Stora välsignelser åtföljer firandet av sabbaten, och Gud vill att sabbatsdagen skall vara en glädjedag för oss. När sabbaten instiftades rådde glädje. Gud såg med tillfredsställelse på det verk som han Utfört. Om allt det som han hade gjort sade han att det var mycket gott. (1 Mos. 1 :31.) Himmel och jord var uppfyllda av glädje medan ”morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop”. (Job 38:7.) Kven om synden har kommit in i världen för att förstöra hans fullkomliga verk, ger Gud oss fortfarande sabbaten som ett bevis på att En som är allsmäktig och oändlig i godhet och barmhärtighet har skapat allting. Vår himmelske Fader vill genom sabbatens iakttagande bevara kännedomen om sig själv bland människorna. Han vill att sabbaten skall rikta våra sinnen mot honom som den sanne och levande Guden och att vi genom att lära känna honom skall få liv och frid.
När Herren befriade sitt folk Israel från Egypten och över lämnade sin lag åt dem, lärde han dem att de, genom att iaktta sabbaten, skulle skilja sig från avgudadyrkare. Det var detta som skulle utgöra skiljelinjen mellan dem som erkände Guds överhöghet och dem som vägrade att ta emot honom som sin Skapare och Konung. ”Den skall vara ett evärdligt tecken mellan mig och Israels barn”, säger Herren. ”Israels barn skola håla sabbaten, så att de fira den släkte efter släkte såsom ett evigt förbund.” (2 Mos. 31 :17,16.)
Liksom sabbaten var det tecken som utmärkte Israel när de kom ut från Egypten för att gå in i det jordiska Kanaan, så är den också det tecken som nu utmärker Guds folk, då de kommer ut ur världen för att gå in i den himmelska vilan. Sabbaten är ett tecken på det förhållande som existerar mellan Gud och hans folk, ett tecken på att de hedrar hans lag. Den skiljer mellan hans trogna undersåtar och överträdarna.
Från molnstoden förklarade Kristus om sabbaten: ”Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder från släkte till släkte, för att I skolen veta, att jag är Herren, som helgar eder.” (2 Mos. 31 :13.) Den sabbat som gavs till världen såsom ett tecken på att Gud är Skaparen, är också tecknet på att han är den som helgar oss. Den kraft som skapade allting är den kraft som återskapar själen till hans likhet. För dem som håller sabbaten helig är den ett tecken på helgelse. Sann helgelse är överensstämmelse med Gud, likhet med honom i liv och väsen. Vi tar emot den genom den lydnad för de principer som är ett uttryck för hans väsen. Och sabbaten är tecknet på lydnad. Den som av hjärtat lyder det fjärde budet, kommer att lyda hela lagen. Han är helgad genom lydnad.
Till oss liksom till Israel har sabbaten getts ”till ett evigt förbund”. För dem som helgar hans heliga lag är sabbaten ett tecken på att Gud erkänner dem som sitt utvalda folk. Den är en pant på att han skall uppfylla sitt förbund på dem. Var och en som tar emot tecknet på Guds regering, ställer sig under det gudomliga, eviga förbundet. Han länkar sig själv till den gyllene kedjan av lydnad, där varje länk är ett löfte.
Det fjärde budet är det enda av alla de tio buden som innehåller den store Laggivarens sigill, Skaparen av himmelen och jorden. De som lyder detta bud antar själva hans namn, och alla de välsignelser det inbegriper blir deras. ”Herren talade till Moses och sade: Tala till Aran och hans söner och säg: När I välsignen Israels barn, skolen I säga så till dem: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Så skola de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem.” (4 Mos. 6:22-27.)
Genom Moses gavs också löftet: ”Herren skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom, såsom han med ed har lovat dig, om du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. Och alla folk på jorden skola se, att du är uppkallad efter Herrens namn. ... Och Herren skall göra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör Herrens, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, för att du skall hålla och göra efter dem.” (5 Mos. 28:9-13,)
Psalmisten som talar genom den helige Ande säger: ”Kommen, låtom oss höja glädjerop till Herren, jubel till vår frälsnings klippa. ... Ty Herren är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra. Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för Herren, vår Skapare. Ty han är vår Gud.” . .. ”Han har gjort oss, och icke vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord.” (Ps. 95:1-7; 100:3.)
Dessa löften som gavs till Israel gäller också Guds folk idag. De är det budskap som sabbaten frambär till oss.
