Under nattens timmar påverkade den helige Ande mitt sinne med tanken att om Herren kommer så snart som vi tror att han skall komma, borde vi vara långt mer verksamma än under tidigare år för att förkunna sanningen för folket.
I detta sammanhang går mina tankar tillbaka till de adventtroendes arbete under åren 1843 och 1844. Då gjorde vi många besök från hem till hem och vi gjorde outtröttliga ansträngningar för att varna människorna för vad som skall komma och som finns omtalat i Guds ord. Vi bör göra ännu större ansträngningar än de som gjordes av dem som så trofast förkunnade den första ängelns budskap. Vi närmar oss snabbt avslutningen av denna världens historia, och efterhand som det blir klart för oss att Jesus verkligen kommer snart, kommer vi att väckas till att arbeta som aldrig tidigare. Vi kommer att uppfordras till att blåsa alarm bland folket, och i vårt liv skall vi uppenbara sanningens och rättfärdighetens kraft. Världen skall snart möta den store Laggivaren och ställas inför hans överträdda lag. Bara de som omvänder sig från överträdelse till lydnad kan då ha hopp om förlåtelse och frid.
Vi skall lyfta den fana som bär inskriften: ”Guds bud och Jesu tro”. Lydnad mot Guds lag är den stora frågan. Låt oss aldrig lämna den ur sikte. Vi måste göra vårt bästa för att väcka församlingsmedlemmar och sådana som inte har någon bekännelse, att se och lyda den himmelska lagens krav. Vi skall upphöja denna lag och förhärliga den.
Kristus har gett oss i uppdrag att utså sanningens utsäde och visa vårt folk hur nödvändigt der arbete är som skall utföras av dem som får uppleva de avslutande scenerna i denna världens historia. När sanningens ord förkunnas på vägar och stigar, kommer en uppenbarelse av Guds Ande att arbeta med människornas hjärtan.
O, hur mycket gott skulle vi inte kunna uträtta om alla som har sanningen, livets Ord, ville arbeta för att upplysa dem som inte har den. Da samanterna kom till Kristus, på den samaritiska kvinnans uppmaning, talade Kristus om dem med sina lärjungar som en åker o som var mogen för skörd. är sägen ju, att det ännu är fyra månader, innan skördetiden kommer. Men Be, jag säger eder: Lyften upp edra ögon och sen på fälten, huru de hava Vitnat till skörd.” (Joh. 4:35.) Kristus stannade kvar hos samariterna i två dagar eftersom de var så hungriga att få hora sanningen. Vilka upptagna dagar blev det inte! Följden av dessa dagars verksamhet blev att ”långt flera komma till tro för hans egna ords skull”. Och detta var deras vittnesmål’ ”Vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu, att han i sanning är världens Frälsare.” (Vers 41, 42.)
Vilka bland dem som bekänner sig vara Guds folk vill ta upp denna heliga uppgift och arbeta för de människa: som är på väg att gå under av brist på kunskap? Världen måste bli varnad. Många platser har blivit utpekade för mig därför att de verkligen står i behov av hängivna, trofasta, outtröttliga ansträngningar. Kristus håller på att öppna mångas hjärtan och sinnen i vara stora städer. Dessa behöver Guds ords sanningar och om vi vill gå in i Kristi heliga närhet och söka komma dessa människor nära, kommer det att göra intryck till det goda. Vi behöver vakna upp och gå in i ett förhållande av sympati för Kristus och för våra medmänniskor. De stora och de små städerna tillsammans med platser nära och fjärran, måste upparbetas på ett förståndigt sätt. Dra er aldrig tillbaka. Herren kommer att göra det rätta intrycket på människors hjärtan om vi vill arbeta i samarbete med hans Ande.
Jag har uppmuntrande ord till mina bröder. Vi skall gå framåt i tro och hopp och vänta stora ting av Gud. Fienden vill på alla sätt söka hindra de ansträngningar som görs för att befrämja sanningen, men i Herrens kraft kommer ni att kunna. vinna härliga segrar. Låt ingenting avskräckande bli sagt, utan bara sådana ord som kan göra sitt till för att styrka och stödja. era medarbetare.
