är som en trädgård, där det finns en mängd arter av blommor, och varje art har sin egenhet. Fast alla är olika, har var och en sitt eget värde. Gud väntar inte att hans folk med dess olika temperament skall bereda sig för vilket uppdrag som helst. Låt oss alla komma ihåg, att det finns olika förtroendeuppdrag. Ingen människa har rätt att föreskriva en annan människa mot hennes önskan vad som är hennes plikt. Det är rätt att ge råd och lägga fram planer, men varje människa skall ha frihet att söka ledning hos Gud, som hon tillhör och tjänar.
En beredelse för predikantkallet
Några män som Gud har kallat till predikoämbetet, har gått ut som Iitteraturevangelister. Det har visats mig, att detta är en utmärkt förberedelse, om deras mål är att sprida ljus och bära Guds ords sanningar direkt till människornas hem. Under det att de ’samtalar med människorna öppnas ofta en väg för dem att tala om Bibelns lära. Om de utför detta arbete på rätt sätt, kommer familjer att besökas och man får tillfälle att visa Jesu ömhet och människokärlek och det blir ett mycket gott resultat. Detta blir en utmärkt erfarenhet för var och en som tänker bli predikant.
De som lämpar sig för predikoämbetet kan inte ta del i någon sysselsättning, som ger dem större erfarenhet än vad litteraturmissionen ger.
Att uthärda svårigheter
Den som i sitt arbete möter svårigheter och frestelser skulle dra nytta av dessa erfarenheter och lära sig att mer helhjärtat lita på Gud. Han skulle känna sitt beroende varje stund.
Ingen klagan skulle omhuldas i hans hjärta eller uttryckas l ord. Om han har framgång, skulle han inte ta äran åt sig själv, för hans framgång beror på att Guds änglar påverkat människorna. Och han bör komma ihåg att såväl medgångens som i motgångens stunder går de himmelska sändebuden alltid vid hans sida. Han skulle erkänna Herrens godhet och prisa honom med glädje.
Kristus avstod från sin härlighet och kom till vår jord för att lida för syndare. Låt oss om vi möter motgångar i vårt arbete, se på Honom som är trons hövding och fullkomnare. Då skall vi inte misslyckas eller bli nedslagna. Vi skall uthärda svårigheter som goda Jesu Kristi soldater. Kom ihåg vad han säger om alla sina sanna lärjungar: ”Vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.” (1 Kor. 3: 9.) ,
En dyrbar erfarenhet
Den som blir litteraturevangelist på allvar måste vara både lärare och elev. Under det att han försöker att lära andra måste han själv lära sig att utföra en evangelists arbete. När litteraturevangelister går ut på fältet med ödmjuka hjärtan, fyllda av helig iver, skall de finna många tillfällen att i rätt tid tala till människor som håller på att gå under i missmod. .Efter att ha hjälpt dessa behövande, kan de säga: ”I varen ju förut mörker, men nu ären i ljus i Herren.” (Ef. 5: 8.) Och när de ser hur andra vandrar syndens vägar, kan de säga: ”Sådana vara ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (1 Kor. 6: 11.)
De som verkar för Gud kommer att möta nedslående erfarenheter, men dem gäller alltid löftet: ”Se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.” (Matt. 28: 20.) Gud ger den mest underbara erfarenhet åt dem som säger: ”Jag tror ditt löfte. Och jag skall inte svika eller bli missmodig.”
Låt dem som gjort en sådan erfarenhet i arbetet för Herren, berätta därom i våra tidningar, så att andra blir uppmuntrade. Låt litteraturevangelisten skriva om den glädje och välsignelse han fått uppleva i sitt arbete. Dessa rapporter skulle publiceras i våra tidningar, för deras inflytande är vidsträckt. De blir samen ljuvlig doft i församlingen, en vällukt från liv till liv. På detta sätt blir det uppenbart, att Gud är med dem som samverkar med honom.