En reform i sabbatsfirandet
Sabbaten är den gyllene länk som förenar Gud med hans folk. Men sabbatsbudet har brutits. Guds heliga dag har blivit vanhelgad. Sabbaten har rivits bort från sin plats av ”syndens människa”, och en vanlig arbetsdag har blivit upphöjd i dess ställe. En reva har gjorts i lagen och denna reva skall bli reparerad. Den sanna sabbaten skall bli upphöjd till sin rätta plats som Guds vilodag. I det 58:e kapitlet i Jesajas bok finns det verk skisserat som Guds folk skall utföra. De skall upphöja lagen och göra den ärad, de skall bygga upp de gamla ruinerna, de skall återupprätta grundvalar ifrån forntida släkten. Till dem som gör detta verk säger Gud: ”Du skall kallas ’han som murar igen revor’, ’han som återställer stigar, så att man kan bo i landet’. Om du är varsam med din fot på sabbaten, så att du icke på min heliga dag utför dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust och Herrens helgdag en äredag, ja, om du ärar den, så att du icke går dina egna vägar eller sköter dina sysslor eller tala tomma ord, då skall du finna din lust i Herren, och jag skall föra dig fram över landets höjder och giva dig till näring din fader Jakobs arvedel. Ja, så har Herrens mun talat.” (Jes.58:12-14.)
Sabbatsfrågan skall bli föremålet för den allra sista striden, i vilken hela världen skall ta del. Människor har upphöjt Satans principer över de principer som råder i himmelen. De har tagit emot den falska sabbaten som Satan har upphöjt som ett tecken på sin auktoritet. Men Gud har sätt sitt insegel på sin konungsliga lag. Varje sabbatsbud bär namnet på dess utgivare, ett outplånligt märke som anger dess auktoritet. Det är vår uppgift att få människor att förstå detta. Vi skall visa dem att det är av vital betydelse om de bär Guds rikes kännetecken eller det som utmärker upprorets rike, eftersom de erkänner sig vara undersåtar i det rike vars kännetecken de bär. Gud har kallat oss att höja hans nedtrampade sabbats fana. Hur betydelsefullt är det då inte att vårt exempel i sabbatsfirande är riktigt.
Vid upprättandet av nya församlingar skall predikanterna ge omsorgsfull instruktion hur sabbaten rätt skall firas. Vi måste skydda oss mot att de slarviga vanor som är förhärskande bland söndagsfirare inte tränger in bland dem som bekänner sig fira Guds heliga vilodag. Demarkationslinjen måste göras klar och distinkt mellan dem som bär Guds rikes kännetecken och dem som bär upprorsrikets.
Mycket mera helgd har anknutits 611 sabbaten än den ägnas av många som bekänner sig vara sabbatsfirare. Herren har blivit starkt vanhedrad av dessa som inte har helighållit sabbaten i överensstämmelse med budet, vare sig till bokstaven eller till andan. Han manar därför till en reform i fråga om sabbatens firande.
Beredelse för sabbaten
I själva inledningen till det fjärde budet säger Herren: ”Tänk på.” Han visste att mitt i mängden av omsorger och bekymmer skulle människorna frestas att söka ursäkter för att de inte fullt motsvarar lagens krav eller skulle glömma dess helgade betydelse. Därför säger han: ”Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.” (2 Mos. 20:8.)
Under hela veckan skall vi ha sabbaten i tankarna och göra förberedelser för att helighålla den i överensstämmelse med budordet. Vi skall inte bara iaktta sabbaten såsom en laglig angelägenhet. Vi skall förstå dess andliga betydelse för alla livets angelägenheter. Alla som betraktar sabbaten som ett tecken mellan dem och Gud, visar att han är den Gud som helgar dem, och de skall då representera hans regerings principer. De skall i det dagliga livet tillämpa hans rikes lagar. Det skall dagligen vara deras bön att sabbatens helgelse skall vila över dem. Varje dag skall de ha gemenskap med Kristus och skall ge exempel på fullkomligheten i hans karaktär. Varje dag skall deras ljus lysa för andra i goda gärningar.
I allt det som hör till Guds verks framgång skall de allra första segrarna vinnas i hemlivet. Det är här som beredelsen för sabbaten måste börja. Under hela veckan skall föräldrar tänka på att deras hem skall vara en skola i vilken deras barn skall beredas för himmelen. Allt de säger skall vara korrekt. De skulle inte säga någonting som barnen inte skulle kunna höra. Hemmets anda skall vara fri ifrån irritation. Föräldrar skall under veckan leva såsom i en helig Guds åsyn, som har gett dem barnen för att de skall fostra dem för honom. Fostra för honom den lilla församlingen du har i ditt hem, så att alla på sabbaten är beredda att tillbedja i Herrens helgedom. Varje morgon och kväll skall ni frambära era barn inför Gud såsom hans blodköpta arv. Lär dem att det är deras högsta plikt och förmån att älska och tjäna Gud.