Ett personligt ord
Jag längtar efter att personligen få ta del i allvarligt arbete ute på fältet och jag skulle säkert vara mycket mera upptagen med offentlig verksamhet om jag inte ansåg att man vid min ålder gör klokt i att inte förutsätta för mycket fysisk kraft. Det har blivit min uppgift att till församlingen och världen förmedla det ljus som har blivit mig anförtrott från tid till annan under loppet av de år under vilka den tredje ängelns budskap har blivit förkunnat. Mitt hjärta är fyllt med en allvarlig önskan om att framhålla sanningen för alla som kan nås. Och jag gör fortfarande min del genom att förbereda artiklar för publicering. Men jag måste vara mycket försiktig så att jag. inte driver det så långt att jag överhuvudtaget inte kan skriva. Jag vet inte hur länge jag skall få leva, men jag har inte sådana besvär i fråga om hälsan som jag kunde vänta.
Efter generalkonferensen 1909 har jag tillbringat flera veckor med att besöka möten och andra allmänna sammankomster och besöka olika institutioner i New England, de centrala staterna och mellanvästern.
Då jag kom tillbaka till mitt hem i Kalifornien började jag åter arbeta med material för tryckning. Under de senaste fyra åren har jag skrivit förhållandevis få brev. De krafter jag har, har jag för det mesta använt för att göra färdigt viktiga bokarbeten.
Då och då har jag varit närvarande vid möten och har också besökt institutioner i Kalifornien. Men den mesta tiden sedan förra generalkonferensen har jag arbetat med manuskript på mitt lantställe, Elmshaven, i närheten av St.Helena.
Jag är tacksam för att Herren har sparat mitt liv så att jag kan arbeta litet längre med mina böcker. Ack, om jag bara hade krafter att göra allt det som jag ser borde göras. Jag ber om att han skall ge mig visdom så att de sanningar som vårt folk så väl behöver skulle framhållas klart och på ett tillfredsställande sätt. Det är en uppmuntran för mig att tro att Gud ger mig krafter till att utföra detta.
Mitt intresse för verket i allmänhet är alltjämt lika stort som någonsin tidigare och jag har en stark önskan om att sanningen för denna tid ständigt må gå framåt i alla delar av världen. Men jag finner det rådligast att inte försöka med för mycken offentlig verksamhet så länge mitt arbete med böcker kräver min uppmärksamhet. Jag har några av de bästa arbetarna, några som genom Guds försyn slöt sig till mig i Australien tillsammans med andra som har kommit till mig sedan jag återvänt till Amerika. Jag tackar Gud för dessa medhjälpare. Vi är allesammans mycket upptagna och gör vårt bästa för att utarbeta manuskript för tryckning. Vi önskar att sanningens ljus skall komma ut till varje plats med upplysning till dem som inte har någon kunskap om grunderna för vår tro. Men jag prisar Herren för att han har bevarat min syn. Det skulle inte ha varit underligt om jag i min ålder på det hela taget inte hade kunnat använda mina ögon.
Jag är mer tacksam än jag kan säga för Herrens upplyftande Ande och för den tröst och nåd som han ständigt ger mig, och att han ger mig styrka och tillfälle att till hans folk förmedla uppmuntran och hjälp. Så länge Herren skonar mitt liv kommer jag att vara trofast och lojal mot honom och söka göra hans vilja för att förhärliga hans namn. Måtte Herren öka min tro så att jag kan jaga efter att lära känna honom och efter att mer fullkomligt göra hans vilja. Stor är Herren och högt lovad.
Äldre arbetares inflytande
Jag är mycket angelägen om att de äldre av korsets soldater, som grånat i Mästarens tjänst, skall fortsätta att utan omsvep frambära sitt vittnesmål, så att de som är unga i tron kommer att förstå, att de budskap som Herren har gett oss i det förgångna är mycket betydelsefulla i detta skede av jordens historia. Vår erfarenhet i det förgångna har inte förlorat någonting av sin styrka.
Låt oss vara försiktiga, så att vi inte gör pionjärerna missmodiga eller kommer dem att känna, att det inte är så mycket de kan göra. Deras inflytande kan fortfarande användas på ett kraftfullt sätt i Herrens verk. De äldre förkunnarnas insats kommer alltid att bli till hjälp och välsignelse för församlingen. Gud kommer att vaka över sina beprövade och trogna fanbärare både dag och natt, till dess att tiden är inne för dem att lägga av sin rustning. Låt dem känna tillförsikten att de står under Hans beskyddande omsorg, han, som aldrig sover, och att de står under outtröttliga väktares beskydd. Om de vet det och inser att de förbidar i Kristus kan de vila i förtröstan under Guds försyn.
