Vår ställning i världen är inte vad den borde vara. Vi är långt ifrån vad vi skulle ha varit, om vår kristna erfarenhet hade stått i förhållande till det ljus och till de tillfällen vi har fått och om vi redan från början Ständigt hade gått framåt och uppåt: Om vi hade vandrat i det ljus som getts oss och om vi hade Jagat efter att lära känna Herren, skulle vår stig ha blivit klarere och klarare. Många av dem som har haft särskilt ljus? Är I så hög grad efterliknat världen, att de knappast kan skiljas från världens människor. De framträder inte som Guds egendomsfolk, som hans utvalda och dyrbara. Det är svårt att skilja mellan dem som tjänar Gud och dem som inte tjänar honom.
Sjundedagsadventist-församlingen kommer att vägas i helgedomens vågskål. Den kommer att bli dömd efter de förmåner och .de företräden som den har haft. Om dess andliga erfarenhet inte överensstämmer med de företräden Kristus har gett den till ett sa omätligt pris, och om de välsignelser som den har varit föremål för inte har gjort den skickad till att utföra den uppgift som anförtrotts den, kommer domen att uttalas: ”Befunnen för litt.” Den kommer att dömas efter det ljus den erhållit och de tillfällen som den har getts.
Guds avsikt med sitt folk
Gud har kärlek, glädje, frid och en härlig seger i beredskap för alla som tjänar honom i anda och sanning. Hans laglydiga folk skall alltid stå redo till tjänst. De skall ta emot ökad nåd och kraft, ökad kunskap om den helige Andes verksamhet. Många är inte beredda att ta emot Andens dyrbara gåvor som Gud väntar på att kunna ge dem. De sträcker sig inte högre och högre uppåt efter kraft från höjden så att de, med hjälp av de gåvor som blir givna, skall kunna bli kända som Guds egendomsfolk som är ivriga att utföra ett gott verk.
”Bättra dig och gör åter sådana gärningar som du gjorde under din första tid.”
De allvarliga förmaningens och varningens ord som tagit sig uttryck i förstörandet av högt uppskattade hjälpmedel i verksamheten säger till oss: ”Betänk då, varifrån du har fallit, och bättra dig och gör åter sådana gärningar, som du gjorde under din första tid.” (Upp. 2:5.) *
Varför är uppfattningen så dunkel om församlingens andliga läge? Har inte blindhet drabbat väktarna som står på Sions murar? Är inte många av Guds tjänare obekymrade och väl tillfreds som om molnstoden om dagen och eldstoden om natten vilade över helgedomen? Finns det inte sådana i ansvarig ställning som bekänner sig känna Gud, men som i liv och beteende förnekar honom? Är inte många av dem som menar att de är hans särskilda utvalda folk, tillfreds med att leva utan att ha förvissning om att Gud i sanning finns ibland dem för att frälsa dem från Satans snaror och angrepp?
Skulle vi inte nu ha mycket större ljus om vi i det förgångna hade tagit emot Herrens förmaningar, erkänt hans närvaro och vänt oss bort från allt som står i strid med hans vilja? Hade vi gjort detta skulle himmelens ljus ha lyst in i själens tempel och kommit oss att kunna fatta sanningen och att älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. O, hur djupt Kristus har blivit vanärad av sådana som bekänner sig vara kristna samtidigt som de vanärar det namn de bär genom att försumma att inrätta sina liv i överensstämmelse med sin bekännelse, och genom att de underlåter att behandla varandra med den kärlek och aktning som Gud väntar att de skall uppenbara genom vänliga ord och hövliga handlingar.
Mörkrets makter är i intensiv verksamhet. Följden är krig och blodsutgjutelse. Den moraliska atmosfären förgiftas av fruktansvärda, grymma handlingar. Stridens anda breder ut sig och överflödar överallt. Många människor kommer att avfalla från tron därför att de lyssnar till förledande andar och demoners läror. De förstår inte vad slags anda som har tagit dem i besittning.