Föredömen i hälsoreformen
Tillåt er inte i ert umgänge med icke-kristna att frångå de rätta principerna. Om ni sitter till bords med dem, ät måttligt och endast av den mat som inte förvirrar sinnet. Undvik omåttlighet. Ni har inte råd att försvaga era själsliga och fysiska krafter så att ni inte kan förstå andliga ting. Bevara ert sinne i ett sådant tillstånd, att Gud kan inskärpa hos er sitt ords dyrbara sanningar.
På detta sätt utövar ni inflytande på andra. Många försöker att förändra andras liv genom att angripa vad de anser vara dåliga vanor. De går till dem som de menar är på villovägar och påpekar deras fel, men försummar att göra ett allvarligt och taktfullt försök att få dem att inse de rätta principerna. Ett sådant handlingssätt leder sällan till önskat resultat. När vi försöker korrigera andra, väcker vi ofta deras stridslystnad, och på så sätt gör vi mer skada än nytta. Iakttag inte andra för att peka på deras fel och misstag. Undervisa dem genom ditt föredöme. Låt din självförsakelse och din seger över aptiten vara en illustration av din lydnad för de rätta principerna. Låt ditt liv bära vittnesbörd om sanningens helgande och förädlande inflytande.
Av alla gåvor som Gud gett människan, är ingen dyrbarare än talets gåva. Om den helgas av den helige Ande, blir den en makt i det godas tjänst. Det är med tungan som vi övertygar och vädjar, med den frambär vi böner och tacksägelse till Gud och med den förmedlar vi rika tankar om Frälsarens kärlek. Genom ett rätt bruk av talets gåva kan litteraturevangelisten så den dyrbara säden i många hjärtan.
Redbarhet i arbetet
Evangelii verk hämmas, därför att de som säger sig följa Kristus, inte lyder evangeliets principer. Det vårdslösa sätt på vilket en del litteraturevangelister, både äldre och yngre, har utfört sitt arbete, vittnar om att de ännu har mycket att lära. Jag har sett mycket arbete utföras som på måfå. En del har lagt sig till med mindre goda vanor, och dessa har de tagit med sig i Guds verk. Församlingsmissionen har ådragit sig stora skulder genom att de som sålt litteratur inte fullgjort sina skyldigheter. Litteraturevangelister har känt sig illa behandlade, om man krävt av dem att de genast skulle betala de böcker som de fått från förlaget. Men enda sättet att fortsätta detta arbete är att kräva punktlig betalning.
Förhållandet skulle vara så att litteraturevangelisten skulle ha nog att leva av utan att överskrida sitt konto. Dörren till denna frestelse skulle stängas och låsas. Hur ärlig en litteraturevangelist än är, kan sådana omständigheter uppstå i hans arbete, att de blir honom till svår frestelse.
Lättja och likgiltighet är inte kristna frukter. Ingen människa kan tillämpa undanflykter eller oärlighet, när han handskas med vad Herren tillhör, och stå oskyldig inför Gud. De som handlar så, förnekar genom sin gärning Kristus. Under det att de bekänner sig helga och undervisa om Guds lag, sviker de dess principer.
Allt det som tillhör Herren skall skötas med trohet. Herren har utrustat människan med liv, hälsa och förstånd. Han har gett henne fysisk och psykisk kraft. Skulle då inte dessa gåvor troget och flitigt användas till hans namns ära? Förstår våra syskon att de måste avlägga räkenskap för alla de pund de fått? Har de handlat visligt med Herrens tillhörigheter eller har de varit vårdslösa med hans egendom, och har de i himmelens böcker angetts som otrogna tjänare? Många ger ut sin Herres penningar på tygellösa s.k. nöjen. De lär sig inte självförsakelse, utan slösar bort pengar på fåfängliga ting, och bär inte sitt kors i Jesu efterföljd. Många som var privilegierade med dyrbara, gudagivna möjligheter, har ödelagt sina liv och lever nu i nöd och fattigdom.
Gud önskar se märkbara förbättringar inom olika grenar av hans verk. Allt affärsmässigt arbete i förening med Guds rikssak skulle utmärkas av större precision och noggrannhet. Man har inte med fasthet och bestämdhet sökt genomföra en nödvändig reform.