Föräldrar skulle vara särskilt angelägna om att göra tillbedjan av Gud till en åskådningsundervisning för sina barn. De skulle oftare låta uttryck från Bibeln förekomma i samtal med barnen, framför allt sådana uttryck som bereder hjärtat för kristen tjänst. De dyrbara orden i Ps. 62:6 kan ofta upprepas: ”Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.”
När man tänker på sabbaten på detta sätt, kommer det timliga aldrig att dominera över det andliga. Ingen plikt som hör till de sex arbetsdagarna kommer att uppskjutas till sabbaten. Under veckan kommer våra krafter inte att bli så uttömda i . det dagliga arbetet att vi skulle vara för trötta för att sysselsätta oss med hans tjänst, då den dag kommer på vilken Herren vilade och blev vederkvickt. Även om förberedelser för sabbaten skall göras under hela veckan, är fredagen den särskilda tillredelsedagen. Genom Moses sade Herren till Israels folk: ”I morgon är sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baken nu, vad I viljen baka, och koken, vad I viljen koka, men allt som är till överlopps skolen I ställa i förvar hos eder till i morgon.” ”Folket gick omkring och samlade sådant och malde det därefter på handkvarn eller stötte sönder det i mortel och kokte det sedan i gryta och bakade kakor därav.” (2 Mos. 16: 23; 4 Mos. 11:8.) Det var någonting som måste göras för att förbereda det av himmelen sända brödet för Israels folk. Herren talade om för dem att detta arbete måste göras på fredagen, på tillredelsedagen. Detta var ett prov för dem. Gud ville se om de ville eller inte ville helighålla sabbatsdagen.
Denna undervisning från Herren gäller också oss. Bibeln är en fullkomlig vägledare, och om vi under bön studerar dess sidor med sinnen som är villiga att förstå, kommer ingen av oss att ta fel i denna fråga. Många behöver undervisning om hur de skall vara klädda när de samlas till gudstjänst på sabbaten. De skall inte komma inför Guds närvaro i de vanliga kläder som de bär under veckan. Alla skall ha en särskild sabbats dräkt, som de skall använda när de besöker gudstjänsten i Guds hus. Även om vi inte skall följa världens moden, skall vi inte vara likgiltiga ifråga om vårt yttre utseende. Vi skall vara rena och prydliga, även om vi inte bär några smycken. Guds folk skall vara rent invärtes och utvärtes.
Förberedelserna för sabbaten skall slutföras på fredagen. Se till att alla kläder är färdiga och all matlagning utförd. Se till att skorna är borstade och att alla har badat. Det är möjligt att göra detta. Om ni gör det till en regel så kan ni göra det. Sabbaten har inte getts oss för att vi skall laga våra kläder eller koka vår mat, eller söka nöjen eller ägna oss åt andra alldagliga sysslor. Innan solen går ned skall vi lägga åt sidan all världslig verksamhet, och alla världsliga tidningar skall läggas bort. Föräldrarna skall förklara sitt arbete och dess avsikt för sina barn och låta dem ta del i förberedelserna för att helighålla sabbaten i överensstämmelse med budet.
Vi skall omsorgsfullt vaka över sabbatens ingång och utgång. Tänk på att varje ögonblick är avskild, helig tid. Närhelst det är möjligt skall arbetsgivare ge sina arbetare timmarna från fredag middag lediga till sabbatens början. Ge dem tid till förberedelse så att de kan välkomna Herrens dag med lugn i sinnet. Ingen som följer en sådan metod kommer att lida någon som helst förlust i timliga ting.
Det finns också ett annat verk som skall ägnas uppmärksamhet på beredelsedagen. Denna dag skall alla misshälligheter mellan trossyskon, vare sig i familjer eller församlingen, läggas åt sidan. All bitterhet och vrede och illvilja skall utplånas från sinnet. ”Bekännen alltså edra synder för varandra och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade”, och gör det i en ödmjuk anda. (Jak. 5:16.)
Innan sabbaten börjar skall sinnet såväl som kroppen vara befriade från alla vardagliga sysslor. Gud har förlagt sin sabbat till slutet av de sex arbetsdagarna så att människor skall kunna stilla sig och begrunda vad de har vunnit under veckan i förberedelse för det rena rike som inte tar emot några överträdare. Vi skulle varje sabbat rannsaka vårt sinne för att se om den gångna veckan har fört med sig andlig vinst eller förlust. Det betyder evig frälsning att hålla sabbaten helig inför Herren. Gud säger: ”Dem som ära mig vill jag ock ära.” (1 Sam. 2:30.)
Sabbaten i hemmet
Innan solen går ned skall familjens medlemmar samlas för att läsa Guds ord, sjunga och bedja. Här är en reform av nöden, för i detta avseende har många varit försumliga. Vi behöver bekänna inför Gud och för varandra. Vi skulle börja på nytt och göra särskilda förberedelser så att varje medlem av familjen blir beredd att ära den dag som Gud har välsignat och helgat.
