En vanvördnadens och likgiltighetens anda om sabbatens iakttagande har en benägenhet att tränga in vid våra hälsovårdinstitutioner. På de män som har, ansvaret för vår verksamhet inom hälsovårdsmissionen vilar plikten att ge läkare, sjukvårdspersonal och funktionärer undervisning om att den dag som Gud har avskilt är helig. Särskilt bör varje läkare göra sitt bästa för att vara ett gott exempel. Hans plikter är av sådan art att de helt naturligt kommer honom att känna sig berättigad att göra många saker på sabbaten som han helst borde undvika att göra. Såvitt möjligt bör han ordna sitt arbete så att han kan lägga sina vanliga plikter åt sidan.
Läkare och sjuksköterskor kanas ofta för att ta hand om de sjuka på sabbaten och ibland är det omöjligt för dem att få tid till att vila och kunna vara närvarande vid gudstjänsterna. Vi får aldrig försumma sjuka människors behov. Frälsaren har genom sitt exempel visat oss att det är riktigt att hjälpa de sjuka på sabbaten. Men onödigt arbete som t.ex. vanliga behandlingar och operationer som kan vänta, bör man uppskjuta. Låt patienterna förstå att läkare och medhjälpare bör ha en dag för vila. Låt dem förstå att arbetarna fruktar Gud och önskar helighålla den dag som han har avskilt, för att hans efterföljare skall fira den såsom ett tecken mellan honom och dem.
De som undervisar och de som blir undervisade vid våra hälsovårdsinstitutioner bör komma ihåg att det betyder mycket för dem och för institutionens beskyddare att de helighåller sabbaten på ett rätt sätt. När de firar sabbaren såsom Gud säger att den skall hållas helig, upphöjer de sitt ordenstecken och visar tydligt att de står på Herrens sida.
Nu och för alltid skall vi stå som ett klart avskilt egendomsfolk, fritt från varje världslig klokhet utan att låta oss hindras av sådana som inte har förstånd till att fatta Guds krav, som så klart har blivit framställt i hans lag. Alla våra institutioner har upprättats som sjundedagsadventist-institutioner för att representera de olika grenarna av arbetet inom hälsovårdsverksamheten, för att på det sättet bereda väg för Herrens ankomst. Vi skall visa att vi söker arbeta i harmoni med himmelen. Vi skall vara ett bevis inför alla folkslag, stammar och språkområden om att vi är ett folk som älskar och fruktar Gud ett folk som helighåller hans minnesmärke över skapelsen, tecknet mellan honom och hans lydiga barn på att han är den som helgar dem. Och vi skall på ett påtagligt sätt visa vår tro på att Herren snart kommer på himmelens skyar.
Som ett folk har vi blivit djupt förödmjukade av det sätt på vilket några av våra bröder i ansvarig ställning har handlat i det att de har vikit av ifrån de gamla landmärkena. Det finns några som har förnekat sin tro genom sina ord bara för att kunna genomföra sina egna planer. Detta visar hur litet man kan lita på mänskligt förstånd och mänskligt omdöme. Mer än någonsin tidigare behöver vi inse det farliga i att man på ett oförståndigt sätt låter sig ledas bort från lydnaden för Guds befallningar. Vi behöver förstå att Gud har gett oss ett bestämt varningsbudskap till världen på samma sätt som han gav Noa ett varningsbudskap till människorna före floden.
Vårt folk bör vara försiktiga så att de inte förringar sabbatens betydelse bara för att kunna umgås med icke-troende. De måste se till så att de inte viker av från vår tros principer och ger intryck av att det inte är fel att bete sig på samma sätt som världens människor. De bör vara angelägna om att inte rätta sig efter någon människas råd, oavsett vilken ställning denna än må inneha, om det är så att hon arbetar i strid med det Gud har gjort för att hålla sitt folk avskilt från världen.
Faran av världsliga råd
Herren prövar sitt folk för att se vilka som vill vara lojala mot hans sanningsprinciper. Vårt arbete består i att förkunna den första, andra och tredje ängelns budskap för världen. När vi utför våra plikter skall vi varken förakta våra fiender eller frukta dem. Att genom kontrakt binda oss till sådana människor som inte är av vår tro är inte efter Guds vilja. Vi skall visa vänlighet och hövlighet mot dem som vägrar att lyda Gud, men vi skall aldrig, aldrig förena oss med dem eller rådslå med dem om livsviktiga intressen i hans verk. Vi skall lita på Gud och ständigt gå framåt, osjälviskt utföra hans arbete i ödmjuk förlitan på honom, och överlåta oss själva och allt som har med vår nutid och framtid att göra åt hans försyn. Vi skall ända till slutet hålla fast vid den frimodighet som vi hade då vårt arbete började, och komma ihåg att vi inte får himmelens välsignelser på grund av vår förtjänst utan på grund av Kristi förtjänst och genom tro på honom ta emot Guds överflödande nåd.
Jag beder att mina bröder måtte förstå att den tredje ängelns budskap betyder mycket för oss och att helighållandet av den sanna sabbaten skall vara det tecken som skiljer mellan dem som tjänar Gud och dem som inte tjänar honom. De som har blivit sömniga och likgiltiga måste vakna upp. Vi är kallade att vara helgade och vi bör omsorgsfullt undvika att ge intryck av att det saknar betydelse om vi håller fast vid särdragen i vår tro eller ej. Det har lagts på oss som en högtidlig förpliktelse att inta en mer avgjord ståndpunkt för sanning och rättfärdighet än vi tidigare har intagit. Skiljelinjen mellan dem som helighåller Guds hud och dem som inte gör det måste framträda med otvetydig klarhet. Vi skall samvetsgrant ära Gud och med iver använda oss av varje medel för att upprätthålla relationerna i förbundet med honom så att vi får ta emot hans välsignelser, de välsignelser som är så nödvändiga för det folk som skall bli så grundligt prövat. Att ge intryck att vår tro vår religion inte är en dominerande kraft i våra liv är att i hög grad vanära Gud. Därigenom vänder vi oss bort från hans bud som är vårt liv och förnekar att han är vår Gud och att vi är hans folk.