”Ära Herren med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda, så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.” (Ords. 3: 9, 10.)
”Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare. Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.” (Ords. 11: 24, 25.)
”En ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.” (Jes. 32:8.)
I frälsningsplanen har gudomlig visdom påpekat förhållandet att handling följs även reaktion och detta gör en barmhärtighetsgärning till en dubbel välsignelse i alla dess förgreningar. Den som ger till de behövande är till välsignelse för andra och blir själv välsignad i ännu högre grad.
Evangeliets härlighet
För att människan inte skulle gå miste om de välsignelser som följer av välgörenhet, införde vår Återlösare planen att godkänna henne som sin medarbetare. Gud kunde ha fullföljt sin plan att frälsa syndare utan mänsklig hjälp. Men han visste att människan inte kunde bli lycklig utan att få ta del i detta stora verk. Genom en kedja av omständigheter, som skulle väcka hennes medkänsla, ger han människan det bästa medlet att utveckla välgörenhet och kommer henne att vanemässigt ge hjälp åt de fattiga för att befrämja hans sak. En ruinerad värld ställer genom sitt stora behov krav på att vi skall ägna våra gåvor i form av medel och inflytande, åt att för alla människor framlägga den sanning som de står i så desperat behov av. Och när vi fäster avseende vid dessa krav genom att arbeta och utföra välgörenhet, införlivas vi i bilden av honom som blev fattig för vår skull. När vi offrar, välsignar vi andra och samlar på det sättet sann rikedom.
Det är till evangeliets förhärligande att det är grundat på principen att i det fallna människosläktet återupprätta den gudomliga avbilden genom en ständig manifestation av välgörenhet. Detta arbete började i de himmelska gårdarna. Där gav Gud människorna ett omisskännligt bevis på den kärlek som han kände för dem. ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Joh.3:16.) Gåvan Kristus avslöjar Faderns sinne. Den visar att han, efter det att han hade tagit sig an vår återlösning, inte skulle spara någonting, hur värdefullt det än var, som var nödvändigt för fullföljandet av hans uppgift.
Frikostighetens anda är himmelens anda. Kristi självuppoffrande kärlek uppenbaras på korset. För att människan skulle kunna bli frälst, gav han allt han hade och därefter gav han sig själv. Kristi kors är en vädjan om välgörenhet hos var och en som följer Frälsaren. Den princip som här klargörs är att ge, ge. När detta förverkligas i verklig välgörenhet och goda gärningar är det den sanna frukten av det kristna livet. De icke kristna människornas princip är att få, få. På det sättet väntar de sig att kunna försäkra sig om lycka. Men när en sådan metod förverkligas i hela sin utsträckning, blir resultatet misär och död.
Evangelii ljus som lyser från Kristi kors, tillrättavisar egoism men uppmuntrar till frikostighet och välgörenhet. Vi skall inte klaga över att vi ständigt får fler och fler uppmaningar att ge. l sin försyn kallar Gud sitt folk ut från deras begränsade verksamhetsområden för att ge sig in på större uppgifter. Det är nödvändigt med obegränsade ansträngningar i denna tid då moraliskt mörker täcker jorden. Många bland Guds folk står i fara att insnärjas i världslighet och girighet. De bör göra klart för sig att hans barmhärtighet gör att behovet av deras medel blir allt större. De förhållanden som gör anspråk på vår välgörenhet måste framläggas för dem om de skall kunna efterlikna hans liv som är vårt stora exempel.
Förvaltarskapets välsignelser
Då Kristus gav sina lärjungar uppgiften att ”gå ut i hela världen” och förkunna ”evangelium för allt skapat” gav han människorna uppdraget att utbreda kunskapen om hans nåd. Under det att några går ut för att förkunna, kallar han andra att svara på hans begäran om offergåvor för att stödja hans sak på jorden. Han har lagt medel i människors händer för att hans gudomliga gåvor skall kunna utföra den uppgift som anvisats oss till våra medmänniskors frälsning. Detta är ett av de sätt på vilka Gud upphöjer människor. Det är just en sådan uppgift människan behöver, för att den skall väcka de djupaste medkänslor i hennes hjärta och sätta hennes bästa förståndsgåvor i verksamhet.
Alla goda gåvor här på jorden har skänkts av Guds givmilda hand som ett uttryck för hans kärlek till människan. De fattiga är hans och kristendomens sak är hans. Guldet och silvret tillhör Herren, och han kunde låta pengar regna ned från himmelen om han si ville. Men i stället har han gjort människan till sin förvaltare och anförtrott henne medel, inte för att de skall samlas på hög utan för att de skall användas till nytta för andra. Så gör han människan till en kanal genom vilken han fördelar sina välsignelser på jorden. Gud införde välgörenhetssystemet för att människan skulle kunna bli lik sin Skapare, frikostig och oegennyttig och för att till sist tillsammans med Kristus kunna få del i den eviga, härliga belöningen.
Samling kring korset
Den kärlek som kom till uttryck på Golgata bör återupplivas, styrkas och ges spridning bland våra församlingar. Skulle vi inte göra allt vi kan för att ge kraft åt de principer Kristus förde till denna värld? Skulle vi inte sträva efter att grundlägga och ge effektivitet åt de välgörenhets företag som nu är erforderliga? När du står framför korset och ser himmelens furste gå i döden för dig, kan du då stänga ditt hjärta och säga: ”Nej, jag har ingenting att ge”?
Kristi troende folk skall föreviga hans kärlek. Denna kärlek skall samla dem kring korset. Den skall befria dem från all egenkärlek och binda dem till Gud och till varandra.
Samlas kring Golgata kors i självuppoffring och självförnekelse. Gud vill välsigna dig när du gör ditt bästa. När du närmar dig nådatronen och när du finner dig knuten till denna tron med den gyllene länk som sänds ned från himmelen till jorden för att lyfta människor ur syndens avgrund, kommer ditt hjärta i kärlek att sträcka sig efter dina bröder och systrar som står utan Gud och utan hopp i världen.
Varje tillfälle att hjälpa en broder i nöd eller att stödja Guds sak genom att förkunna sanningen är en pärla som du kan sända i förväg och sätta in i himmelens bank för säker förvaring. (Band 3, sid. 249, 1872.)
När allas sak kommer fram inför Gud, kommer inte frågan: ”Vad bekände de sig till?” att ställas, utan frågan: ”Vad har de gjort?” Har de varit ordets görare? Har de levt för sig själva eller har de varit upptagna av välgörenhet, med vänliga och kärleksfulla handlingar, sätt andra högre än sig själva och visat självförnekelse för att kunna bli till välsignelse för andra? Om denna genomgång visar att detta har varit deras liv, att deras sinnen har varit präglade av ömhet, självförnekelse och välgörenhet, kommer de att få höra Kristus uttala den härliga försäkringen och de välsignande orden: ”Rätt så!” ”Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike, som är tillrett åt eder från världens begynnelse.” (Matt. 25: 34,) Kristus har blivit bedrövad och sårad genom er uttalade själviska kärlek, er likgiltighet för andras lidanden och behov. (Band 3, sid. 525, 1875.)