Om det någonsin har funnits en tid då varje hem skulle vara ett bönehus så är det nu. Vantro och skepticism råder. Sedefördärv strömmar genom själens livskanaler och uppror mot Gud bryter fram. De moraliska krafterna som blir förslavade av synden står under Satans tyranni. Själen har gjorts till mål för hans frestelser och om inte en eller annan mäktig arm räcks ut till räddning går människan dit ärkerebellen leder henne.
Ändå finns det i denna tid med dess fruktansvärda faror några som bekänner sig vara kristna men som inte håller familjeandakt. De ärar inte Gud i hemmet. De lär inte sina barn att älska och frukta honom. Många har avlägsnat sig så långt från Gud att de känner sig fördömda när de kommer i hans närhet. De kan inte ”med frimodighet gå fram till nådens tron” eller ”fria ifrån vrede... upplyfta heliga händer.” (Hebr.4:16; 1 Tim.2:8.) De har inte någon levande förbindelse med Gud. De har ett sken av gudsfruktan men förnekar dess kraft.
Uppfattningen att bönen inte skulle ha någon särskild betydelse är ett av de effektivaste bedrägerier som Satan har kommit med för att fördärva människor. Bön är gemenskap med Gud, källan till all visdom, källan till all kraft och frid och lycka. Jesus bad till Fadern under ”starkt rop och tårar”. Paulus förmanar de troende till att bedja oavlåtligen under alla förhållanden och låta sina önskningar komma fram inför Gud under åkallan med bön och tacksägelse. ”Bedjen för varandra”, säger Jakob. ”Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.” (Hebr. 5:7; Jak. 5:16.)
Genom uppriktig, allvarlig bön kan föräldrar bygga ett skyddsvärn omkring sina barn. De kan bedja i full förvissning om att Gud skall vara med dem och att heliga änglar skall beskydda dem och deras barn mot Satans fruktansvärda makt.
I varje familj bör det finnas en bestämd tid för morgon och kvällsandakt. Hur lämpligt är det inte för föräldrar att samla barnen omkring sig före frukosten för att tacka den himmelske Fadern för hans beskydd under natten och för att bedja om hans hjälp och ledning och vakande omsorg under dagen. Hur ’lämpligt är det inte också för ’föräldrar att när kvällen kommer ännu en gång samla barnen inför Guds ansikte och tacka honom för välsignelser under dagen som gått.
Fadern, och i hans frånvaro modern, bör leda andakten. Till denna bör de välja ett skriftställe som intresserar eller är lätt att förstå. Andaktsstunden bör vara kort. Om man läser ett långt kapitel och håller en lång bön blir andakten tröttande och man känner lättnad när den äntligen tar slut. Gud blir vanärad när man gör andaktsstunden torr och tråkig eller när den görs så långvarig och så föga intressant att barnen blir uttråkade.
Gör andakten intressant
Föräldrar, gör andaktsstunden mycket intressant. Det finns inte någon anledning till att den stunden inte skulle vara dagens trevligaste och mest glädjefyllda stund. Om ni vill ägna förberedelsen för andakten någon liten omtanke skulle det göra det lättare för er att göra den intressant och nyttig. Låt andaktens form variera från tid till tid. Man kan ställa frågor om de verser i Bibeln som har blivit lästa och några få allvarliga, lämpliga kommentarer kan göras. Man kan sjunga en lovsång. Den bön som beds bör vara kort och direkt på sak. Den som beder kan tacka Gud med enkla, allvarliga ord för hans godhet och bedja honom om hjälp. När förhållandena tillåter det bör barnen också få ta del i att läsa och bedja.
Först i evigheten kommer det att bli uppenbarat hur mycket gott sådana andaktsstunder har kunnat åstadkomma.
Abraham, Guds vän, levde ett böneliv. Varhelst han slog upp sitt tält byggde han ett altare i närheten. Där offrade han morgon- och aftonoffret. När tältet flyttades stod altaret kvar och de omkringströvande kananiterna som kom till ett sådant ställe, visste vem som hade varit där. När de hade ställ i upp sitt tält satte de altaret i stånd och tillbad den levande Guden.
På samma sätt borde de kristna hemmen vara ljus i världen. Morgon och aftOn bör det från dessa hem sändas böner upp till Gud som en behaglig rökelse. Och som morgonens dagg skall hans nåd och välsignelse komma ned över de bedjande.
Föräldrar, varje morgon och kväll bör ni samla barnen omkring er och lyfta deras hjärtan upp till Gud i ödmjuk bön om hjälp. Era kära är utsatta för frestelser. Dagligen möter unga och gamla besvärligheter på sin väg. De som vill leva ett tålmodigt, kärleksfullt och tillfredsställt liv måste bedja. Bara när vi ständigt får hjälp från Gud kan vi vinna seger över det egna jaget. Helga er själva och era barn åt Gud varje morgon inför den nya dagen. Lägg inte några planer för månader eller år i framtiden. Dessa tillhör inte er. En kort dag har skänkts er. Arbeta för Mästaren under dagens timmar som om det var era sista på jorden. Lägg alla era planer fram inför Gud så att ni kan genomföra dem eller förkasta dem eftersom hans försyn ger tillkänna. Godta hans planer i stället för era egna även om det skulle krävas av er att ni avstår ifrån projekt som ni är mycket fästa vid. På det sättet kommer livet att forma sig mer och mer efter den gudomliga förebilden och ”så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus”. (Fil. 4 4:7.)
Kristus är den sammanbindande länken mellan Gud och människan. Han har lovat oss sin personliga förbön. Han ställer hela sin rättfärdighets makt till förfogande för dem som beder. Han vädjar för människan. Och människan som behöver gudomlig hjälp beder för sig själv i Guds närvaro och åberopar dens inflytande som gav sitt liv för att världen skulle fil liv. Dit vi inför Gud ger tillkänna vår uppskattning av Kristi förtjänster ger det vitra böner vällukt. När vi närmar oss Gud i kraft av vår Återlösares förtjänster ställer Kristus oss tätt vid sin sida och omsluter oss med sin mänskliga arm medan han med sin gudomliga arm griper fatt i den Eviges tron. I rörelsekaret i vitra händer lägger han sin förtjänst som en välbehaglig rökelse för att understödja vitra böner. Han lovar att höra och besvara vitra böner. (Band 8, sid. 178, 1904.)