Herren gav Mose i uppdrag att berätta för Israels folk om hur han hade hjälpt dem då de befriades från Egypten och hur han hade bevarat dem på ett underbart sätt i öknen. Han skulle påminna dem om deras otro och deras klagan när de blev prövade och om Herrens stora barmhärtighet och nåd som aldrig hade svikit dem. Detta skulle öka deras tro och stimulera deras frimodighet. När de insåg sin egen synd och svaghet skulle de också inse att Gud var deras rättfärdighet och styrka. Det är av lika stor betydelse att Guds folk i denna tid kommer ihåg hur och var de har blivit prövade och hur deras tro har sviktat, var de har ställt hans verk i fara genom sin otro och också sin självgodhet. Guds barmhärtighet, hans uppehållande försyn, hans oförglömliga befrielser skall vi påminna oss steg för steg. När Guds folk på detta sätt återupplivar minnet av det förgångna skall de se att Herren ständigt upprepar sina handlingar. De bör förstå de varningar som har getts och se till att de inte upprepar sina misstag. Genom att ge avkall på allt självförtroende skall de lita på att han skall rädda dem från att vanära hans namn på nytt. Genom varje seger som Satan vinner, utsätts människor för fara. Några blir ett byte för hans frestelser och kommer aldrig på fötter igen. De som har begått felsteg bör därför vandra varsamt och vid varje steg bedja: ”Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.” (Ps. 17:5.)
Herren sänder prövningar för att visa vilka som vill stå trofasta under frestelsen. Han låter alla utsättas för prövande omständigheter för att se om de vill lita på en kraft som är utanfö_ och över dem själva. Vi har alla karaktärsdrag som vi inte har upptäckt, men som måste komma fram i ljuset för att bli prövade. Gud tillåter de självgoda att bli hårt frestade för att de skall förstå sin hjälplöshet.
När prövningar möter oss, när vi inte kan se större framgång framför oss utan bara påfrestningar som gör det nödvändigt för alla att offra, hur skall vi då kunna bemöta Satans ingivelser att vi går en mycket hård tid till mötes? Om vi lyssnar till hans antydningar kommer vi att visa bristande tro på Gud. Vid sådana tillfällen skulle vi minnas att Gud alltid har haft omsorg om sitt folk och sitt verk. Vi skulle betrakta det verk som han har utfört och de reformer han åstadkommit. Vi skulle samla alla bevis på himmelens välsignelser, alla tecken på det som är gott och säga: ”Herre, vi tror på dig, på dina tjänare och på ditt verk. Vi vill förtrösta på dig. Bokförlaget är din egen institution och vi skall inte svika eller bli missmodiga. Du har hedrat oss genom att knyta oss till ditt centrum. Vi vill följa Herrens vägar och handla rätt och rättfärdigt. Vi skall göra vår del genom att vara trogna i Guds verk.”
Vårt största behov
Om vi saknar tro i det läge vi befinner oss när svårigheterna uppstår kommer vi också att sakna tro vid vilket som helst annat tillfälle.
Vårt största behov är tro på Gud. När vi ser på den mörka sidan mister vi greppet om Herren, Israels Gud. När hjärtat öppnas för fruktan och farhågor, kommer vantro att stänga vägen för framgång. Låt oss aldrig tro att Gud har övergett sitt verk.
Vi måste tala mindre om otro, syssla mindre med fantasier om att det ena eller det andra står i vår väg. Gå framåt i tro. Överlåt åt Herren att bereda vägen för sitt verk. Då skall ni finna vila i Kristus. Om ni stimulerar tron och ställer er i ett rätt förhållande till Gud och genom allvarlig bön stärker er till att göra er plikt, kommer den helige Ande att använda er. De många problem som är så gåtfulla kommer ni själva att kunna lösa om ni bara ständigt litar på Gud. Ni behöver inte vara smärtsamt osäkra, eftersom ni lever under den helige Andes ledning. Ni kan vandra och arbeta med tillförsikt.
Vi måste ha mindre tro på vad vi kan göra och mera tro på vad Herren kan göra för oss, om vi har rena händer och rena hjärtan. Ni är inte sysselsatta i ert eget verk, ni utför Guds verk.
Vi behöver mer kärlek, mer öppenhet, mindre misstänksamhet eller onda tankar. Vi måste vara mindre benägna att klandra och anklaga. Det är detta som är så anstötligt för Gud. Hjärtat behöver bli uppmjukat och betvingat av kärlek. Det kraftlösa tillståndet bland vårt folk är en följd av att deras hjärtan inte står i ett rätt förhållande till Gud. Främlingskap för honom är orsaken till de betryckande förhållandena vid våra institutioner.
Var inte bekymrade. När ni ser på det som är för ögonen och klagar när svårigheter och nedslående förhållanden uppstår, ger ni uttryck för en sjuk, försvagad tro. Genom ert tal och ert handlingssätt skall ni visa att er tro är oövervinnlig. Herren är rik på hjälpmedel. Världen tillhör honom. Se upp till honom som har ljus, kraft och möjligheter. Han skall välsigna var och en som försöker förmedla ljus och kärlek till andra.
Herren vill att vi alla skall förstå, att vår framgång är dold med honom i Kristus och att den är beroende av vår ödmjukhet och vårt saktmod och vår odelade lydnad och hängivenhet. När vi har lärt av den store Mästaren att dö bort ifrån det egna jaget, att inte förlita oss på andra människor, inte heller sätta ”kött sig till arm” utan kallar på honom, då skall Herren bli en hjälp för oss och vara oss nära i varje prövningens stund. Han kommer att leda oss i rättfärdighet. Han kommer att vara vår högra hand och ge oss råd. Han skall säga till oss: ”Här är vägen, vandra på den!”