Förslösa inte sabbatens dyrbara timmar i sängen. På sabbatsmorgonen skulle familjen stå upp tidigt. Om de går upp sent uppstår förvirring och brådska vid förberedelserna för frukosten och sabbatsskolan. Det uppstår brådska, konflikter och otålighet. Så kommer ohelgade känslor in i hemmet. Sabbaten blir genom ett sådant vanhelgande till en börda och dess ankomst blir snarare fruktad än älskad.
Vi skulle inte laga en mer f tik ostig mat för sabbaten eller en större variation av maträtter än under de andra dagarna. Snarare skulle kosten vara mycket enkel och man skulle äta mindre, så att sinnet kan förbli klart och kraftfyllt för att kunna fatta andliga ting. Övermättnad beslöjar hjärnan. Vi kan lyssna till de mest dyrbara ord och ändå inte uppskatta dem på grund av att sinnet är avtrubbat även felaktig kost. Genom att äta för mycket på sabbaten har många gjort mer än de tror för att vanhedra Gud.
Även om matlagning på sabbaten skulle undvikas är det inte nödvändigt att äta kall mat. I kallt väder bör den mat uppvärmas som man förberett dagen före. Måltiderna bör emellertid, även om de är enkla, vara smakliga och tilltalande. Laga någonting som kommer att betraktas som en festmåltid, någonting som familjen inte har varje dag.
Låt barnen ta del i familjegudstjänsten. Alla bör ha sin bibel och var och en läsa en vers eller två. Sjung sedan någon bekant sång, åtföljd av bön. Här har Kristus gett oss ett exempel. Herrens bön skall inte upprepas bara som en form, utan den är en illustration till vad våra böner skulle vara - enkla, upp riktiga och innehållsrika. I en enkel bön skall vi tala om för Herren våra behov och uttrycka vår tacksamhet för hans barmhärtighet. Därigenom inbjuder ni Jesus som en välkommen gäst i ert hem och i era hjärtan. Långa böner som inriktar sig på avlägsna böneföremål är inte på sin plats i familjekretsen. De gör andaktsstunden betungande, då den i stället skulle betraktas som en förmån och välsignelse. Gör andakten till något av intresse och glädje.
Sabbatsskolan och förmiddagsgudstjänsten upptar bara en del av sabbaten. Den del som återstår för familjen kan göras till den mest helgade och dyrbara tiden under hela sabbaten. Mycket av denna tid bör föräldrarna tillbringa tillsammans med sina barn. I många familjer blir de yngre barnen lämnade åt sig själva för att finna sysselsättning där de bäst kan. Lämnade ensamma blir barnen snart rastlösa och börjar leka eller syssla med något slags ofog. Därigenom har sabbaten för dem inte längre någon helgad betydelse.
När vädret är lämpligt bör föräldrarna promenera med sina barn ute i naturen. Bland allt det vackra i naturen kan man berätta för dem om anledningen till att sabbaten instiftats. Beskriv för dem Guds stora skapelseverk. Berätta för dem att när jorden kom från hans hand var den helig och vacker. Varje blomma, varje buske, varje träd motsvarade Skaparens avsikt. Allt man såg var älskligt och fyllde sinnet med tankar på Guds kärlek. Varje ljud var musik i harmoni med Guds röst. Visa att det var synden som förstörde Guds fullkomliga verk, att törne och tistlar, sorg och smärta och död, alltsammans är resultat av olydnad mot Gud. Be dem iaktta naturen omkring sig, hur den, fastän den är märkt av syndens förbannelse, alltjämt uppenbarar Guds godhet. De gröna fälten, de högresta tråden, det glada solljuset, molnen, daggen, den högtidliga stillheten på kvällen, den stjärnströdda himlens härlighet och månen i all sin skönhet - alltsammans bär vittne om Skaparen. Inte en droppe regn faller, inte en stråle av ljus lyser på vår otacksamma värld utan att vittna om Guds kärlek och barmhärtighet.
Berätta för dem om frälsningens väg, hur Gud så älskade ”världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv”. (Joh. 3:16.) Berätta på nytt för dem om Betlehem. Framställ Jesus för barnen såsom ett barn som lydde sina föräldrar, som en ung pojke som troget och flitigt hjälpte till att försörja familjen. Därigenom kan ni lära dem att Frälsaren känner till alla svårigheter, all förvirring, alla frestelser, alla förhoppningar och glädjeämnen som de unga känner, och att han kan skänka dem sympati och hjälp. Läs med dem då och då de intressanta berättelserna ur Bibelns historia. Fråga dem vad de har lärt sig i sabbatsskolan och studera nästa sabbats bibelstudium med dem.