”Intill tidens slut”
Jag beder allvarligt om att det arbete vi utför i denna tid ,kulle göra ett djupt intryck på hjärta, själ och sinne. Svårigheterna kommer att öka. Men låt oss, vi som tror på Gud, uppmuntra varandra. Låt oss inte sänka fanan utan hålla den högt, i det vi ser upp till honom som är vår tros begynnare och fullkomnare. När jag under nattens timmar inte kan sova lyfter jag mitt hjärta upp till Gud i bön och han styrker mig och ger mig försäkran om att han är med sina tjänare, förkunnarna här hemma och på de avlägsna fälten. Jag blir uppmuntrad och välsignad då jag inser att Israels Gud alltjämt leder sitt folk och att han skall fortsätta att vara med dem ända till slutet.
Gå framåt med ökad effektivitet
Jag har blivit instruerad att säga till våra predikande bröder: Låt det budskap ni förkunnar vara uppfyllt av Guds Andes kraft. Om det någonsin har funnits en tid då vi behöver den helige Andes särskilda ledning så är det nu. Vi behöver en genomgripande helgelse. Det är hög tid att vi ger världen en demonstration av Guds kraft i våra liv och i vår verksamhet.
Herren vill se arbetet med att förkunna den tredje ängelns budskap befrämjas med ständigt större effektivitet. på samma ätt som han genom alla tidsåldrar har arbetat för att ge sitt folk seger, så längtar han i denna tid efter att få föra sina planer för sin församling till en triumferande fullbordan. Han bjuder sina troende heliga att gå framåt i gemenskap från kraft till kraft, från tro till ökad förvissning och tillit till hans saks Iättfärdighet och sanning.
Vi skall stå fasta som klippan i fråga om principerna i Guds ord och minnas att Gud är med oss för att ge oss kraft att möta varje ny erfarenhet. Låt oss i våra liv alltid hävda rättfärdighetens principer, så att vi i Herrens namn måtte kunna gå från kraft till kraft. Den tro som har blivit bekräftad genom Guds Andes undervisning från vår allra tidigaste erfarenhet och fram till nutiden, skall vi betrakta som mycket helig. Det verk som Herren har utfört genom sitt laglydiga folk och som genom hans nåds kraft kommer att bli starkare och mer effektivt, efterhand som tiden går, skall vi betrakta som mycket dyrbart. Fienden söker att göra Guds folks omdöme vacklande och för svaga deras effektivitet. Men om de vill arbeta såsom Guds Ande kommer att leda dem, kommer han att öppna dörrar och tillfällen för dem i arbetet att återuppbygga de gamla ödelagda platserna på nytt. Deras erfarenhet kommer att ständigt växa intill dess att Herren stiger ned ifrån himmelen l makt och stor härlighet, för att sätta den slutliga triumfens insegel på sina trogna.
Löftet om slutlig seger
Den uppgift som ligger framför oss är sådan att den kommer att kräva att vi sätter in alla våra krafter till det yttersta. Den kommer att kräva att vi utövar stark tro och ständig vaksamhet. Ibland kommer de svårigheter som vi skall möta att bli ytterst nedslående. Själva storheten i uppgiften kommer att göra oss förskräckta. Men med Guds hjälp kommer hans tjänare ändå att segra till slut. ”Därför”, mina broder, ”beder jag eder att icke fälla modet” (Ef. 3:13), på grund av de prövande omständigheter som ligger framför er. Jesus kommer att vara med er. Han kommer att gå framför er genom sin helige Ande och bereda vägen och han kommer att vara er Hjälpare i varje svårighet.
”Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern - honom, från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn - och beder, att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan och att I mån vara rotade och grundade i kärleken, så att I tillika med alla de heliga till fullo förmån fatta, vad bredden och längden och höjden och djupet är, och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så skolen l bliva helt uppfyllda av Guds fullhet.
Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer, än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft, som är verksam i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen.” (Ef. 3: 14-21.) General Conference Bulletin, den 27 maj 1913, sid. 164, 165.
De scener som nyligen passerat revy för mina ögon under nattens timmar har gjort ett mycket starkt intryck på mig. En stor rörelse - en väckelse - tycktes pågå på många platser. Vårt folk gick in i leden som svar på Guds kallelse. Mina bröder, Guds Ande talar till oss. Skall vi inte ge akt på hans röst? Skall vi inte göra våra lampor i ordning och verka såsom människor som väntar på att deras Herre skall komma? Detta är en tid som kräver ljusbärare, som kräver handling.
”Så förmanar jag nu eder”, bröder, ”att föra en vandel, som är värdig den kallelse I haven undfått, med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band.” (Ef. 4: 1-3.) - Till de vid generalkonferensen församlade”, General Conference Bulletin, den 19 maj 1913, sid. 34.