Idag kan jag inte finna någon vila. Mitt sinne är bekymrat over situatioen i södra Kalifornien. Gud har gett åt var och en hans uppgift, men det finns några som inte under bön tänker över sitt personliga ansvar.
När någon väljs till ett arbete, ger inte detta ämbete honom kraft och förmåga som han inte tidigare ägde. En hög position skanker inte kristliga dygder. Den som menar att han själv klarar av att tänka ut planer och idéer för alla grenar av verksamheten, uppenbarar stor brist på klokhet. Ingen enskild människas sinne kan klara av alla de många och varierande uppgifter som måste utföras inom en konferens som omfattar tusentals människor och många olika verksamhetsgrenar.
Men en ännu större fara än. den har uppenbarats för mig, nämligen den känsla som har tilltagit bland våra arbetare, att predikanter och andra som arbetar i sakens tjänst, skulle lita på att Vissa ledande bröder skall bestämma deras uppgifter. En enda mans sinne och omdöme får inte betraktas som om det kund kontrollera och prägla en hel konferens. Den enskilda individen och församlingen har sitt eget ansvar. Gud har gett varje människa en eller flera gåvor som hon skall använda och utveckla. När hon använder dessa gåvor ökar hon sin förmåga att tjäna. Gud har at var och en gett personligt omdöme och denna gåva vill han att hans arbetare skall använda och ut veckla. Föreståndaren för en konferens får inte anse att hans personliga omdöme skall vara riktlinjen för alla andras omdöme.
Inte i någon konferens bör man driva igenom förslag utan att bröderna har fått tillräckligt tid på sig för att omsorgsfullt överväga saken från alla sidor. När föreståndaren för en konferens föreslagit vissa planer, har man ibland ansett att det var onödigt att fråga Herren till råds angående dessa. på det sättet har förslag blivit godkända som inte varit till andlig nytta för de troende, och detta har omfattat betydligt mer än vad man vid ett första tillfälligt övervägande kunde upptäcka. Sådana handlingar är inte efter Guds planer. Mycket, mycket ofta har saker kommit upp till behandling och genomförts genom röstning vilka har omfattat betydligt mer än man väntat och betydligt mer än de som röstade skulle ha varit villiga att gå med på, om de hade tagit sig tid att begrunda frågan från alla sidor.
Vi har i denna tid inte råd att vara likgiltiga eller försumliga i Guds verk. Om vi vill vara förberedda för de erfarenheter som möter oss, måste vi varje dag söka Herren allvarligt. Våra hjärtan måste renas från varje känsla av överlägsenhet, och sanningens levande principer måste inplantas i sinnet. Unga och gamla bör tillämpa de dygder som tillhör ett kristet livssätt. Varje dag bör medföra andlig utveckling för att de skall kunna bli kärl till hedersamt bruk i Mästarens tjänst.
”När han en gång uppehöll sig på ett ställe för att bedja och hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: ’Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.’” (Luk. 11: 1.) Den bön som Kristus lärde sina lärjungar som svar på deras begäran, framställs inte i högtflygande språk, utan uttrycker i enkla ord det som varje människa behöver. Den är kort och rör sig direkt kring våra dagliga behov.
Lita på Gud
Varje människa har förmånen att kunna tala med Herren om sina särskilda behov och uppsända sina personliga tacksägelser för de välsignelser som hon dagligen tar emot. Men de många, långa och ändlösa, trosfattiga böner som sänds upp till Gud är en börda för honom i stället för att bli till glädje. O, hur mycket behöver vi inte rena, omvända hjärtan. Vi behöver en starkare tro. ”Bedjen, och eder skall varda givet”, lyder Frälsarens löfte, ”söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.” (Matt. 7: 7.) Vi behöver fostra oss själva till att lita på detta ord och föra in Kristi nåd och ljus i allt vi gör. Vi behöver hålla oss till Kristus och behålla vårt grepp om honom, till dess att vi vet att hans förvandlande nåds kraft uppenbaras i oss. Vi måste ha tro på Kristus om vi skall kunna återspegla den gudomliga karaktären.
Kristus klädde sin gudom i mänsklig gestalt och levde ett liv i bön och självförnekelse och under en daglig kamp mot frestelsen, för att han skulle kunna hjälpa dem som idag anfäktas av frestelser. Han är vår effektivitet och kraft. Han vill att vi genom att tillämpa hans nåd skall bli delaktiga av den gudomliga naturen och undkomma den förgängelse som i följd av den onda begärelsen råder i världen. Om vi troget studerar, och i våra liv tar emot det Guds ord som finns i Gamla och Nya testamentet kommer det att skänka oss andlig visdom och andligt liv. Detta ord skall vi betrakta såsom heligt. Tron på Guds ord och på Kristi kraft att förvandla vårt liv skall göra det möjligt för den troende att utföra Kristi gärningar och leva ett liv av glädje i Herren.
Gång på gång har Herren uppmanat mig att säga till vårt folk: ”Visa tro och förtröstan på Gud. Gör dig inte beroende av någon felande människa för att avgöra vad som är dina plikter.” Det är din förmån att kunna säga: ”Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig: I som frukten Herren, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn. Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke for en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom. Genom dig skall mm lovsång ljuda. . . mina löften får jag infria inför dem som frukta honom. De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka Herren skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.” (Ps. 22: 23 - 27.)
Dessa Bibelns ord går rakt på sak. Varje församlingsmedlem skulle lära sig förstå, att Gud är den som vi skall se upp till för att kunna förstå vår personliga plikt. Det är riktigt att bröder rådslår tillsammans, men när människor bestämmer just vad deras bröder skall göra, så låt dessa svara att de har valt Herren till sin rådgivare. De som i ödmjukhet söker honom kommer att finna att hans nåd är tillräcklig. Men när den ena människan tillåter någon annan människa att träda emellan henne och den plikt som Gud har anvisat henne, och sätter sin tillit till en människa och tar denna människa som sin vägledare, lämnar hon den fasta grunden och går in på en väg som är både falsk och farlig. I stället för att växa och utvecklas kommer en sådan människa att mista sin andlighet.
Det finns inte kraft hos någon människa för att omforma en bristfällig karaktär. Vi måste var och en av oss sätta vårt hopp och vår tillit till en som är mer än människa. Vi behöver alltid tänka på att det finns hjälp hos en som är mäktig. Herren har tillförsäkrat var och en den nödvändiga hjälpen, om han bara vill ta emot den.