När solen går ned, låt då bön och lovsång markera avslutningen av de heliga timmarna och inbjud Guds närvaro genom arbetsveckans alla omsorger.
På detta sätt kan föräldrar göra sabbaten till vad den skulle vara - den mest glädjefyllda dagen under veckan. De kan leda sina barn att betrakta den som en glädjedag, som dagen framför andra dagar, den som Herren har helgat och hedrat.
Jag råder er mina bröder och systrar, tänk pil sabbatsdagen sil att ni helgar den. Om ni vill att era barn skall iaktta sabbaten i överensstämmelse med budet, måste ni lära dem det både genom föreskrift och exempel. Det djupa intryck som sanningen gör pil sinnet kan aldrig helt utpUnas. Det kan bli fördunklat, men aldrig helt utplånat. Det intryck man får i unga år, kommer att visa sig senare i livet. Omständigheter kan uppstå som skiljer barnen från deras föräldrar och deras hem, men sil länge de lever kommer den undervisning som getts dem under barndomen och ungdomen att bli till välsignelse.
Resor på sabbaten
Om vi vill ha den välsignelse som utlovats åt de lydiga måste vi iaktta sabbaten mera korrekt. Jag fruktar att vi ofta reser pil den dagen dit det kunde ha undvikits. I överensstämmelse med det ljus som Herren har gett med avseende pil sabbatens iakttagande skulle vi vara mera försiktiga ifråga om resor pil sabbaten. I dessa avseenden skulle vi ge barnen och ungdomen ett riktigt exempel. För att nå de församlingar som behöver vår hjälp och ge dem det budskap som Gud vill att de skall fil höra, kan det vara nödvändigt för oss att resa pil sabbaten, men sil långt som det är möjligt skulle vi skaffa biljetter och göra alla nödvändiga förberedelser någon annan dag. Innan vi börjar resan skulle vi göra allt som står i vår makt för att planera resan sil att vi undviker att nit vår bestämmelseort pil sabbaten.
När vi är tvungna att resa pil sabbaten skulle vi försöka undvika sådana människors sällskap som drar vår uppmärksamhet till världsliga ting. Vi skulle Mila vitra sinnen riktade mot Gud och umgås med honom. Närhelst det finns en möjlighet skulle vi prata med andra om sanningen. Vi skulle alltid vara beredda att lindra lidande och hjälpa människor som är i nöd. I sådana fall önskar Gud att den kunskap och visdom som han har gett oss skulle komma till användning. Men vi skall inte tala om affärsangelägenheter eller ge oss in i något vanligt världsligt samtal. Vid alla tillfällen och pil alla platser väntar Gud av oss att vi visar trohet mot honom genom att helighålla sabbaten.
Sabbatens gudstjänster
Kristus har sagt: ”Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt. 18: 20,) Där det alltsil finns sil många som två eller tre troende bör de komma tillsammans pil sabbaten för att göra anspråk pil Herrens löfte.
De smil grupper som samlas för att tillbedja Gud pil hans heliga dag, har rätt att göra anspråk pil Herrens rika välsignelse. De skulle tro att Herren Jesus är en hedrad gäst i deras grupp. Varje sann tillbedjare som helighåller sabbaten borde göra anspråk på löftet: ”För att I skolen veta, att jag är Herren, som helgar eder.” (2 Mos. 31 :13.)
Predikningarna vid vitra sabbatsgudstjänster borde i allmänhet vara korta. Tillfälle bör ges h dem som älskar Gud att ge uttryck för sin tacksamhet och tillbedjan.
När församlingen saknar predikant bör någon bli utsedd till ledare för gudstjänsten. Men det är inte nödvändigt för honom att Mila en predikan eller att uppta en större del av gudstjänsttiden. Ett kort intressant bibelstudium är ofta till större nytta än en predikan. Och detta bör följas även stund för bön och vittnesbörd.
De som innehar en ledande position i församlingen skulle inte uttrötta sig genom fysiskt och andligt arbete under veckan, så att de på sabbaten inte kan förmedla Kristi evangeliums livgivande inflytande i gudstjänsten. Utför mindre timligt vardagsarbete, men röva inte f tån Gud genom att på sabbaten ägna honom en tjänst som han inte kan godta. Ni bör inte vara såsom människor som inte har något andligt liv. Människorna behöver er hjälp på sabbaten. Ge dem näring från Guds ord. Frambär dina mest utsökta gåvor till Gud på hans heliga dag. Låt själens dyrbara liv ägnas honom i helgad tjänst.