Flit och uthållighet
Litteraturevangelister skulle grundligt lära känna de böcker de säljer, och med lätthet knnna rikta uppmärksamheten på de viktiga kapitlen.
Litteraturevangelisten skulle ha med sig traktater, skrifter och mindre böcker, som han kan ge bort till sådana som inte har råd att köpa. på det sättet kan adventbudskapet förmedlas till många hem.
När litteraturevangelisten börjar sitt arbete, skulle han inte tillåta sig själv att splittras utan med all flit håll_ .sig t_.ll sin uppgift. Dock bör han inte, under det att han säljer böcker, tanklöst gå förbi de tillfällen som erbjuds att hjälpa människor som söker efter ljus och som behöver den tröst som Bibeln kan ge. Om litteraturevangelisten vandrar med Gud och om han ber om himmelsk visdom att göra gott och endast gott i sitt arbete kommer han att snabbt upptäcka de tillfällen som ges honom och behovet hos de människor han möter. Han gör då det mesta möjliga av varje tillfälle att föra människor till Kristus. Han är redo att, i Kristi anda, tala ord av trast till den modlöse.
Genom flit och uthållighet i sitt arbete och genom att troget visa människorna på Golgata kors fördubblar litteraturevangelisten sina möjligheter att vara till nytta. Men även om vi framlägger arbetsmetoder kan vi inte dra upp en ofrånkomlig linje som alla måste följa. Omständigheter kan ju nämligen förändra förhållanden. Gud vill verka på deras hjärtan som är öppna för sanningen och som längtar efter ledning. Han säger till sin tjänare: ”Tala till den eller den om Jesu kärlek.” Så snart Jesus-namnet har uttalats i kärlek och ömhet, börjar Guds änglar påverka hjärtat för att göra det mjukt och mottagligt.
Litteraturevangelisterna skulle vara trogna elever som lär sig hur de skall arbeta med framgång, och medan de så är sysselsatta skulle de hålla ögon, öron och förstånd öppna för att ta emot visdom från Gud, så att de kan hjälpa dem som är nära att gå under därför att de inte känner Kristus. Varje litteraturevangelist måste koncentrera sin energi och använda alla sina krafter för den högsta av alla uppgifter, nämligen att rädda människor ur Satans snaror och förena dem med Gud genom Jesus Kristus och binda beroendets kedja vid den tron över vilken löftesbågen välver sig.
Försäkran om framgång
Ett stort och gott verk kan utföras genom litteraturmissionen. Herren har gett människorna takt och förmågor. De som brukar sina förmågor till hans ära och väver in Bibelns principer i väven skall få framgång. Vi skall arbeta och bedja och sätta all vår förtröstan till honom, som aldrig sviker.
Litteraturevangelisterna må överlåta sig själva helt åt den helige Ande så att han får utföra sitt verk i dem. I uthållig bön må de ta emot den kraft som kommer från Gud, och förtrösta på honom i levande tro. Hans stora och mäktiga inflytande påverkar varje trogen och hängiven arbetare.
Såsom Gud välsignar predikanten och evangelisten i deras allvarliga försök att förkunna sanningen för folket, skall han också välsigna varje trogen litteraturevangelist.
Den ödmjuke, ihärdige arbetaren, som lydigt besvarar Guds kallelse, kan vara säker på gudomligt bistånd. Att känna ett så stort och heligt ansvar utövar i sig självt ett förädlande inflytande på karaktären. Det aktiverar själens förnämsta egenskaper, och detta stärker och renar sinne och hjärta. Inflytandet därav på ens eget och andras liv är oskattbart.
Likgiltiga åskådare kanske inte uppskattar ert arbete eller inser dess betydelse. De kanske anser det vara en affär som går med förlust, ett liv i otacksamt arbete och självförsakelse. Men Jesu tjänare sår det i korsets ljus. Hans offer blir små i jämförelse med hans Mästares, och han är glad att få gå i hans fotspår. Framgången i arbetet skänker honom den renaste glädje och är den rikaste belöning för ett liv i tålmodigt arbete. (Band 6, sid. 329-340, 1900.)