Underlåtenhet att ära Gud
Han som ser djupare än till ytan och som läser alla människors hjärtan säger om dem som har haft stort ljus: ”De är inte bekymrade eller förvånade över sitt moraliska och andliga tillstånd.” ”Likasom det lyster dessa att gå sina egna vägar och likasom deras själ har behag till deras styggelser, så lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att låta förskräckelse komma över dem, eftersom ingen svarade när jag kallade, och eftersom de icke hörde, när jag talade, utan gjorde, vad out var i mina ögon, och hade sin lust i att göra vad mig misshagligt var.” ”Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen.” ”Därför att de icke gåvokärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta.” ”Utan funnit behag i orättfärdigheten.” (Jes. 66:3, 4; 2 Tess. 2:11, 10, 12.)
Den himmelske läraren frågar: ”Vilken större villfarelse kan bedra sinnet än att man bygger på den rätta grunden och att Gud godtar det som man gör, när man i själva verket gör mycket som överensstämmer med världens sätt att handla, och syndar mot Herren? O, det är ett stort bedrägeri, en listig förförelse som tar sinnet i besittning, när människor som en gång har känt sanningen förväxlar gudaktighetens sken med dess ande och kraft och när de anser att de är rika och har vunnit rikedom och inte saknar någonting, medan de i verkligheten saknar allt.”
Gud har inte ändrat inställning till sina trogna som bevarar sina kläder obefläckade. Men många ropar: ”Frid och trygghet”, när ödeläggelsen plötsligt kommer över dem. Om inte en genomgripande omvändelse äger rum, om människor inte ödmjukar sina hjärtan genom att bekänna och ta emot sanningen, sådan den är i Jesus, kommer de aldrig att kunna gå in i himmelen. När reningen skall äga rum i våra led skall vi inte längre vila i maklighet och skryta över att vara rika och ha överflöd och ingenting sakna.
Vem kan i sanning säga: ”Mitt guld är luttrat i elden och mina kläder är obefläckade av världen?” Jag såg vår instruktör peka på de s.k. rättfärdigas klädnad. I det att han rev den av dem, avslöjade han orenheten innanför. Därefter sade han till mig: ”Kan du inte se hur de i sitt övermod har täckt över sin karaktärs orenhet och ruttenhet? ’Huru har hon icke blivit en sköka, den trogna staden.’ Min Faders hus har gjorts till en marknadsplats, en plats från vilken den gudomliga närvaron och härligheten har försvunnit. Detta är orsaken till dess svaghet och att kraft saknas.”
En kallelse till reformation
Med mindre församlingen, som nu håller på att genomsyras av sin egen avfällighet inte gör bättring och omvänder sig, kommer den att få äta frukten av sina egna gärningar, intill dess att den får avsky för sig själv. När den sätter sig upp mot det onda och väljer det goda, när den söker Gud i all ödmjukhet och når upp till sin höga kallelse i Kristus, så att den står på den eviga sanningens grund och i tro griper de dygder som är beredda för den, kommer den att bli helad. Den kommer då att träda fram i sin av Gud givna enkelhet och renhet, skild från jordiska förvecklingar och visa att sanningen verkligen har gjort den fri. Då kommer dess medlemmar verk” ligen att vara Guds utvalda, hans representanter.
Tiden har kommit för en genomgripande reformation. När denna reformation börjar kommer bönens anda att besjäla varje troende och driva bort oenighetens och stridens anda från församlingen. De som inte har levat i kristlig gemenskap kommer att närma sig varandra. En medlem som arbetar i rätt riktning kommer att leda andra medlemmar att förena sig med honom i bön om att den helige Ande skall uppenbaras. Ingen förvirring kommer att råda, eftersom alla kommer att arbeta i samförstånd med Andens vilja. De barriärer som skilt troende från troende kommer att brytas ned, och Guds tjänare kommer att tala samma språk. Herren kommer att samarbeta med sina tjänare. Alla kommer att med full förståelse bedja den bön som Kristus lärde sina tjänare: ” Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:10.)