Ingen bör komma till gudstjänstplatsen för att sova en stund. Det bör inte förekomma något sovande i Guds hus. Du faller inte i sömn när du sysslar med ditt vanliga arbete, eftersom du är ’intresserad av det du arbetar med. Skall vi då tillåta att gudstjänsten, som inbegriper eviga intressen, placeras på en lägre nivå än det vanliga livets angelägenheter?
Om vi gör så, går vi miste om den välsignelse som Herren har avsett åt oss. Sabbaten skall inte vara en dag av meningslös lättja. Både hemma och i församlingen bör man visa en tjänandets anda. Han som gav oss sex dagar för vårt vardagliga arbete har välsignat och helgat den sjunde dagen och avskilt den för sig själv. På den dagen vill han på ett särskilt sätt välsigna alla dem som helgar sig själva åt hans tjänst.
Hela himmelen firar sabbat, men inte på ett liknöjt, lättjefullt sätt. På denna dag skulle varje sinnets energitillgång vara aktiverad. Vi skall ju då möta Gud och Kristus, vår Frälsare. Vi kan betrakta honom genom tron. Han längtar efter att få uppfriska och välsigna varje tillbedjare.
Var och en bör känna att han har en del att utföra för att göra sabbatens gudstjänster intressanta. Vi skall inte komma tillsammans enbart som en formsak, utan för att utbyta tankar, för att berätta om våra dagliga erfarenheter, för att ge uttryck åt tacksägelse, för att framställa vår uppriktiga önskan om gudomlig upplysning, för att vi skall lära känna Gud och Kristus som han har sänt. Att umgås tillsammans, med Kristus för ögonen, kommer att stärka själen för livets svårigheter och konflikter. Tro aldrig att du kan vara kristen och ändå dra dig undan för dig själv. Var och en av oss är en del av den stora, mänskliga vävnaden, och vars och ens enskilda erfarenheter kommer i stor utsträckning att bestämmas av medmänniskornas erfarenheter.
Vi får inte ens hundradelen av den välsignelse vi skulle kunna få, då vi samlas för att tillbedja tillsammans inför Gud. Vår uppfattningsförmåga behöver skärpas. Gemenskap med varandra skulle göra oss glada. Med ett sådant hopp som vi har, varför skulle inte våra hjärtan tändas av kärlek till Gud?
Närhelst vi samlas till gudstjänst, skulle vi föra med oss en levande andlig medvetenhet om att Gud och hans änglar är närvarande för att samarbeta med alla sanna tillbedjare. Då vi går in i gudstjänstlokalen skall vi bedja Herren att avlägsna allt ont från våra hjärtan. Ta med in i hans hus endast det som han kan välsigna. Böj knä inför Gud i hans tempel och helga åt honom hans eget, som han har köpt med Kristi blod. Bed för talaren eller gudstjänstens ledare. Bed att stor välsignelse skall komma genom den som skall förkunna livets ord. Försök ivrigt att få välsignelse för dig själv.
Gud kommer att välsigna alla som på detta sätt bereder sig för hans tjänst. De kommer att förstå vad det betyder att ha Andens bekräftelse, på grund av att de har tagit emot Kristus genom tro.
Gudstjänstplatsen kan vara mycket anspråkslös, men den är inte dess mindre erkänd av Gud. För dem som tillbeder Gud i ande och sanning och i helgelsens skönhet, kommer den att vara himmelens port. Gruppen av troende kan vara mycket fåtalig, men i Guds ögon är de mycket dyrbara. Med sanningens slägga har de huggits ut som råa stenar från världens stenbrott och har förts in i Guds verkstad för att huggas till och formas. Men även i sitt råa tillstånd är de dyrbara i Guds ögon. Släggan, hammaren och prövningarnas mejsel ligger i händerna på En som är skicklig, och de används inte för att ödelägga, utan för att arbeta fram varje människas fullkomning. Såsom dyrbara stenar, ”huggna såsom för palatsen” är det Guds avsikt att vi skall finna en plats i det himmelska templet.
Guds uppgifter och gåvor till oss är utan gräns. Nådens tron är i sig själv vår största tillgång, eftersom den som sitter på den tillåter oss att kalla honom Fader. Men Gud betraktar inte frälsningens princip som fullständig, så länge den bygger endast på hans egen kärlek. Han har själv utsett och ställt vid sitt altare en medlare, klädd i vår natur. Såsom vår medlare är det dennes uppgift att framställa oss inför Gud såsom hans söner och döttrar. Kristus vädjar för dem som har tagit emot honom. Åt dem ger han kraft på grund av sina egna förtjänster att bli medlemmar av den kungliga familjen, barn åt himmelens konung. Och Fadern uppenbarar sin oändliga kärlek till Kristus, som betalade vår lösensumma med itt blod, genom att ta emot och välkomna Kristi vänner såsom sina vänner. Han är tillfredsställd med den försoning som har gjorts. Han har förhärligats genom sin Sons människoblivande, sin Sons liv, död och medlartjänst.