De bröder som står i ansvarsfulla positioner skall inge arbetarna tro och tillförsikt. Kasta ut nätet på högra sidan av båten, på trons sida. Så länge nådens tid varar skall ni visa vad en helgad, levande församling kan utföra.
Han skall ge mer än vi behöver
Vi förstår inte helt den stora strid som pågår mellan osynliga makter, kampen mellan lydiga och olydiga änglar. Goda och onda änglar kämpar om varje enskild människa. Detta är inte någon inbillad kamp. Det är inte overkliga strider vi är invecklade i. Vi kommer att möta de mäktigaste motståndare och det ankommer på oss att avgöra vem som skall segra. Vi skall finna vår styrka där lärjungarna fordom fann sin. ”Alla dessa höllo endräktigt ut i bön.” ”Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade farit fram; och det uppfyllde hela huset, där de sutto.” ”Och de blevo alla upp- . fyllda av helig ande.” (Apg. 1 :14; 2:2,4.)
Det finns ingen ursäkt för att svikta eller bli modfälld, eftersom alla löften om himmelsk nåd gäller dem som hungrar och törstar efter rättfärdighet. Det starka begär som framställs som hunger och törst är en pant på att den gåva de begär kommer att ges dem.
Så snart vi inser vår oförmåga att göra Guds gärning och vi är villiga att låta oss ledas av hans visdom kan Herren samarbeta med oss. Om vi tömmer själen på all själviskhet kommer han att ge oss allt vi behöver.
Öppna ditt sinne för, och överlåt din vilja åt den helige Ande. Han kommer inte att arbeta genom någon annan människas sinne och samvete för att nå fram till dig. Under allvarlig bön om visdom skall du studera Guds ord. Ta råd av människor med helgat förnuft som är helt överlämnade åt Gud.
Se upp till Jesus i enkelhet och tro. Fäst din blick på Jesus, till dess att ditt sinne överväldigas av det överflödande ljuset. Vi tror inte ens till hälften, vi beder inte ens till hälften. ”Bedjen, och eder skall varda givet.” (Luk. 11 :9.) Bed i tro och stärk varandra. Bed såsom ni aldrig tidigare har bett att Herren skall lägga sin hand på er så att ni skall kunna fatta längden och bredden och djupet och höjden och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap så att ni blir helt uppfyllda av all Guds fullhet.
Att bli kallad till att uthärda prövningar visar atr Herren Jesus ser något i oss som är mycket dyrbart och som han vill utveckla. Om han i oss inte såg någonting som han kunde förhärliga sitt namn med, skulle han inte ödsla tiden på att rena oss. Vi bryr oss inte särskilt mycket om att beskära och vårda tistlar. Kristus kastar inte värdelös sten i sin smältugn. Det är värdefull malm som han prövar.
Smeden lägger järnet och stålet i elden för att få veta av vad kvalité det är. Herren tillåter att hans utvalda kommer in i svårigheternas smältugn för att han skall få se vad slags sinnelag de har och om han kan forma och fostra dem för sitt verk.
Kom ihåg att bönen är källan till er styrka. Ingen kan vinna framgång om han skyndar sig med att sända upp sina böner och därefter störtar iväg för att se till något som han är rädd kan bli försummat eller glömt. Han viger bara några få flyktiga tankar åt Gud. Han tar inte tid till att överväga, att bedja, att bida efter Herren för att få en förnyelse av kroppslig och andlig styrka. Han blir snart trött. Han känner inte det upplyftande, inspirerande inflytandet av Guds Ande. Han blir inte styrkt genom ett förnyat liv. Hans utmattade kropp och trötta hjärna blir inte stillad genom personlig kontakt med Kristus.
”Förbida Herren, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja förbida Herren.” ”Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.” (Ps. 27:14; Klag. 3:26.) (Band 7, sid. 243, 244,1902.)
Om du gör ett misstag, vänd då ditt nederlag i seger. Om de lärdomar Gud sänder blir väl inlärda, kommer de alltid att bringa hjälp i rätt tid. Sätt er tillit till Gud. Bed mycket och tro. När ni hyser tillit, hoppas, tror och håller fast vid Allmaktens kraft, kommer ni att mer än segra.
Sanna arbetare vandrar och arbetar i tro. Ibland blir de trötta av att följa den långsamma framgång som visar sig i verksamheten, när drabbningen pågår som hårdast mellan det godas och det ondas makter. Men om de vägrar att bli trötta eller modlösa skall de få se att skyarna skingras och löftet om befrielse uppfylls. Genom den dimma som Satan har omgett dem med skall de få se ljuset av de klara strålarna från rättfärdighetens sol.
Arbeta i tro och lämna resultaten åt Gud. Bed i tro och hans hemlighetsfulla försyn skall ge svaret. Ibland kan det kanske se ut som. om ni inte kan vinna någon framgång. Men arbeta och var vid gott mod och lägg tro, hopp och frimodighet in i era ansträngningar. När ni har gjort det som ni kan, vänta då på Herren medan ni förkunnar hans trofasthet, så kommer han att låta sitt ord gå i fullbordan. Vänta inte på plågsam ångest, . utan i en säker tro och en orubbad tillit. (Band 7, sid. 244, 245, 1902.)