Knappast har ett Guds barn närmat sig nådens tron förrän han blir den store förespråkarens klient. Vid hans första uttryck för ånger och vädjan om förlåtelse tar Kristus på sig hans sak och gör den till sin egen och framställer hans bön inför Fadern såsom sin egen begäran.
När Kristus medlar för vår skull öppnar Fadern alla sin nåds skatter för att vi skall utnyttja och tillgodogöra oss dem och förmedla dem till andra. Bed i mitt namn, säger Kristus. Jag säger inte att jag skaJl bedja till Fadern för er, för Fadern själv älskar er därför att han har älskat mig. Använd er av mitt namn. Detta skall göra era böner effektiva och Fadern skall ge er sin nåds rikedomar. Därför, ”bedjen, och I skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig”. (Joh.16:24.)
Gud vill att hans lydiga barn skall göra anspråk på hans välsignelser och komma inför honom med’ lovsång och tacksägelse. Gud är livets och kraftens källa. Han kan göra ödemarken till en fruktbar trädgård för dem som håller hans bud, ty detta förhärligar hans namn. Han har för sitt utvalda folk gjort det som skulle inspirera varje sinne till tacksamhet, och det bereder honom sorg att så föga lovprisande ftambärs till honom. Han väntar starkare uttryck från sitt folk som visar att de vet att de har anledning till glädje och fröjd.
Berätta om Guds ledning
Guds handlande med sitt folk skulle ofta återberättas. Hur ofta blev inte vägmärken uppsatta av Herren i hans sätt att handla med det förntida Israel. För att de inte skulle glömma det förgångnas historia uppmanade han Moses att inrama dessa händelser med sång, som föräldrar skulle kunna lära sina barn. De skulle samla på minnen och placera dem inom synhåll. Särskild möda skulle göras för att bevara dem så att när deras barn skulle komma att fråga om dessa saker, skulle hela historien kunna återupprepas. Så skulle Guds försyns handlande och hans påtagliga godhet och nåd i sin omsorg om och hans befriande av sitt folk hållas i minne. Vi uppmanas att komma ”ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp”. (Hebr. 10: 32.) För sitt folk i denna generation har Herren visat sig vara en Gud som gör under. Guds saks gångna historia behöver ofta framställas för folket, både unga och gamla. Vi behöver ofta återupprepa Guds godhet och prisa honom för hans underbara gärningar.
Även om vi uppmanas att inte överge vår församlingsgemenskap, skall dessa sammankomster inte enbart vara till för vårt eget uppfriskande. Vi borde inspireras med större nit att delge andra den tröst vi har mottagit. Det är vår plikt att vara mycket angelägna om att förhärliga Gud och inte komma med något negativt vittnesmål ens genom att se nedslagna eller sorgsna ut eller genom dåligt valda ord, som om det som Gud väntar av oss vore en begränsning av var frihet. Även I denna värld av sorg och besvikelse och synd vill Herren att vi skall vara hoppfulla och starka i hans kraft. med hel: vår varelse har vi förmånen att frambära ett starkt vittnesmål alla avseenden. I ansiktsuttryck, i beteende, i ord skall vi vittna om att tjänsten för Gud är god. Därigenom förkunnar vi att: ”Herrens lag Är utan brist och vederkvicker själen.” (Ps. 19:8.)
Den ljusa och hoppfulla sidan av vår kristendom kommer att presenteras av alla dem som dagligen helgar sig åt Gud. Vi skulle inte vanhelga Gud genom en dyster, klagande inställning till prövningar som förefaller svåra. Alla svårigheter som vi betraktar som nitgot som fostrar oss, kommer att orsaka glädje. Hela vårt kristna liv kommer att bli upplystande, höjande förädlande, välluktande av goda ord och gärningar. Fienden gläder sig över att se oss nedtryckta, deprimerade, sörjande och klagande. Han vill att vi skall visa just ett sådant intryck som ett resultat av vår tro. Guds avsikt är emellertid att vara sinnen inte skall befinna sig på någon låg nivå. Han vill att varje kristen skall triumfera i sin Frälsares uppehållande kraft. Psalmisten säger: ”Given åt Herren, I Guds söner, även. at Herren ära och makt; given åt Herren hans namns ära, tillbedjen Herren i helig skrud.” ”Jag vill upphöja dig: Herre, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig. Herre, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig. ... Lovsjungen Herren I hans fromme, och prisen hans heliga namn.” (Ps. 29: 1, 2; 30: 2-5.)
Förenade med församlingen därovan
Guds församling på jorden är förenad med Guds församling i himmelen. De troende på jorden och himmelens inbyggare som aldrig har fallit, utgör en enda församling. Varje himmelens invånare är intresserad av de heligas sammankomster på jorden, då de träffas för att tillbedja Gud. På den inre himmelska förgården lyssnar de till de vittnesbörd som Kristi vittnen på den yttre förgården på jorden frambär, och det lovprisande och den tacksägelse som kommer från tillbedjarna här nere, tas upp i den himmelska sången, och lov och pris ljuder genom himmelens tempel på grund av att Kristus inte har dött förgäves för Adams fallna söner. Medan änglar dricker direkt ur källan, dricker de heliga på jorden från de klara strömmar som flyter fram fån tronen, de strömmar som sprider glädje i Guds stad.
O, att vi kunde förstå hur nära himmelen är jorden. Fastän jordens barn inte vet det, har de ljusets änglar som sina följeslagare. Ett tyst vittne skyddar varje människa som lever och försöker dra denna människa till Kristus. Så länge det finns hopp, till dess att människor har motstått den helige Ande till sin eviga undergång, är de skyddade av himmelska varelser. Låt oss alla bevara det i minne, att i varje grupp av kristna som samlas härnere finns Guds änglar som lyssnar till vittnesmålen, sångerna och bönerna. Låt oss minnas att vår lovsång kompletteras av änglaskarornas körer därovan.
När ni sedan samlas från sabbat till sabbat, sjung dit lovsånger till honom som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. ”Honom som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod”, honom skall vi ägna vårt hjärtas tillgivenhet. Kristi kärlek skall vara det som vi predikar om. Låt den komma till uttryck på ett enkelt språk i varje lovsång. Låt Guds Andes inspiration diktera era böner. När livets ord talas, låt då ett hjärtligt gensvar vittna om att ni tar emot budskapet såsom från himmelen. Jag vet att detta är mycket gammalmodigt, men det kommer att bli ett tackoffer till Gud för det livets bröd som ges åt en hungrande själ. Detta gensvar på den helige Andes inspiration kommer att bli en styrka för din egen själ och en uppmuntran för andra. Det kommer att ge bevis för att det i Guds byggnad finns levande stenar som utstrålar ljus.
När vi i stället för att erinra oss de mörka kapitlen i vår erfarenhet, tänker på alla manifestationer av Guds stora barmhärtighet och aldrig svikande kärlek, kommer vi att lovprisa mer än klaga. Vi skall tala om Guds kärleksfulla trofasthet som den sanne, milde, medkännande herden för sin hjord, om vilken han har förklarat att ingen skall kunna ta någon av dem ur hans hand. Hjärtats språk kommer inte att bli ett själviskt klagande. Lovprisande likt klart flytande strömmar skall komma från Guds sanna troende. ”Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen.” ”Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.” (Ps. 23:6; 73:24, 25.)
Varför inte återuppväcka ljudet av våra andliga sånger om vår pilgrimsfärd? Varför inte söka oss tillbaka till vår tidigare enkelhet och vårt liv av hängivenhet och nit? Orsaken till att vi inte känner mera glädje, är att vi har förlorat vår första kärlek. Låt oss därför visa iver och ångra oss, så att inte ljusstaken blir flyttad från sin plats.
Guds tempel i himmelen är öppet och dess trösklar är upplysta av den härlighet som varje församling kan få som vill älska Gud och hålla hans bud. Vi behöver studera, meditera och bedja. Då kommer vi att få en andlig klarsyn så att vi kan urskilja de inre förgårdarna i det himmelska templet. Vi skall kunna uppfånga ämnet för sången och tacksägelsen i de himmelska körerna runt tronen. När Sion reser sig upp och blir ljus, skall dess ljus bli mycket genomlysande, och kostbar sång av tacksägelse och lovprisande kommer att höras i de heligas församlingar. Missnöje och klagande över små besvikelser och svårigheter kommer att upphöra. När vi använder den gyllene ögonsalvan skall vi kunna se härligheten bortom denna tid. Tron kommer att skära igenom de tunga skuggor som Satan lägger ut och vi skall se vår förespråkare offra sina egna förtjänsters rökelse för vår skull. När vi ser detta som det är och som vår Herre vill att vi skall se det, skall vi bli fyllda även känsla av omfattningen och mångfalden av Guds kärlek.
Gud undervisar oss om att vi skall samlas i hans hus för att odla den fullkomliga kärlekens egenskaper. Då kommer jordens inbyggare att bli beredda för att inta de boningar som Kristus har gått bort för att bereda för alla dem som älskar honom. Där skall de samlas i helgedomen sabbat efter sabbat, och ”nymånadsdag efter nymånadsdag”, för att förena sig i den mest upphöjda lovsång i lovprisande och tacksägelse till honom som sitter på tronen och till Lammet i evigheternas evigheter.